{"id":18691,"date":"2020-12-14T23:39:54","date_gmt":"2020-12-14T21:39:54","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=18691"},"modified":"2026-06-02T22:03:53","modified_gmt":"2026-06-02T19:03:53","slug":"sipprankan-en-rymling-fran-ostkarelen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=18691","title":{"rendered":"Sipprankan \u2013 en rymling fr\u00e5n \u00d6stkarelen"},"content":{"rendered":"

Skrivet av Gunnar Gr\u00f6ndahl \u00e5r 1968. Renskrivet av Lasse Backlund i december 2020. Texten \u00e4r lite moderniserad men ingenting v\u00e4sentligt har utel\u00e4mnats.<\/strong><\/span><\/p>\n

B\u00f6tombergen i Lappfj\u00e4rd \u00e4r sedan l\u00e4nge k\u00e4nda f\u00f6r sin rika och f\u00f6r landsdelen egenartade vegetation. Det m\u00e4rkligaste botaniska fyndet gjordes den 16 juni 1947, d\u00e5 sipprankan, Clemetis sibirica, ertappades p\u00e5 rymmarstr\u00e5t fr\u00e5n Fj\u00e4rrkarelens djupa skogar v\u00e4sterut. Nu pryder denna st\u00e5tliga kl\u00e4ngv\u00e4xt granarna n\u00e4ra \u201dStorgr\u00e4spotten\u201d v\u00e4ster om B\u00f6tombergen. Allt flera blir natur\u00e4lskare, som styr sin kosa hit f\u00f6r att beundra denna botaniska raritet.<\/p>\n

Lycklig slump.<\/strong><\/h4>\n

En vacker, solig junidag kom jag av en ren tillf\u00e4llighetj\u00e4mte medhj\u00e4lpare vid en lantm\u00e4terif\u00f6rr\u00e4ttning, klyvningen av Bj\u00f6rmans l\u00e4genhet, att uppg\u00e5 en ny skiftesr\u00e5 genom det omr\u00e5de, d\u00e4r just Clematis av n\u00e5gon ok\u00e4nd anledning funnit det l\u00e4mpligt att sl\u00e5 ned sina bop\u00e5lar i den stilla, djupa granlunden i n\u00e4rheten av en d\u00e5tida skogstj\u00e4rn, ben\u00e4mnd \u201dStorgr\u00e4spotten\u201d. Om tidpunkten n\u00e4r denna inflyttning skedde tvista de l\u00e4rda, kanske tilldrog sig detta f\u00f6r 4000-6000 \u00e5r sedan, d\u00e5 h\u00e4r \u00e4nnu var strand och B\u00f6tombergsterr\u00e4ngen en v\u00e4stlig udde eller eventuellt en stor holme. Invandringen kunde s\u00e5ledes ha t\u00e4nkas skett sj\u00f6ledes, samt detta s\u00e5 tursamt att den kom p\u00e5 n\u00e4mnda r\u00e5.<\/p>\n

Alltnog \u2013 sedan denna klyvningsr\u00e5 i vederb\u00f6rlig ordning uppg\u00e5tts och r\u00f6rlagts, var det tid f\u00f6r oss att fylla kr\u00e4vans knorrande behov \u2013 varf\u00f6r den medhavda v\u00e4gkosten togs fram och avnj\u00f6ts, s\u00e5som s\u00e5dant endast kan ske i naturens sk\u00f6te.<\/p>\n

B\u00e4st vi satt d\u00e4r i gemytligt samspr\u00e5k utropade den ene av godem\u00e4nnen, Erland Bj\u00f6rkskog \u201dhandi v\u00e4xtin har du int\u201d<\/em>. Han pekade p\u00e5 en liten, ca 3 meter h\u00f6g gran, som var alldeles infl\u00e4tad i denna lianv\u00e4xt och just d\u00e5 mera liknade en j\u00e4ttestor vit t\u00f6rnrosbuske. Det r\u00e5kade sig s\u00e5 v\u00e4l, att Clematis just d\u00e5 blommade med sina vackra, om vitsippor p\u00e5minnande, gulvita blommor.<\/p>\n

S\u00e5 var uppt\u00e4kten gjord, omr\u00e5det granskades noggrannare och det konstaterades, att den f\u00f6r oss all nya och ok\u00e4nda v\u00e4xten upptr\u00e4dde i stort antal och p\u00e5 ett vidstr\u00e4ckt omr\u00e5de. Vilket fint botaniskt fynd vi faktiskt gjort visste vi d\u00e5 inte.<\/p>\n

Vid mina f\u00f6rs\u00f6k att senare best\u00e4mma blommans namn endast med hj\u00e4lp av min lilla Alcenius\u00b4 skolflora, blev det stopp vid familjen Ranunculaceae. Detta eftersom sipprankan inte var upptagen bland Finlands k\u00e4rlv\u00e4xter. Efter att ha forskat i tillg\u00e4nglig litteratur, blev s\u00e5 mycket klart, att det h\u00e4r var fr\u00e5ga om en art av Clematis. D\u00e4rf\u00f6r ans\u00e5g jag det vara r\u00e4tt att s\u00e4nda in pressade exemplar av v\u00e4xten till Helsingfors Universitet och besv\u00e4ra herrar experter med att ge sitt utl\u00e5tande.<\/p>\n

Trots alla uppgivna fakta st\u00e4llde sig herrarna vid universitetet till att b\u00f6rja med skeptiska till \u00e4rendet. De misst\u00e4nkte att det var fr\u00e5ga om ett tr\u00e4dg\u00e5rdsfynd eller n\u00e5gon f\u00f6rrymd planta. F\u00f6rst d\u00e5 jag intygat, att v\u00e4xten i fr\u00e5ga inte fanns p\u00e5 orten i n\u00e5gons tr\u00e4dg\u00e5rd, att platsen d\u00e4r den hittats \u00e4r inne i rena, or\u00f6rda skogsmarken flera kilometer fr\u00e5n n\u00e4rmaste bebyggelse, d\u00e5 blev de mer intresserade.<\/p>\n

\"Sipprankan
Sipprankans blommor p\u00e5minner lite om vitsippans.<\/figcaption><\/figure>\n

D\u00e5varande kustos vid Helsingfors Universitets Botaniska Museum, dr Gunnar Marklund, var en av dem som ans\u00e5g att h\u00e4r var n\u00e5got att ta vara p\u00e5. Han ans\u00e5g vid skriftv\u00e4xlingen bland annat att h\u00e4r \u00e4r det fr\u00e5ga om \u201dde senaste \u00e5rtiondenas st\u00f6rsta botaniska fynd\u201d. Intresset var v\u00e4ckt och dr Marklund gjorde upp om en tid, d\u00e5 han skulle komma f\u00f6r att titta n\u00e4rmare p\u00e5 rariteten.<\/p>\n

Vidare bad han mig att bli ciceron, vilket jag med n\u00f6je \u00e5tog mig. F\u00f6rr\u00e4n allt detta var klart, hade vi den sommaren hunnit i tiden till den 29 augusti 1947 innan dr Marklund hade tillf\u00e4lle att bes\u00f6ka fyndplatsen. Den h\u00e4r tiden p\u00e5 \u00e5ret, allts\u00e5 i augusti hade sipprankan redan blommat ut och kvar fanns endast de dekorativa med silkesgl\u00e4nsande flygh\u00e5r f\u00f6rsedda frukterna. Dr Marklund sade att de i Ryssland kallas f\u00f6r \u201dTsarens lockar\u201d.<\/p>\n

Av detta kan man dra den slutsatsen, att den ocks\u00e5 p\u00e5 sin egentliga v\u00e4xtplats \u00e4r en uppskattad blomma, d\u00e5 sj\u00e4lvaste tsaren f\u00e5tt lov att l\u00e5na den sina lockar.<\/p>\n

Eftersom fyndplatsen ligger p\u00e5 sidan om de st\u00f6rre v\u00e4garna, s\u00e5 blev det att ta fram cyklarna. Dr Marklund var en mycket ovan cyklist. Tappert och under livsfarliga utsv\u00e4vningar trampade han sig fram de tiotals kilometrarna fr\u00e5n mitt hem p\u00e5 Knusbackan i Lappfj\u00e4rd kyrkby tillfyndplatsen vid \u201dStorgr\u00e4spotten\u201d, 2 \u2013 3 kilometer nordv\u00e4st under B\u00f6tombergen.<\/p>\n

V\u00e4xtplatsens karakt\u00e4r.<\/strong><\/h4>\n

Terr\u00e4ngen f\u00f6re man kommer till omr\u00e5det med sipprankan \u00e4r r\u00e4tt torr och steril. Det \u00e4r l\u00e5ngsamt v\u00e4xande tallmo av vanlig VT-typ, vissa \u00e5r gott lingonst\u00e4lle och med inslag av den f\u00f6r orten r\u00e4tt sparsamt f\u00f6rekommande tall\u00f6rten. D\u00e4rf\u00f6r var det fr\u00e5n b\u00f6rjan uteslutet att det skall kunna finnas n\u00e5got s\u00e5 fint och en s\u00e5 fordrande v\u00e4xt som sipprankan. Men d\u00e5 man kommer fram s\u00e5 \u00e4ndrar v\u00e4xtt\u00e4cket karakt\u00e4r. Enligt dr Marklund s\u00e5 kommer man till \u201den oas av omissk\u00e4nnlig eutrof pr\u00e4gel\u201d.<\/p>\n

V\u00e4l framme f\u00f6ll dr Marklund n\u00e4stan i extas, d\u00e5 han betr\u00e4dde platsen. D\u00e5 han s\u00e5g m\u00e4ngderna av Clematis uttryckte han sig ungef\u00e4r som att \u201dack om man har haft turen och f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00e5 g\u00f6ra detta fynd\u201d.<\/p>\n

Clematis sibirica f\u00f6rklaras bofast i Lappfj\u00e4rd.<\/strong><\/h4>\n

Sedan den f\u00f6rsta entusiasmen lagt sig, vidtog han som vetenskapsman med den systematiska unders\u00f6kningen av omr\u00e5det p\u00e5 ca 0,75 hektar. Grannv\u00e4xterna best\u00e4mdes och de var m\u00e5nga och ovanliga f\u00f6r landsdelen. Efter en stunds orientering var saken s\u00e5tillvida klar att sipprankan f\u00f6rklarades bofast i Lappfj\u00e4rd. Den fanns p\u00e5 l\u00e4genheterna Bj\u00f6rmans RN 3:185 och Sigvalds RN 3:179.<\/p>\n

Storgr\u00e4spotten, som \u00e4r en intressant granne, var \u00e4nnu vid uppt\u00e4kten ett b\u00f6rdigt starrk\u00e4rr och s\u00e5 pass vattenrikt, att i terr\u00e4ngen h\u00e4ckade regelbundet mosn\u00e4ppan och gr\u00e4sanden och vid b\u00e4ckf\u00e5ran frodades ormbunkar.<\/p>\n

Dr Marklund hittade flera andra intressanta v\u00e4xter som v\u00e4xte n\u00e4ra sipprankan, bland annat svarta och r\u00f6da vinb\u00e4r. Omr\u00e5det har \u00e4ven h\u00e4rb\u00e4rgerat en s\u00e4llsynthet. \u00c5r 1958 inf\u00e5ngade jag p\u00e5 omr\u00e5det den bl\u00e5fl\u00e4ckiga varianten av ormsl\u00e5n, allts\u00e5 en kopparorm.<\/p>\n

Fyndorten den enda i Finland och en av tv\u00e5 i hela Skandinavien.<\/strong><\/h4>\n

Detta \u00e4r den enda k\u00e4nda fyndorten i Finland. Det andra st\u00e4llet i Norden \u00e4r Gudbrandsdalen i Norge, d\u00e4r den finns i sm\u00e5 m\u00e4ngder men \u00e4r omskriven redan f\u00f6r 50 \u00e5r sedan.<\/p>\n

Inramningen f\u00f6r v\u00e4xtplatsen i Lappfj\u00e4rd \u00e4r lundartad mo, huvudtr\u00e4slaget \u00e4r gran med en \u00e5lder av 50 \u2013 70 \u00e5r, med inslag av tall, bj\u00f6rk, gr\u00e5al och r\u00f6nn. Vid tiden f\u00f6r fyndet var grundvattnet n\u00e5got h\u00f6gre \u00e4n nu, kanske en hel meter. Detta eftersom de kringliggande v\u00e5tmarkerna har dikats ut f\u00f6r skogstorrl\u00e4ggning \u00e5ren 1953 -54, utan att omr\u00e5det f\u00f6re dikningen kunde kallas sumpigt. Dr\u00e4neringsf\u00f6rh\u00e5llandena f\u00f6r sipprankan torde nog ha varit f\u00f6rm\u00e5nligare f\u00f6r v\u00e4xten f\u00f6re dikningen. Men jag tror inte att vi beh\u00f6ver vara r\u00e4dd att omr\u00e5det skall bli f\u00f6r torrt, eftersom dikena snart slammar igen och de \u00e4r heller inte alltf\u00f6r djupa. Sipprankans r\u00f6tter str\u00e4cker sig djupt ned p\u00e5 de gamla best\u00e5nden.<\/p>\n

Det ser ut som om sipprankan t\u00e5l sv\u00e5r torka. Best\u00e5nden p\u00e5 de h\u00f6gsta och torraste st\u00e4llena tycks \u00e4nnu trivas utan tecken p\u00e5 uttorkning. N\u00e5gra nya och kraftiga har b\u00f6rjat skjuta i h\u00f6jden n\u00e4rmare diket och fukten v\u00e4sterut ned mot den f\u00f6rut f\u00f6r sura \u201dB\u00f6xm\u00e5san\u201d, vilken \u00e4ven den samtidigt skogsdikats.<\/p>\n

Vid v\u00e5rt f\u00f6rsta bes\u00f6k p\u00e5 v\u00e4xtplatsen fanns d\u00e4r stora, h\u00f6ga granar och skogsbest\u00e5ndet var gammalt med stor skuggningsverkan. En del clematisplantor hade d\u00e5 av \u00e5lder och f\u00f6r litet ljus sj\u00e4lvd\u00f6tt. \u00c5 andra sidan hittades d\u00e5 de h\u00f6gsta best\u00e5nden bland tr\u00e4dj\u00e4ttarnas kronor. Nu har mark\u00e4garna f\u00e5tt lov att glesa ur skogen och f\u00e4llt flera av de st\u00f6rsta 80-100 \u00e5riga j\u00e4ttegranarna. D\u00e4rf\u00f6r har flera clematisbest\u00e5nd fallit till marken och trasats s\u00f6nder, f\u00f6r att som det f\u00f6rst verkade d\u00f6 ut och g\u00e5 f\u00f6rlorat. Dock har de lyckligtvis visat sig att roten p\u00e5 dessa som det i f\u00f6rsta hand verkade f\u00f6rst\u00f6rda best\u00e5nd inte alls tagit skada, utan de skjuter nya och kraftiga skott.<\/p>\n

Det \u00e4r p\u00e5 sikt endast till nytta f\u00f6r sipprankan att v\u00e4xtplatsen f\u00e5r mera ljus och en viss f\u00f6ryngring sker. I v\u00e4rsta fall skulle skuggan i l\u00e4ngden ha blivit f\u00f6r djup och kv\u00e4vt v\u00e5r favorit. I fall det finns st\u00f6dv\u00e4xt och om roten inte \u00e4r skadad, repar sig de s\u00f6ndertrasade exemplaren snabbt.<\/p>\n

En frisk planta v\u00e4xer under goda f\u00f6rh\u00e5llanden med 1 – 2 meter i \u00e5ret och d\u00e5 dess st\u00e4nglar \u00f6vervintrar, f\u00f6rst\u00e5r man att den snart \u00e5ter skjuter i h\u00f6jden mot ljuset och frisk luft. Granen tycks vara den mest uppskattade v\u00e4rdv\u00e4xten och de l\u00e4ngsta lianerna torde vara \u00f6ver 10 meter l\u00e5nga.<\/p>\n

Mark\u00e4garen menar att sipprankan f\u00f6rm\u00e5r kv\u00e4va sin v\u00e4rdv\u00e4xt, men det p\u00e5st\u00e5enden \u00e4r nog lite \u00f6verdrivet. Efter vad som framg\u00e5tt \u00e4r det endast i fall v\u00e4rdv\u00e4xten \u00e4r liten, som sipprankan lyckas kv\u00e4va den. Den gran p\u00e5 \u00f6ver 3 meter, som hyste den f\u00f6rst uppt\u00e4ckta sipprankan \u00e4r nu vissnad.<\/p>\n

Avverkningens betydelse.<\/strong><\/h4>\n

Mark\u00e4garna har vid anh\u00e5llan om fredning av v\u00e4xtplatsen undantagit f\u00f6r sig sj\u00e4lva r\u00e4tten att avverka v\u00e4rdetr\u00e4den, men har lovat att inte i on\u00f6dan hugga ner mindre st\u00f6dtr\u00e4d. Skogsavverkningen bland sipprankan tycks inte ha negativ inverkan p\u00e5 dessa, snarare d\u00e5 tv\u00e4rtom om den sker i form av gallring. Vid en eventuell kalhuggning, d\u00e5 markvegetationen skulle bli \u00f6verm\u00e4ktig och sipprankan skulle d\u00f6 ut i brist p\u00e5 st\u00f6dv\u00e4xter. Alltf\u00f6r m\u00f6rk och gammal, t\u00e4t skog torde nog vara det farligaste f\u00f6r v\u00e4xten. M\u00e5ttligt gles skog ser ut att ge de b\u00e4sta f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r en l\u00e5ng och lyckad framtid f\u00f6r sipprankan.<\/p>\n

N\u00e4r och hur skedde invandringen?<\/strong><\/h4>\n

Dr Marklund anser, att p\u00e5 sipprankan \u00e4r spridd \u00f6ver ett s\u00e5 pass stort omr\u00e5de, tyder detta p\u00e5 att den inte s\u00e5 nyligen kan ha kommit till platsen. N\u00e4r detta har skett \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga beroende p\u00e5 m\u00e5nga olika och ok\u00e4nda faktorer. Han anser dock att det \u00e4r klart att det inte \u00e4r n\u00e5gon tr\u00e4dg\u00e5rdsflykting. Det \u00e4r sannolikt, att v\u00e4xten spritts \u00f6sterifr\u00e5n med hj\u00e4lp av f\u00e5glar i deras fj\u00e4derdr\u00e4kt. Det har framf\u00f6rts flera olika teorier om hur spridningen har g\u00e5tt till men jag tror att det \u00e4r \u00f6st-v\u00e4stlig flyttf\u00e5gel till exempel den sibiriska n\u00f6tkr\u00e5kan, som har burit p\u00e5 fr\u00f6n i sin matsm\u00e4ltningskanal. Dessa har sedan spritt ut dem vid \u201dStorgr\u00e4spotten\u201d, d\u00e4r de av n\u00e5gon anledning grott och gett upphov till best\u00e5ndet av sippranka.<\/p>\n

Detta med spridning genom f\u00e5glarnas matsm\u00e4ltningsorgan st\u00f6der jag p\u00e5 iakttagelser, att det l\u00e4ngs ett plank d\u00e4r hemma, d\u00e4r vi har olvon och vars b\u00e4r vissa f\u00e5glar \u00e4tit, b\u00f6rjar v\u00e4xa i m\u00e5nga exemplar f\u00f6r f\u00e5glarna har suttit och vilat sig. \u00c4nda p\u00e5 kilometers avst\u00e5nd har spridning av olvon skett p\u00e5 detta vis. D\u00e4remot har jag inte f\u00e5tt dem att gro genom att gr\u00e4va ner dem och jag tror att f\u00e5glarnas tarmkanal har befr\u00e4mjat grobarheten.<\/p>\n

Inte heller clematisfr\u00f6n gror vid nedgr\u00e4vning, varf\u00f6r det v\u00e4l kan t\u00e4nkas att fallet med dem \u00e4r detsamma som f\u00f6r olvon. En teori att de skulle ha spridits med ryska soldaters tr\u00e4ng finns ocks\u00e5. Ett faktum \u00e4r att de v\u00e4gar, som genomkorsar omr\u00e5det \u00e4r gamla f\u00e4rdv\u00e4gar och att ryssar vid n\u00e5got tillf\u00e4lle varit f\u00f6rlagda i sipprankans omr\u00e5de. Den h\u00e4r teorin k\u00e4nns dock lite f\u00f6r fantasirik.<\/p>\n

D\u00e5 v\u00e4xten uppt\u00e4cktes och f\u00f6re den hann bli fredad, var det m\u00e5nga v\u00e4xt\u00e4lskare, som tog den till sin tr\u00e4dg\u00e5rd eller sommarstuga f\u00f6r plantering. M\u00e5nga i Lappfj\u00e4rd torde ha lyckats med detta och den finns bland hos dr Dreijer, ing. Smeds, HAB, Vesterlund p\u00e5 \u201dDalsbacken\u201d och hos Gr\u00f6ndahl i Dagsmark.<\/p>\n

Fr\u00e5n 4.12.1952 g\u00e4ller l\u00e4nsstyrelsens fredningsbeslut och fredningsskyltar \u00e4r uppsatta kring omr\u00e5det. Det ser ut som att fredningsbeslutet respekteras och ingen farligare \u00e5verkan har konstaterats p\u00e5 omr\u00e5det. Dessutom finns Clematis uppr\u00e4knad bland de v\u00e4xter, som \u00e4r skyddade enligt f\u00f6rordningen ang\u00e5ende s\u00e4llsynta v\u00e4xter i Finland av 25.4.1952.<\/p>\n

D\u00e5 sipprankan hotades av f\u00f6rintelse.<\/strong><\/h4>\n

Det torde \u00e4ven vara av intresse att veta hur illa det kunde ha g\u00e5tt om olyckan varit framme \u00e5r 1948. V\u00e4xtplatsen ligger vid en v\u00e4gkorsning f\u00f6r skogsbilv\u00e4gar i fyra riktningar. D\u00e4rf\u00f6r var platsen under vissa tider en upplagsplats f\u00f6r travar av tr\u00e4virke och d\u00e4rf\u00f6r hotades v\u00e4xten att trampas s\u00f6nder och bli dr\u00e4nkt av bark fr\u00e5n pappersved. Genom alarmering av polis och tack den lokala ordningsmaktens f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r saken s\u00e5 hindrades en ren katastrof med ett raskt ingripande. Lagringen av virke och barkningen av pappersved avv\u00e4rjdes till omr\u00e5det officiellt fredades enligt naturskyddslagen.<\/p>\n

Ett tack och en blomma av sipprankan skall ges \u00e5t mark\u00e4garna och ortsborna. Att sipprankan finns och trivs f\u00e5r till stor del tillskrivas mark\u00e4garna Hilding och Sigvald Bj\u00f6rmans f\u00f6rtj\u00e4nst. Dessa var strax med om att fredning av omr\u00e5det var det enda r\u00e4tta. En snabb genomf\u00f6ring av frednings\u00e5tg\u00e4rderna m\u00f6jliggjordes. \u00c4ven ortsborna b\u00f6r f\u00e5 erk\u00e4nnande f\u00f6r att de v\u00e5rdar och h\u00e5ller ett vakande \u00f6ga p\u00e5 sin botaniska stolthet och s\u00e5lunda bidrar till att fredningsbeslutet efterlevs.<\/p>\n

Alla som \u00e4r intresserade av naturen f\u00f6renar sig s\u00e4kert med mig i f\u00f6rhoppningen att sipprankan l\u00e4nge m\u00e5 kl\u00e4nga bland granarna vid \u201dStorgr\u00e4spotten\u201d och att \u201dtsarens lockar\u201d m\u00e5 flyga l\u00e5ngt med vinden och sprida lianen vidare s\u00e5 att vi skulle f\u00e5 flera lianbest\u00e5nd likt de vid \u201dStorgr\u00e4spotten\u201d i Lappfj\u00e4rd.<\/p>\n

\"\"
Artikel om fyndet av sipprankan. Syd-\u00d6sterbotten 16.8.1947.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Skrivet av Gunnar Gr\u00f6ndahl \u00e5r 1968. Renskrivet av Lasse Backlund i december 2020. Texten \u00e4r lite moderniserad men ingenting v\u00e4sentligt har utel\u00e4mnats. B\u00f6tombergen i Lappfj\u00e4rd \u00e4r sedan l\u00e4nge k\u00e4nda f\u00f6r sin rika och f\u00f6r landsdelen egenartade vegetation. Det m\u00e4rkligaste botaniska Forts\u00e4tt l\u00e4sa Sipprankan \u2013 en rymling fr\u00e5n \u00d6stkarelen<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":17992,"menu_order":3,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-18691","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/18691","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=18691"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/18691\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25956,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/18691\/revisions\/25956"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17992"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=18691"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}