Tidigt en morgon tog jag bussen norrut till Portland i Oregon och jag \u00e5kte p\u00e5 samma v\u00e4g som jag \u00e5kte p\u00e5 ned till Eureka. Nu var v\u00e4gen mycket b\u00e4ttre ist\u00e5ndsatt, l\u00e5nga str\u00e4ckor var asfalterad nu. \u00c5kte s\u00e5 vidare till Cresent City och d\u00e4rifr\u00e5n lite \u00f6sterut genom idel redwood skogar, som sm\u00e5ningom tog slut l\u00e4ngre in i landet. Sedan kom vi till de vanliga barrskogarna, som bestod av furu och blandskog. Sedan kom vi in i bergen och vid middagstid kom vi fram till Grants Pass, d\u00e4r vi hade en halv timmes paus. Sedan fortsatte resan norrut genom det vackra Oregon med sina vackra \u00e4ppeltr\u00e4d.<\/p>\n
Mot kv\u00e4llen anl\u00e4nde vi till Portland som jag b\u00e4st k\u00e4nde till. Jag var f\u00f6r tr\u00f6tt f\u00f6r att bes\u00f6ka mina bekanta d\u00e4r, s\u00e5 jag tog ett rum f\u00f6r natten i ett hotell n\u00e4ra busstationen d\u00e4r jag sov gott. P\u00e5 morgonen n\u00e4r jag steg upp gick jag och s\u00f6kte upp en restaurang och fick n\u00e5got till livs.<\/p>\n
S\u00e5 igen p\u00e5 en buss till Aberdeen, som l\u00e5g vid v\u00e4stkusten i det s\u00e5 kallade Grays Harbor och jag anl\u00e4nde till Aberdeen p\u00e5 kv\u00e4llen. Jag tog s\u00e5 en taxi och jag blev v\u00e4l emot tagen av idel Lappfj\u00e4rdsbor. Mr. och Mrs. Emil Str\u00f6m var f\u00f6dda p\u00e5 Stenv\u00e4gen i Lappfj\u00e4rd och de hade emigrerat vid sekelskiftet, De hade ett nytt och vackert tv\u00e5v\u00e5ningshus, som var vanliga i Amerika d\u00e5. D\u00e4r hyrde Fred och tv\u00e5 Mustasaari pojkar fr\u00e5n Vasatrakten rum.<\/p>\n Fred hyrde ett enskilt rum, d\u00e4r jag ocks\u00e5 skulle f\u00e5 bo. Vasapojkarna var b\u00e5da duktiga och nyktra gossar, som b\u00e5da hade vistats en l\u00e4ngre tid i Amerika. Den \u00e4ldre Hugo L\u00e5ng arbetade p\u00e5 ett b\u00e5tvarv. Den yngre Hans \u00d6ling arbetade p\u00e5 ett s\u00e5gverk inne i staden och i skogen. Han var son till den i \u00d6sterbotten v\u00e4lk\u00e4nda konsulenten \u00d6ling p\u00e5 Lantbrukss\u00e4llskapet.<\/p>\n Emil Str\u00f6m arbetade p\u00e5 ett s\u00e5gverk inne i staden och Mrs. var hemmafru. Deras son Einar var en s\u00e5dan som inte tyckte om att arbeta tungt. Han sysslade mest med att spela piano och sjunga och ta sig en fylla d\u00e5 tillf\u00e4lle erbj\u00f6ds. Han var faktiskt bra p\u00e5 att spela och sjunga och dessutom tog han tillf\u00e4lliga jobb. Han brukade f\u00e5nga krabbor vid kusten d\u00e5 det var s\u00e4song.<\/p>\n Dottern, som var ton\u00e5ring gick i \u201dbisniss skol\u201d. Hon hade en f\u00e4stman, som var emigrant fr\u00e5n Kronoby och arbetade p\u00e5 ett kaf\u00e9 inne i stan. Staden kl\u00f6vs av Wiska River, en flod som delade staden i s\u00f6dra och norra delen.<\/p>\n Aberdeen var en stad p\u00e5 40\u00a0000 inv\u00e5nare, d\u00e4r de flesta var emigranter fr\u00e5n Europa. Den l\u00e5g i det stora skogsdistriktet, som t\u00e4cker Stillahavskusten \u00e4nda upp till Alaska och \u00e4nda ned till Mexico. I skogen v\u00e4xte det stora furor och cedertr\u00e4d. I staden fanns det tre stora s\u00e5gverk och andra tr\u00e4f\u00f6r\u00e4dlingsindustrier. Det fanns m\u00e5nga livliga arbetsplatser. B\u00e5tar kunde lasta direkt vi s\u00e5gverket.<\/p>\n En annan livlig stad, som hette Hoquaim, som n\u00e4stan var sammanvuxen med Aberdeen l\u00e5g l\u00e4ngre v\u00e4sterut med en ypperlig hamn. Mellan dessa st\u00e4der hade n\u00e5gra svensk\u00f6sterbottningar byggt en fan\u00e9rfabrik. Det fanns ocks\u00e5 en annan \u00e4ldre fabrik och den startade under f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget och l\u00e5g l\u00e4ngre upp vid Olympia n\u00e4ra Seattle. B\u00e5da fabrikerna sysselsatte n\u00e5gra hundra personer, b\u00e5de karlar och kvinnor.<\/p>\n De flesta som arbetade d\u00e4r var skandinaver i andra och tredje generationen. N\u00e5gra tyskar fanns ocks\u00e5 d\u00e4r. Ocks\u00e5 Fred arbetade d\u00e4roch en morgon f\u00f6ljde jag med honom och fr\u00e5gade efter arbete. Efter ny\u00e5r skulle det m\u00f6jligtvis finnas n\u00e5got. Men jag hade inte t\u00e5lamod att g\u00e5 arbetsl\u00f6s i tv\u00e5 m\u00e5nader, s\u00e5 Mrs. Str\u00f6ms bror, som var k\u00e4nd logger i stan tog mig ut till ett st\u00e4lle d\u00e4r de hyrde ut loggers till skogen.<\/p>\n Jag fick arbete genast, och f\u00f6ljande dag skulle en buss avg\u00e5 s\u00f6derut till en camp. Den avgick tidigt f\u00f6ljande morgon. Jag gjorde mig klar och betalade f\u00f6r rummet och best\u00e4llde det tillsvidare. K\u00f6rde f\u00f6rst n\u00e5gra timmar med buss genom uthuggna skogar och s\u00e5 kom vi ut till kusten till en liten by.<\/p>\n Vid bryggan l\u00e5g en stor motorb\u00e5t som tog oss till Elk River och efter n\u00e5gon timme var vi framme vid campen som l\u00e5g en bit in i skogen.<\/p>\n Jag var ju van och kunnig i olika arbeten i en loggcamp, s\u00e5 jag kom fort in och fick duktiga kamrater, av vilka m\u00e5nga var skandinaver. D\u00e4r fanns bland annat en fr\u00e5n Esse, som var s\u00e5gfilare. Han var en ivrig j\u00e4gare p\u00e5 ledig tid och han hade flera bj\u00f6rnskinn i sitt rum. Han kunde ber\u00e4tta l\u00e5nga historier om sina jaktresor uppe i bergen.<\/p>\n Betalningen var bra och h\u00e4r arbetades 8 timmar om dagen, mot 9 timmar i Kalifornien. Kanske var arbetstakten n\u00e5got h\u00f6gre h\u00e4r. Men bra trivdes jag under den tid jag var i Elk River. Campbasen var norrman och hette P\u00e5lson.<\/p>\n Till julen och ny\u00e5ret lades campen ned, som brukligt var p\u00e5 v\u00e4stkusten. Vi s\u00f6kte oss alla ned till Aberdeen med b\u00e5t och buss och in till banken f\u00f6r att v\u00e4xla in v\u00e5ra arbetschecker. S\u00e5 till Str\u00f6ms och bada och byta kl\u00e4der. Och sedan ut p\u00e5 stan till kv\u00e4llen. Jag gick s\u00e5 till ett st\u00e4lle, d\u00e4r jag skulle tr\u00e4ffa mina arbetskompisar. N\u00e4r jag kom dit var de alla redl\u00f6st berusade, s\u00e5 jag s\u00f6kte mig efter hand d\u00e4rifr\u00e5n. S\u00e5 jag gick till stadens enda teater och sedan hem till Fred, som hade arbetat p\u00e5 fanriken p\u00e5 dagen och var tr\u00f6tt.<\/p>\n S\u00e5 nalkades julafton och alla skulle festa hos Str\u00f6ms. Julklappar delades ut till alla. S\u00e5 gick vi hyresg\u00e4ster ut till ett caf\u00e9 d\u00e4r risgrynsgr\u00f6t skulle serveras p\u00e5 julaftonen. Efter\u00e5t blev det dans p\u00e5 caf\u00e9et och mycket starkt f\u00f6rt\u00e4rdes, trots att det var f\u00f6rbudslag i landet. ingen brist p\u00e5 br\u00e4nnvin r\u00e5dde, det fanns allt fr\u00e5n hembr\u00e4nt till Canada whisky. Allt fanns bara man hade money. Vi festade p\u00e5 hos Str\u00f6ms duktigt \u00f6ver juldagarna och nya \u00e5ret 1928-1929.<\/p>\n (Den h\u00e4r Fred Ingves som Arthur var bekant med, hette p\u00e5 riktigt Sigfrid Ingves (1900-1943) och han var son till handlanden Henrik Ingves (1869-1935) fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd och dennes f\u00f6rsta hustru Anna Karolina (f. Ivars 1872-1904). Sigfrid var bror till skyddsk\u00e5rschefen Emil Ingves (1895-1924) och de bodde n\u00e4ra Holm kvarnen p\u00e5 Kvarnt\u00e5 i Lappfj\u00e4rd. Sigfrid \u00e5terv\u00e4nde fr\u00e5n Amerika och han gifte sig \u00e5r 1933 med Elina H\u00e4m\u00e4l\u00e4inen fr\u00e5n Nyslott, och de fick 5 barn.<\/span><\/p>\n Arthurs kusin Selma dog i Amerika \u00e5r 1970 och hennes man Thomas Mulcahy dog \u00e5r 1962 och de hade inga barn).<\/span><\/p>\n Om du nu vill l\u00e4sa det sista avsnittet av Arthurs reseber\u00e4ttelse, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Min faster Sofia Vilhelmina Erikson avled hastigt i hj\u00e4rtslag eller hj\u00e4rnbl\u00f6dning den 26 september 1928 kl. 1 p\u00e5 natten. Hon och maken Charley var ensamma i huset. Hon hade k\u00e4nt sig sjuklig p\u00e5 kv\u00e4llen och g\u00e5tt och lagt sig tidigt Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 16. Faster Mina avlider och Arthur reser till Aberdeen.<\/span>![\"\"](\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/Aberdeen-karta.jpg\")