En s\u00f6ndag f\u00f6rmiddag kom Otto Sj\u00f6blom och en annan svensk pojke bilande fr\u00e5n Astoria. I s\u00e4llskap hade de tv\u00e5 \u00e4ldre m\u00e4n, som var p\u00e5 resa till Finland och skulle \u00f6vernatta i Portland. Efter intagen frukost p\u00e5 en restaurang for hela s\u00e4llskapet och s\u00f6kte rum f\u00f6r \u00e5ldringarna. Den ena var en f\u00f6re detta Dagsmarkbo, kallad \u00c5sinas Henrik. Han var d\u00e5 \u00f6ver 60 \u00e5r. Han hade n\u00e5gon sorts pj\u00e4xor p\u00e5 f\u00f6tterna, som han hade haft med fr\u00e5n Alaska, d\u00e4r han brukade fiska p\u00e5 somrarna, sade han.<\/p>\n
Den andra var i samma \u00e5lder och f\u00f6dd i N\u00e4rpes i Finland. De hade b\u00e5da emigrerat i slutet av 1800-talet och nu t\u00e4nkte de \u00e5ka hem och d\u00f6. Henrik var glad att r\u00e5ka n\u00e5gon yngre fr\u00e5n Dagsmark. Han k\u00e4nde bra till min far Viktor.<\/p>\n
Gubbarna var tr\u00f6tta s\u00e5 vi l\u00e4mnade dem att kunna g\u00e5 till bed. Vi tog farv\u00e4l av dem och \u00f6nskade dem en lycklig resa och att de skulle h\u00e4lsa till de v\u00e5ra i hemlandet.<\/p>\n
Vi andra ungdomar reste ut p\u00e5 stan och s\u00e5g p\u00e5 bio med teater. Tiden gick fort i storstaden och arbetet fortskred s\u00e5 att en dag stod vi d\u00e4r arbetsl\u00f6sa. Jag hade ju i brev haft kontakt med min kusin Selma i Eureka i Californien och hade en inbjudan att komma dit och h\u00e4lsa p\u00e5 dit ner. Vi gick och s\u00f6kte jobb men hade ingen tur, s\u00e5 jag besl\u00f6t att nu resa och h\u00e4lsa p\u00e5 faster Vilhelmina Erikson och kusin Selma. Fred hade planer p\u00e5 att resa upp till Aberdeen i Washington, d\u00e4r han hade bekanta.<\/p>\n
Jag tog s\u00e5 sp\u00e5rvagnen in till stan och gick till busstationen och h\u00f6rde mig f\u00f6r n\u00e4r bussen gick till Eureka Calif. F\u00f6ljande dag tog jag min kapps\u00e4ck och allt jag \u00e4gde och p\u00e5 stationen k\u00f6pte jag bussbiljett till Eureka. Bussen var stor och rymlig med m\u00e5nga passagerare, som den ena efter den andra steg av under resan. Folk l\u00e4mnade ju storstaden. Landskapet var rikt och v\u00e4lm\u00e5ende fruktfarmer \u00e5kte vi f\u00f6rbi. State of Oregon \u00e4r ju k\u00e4nd f\u00f6r sina goda frukter.<\/p>\n
Vi passerade huvudstaden Salem och flera andra st\u00e4der. Vid middagstiden kom vi till Grants Pass, som var inne i ett vilt bergsland. D\u00e4r skulle jag byta buss, f\u00f6r denna buss fortsatte ned till San Fransisco medan jag skulle v\u00e4sterut.<\/p>\n
Den buss som jag nu \u00e4ntrade var betydligt mindre och tog oss genom bergsmassiv och skogar v\u00e4sterut in i de stora redwood skogarna, Vid gr\u00e4nsen mellan Oregon och California stannades bussen av en gr\u00e4nspolis och alla vi passagerare granskades. Jag h\u00f6rde att de gjorde en razzia efter n\u00e5gon bandit, som skulle vara med p\u00e5 bussen. De kammade noll och bussen fick forts\u00e4tta.<\/p>\n
Jag satt bredvid en \u00e4ldre man, som ocks\u00e5 skulle ned till Eureka och han sade sig komma fr\u00e5n Aberdeen i Washington. Han tyckte att det var en livlig stad med bra framtid. Han sade att han k\u00e4nde till min fasters hus. Efter en ganska tr\u00f6ttsam resa efter en gammal v\u00e4g som gick mellan de stora redwood tr\u00e4den och har passerat indianbyar, kom vi s\u00e5 in till Arcata, en liten stad som l\u00e5g vid stranden av en liten flod, som l\u00f6pte ut i havet. P\u00e5 andra sidan floden l\u00e5g s\u00e5 staden Eureka, dit jag skulle och d\u00e4r bussen stannade.<\/p>\n
Bussen stannade slutligen vid en liten station inne i Eureka. Staden f\u00f6ref\u00f6ll mig liten och obetydlig, f\u00f6r jag var ju van med storstaden Portland. H\u00e4r var alla hus sm\u00e5 tr\u00e4hus i en eller tv\u00e5 v\u00e5ningar och alla var byggda i amerikansk stil.<\/p>\n
N\u00e4r bussen stannade tog jag adj\u00f6 av mitt ress\u00e4llskap. Fick min kapps\u00e4ck i handen och steg ut p\u00e5 gatan och v\u00e4ntade enligt order tills California streetbus skulle komma. Den kom s\u00e5 det vara bara att kliva upp och f\u00f6lja med den s\u00e5 l\u00e5ngt den gick. D\u00e4rifr\u00e5n gick jag ett kvarter till h\u00f6ger, s\u00e5 kom jag ut p\u00e5 Union Street, som jag skulle f\u00f6lja n\u00e5gra hundra fot, s\u00e5 skulle jag komma till Mr. Eriksons hus, som jag k\u00e4nde igen fr\u00e5n foton, som jag f\u00e5tt av min kusin Selma. Jag st\u00e4llde ned min kapps\u00e4ck p\u00e5 trottoaren och gick och ringde p\u00e5 d\u00f6rrklockan. Inget svar och jag ringde flera g\u00e5nger men med samma d\u00e5liga resultat.<\/p>\n
Jag gick s\u00e5 runt huset och tittade p\u00e5 bakg\u00e5rden och d\u00e4r h\u00f6rde jag n\u00e5gon syssla med n\u00e5got i ett garage. Jag gick dit och d\u00e4r pysslade en gammal gr\u00e5h\u00e5rig man med n\u00e5gonting. Jag hostade till f\u00f6r att visa min n\u00e4rvaro. Han tittade upp och jag fr\u00e5gade om jag kunde tr\u00e4ffa Mr. Erikson.<\/p>\n
\u201dDats me\u201d svarade han och s\u00e5 sade jag vem jag var, s\u00e5 h\u00e4lsade vi p\u00e5 varandra och sedan b\u00f6rjade han prata svenska. Han ber\u00e4ttade att Mina-faster s\u00e4kert sov, d\u00e5 hon inte h\u00f6rde min ringning. Dottern Selma och hennes man Thomas vistades ute i en camp och kom hem varje l\u00f6rdag \u2013 s\u00f6ndag.<\/p>\n
S\u00e5 gick vi in och h\u00e4lsade p\u00e5 faste mina, som var en liten glad gumma. Jag h\u00e4lsades hj\u00e4rtligt v\u00e4lkommen, de sade att de nog hade v\u00e4ntat att jag skulle komma. Faster b\u00f6rjade s\u00e5 pyssla om vid spisen f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e5gon mat, och hon visade mig rummet som jag skulle f\u00e5 l\u00e5na.<\/p>\n
Det var mycket jag hade att svara p\u00e5, faster hade ett ovanligt gott minne. Faster Mina och mannen Kalle levde p\u00e5 hyran fr\u00e5n sonen Ottos nybyggda hus, som han fick f\u00e4rdig innan engelska sjukan tog honom \u00e5r 1908, i sina b\u00e4sta \u00e5r. Ogift som han var, s\u00e5 var det f\u00f6r\u00e4ldrarna som \u00e4rvde honom. Han hade varit en sk\u00f6tsam man och hade pengar p\u00e5 banken. De fick 35 dollar i m\u00e5naden i hyra och det levde de gott p\u00e5.<\/p>\n
Selma och Thomas arbetade ute p\u00e5 en camp f\u00f6r Redwood Comp, Selma som kokerska och Thomas som skiler, han r\u00e4knade kubiken p\u00e5 stockarna ute i skogen. Han var en duktig karl, som var f\u00f6dd i Canada. De hade en ny Ford bil, s\u00e5 de \u00e5kte hem till Eureka varje l\u00f6rdag kv\u00e4ll.<\/p>\n
F\u00f6rsta s\u00f6ndagsdygnet som de var hemma, s\u00e5 ville de att jag skulle f\u00f6lja med dem ut till campen. D\u00e5 jag ju f\u00f6rut jobbat i camp, s\u00e5 gick det bra. Jag fick genast arbete p\u00e5 riggen, ett arbete som jag hade gjort f\u00f6rut.<\/p>\n
H\u00e4r gick arbetet mycket saktare genom att timret var st\u00f6rre \u00e4n det hade varit norrut. Betalningen var 40 cent i timmen och vi jobbade 10 timmar om dagen. Jag arbetade d\u00e4r hela vintern, s\u00e5 jag steg i graderna och blev andra bas vid den ena maskinen. Jag trivdes bra d\u00e4r. \u00d6ver helgerna resta jag ofta ned till fasters i Eureka tillsammans med Selma och Thomas.<\/p>\n
F\u00f6rstr\u00f6else var f\u00f6r det mesta n\u00e5gon biograf. En finsk danssal fanns ocks\u00e5 i staden, dit jag n\u00e5gon g\u00e5ng gick och tittade p\u00e5 flickorna. Men n\u00e5gon viss flicka hittade jag inte. De var f\u00f6r m\u00e5nga och alla lika vackra.<\/p>\n
D\u00e4r f\u00f6rsiggick ocks\u00e5 en speciell dans. Man k\u00f6pte en dans f\u00f6r 10 c, som flickan fick h\u00e4lften av. D\u00e4r var folk av alla nationer och f\u00e4rger. I nedre v\u00e5ningen var ett cabar\u00e9 d\u00e4r dansen kostade 25 cent, d\u00e4r man kunde k\u00f6pa drinks av olika m\u00e4rken. Det var ju f\u00f6rbudslag i U.S.A. men polisen stod vid \u00e4ndan av disken och \u00f6vervakade det hela. Inget br\u00e5k fick f\u00f6rekomma.<\/p>\n
Krogar fanns nog p\u00e5 m\u00e5nga st\u00e4llen och de hade oftast en vakt som gick utanf\u00f6r p\u00e5 gatan och tryckte p\u00e5 en knapp om en polis r\u00e5kade vara i grannskapet.<\/p>\n
Sjukhj\u00e4lpsf\u00f6reningen Order of Runeberg verkade nog p\u00e5 orten, fast de hade s\u00e4llan m\u00f6ten. Jag skrev nog in mig i den och h\u00f6rde dit hela min tid i Amerika och betalade medlemsavgiften \u00e5rligen.<\/p>\n
Eureka var ingen stor stad, cirka 48\u00a0000 inv\u00e5nare. P\u00e5 l\u00f6rdagskv\u00e4llarna kunde det nog bli mycket folk p\u00e5 gatorna, d\u00e5 arbetsfolket utifr\u00e5n de m\u00e5nga skogscamperna kom in till staden. Det kunde g\u00e5 r\u00e4tt s\u00e5 hett till ibland med slagsm\u00e5l och annat br\u00e5k. R\u00e4tt s\u00e5 mycket indianer s\u00e5gs d\u00e4r. De bodde inte l\u00e5ngt d\u00e4rifr\u00e5n i settlement, som l\u00e5g l\u00e4ngre in i landet. Indianerna d\u00e4r var mindre till v\u00e4xten \u00e4n norrut, v\u00e4lv\u00e4xta och vackra. Flickorna var riktiga sk\u00f6nheter och m\u00e5nga vita m\u00e4n var gifta med indianskor. Bland annat en ljus finsk arbetskamrat, som var f\u00f6dd av finska f\u00f6r\u00e4ldrar i Amerika hade en indianska och han skr\u00f6t av henne och de hade tv\u00e5 barn. Flera indianer arbetade tillsammans i v\u00e5r camp.<\/p>\n
I Eureka bodde ocks\u00e5 m\u00e5nga \u00d6sterbottningar, mest fr\u00e5n Vasatrakten, Malaxtrakten fram f\u00f6r allt. Bland annat Viktor Carlson, som hade en livlig bekl\u00e4dnadsaff\u00e4r, som var i tv\u00e5 v\u00e5ningar vid en stor gata. Dessutom fanns det ett hotell som \u00e4gdes av en svenskfinne och d\u00e4r bodde m\u00e5nga \u00f6sterbottningar, som arbetade i camperna.<\/p>\n
D\u00e4r var ocks\u00e5 en f\u00f6re detta Dagsmarkbo fr\u00e5n Korsb\u00e4ck och han var alltid i br\u00e5k. Han dog d\u00e4r senare. Han l\u00e4mnade hustrun och barn utan ha s\u00e4nt hem ett \u00f6re till dem under sin vistelse i Amerika.<\/p>\n
Skandinaverna var rikt representerade i Eureka. Norrm\u00e4n och en del svenska finnar levde p\u00e5 fiske ute p\u00e5 Stilla havet. De hade stora och kraftiga motorb\u00e5tar, som en del bodde i hela \u00e5ret. De l\u00e5g en tid i hamn f\u00f6r lossning och medan de kokade mat.<\/p>\n
De flesta finl\u00e4ndarna och svenskarna arbetade ute i skogscamperna. De hade egna villor inne i staden, d\u00e4r familjen bodde. Ungkarlarna bodde som inneboende eller p\u00e5 hotell.<\/p>\n
Eureka hade en ganska livlig sj\u00f6fart, trots att hamnen var s\u00e5 grund att stora b\u00e5tar inte kunde komma in. Det skeppades mest tr\u00e4varor, eftersom det i staden fanns tv\u00e5 stora s\u00e5gverk som drevs med \u00e5nga. De fick sin kraft av sp\u00e5nor och annat avfall fr\u00e5n s\u00e5gen, som samlades upp i stora j\u00e4rnbeh\u00e5llare.<\/p>\n
Dessutom fanns det ett stort snickeri i staden som hade m\u00e5nga arbetare. D\u00e4r arbetade fasters granne Taskinen, som var f\u00f6dd i Karelen. Mannen arbetade i snickeriet och frun arbetade p\u00e5 en tv\u00e4ttinr\u00e4ttning. De var barnl\u00f6sa och i 40-\u00e5rs \u00e5lder. Mannen var en stark kommunist. Selma skrev senare och ber\u00e4ttade att han hade rest till Sovjetunionen, men trivdes inte. Han kunde komma tillbaka till Eureka genom Finland. M\u00e5nga finnar i trakten var f\u00f6re detta r\u00f6dgardister fr\u00e5n finska inb\u00f6rdeskriget 1918, och de hade s\u00f6kt sig undan till Amerika.<\/p>\n
De flesta skandinaver sk\u00f6tte sig bra. D\u00e4r var bland annat tv\u00e5 Lappfj\u00e4rdsbr\u00f6der \u201dMalm\u201d. Den ena hade en stor kreatursfarm utanf\u00f6r staden. Han f\u00f6rs\u00e5g stadsborna med mj\u00f6lk och k\u00f6tt och tycktes ha det v\u00e4l st\u00e4llt med flotta vackra hus och bil.<\/p>\n
Klimatet i Humboldt County i Kalifornien d\u00e4r Eureka ligger var milt och fint. Aldrig f\u00f6r varmt och det bl\u00e5ste n\u00e4stan alltid en varm vind fr\u00e5n havet. Vintern eller regntiden kom i december. Om vinden sv\u00e4ngde till norr eller \u00f6ster som blev det genast kyligare. Det h\u00e4nde till och med en natt att det kom ett tunt sn\u00f6t\u00e4cke, som dock inte l\u00e5g l\u00e4ngre f\u00f6re det sm\u00e4lte upp. Det regnade ofta under perioden januari till mars. P\u00e5 grund av det vackra v\u00e4dret s\u00f6kte sig all slags folk hit \u00f6ver vintern. D\u00e4rigenom var arbetsl\u00f6nen l\u00e4gre \u00e4n i de andra orterna i v\u00e4stra U.S.A. och vi hade 10 timmars arbetsdag.<\/p>\n
Min tid i Eureka gick i arbetets tecken. P\u00e5 l\u00f6rdagskv\u00e4llen \u00e5kte jag ofta i till staden och h\u00e4lsade p\u00e5 faster och Kalle. De gick d\u00e4r hemma i sitt stora hus ensamma och hade l\u00e5ngtr\u00e5kigt, d\u00e5 Selma och Thomas var ute i arbete hela veckan. De var alltid glada n\u00e4r jag kom och h\u00e4lsade p\u00e5.<\/p>\n
Faster Mina hade alltid hembryggt vin att bjuda p\u00e5, som var mycket gott. Ibland hade jag n\u00e5gon arbetskamrat med mig. En som jag l\u00e4nge arbetade med var Fred Hope, f\u00f6dd i Vasatrakten. Han hade hustrun i arbete, hon sk\u00f6tte ett hotell i egen regi. De hade inga barn, s\u00e5 de bodde bara tillsammans.<\/p>\n
Mycket av min ledighet p\u00e5 l\u00f6rdagskv\u00e4llarna tillbringade jag p\u00e5 biografen. Eftersom jag inte hade n\u00e5gon egen bil, fick jag ingen flickv\u00e4n att g\u00e5 p\u00e5 dans med. Jag var f\u00f6r ekonomisk att skaffa mig bil och flickor.<\/p>\n
(om du genast vill l\u00e4sa det f\u00f6ljande och samtidigt det n\u00e4stsista avsnittet av Arthurs reseminnen, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R)<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En s\u00f6ndag f\u00f6rmiddag kom Otto Sj\u00f6blom och en annan svensk pojke bilande fr\u00e5n Astoria. I s\u00e4llskap hade de tv\u00e5 \u00e4ldre m\u00e4n, som var p\u00e5 resa till Finland och skulle \u00f6vernatta i Portland. Efter intagen frukost p\u00e5 en restaurang for hela Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 15. Arthur \u00e5ker till Eureka och tr\u00e4ffar sin faster.<\/span>