{"id":18098,"date":"2020-10-27T10:28:57","date_gmt":"2020-10-27T08:28:57","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=18098"},"modified":"2020-10-31T16:17:59","modified_gmt":"2020-10-31T14:17:59","slug":"arthur-traffar-henry-lillsjo-och-reser-till-portland","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=18098","title":{"rendered":"Del 14. Arthur tr\u00e4ffar Henry Lillsj\u00f6 och reser till Portland."},"content":{"rendered":"

Inkommen i kontoret satt en \u00e4ldre, gr\u00e5spr\u00e4ngd man med f\u00f6tterna p\u00e5 bordet och l\u00e4sta en tidning. Han k\u00e4nde Johnson fr\u00e5n gammalt men oss tv\u00e5 blev han intresserad av, d\u00e5 vi var fr\u00e5n hans hemtrakt i Finland. Och s\u00e4rskilt mig som var en avl\u00e4gsen sl\u00e4kting p\u00e5stod han genom Kionas i St\u00e5as k\u00e4rret i Lillsj\u00f6.<\/p>\n

Det blev mycket utfr\u00e5gning om Dagsmark, om den och den levde \u00e4nnu. Henry var en talf\u00f6r man, som \u00e4nnu kunde god svenska. Trots att inte mera blev att tala annat \u00e4n engelska, som han sade. Hemmaspr\u00e5ket var engelska, fast hans fru var fr\u00e5n norra \u00d6sterbotten. Han skr\u00f6t med att han aldrig utf\u00f6rt tungt arbete sedan han kom till Amerika. Han kom redan vid sekelskiftet till landet. Han b\u00f6rjade d\u00e5 som agent av olika slag bland emigranterna, han kunde faktiskt perfekt finska, sade han. S\u00e5 n\u00e4r n\u00e5gon av de nyss anl\u00e4nda finska farmarna hade n\u00e5got problem, v\u00e4nde de sig till Henry. Vidare skrev han notiser i bland annat Finska Amerikanaren, en finsksvensk tidning som d\u00e5 utkom i Amerika.<\/p>\n

Han bj\u00f6d oss till sitt hem p\u00e5 kaffe, s\u00e5 ni f\u00e5r se hur vi bor i Amerika, som han sade. Vi gick s\u00e5 en ganska l\u00e5ng bit till fors till utkanten av staden, uppe p\u00e5 en backe d\u00e4r var n\u00e5gra sm\u00e5hus. I ett gick vi in i gaveln av huset. Vi kom s\u00e5 in i ett rum som var k\u00f6k och sovrum, avskilt med en rid\u00e5, allt var snyggt och enkelt.<\/p>\n

Frun var glad att h\u00f6ra fr\u00e5n Finland. De sade att de inte mera hade n\u00e5gon ber\u00f6ring med sl\u00e4kten i gamla landet. De hade tv\u00e5 barn, en pojke och en flicka. Pojken l\u00e4ste till byggnadsingenj\u00f6r och han hade fina ritningar som han visade. Flickan gick i \u201dhay skol\u201d och var i ton\u00e5ren. Kaffe fick vi och tiden gick fort, s\u00e5 det blev att tacka f\u00f6r oss och bila tillbaka till Silver Rock och hem till Johnsons farm.<\/p>\n

Under tiden vi hade varit borta hade Mrs. Johnsson ringt sina bekanta, bland annat sin syster Tilda i Portland. Hon hade ringt en Viktor Karlson, en annan Lappfj\u00e4rdsbo, som kallades Sundas Viktor d\u00e4r. Viktor Karlson var stor kontraktor i byggbranschen. Han hade byggt hus i egen regi tills han en g\u00e5ng blev narrad av smarta aff\u00e4rsm\u00e4n att bygga en isstadion, som inte bar sig och han gick i konkurs p\u00e5 grund av bygget.<\/p>\n

Nu hade han tj\u00e4nst som chef f\u00f6r ett stort bygge \u00e5t American Steel. P\u00e5 detta var vi, Fred och jag lovade arbete. Bygget l\u00e5g i utkanten av staden. Viktor \u00e4gde ett nytt hus inne i staden och hustrun var Bergkulla Ida fr\u00e5n Br\u00e4nnor. De hade tv\u00e5 barn, en flicka som var sjuksyster och hade tj\u00e4nst i San Fransisco. Pojken som hette Harry gick i skola men hade nu arbete vid faderns bygge under sommarm\u00e5naderna.<\/p>\n

Vi reste ned ifr\u00e5n Johnsons och Silver Rock med t\u00e5g till Portland och tog taxi ut till Mrs. Tilda Petterson, som var syster till Mrs. Johnson. De b\u00e5da systrarna var nog s\u00e5 sn\u00e4lla mot oss, s\u00e5 ock Mr. Petterson som var f\u00f6dd i Wisconsin av svenska f\u00f6r\u00e4ldrar och han pratade ocks\u00e5 svenska. De hade en dotter som var gift med l\u00e4rare i high school och han var f\u00f6dd av tyska f\u00f6r\u00e4ldrar. Han pratade lite tyska med Fred, som hade l\u00e4st tyska under skoltiden. De hade tj\u00e4nst i San Fransisco men hade inga barn. Hon sade att hon har bara ”ett njuran”, s\u00e5 inga barn f\u00f6r dem.<\/p>\n

Hos Pettersons bodde vi i tv\u00e5 m\u00e5nader och m\u00e5dde fint d\u00e4r. En dag hyrde han en lastbil och tog Fred och mig med och for ut p\u00e5 landet d\u00e4r han hade en farm, d\u00e4r de hade bott f\u00f6re de flyttade till Portland. Han h\u00e4mtade br\u00e4nnved d\u00e4rifr\u00e5n, som vi hj\u00e4lpte till att kasta p\u00e5 bilflaket.<\/p>\n

Vi tyckte att vi hade l\u00e5ng resa med sp\u00e5rvagnen morgon och kv\u00e4ll. S\u00e5 n\u00e4r en kamrat p\u00e5 bygget sade att han kunde fr\u00e5ga en svensk familj som bodde n\u00e4ra bygget, om m\u00f6jlighet att f\u00e5 rum d\u00e4r. Och det fick vi till passligt pris!<\/p>\n

Frun i g\u00e5rden var \u00e4nka och d\u00e4r bodde ocks\u00e5 andra ungkarlar fr\u00e5n Sverige. S\u00e5 d\u00e4r gick det livligt till vissa l\u00f6rdagsn\u00e4tter. Hon hade en 17-\u00e5rig flicka Signe, som nog fick vara med i sv\u00e4ngen. Flickan gick i high school men arbetade sommartid p\u00e5 Hudson Bay Store.<\/p>\n

Bland andra bodde d\u00e4r en bror till g\u00e5rdens \u00e4gare, en f\u00f6re detta arm\u00e9l\u00f6jtnant. Han h\u00f6rde inte mera till arm\u00e9n. Han hade bil och tog oss ut p\u00e5 kv\u00e4llarna och visade Portland f\u00f6r oss. Fyrtio procent av stadens folk \u00e4ger sina hem, som har vackra tr\u00e4dg\u00e5rdar med vackra blommor och parker \u2013 det var blommor \u00f6verallt och den kallades d\u00e4rf\u00f6r Blommornas stad.<\/p>\n

I staden fanns det \u00f6ver 800 industrier, som hade mer \u00e4n 40\u00a0000 arbetare. 16 s\u00e5gverk och m\u00e5nga m\u00f6belfabriker, d\u00e4r m\u00e5nga skandinaver arbetade. Det bodde rikt folk i Portland, det s\u00e5g vi n\u00e4r vi reste genom staden.<\/p>\n

En h\u00e4ndelse att minnas fr\u00e5n v\u00e5r tid p\u00e5 bygget var n\u00e4r Lindberg (soloflygaren \u00f6ver Atlanten 1927) fl\u00f6g \u00f6ver staden med sin lilla flygmaskin \u201dSpirit of St. Louis\u201d. Han fl\u00f6g p\u00e5 l\u00e5g h\u00f6jd \u00f6ver oss och staden. Charles Lindberg var f\u00f6dd i Minnesota av svenska f\u00f6r\u00e4ldrar, som hade emigrerat fr\u00e5n Sverige. Flygf\u00e4rden f\u00f6retogs den 20 \u2013 21 maj 1927<\/p>\n

En l\u00f6rdagskv\u00e4ll hade v\u00e4rdinnan ov\u00e4ntat sitt 50 \u00e5rs kalas med stor bjudning f\u00f6r sl\u00e4ktingar och bekanta fr\u00e5n Portland. Fred och jag som hyresg\u00e4ster fick ocks\u00e5 vara med p\u00e5 kalaset. Det blev mycket alkohol och drickande p\u00e5 kv\u00e4llen och natten. Slutligen f\u00f6rdes mattorna i storrummet \u00e5t sidan och grammofonen lj\u00f6d och dansen tr\u00e5ddes.<\/p>\n

S\u00e5 fr\u00e5gade n\u00e5gon om inte jag kunde spela upp n\u00e5gra gammallands valser och polskor. Fred hade n\u00e4mligen skvallrat om att jag kunde spela fiol. En fiol trollades fram och jag gjorde det b\u00e4sta jag kunde f\u00f6r att byta ut grammofonen. G\u00e4sterna blev s\u00e5 h\u00f6gljudda ut p\u00e5 natten att grannfamiljen ringde polisen, som stannade utanf\u00f6r p\u00e5 gatan.<\/p>\n

V\u00e4rdinnans bror, som var f\u00f6re detta l\u00f6jtnant fr\u00e5n kriget gick ut och pratade med dem och bad om urs\u00e4kt, samt framh\u00f6ll att v\u00e4rdinnan fyllde \u00e5r. Efter det fortsatte firandet, kanske lite stillsammare och med mindre ljud. D\u00e4r bland g\u00e4sterna fanns en ung nykomling fr\u00e5n Sverige, som var mycket sk\u00f6n, en riktig filmhj\u00e4ltetyp. Kvinnorna formligen ville ta ned honom. En ung och nygift fru blev mycket dj\u00e4rv och b\u00f6rjade kyssa honom under dansen.<\/p>\n

Slutligen kom hennes man och tog bort henne och gav henne tv\u00e5 slag med handen i ansiktet, som hon nog beh\u00f6vde f\u00f6r att lugna ned sina k\u00e4nslor. Pojken var det inget fel p\u00e5, han var bara f\u00f6r tilldragande f\u00f6r de unga damerna. Det blev morgon och tr\u00f6tta sig en och var till sitt och huset blev tomt. Unga pojken kr\u00f6p under filten tillsammans med husets dotter Signe.<\/p>\n

P\u00e5 morgonen n\u00e4r Fred och jag kom ned till k\u00f6ket s\u00e5 stod v\u00e4rdinnan frisk och kry och gr\u00e4ddade hotcakes \u00e5t oss. Huset var tomt och \u00f6de.<\/p>\n

En s\u00f6ndag ordnade en f\u00f6rening en stor meeting f\u00f6r sina medlemmar i U.S.A. och Canada. Festen h\u00f6lls i The Auditorium, som var stor och rymlig nog att ta emot tusentals medlemmar och stadsbor. D\u00e4r tr\u00e4ffade vi m\u00e5nga k\u00e4nda Lappfj\u00e4rdsbor, bland annat Josef Gustafson (Hansas Josef) fr\u00e5n L\u00e5lby och s\u00e5 Otto Sj\u00f6blom fr\u00e5n Lillsj\u00f6 i Dagsmark. Josef arbetade i ett bageri, sade han.<\/p>\n

Otto var fiskare uppe i Alaska p\u00e5 sommaren n\u00e4r det var s\u00e4song. Nu var han ned d\u00e4rifr\u00e5n, d\u00e5 det inte l\u00e4ngre var fisks\u00e4song. Vidare kom en fram till oss och presenterade sig som Erikson. Han sade att han hade en bror som var kantor i Lappfj\u00e4rd och som var f\u00f6dd i H\u00e4rkmeri. Han sade att han nu gav lektioner i Esperanto, som han hade l\u00e4st i Brahestads handelsskola, i ett universitet i Portland. Han var en mycket god talare och som ledare f\u00f6r Orden i Portland, h\u00e4lsade han de n\u00e4rvarande v\u00e4lkommen i ett mycket kraftigt tal.<\/p>\n

Stadens borgm\u00e4stare h\u00f6ll tal och \u00f6nskade alla f\u00f6re detta emigranter gl\u00e4dje och god forts\u00e4ttning med orden som var mycket bra f\u00f6r samh\u00f6righeten bland finl\u00e4ndarna. Erikson svarade och tackade honom f\u00f6r att n\u00e4rvara vid m\u00f6tet. Dans blev det efter programmet. Festen var talrikt bes\u00f6kt och varade i tv\u00e5 dagar. De olika k\u00f6rerna upptr\u00e4dde slutligen gemensamt i ett storslaget program av svenska och engelska. Programmet bestod dessutom av h\u00e4lsningar fr\u00e5n de olika avdelningarna i U.S.A. och Canada, fr\u00e5n Vancouver i norr till San Fransisco i s\u00f6der. Det var m\u00e5nga som fick lovord i den stora tidningen Portland Sun.<\/p>\n

Otto Sj\u00f6blom hade bil och han tog oss ut p\u00e5 stan, bland annat var vi och h\u00e4lsade p\u00e5 Mrs. Petterson, d\u00e4r vi bott l\u00e4nge. Vi blev bjudna av Otto att komma och h\u00e4lsa p\u00e5 honom och hans tv\u00e5 br\u00f6der ned till Astoria, d\u00e4r de bodde.<\/p>\n

En vacker ledig l\u00f6rdag i augusti besl\u00f6t Fred och jag att vi skall resa v\u00e4sterut till Astoria och h\u00e4lsa p\u00e5 br\u00f6derna Sj\u00f6blom. Tidigt p\u00e5 morgonen tog vi sp\u00e5rvagnen \u00f6ver till busstationen, d\u00e4r vi k\u00f6pte biljett till Astoria. Bussen som var stor och rymlig avgick inom kort med mycket folk i. V\u00e4gen gick l\u00e4ngs s\u00f6dra sidan av Columbia River. Vi passerade vackra fruktfarmer l\u00e4ngs high way. Efter n\u00e5gon timme kom vi in i berglandskap, d\u00e4r v\u00e4gen slingrade sig i s-kurvor uppe i bergen.<\/p>\n

\"\"
Portland ligger i delstaten Oregon i nordv\u00e4stra U.S.A. s\u00f6der om Seattle. I dag bor det mer \u00e4n en halv miljon i den v\u00e4lm\u00e5ende staden. Astoria ligger vid kusten vid den bl\u00e5a pilen.<\/figcaption><\/figure>\n

Vi kunde ibland se den stora floden fr\u00e5n bussf\u00f6nstret d\u00e4r stora lastb\u00e5tar gick. Floden var segelbar l\u00e5ngt in i State of Washington. Mot kv\u00e4llen anl\u00e4nde vi till Astoria, som l\u00e5g vid flodens utlopp i Stilla havet. Staden var p\u00e5 cirka 30\u00a0000 inv\u00e5nare, som till stor del levde p\u00e5 fiske. En del for p\u00e5 h\u00f6sten upp till Alaska p\u00e5 sillf\u00e5ngst d\u00e5 s\u00e4songen var inne. N\u00e5gra vidare industrier fanns inte men m\u00e5nga arbetade i skogscamperna och hade sina hem i staden.<\/p>\n

Vi fann slutligen huset d\u00e4r Otto Sj\u00f6blom bodde med sina br\u00f6der Erland och Emil. Huset var ett vanligt tv\u00e5v\u00e5nings tr\u00e4hus, som \u00e4gdes av en familj som hade flyttat bort fr\u00e5n orten. Br\u00f6derna kokade sj\u00e4lva sin mat i k\u00f6ket. En restaurang fanns inte l\u00e5ngt ifr\u00e5n d\u00e4r de brukade \u00e4ta ibland, sade de. Vi blev v\u00e4l emottagna av alla tre br\u00f6derna. Erland var \u00e4ldst, s\u00e5 Emil och Otto var yngst.<\/p>\n

Otto och Erland arbetade under sommarm\u00e5naderna i en mj\u00f6lkvarn. Emil var skogsman och arbetade i en loggingcamp. Otto ber\u00e4ttade att Emil hade problem med spriten och han fick senare ett tragiskt slut n\u00e5gra \u00e5r senare. Skogsarbetarna k\u00f6rdes med t\u00e5g ut till sina arbetsplatser och Emil f\u00f6ljde med en g\u00e5ng efter att ha varit ute i staden och supit. Han steg av t\u00e5get och gick ut i skogen, d\u00e4r han skar av puls\u00e5dern p\u00e5 armen och f\u00f6rbl\u00f6dde. Kamraterna fann honom p\u00e5 kv\u00e4llen och han begravdes i Aberdeen \u00e5r 1929.<\/p>\n

I staden Astoria bodde m\u00e5nga finnar, som till stor del fiskade vid Columbia Rivers utlopp och en del arbetade ute i de stora skogarna. I en del butiker kunde de tala finska. Otto tog oss med runt staden och dess omgivning i sin bil. Vi var bland annat och h\u00e4lsade p\u00e5 en Lappfj\u00e4rdsbo som hette Stenman. Hans hustru var finskspr\u00e5kig och de bodde i ett nytt och vackert hus.<\/p>\n

En annan Lappfj\u00e4rdsbo bodde utanf\u00f6r staden n\u00e4ra en simstrand och fina hotell. Han \u00e4gde en vacker fruktfarm med fina hus men levde som ungkarl med sina hundar och kattor.<\/p>\n

P\u00e5 kv\u00e4llen f\u00f6reslog Otto att vi skulle g\u00e5 ut och ha roligt, s\u00e5 vi styrde stegen till en krog, d\u00e4r han bj\u00f6d oss p\u00e5 spritdrycker. S\u00e5dana fanns trots att U.S.A. hade f\u00f6rbudslagar den tiden och br\u00e4nnvin fanns av olika m\u00e4rken. Otto var gammal kund d\u00e4r och duktig att bjuda, s\u00e5 vi kom att festa hela natten.<\/p>\n

D\u00e4r r\u00e5kade vi p\u00e5 en f\u00f6re detta Sidebybo som kommit ned fr\u00e5n Alaska med flera tusen dollar p\u00e5 fickan. Han bodde hela tiden p\u00e5 krogen och efter behov fick han pengar av krogmamman som var en 40-\u00e5rs kvinna. Han sade att han inte l\u00e4ngre t\u00e4nker p\u00e5 Finland.<\/p>\n

Natten gick fort f\u00f6r oss och mot sm\u00e5timmarna gick vi till v\u00e5rt hotell och sov n\u00e5gra timmar. F\u00f6ljande morgon skulle vi med bussen upp till Portland till v\u00e5rt arbete, som b\u00f6rjade p\u00e5 m\u00e5ndag morgon klockan sju. Vi hade en strong bas, en f\u00f6re detta tysk officer, som hade emigrerat efter kriget. Han fick arbetet att g\u00e5 undan med sin tyska noggrannhet och disciplin. Han hade blivit s\u00e5rad under kriget, s\u00e5 att han haltade d\u00e5 han gick. Alla k\u00e4nde honom p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll d\u00e5 han kom.<\/p>\n

Tiden gick i arbetets tecken hela sommaren i den heta sommarv\u00e4rmen, som \u00e4r r\u00e5dande i Portland Oregon.<\/p>\n

(Om du klickar H\u00c4R<\/strong> <\/span><\/span><\/a>s\u00e5 kan du med hj\u00e4lp av Googles Street View ta dig \u00f6ver Columbia River fr\u00e5n delstaten Washington till den fina staden Astoria i delstaten Oregon. Det \u00e4r bara att klicka p\u00e5 pilarna s\u00e5 f\u00f6rflyttar du dig fram\u00e5t. Mycket n\u00f6je!)<\/p>\n

Om du nu genast vill forts\u00e4tta att l\u00e4sa kapitel 15, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Inkommen i kontoret satt en \u00e4ldre, gr\u00e5spr\u00e4ngd man med f\u00f6tterna p\u00e5 bordet och l\u00e4sta en tidning. Han k\u00e4nde Johnson fr\u00e5n gammalt men oss tv\u00e5 blev han intresserad av, d\u00e5 vi var fr\u00e5n hans hemtrakt i Finland. Och s\u00e4rskilt mig som Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 14. Arthur tr\u00e4ffar Henry Lillsj\u00f6 och reser till Portland.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":16643,"menu_order":14,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-18098","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/18098","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=18098"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/18098\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":18153,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/18098\/revisions\/18153"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16643"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=18098"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}