{"id":17975,"date":"2020-10-08T15:38:09","date_gmt":"2020-10-08T12:38:09","guid":{"rendered":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=17975"},"modified":"2020-10-27T10:55:18","modified_gmt":"2020-10-27T08:55:18","slug":"del-13-arthur-rymmer-till-u-s-a-och-traffar-henry-lillsjo","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=17975","title":{"rendered":"Del 13. Arthur rymmer till U.S.A. och tr\u00e4ffar Henry Lillsj\u00f6."},"content":{"rendered":"

Jag fick slutligen ett riggjobb ut till camp d\u00e4r m\u00e5nga landsm\u00e4n arbetade. En dag kom en kamrat ut till campen fr\u00e5n staden och han sade, att mitt namn st\u00e5tt l\u00e4nge p\u00e5 en anslagstavla f\u00f6r j\u00e4rnv\u00e4gsbolaget, som kallade mig. Men jag besl\u00f6t att inte sluta mitt nuvarande arbete, som jag trivdes bra med. H\u00e4r var ocks\u00e5 b\u00e4ttre betalt \u00e4n p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen, s\u00e5 jag fortsatte i skogen till in i juni m\u00e5nad d\u00e5 torkan b\u00f6rjade g\u00f6ra sig g\u00e4llande i de avverkade skogsomr\u00e5dena och eldfaran blev stor. S\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r closar campen ned d\u00e5 det blir f\u00f6rsta juli.<\/p>\n

Dagarna f\u00f6re for vi alla med till stan, endast ett par man skulle stanna som eldvaktare tillsvidare.<\/p>\n

F\u00f6rsta juli i Canada var nationaldagen, d\u00e5 det skulle firas med festligheter, den var den st\u00f6rsta helgdagen p\u00e5 hela \u00e5ret. Vi ungdomar p\u00e5 Cordova House k\u00f6pte liksom alla andra starkt fr\u00e5n lik\u00f6r storen. F\u00f6ljden blev att det blev slagsm\u00e5l i ett av rummen mellan tv\u00e5 Lappfj\u00e4rdsbor. Det var v\u00e4l n\u00e5got gammalt groll mellan dem.<\/p>\n

Jag skulle f\u00f6rs\u00f6ka medla mellan dem men f\u00f6ljden med att ocks\u00e5 jag fick n\u00e5gon sl\u00e4ng av deras l\u00e5nga armar. S\u00e5 n\u00e4r bataljen var \u00f6ver s\u00e5 hade jag ocks\u00e5 ett bl\u00e5tt \u00f6ga och min klocka hade g\u00e5tt s\u00f6nder. Sigfrid Ingves f\u00f6rlorade sina glas\u00f6gon, som trampades s\u00f6nder. Han var p\u00e5 bes\u00f6k fr\u00e5n U.S.A. d\u00e4r han vistades. S\u00e5 kan alkohol g\u00f6ra kamrater emellan till stridande galningar.<\/p>\n

P\u00e5 andra sidan gatan fanns en japansk syhall, d\u00e4r m\u00e5nga japanskor arbetade. De tittade intresserat p\u00e5 oss slagsk\u00e4mpar. Detta h\u00e4nde dagen efter f\u00f6rsta juli 1927.<\/p>\n

Ingves hade ocks\u00e5 rum p\u00e5 hotellet, s\u00e5 vi var m\u00e5nga Lappfj\u00e4rdsbor d\u00e4r d\u00e5. Fred, som han kallade sig i U.S.A. ville ha en kamrat med sig \u00f6ver till U.S.A. f\u00f6r han var ju nykomling i landet. Jag var ju intresserad av en tripp dit \u00f6ver, jag hade ju sl\u00e4ktingar som hade skrivit och bett mig komma och h\u00e4lsa p\u00e5 n\u00e4r jag nu en g\u00e5ng var i Amerika.<\/p>\n

Men det var ju ett sv\u00e5rt och l\u00e5ngt problem att f\u00e5 pass \u00f6ver till U.S.A. f\u00f6r en icke canadensare, s\u00e5 vi diskuterade saken l\u00e4nge och v\u00e4l ett par dagar. S\u00e5 kom l\u00f6sningen hur jag skulle komma \u00f6ver gr\u00e4nsen. En Tj\u00f6ckpojke hade k\u00f6pt en ny bil \u201dStar\u201d och han hade en gammal skuld p\u00e5 30 dollar till mig. Och nu skulle han fara \u00f6ver till Seattle och h\u00e4lsa p\u00e5 bekanta d\u00e4r.<\/p>\n

Nu tyckte han att jag kunde g\u00f6ra dem s\u00e4llskap med dit, om jag eftersk\u00e4nkte skulden till honom. Men nu var han skadad i v\u00e4nstra handen, som han hade i bindel, efter en s\u00f6nderslagen vindruta i sin bil. Men han trodde nog att han skulle klara sig, eftersom den h\u00f6gra var OK.<\/p>\n

Vi samr\u00e5dde och planerade resan, som var p\u00e5t\u00e4nkt. P\u00e5 natten mellan den andra och tredje juli besl\u00f6t jag att v\u00e5ga \u00e4ventyret. Banken \u00f6ppnades vid \u00e5ttatiden och dit jag gick och tog ut mitt innest\u00e5ende kapital p\u00e5 300 \u2013 400 dollar, som jag v\u00e4xlade till U.S.A. dollar. Det var just ingen skillnad p\u00e5 kurserna men Canadadollarn var lite l\u00e4gre i kurs. S\u00e5 packade jag kapps\u00e4cken och l\u00e4mnade alla mina arbetskl\u00e4der \u00e5t mina kamrater.<\/p>\n

P\u00e5 eftermiddagen den 3 juli 1927 var vi klara alla tre att \u00e5ka. Bilen var ny och i gott skick och v\u00e4dret var soligt och varmt. Efter en stadig m\u00e5ltid i en svensk restaurang vid Main Street steg vi in i bilen och kosan som st\u00e4lldes \u00f6sterut genom New Westminster och vidare till Aldergrove. D\u00e4rifr\u00e5n tog vi s\u00f6derut efter en mindre v\u00e4g, som bar rakt ned till gr\u00e4nsen. Vi passerade en del mindre farmer som uppst\u00e5tt inne i skogen l\u00e4ngs med v\u00e4gen. Vi passerade bland annat Frank Eriks farmhus d\u00e4r m\u00e4ngder av hans h\u00f6ns syntes i hans h\u00f6nsburar i solskenet.<\/p>\n

Vi kom lite tidigt s\u00e5 vi fick ta en l\u00e4ngre paus, ty vi ville passera gr\u00e4nsen d\u00e5 det skymde lite. Det hade varit en mycket varm dag med vindstilla, s\u00e5 vi trodde att dimman skulle l\u00e4gga sig \u00f6ver nejden, som den ocks\u00e5 gjorde innan vi skulle k\u00f6ra \u00f6ver. Efter en l\u00e4ngre v\u00e4ntan i skogen tyckte vi att det blivit passlig skymning, s\u00e5 vi styrde ut bilen p\u00e5 v\u00e4gen och fortsatte s\u00f6derut. S\u00e5 kom vi till kr\u00f6ken d\u00e4r v\u00e4gen tog av rakt \u00f6sterut och f\u00f6ljde ett taggtr\u00e5dshinder, som var uppsatt f\u00f6r kreaturen, som betade p\u00e5 U.S.A sidan.<\/p>\n

Jag hoppade ut n\u00e5gra hundra meter fr\u00e5n tullhuset, vilket vi visste skulle finnas i n\u00e4rheten. Dimman skymde s\u00e5 jag s\u00e5g inget, lyfte s\u00e5 upp understa taggtr\u00e5den och hade min h\u00f6gra fot p\u00e5 U.S.A.:s mark och s\u00e5 gick jag rakt s\u00f6derut i dimman. En stor kohop tittade p\u00e5 mig n\u00e4r jag gick f\u00f6rbi dem men de var f\u00f6r lata och bekv\u00e4ma att reagera f\u00f6r fr\u00e4mlingar som gick f\u00f6rbi.<\/p>\n

S\u00e5 kom jag till en bilv\u00e4g, som gick i sydv\u00e4stlig riktning. Jag lade mig ned i diket och v\u00e4ntade p\u00e5 kamraternas bil, som snart skulle komma. Under det jag l\u00e5g d\u00e4r kunde jag hela tiden h\u00f6r hur de talade vid tullhuset. S\u00e5 h\u00f6rde jag en billucka sl\u00e5 igen och en bil som b\u00f6rjade surra. Ljudet kom n\u00e4rmare och s\u00e5 s\u00e5g jag billyktorna genom dimman. Bilen kom n\u00e4rmare i sakta fart, s\u00e5 steg jag upp n\u00e4r jag s\u00e5g deras bil komma k\u00f6rande.<\/p>\n

De h\u00f6jde farten och \u00f6ppnade d\u00f6rren och jag hoppade in i bilen, fast med d\u00f6rren och s\u00e5 iv\u00e4g SW ned mot Bellingham. Vi hade turen vid sj\u00e4lva \u00f6verg\u00e5ngen att inga andra bilar skulle samma v\u00e4g som vi. Tullarna hade fr\u00e5gat av kamraterna om de hade haft en good time i Vancouver \u00f6ver f\u00f6rsta juli. Det kunde de ju se eftersom Fred hade ett bl\u00e5tt \u00f6ga och Joe hade ju handen i bandage.<\/p>\n

F\u00e4rden fortsattes och trafiken blev livligare, s\u00e4rskilt n\u00e4r vi kom ut p\u00e5 dem stora high way som gick fr\u00e5n Seattle till Vancouver. Joe tyckte att han skulle stanna i Bellingman \u00f6ver natten f\u00f6r att vila upp sig, f\u00f6r han var inte van vid s\u00e5dan stor trafik som r\u00e5dde p\u00e5 denna v\u00e4g. S\u00e4rskilt mycket folk var nu p\u00e5 resa fr\u00e5n att ha firat Canadas f\u00f6rsta juli \u00f6ver till U.S.A. f\u00f6r att fira deras nationaldag den fj\u00e4rde juli.<\/p>\n

D\u00e5 vi kom in till staden, som tycktes vara ganska stor med gammal bebyggelse, s\u00e5 s\u00e5g vi ett stort hotell, d\u00e4r vi parkerade bilen p\u00e5 deras parkeringsplats. S\u00e5 steg vi in i lobbyn och fr\u00e5gade vid disken om det fanns ett rum f\u00f6r tre personer. Det fanns det, vilket var tur f\u00f6r oss, s\u00e5 vi sov \u00f6ver p\u00e5 natten i godan ro. Chauff\u00f6ren tyckte att hans hand k\u00e4ndes s\u00e5 sjuk att han helst skulle vilja v\u00e4nda upp emot Vancouver och g\u00e5 till doktorn d\u00e4r och visa upp den.<\/p>\n

Han tyckte att vi nu skulle kunna ta t\u00e5g eller buss till Seattle dit vi nu skulle ta oss. Vi gick s\u00e5 alla in p\u00e5 en restaurang och \u00e5t oss m\u00e4tta. Efter det k\u00f6rde han oss till j\u00e4rnv\u00e4gsstationen. D\u00e4r tog vi v\u00e5ra kapps\u00e4ckar, skakade hand med Joe och bad honom h\u00e4lsa Vancouver, gick fram till biljettluckan och k\u00f6pte tv\u00e5 tickets till Seattle, dit vi kom efter en timmes k\u00f6rning.<\/p>\n

Seattle var en stor stad med h\u00f6ghus och omkring tv\u00e5 hundra tusen inv\u00e5nare. (Hit skulle jag komma flera g\u00e5nger \u00e4nnu). Vi gick s\u00e5 runt och tittade p\u00e5 staden efter att ha l\u00e4mnat v\u00e5ra kapps\u00e4ckar till f\u00f6rvaring p\u00e5 stationen. Hungern tog oss in till en restaurang d\u00e4r vi best\u00e4llde in biffstek med coffee, som kostade 50 cent styck. D\u00e5 kom Fred med f\u00f6rslaget att vi skulle resa ut till hans gamla arbetsplats utanf\u00f6r Everett.<\/p>\n

Vi gick s\u00e5 in p\u00e5 stationen och h\u00e4mtade v\u00e5ra kapps\u00e4ckar och stegade iv\u00e4g ned till en av stadens hamnar, d\u00e4rifr\u00e5n b\u00e5t gick ut till Everett. Klockan b\u00f6rjade d\u00e5 g\u00e5 mot 12-tiden p\u00e5 dan d\u00e5 vi k\u00f6pte biljett. Och s\u00e5 en vacker b\u00e5tf\u00e4rd p\u00e5 en timme, sedan lade b\u00e5ten till vid en brygga nedanf\u00f6r en liten stad. Mot oss lyste namnet p\u00e5 ett hotell. Staden bestod av sm\u00e5 tr\u00e4hus f\u00f6r privata familjer, som alla arbetade i skogen eller i s\u00e5gverk. Everett l\u00e5g ju i ett rikt skogsdistrikt p\u00e5 Olympic halv\u00f6n med de h\u00f6ga Olympic Mountains.<\/p>\n

H\u00e4r gick vi upp till ett vackert nybyggt hus som beboddes av en f\u00f6re detta Lappfj\u00e4rdsfamilj, F. H. Ingves bror till Alfred Ingves i Vancouver. H\u00e4r hade Fred bott d\u00e5 han arbetat vid ett s\u00e5gverk, som nu l\u00e5g under reparation under sommarm\u00e5naderna. N\u00e5got arbete var inte att t\u00e4nka p\u00e5 f\u00f6r n\u00e5gon av oss d\u00e4r nu. Frun bj\u00f6d oss p\u00e5 kaffe. Det blev allts\u00e5 tid att ta b\u00e5ten till Seattle igen, dit vi anl\u00e4nde efter en timmes b\u00e5tresa. B\u00e5ten var en liten sk\u00e4rg\u00e5rdsb\u00e5t och den \u00e4gdes av norrm\u00e4n. Tog s\u00e5 in p\u00e5 ett billigt hotell p\u00e5 andra avenyn, d\u00e4r vi sov tryggt hela natten. Vi hade ju varit p\u00e5 resande fot hela dagen och sett s\u00e5 mycket nytt.<\/p>\n

\"\"
Stadsplanen \u00f6ver Everett visar bra hur de amerikanska st\u00e4derna \u00e4r planerade, med ett tydligt rutsystem d\u00e4r Streeterna g\u00e5r i en riktning och Avenyerna i den andra.<\/figcaption><\/figure>\n

Vi kom s\u00e5 \u00f6verens om att forts\u00e4tta resan s\u00f6derut till en liten ort som hette Silver Rock. N\u00e5gra mil d\u00e4rifr\u00e5n bodde en sl\u00e4kting till Fred vid namn Fina Jansson, gift med en Lappfj\u00e4rdsbo, dit han var bjuden att h\u00e4lsa p\u00e5 n\u00e4r han nu var i Amerika.<\/p>\n

Till Silver Rock kom vi p\u00e5 t\u00e5g fr\u00e5n Seattle efter n\u00e5gon timme och vi steg av vid en liten station. Vi fr\u00e5gade om det gick n\u00e5gon buss upp till Janssons farm men den skulle g\u00e5 f\u00f6rst efter n\u00e5gon timme. N\u00e5gon telefonnummer till Janssons hade vi inte, s\u00e5 det blev att v\u00e4nta p\u00e5 centralen tills bussen avgick \u00e5t det h\u00e5llet mot kv\u00e4llen.<\/p>\n

Bussen stannade inne i skogen vid n\u00e5gra villor och vi fr\u00e5gade efter Johnsons farm (tydligen kallades de Johnson i Amerika), som var ett av husen p\u00e5 platsen. Vi gick s\u00e5 fram och ringde p\u00e5 och en \u00e4ldre kvinna i medel\u00e5ldern kom och \u00f6ppnade. Hon tittade p\u00e5 oss och s\u00e5 sade hon \u201datt inte \u00e4r det v\u00e4l Sigfrid Ingves\u201d? Hon hade nog v\u00e4ntat bes\u00f6k av Fred och han presenterade mig f\u00f6r henne och hon bj\u00f6d oss v\u00e4lkomna.<\/p>\n

Hon var mycket fr\u00e5gvis och ville h\u00f6ra allt ifr\u00e5n Finland och framf\u00f6r allt om Lappfj\u00e4rd. Vi ber\u00e4ttade ju bland annat om att vi kom fr\u00e5n Vancouver. Hennes man var f\u00f6r tillf\u00e4llet ute p\u00e5 \u00e5kern och \u201dmylda\u201d potatisen med h\u00e4st. De levde numera p\u00e5 jordbruk p\u00e5 \u00e4ldre dar. De hade tv\u00e5 s\u00f6ner och den ena arbetade i Portland och den yngre hade drabbats av polio i unga \u00e5r, s\u00e5 han var invalid i benen. Han hade sv\u00e5rt att g\u00e5 men klarade sig ensam i ett nytt hus bredvid som han \u00e4gde. Fadern och brodern hade byggt det \u00e5t honom.<\/p>\n

Familjen Johnson var mycket v\u00e4nliga mot oss. D\u00e4r fick vi mat och rum i hans rymliga tv\u00e5v\u00e5nings farmhus. F\u00f6ljande dag efter en st\u00e4rkande breakfast ville nu Johnson visa oss hur de bygger i U.S.A. Han tog ut sin stora bil ur garaget och s\u00e5 for vi s\u00f6derut. Efter n\u00e5gon timmes \u00e5kning f\u00f6rbi farmbyar och skog kom vi till en ny stad vid namn \u201dLongview\u201d som byggts av miljon\u00e4rer, inte l\u00e5ngt fr\u00e5n Columbia River, som rann upp i Rocky Mountains i Canadas B.C.<\/p>\n

\"\"
Columbia floden \u00e4r Amerika fj\u00e4rde st\u00f6rsta och b\u00f6rjar uppe i Klippiga bergen och ringlar sig sedan ned till Stilla Oceanen. Den bl\u00e5a linjen visar gr\u00e4nsen mellan Canada och U.S.A. och vid kusten ovanf\u00f6r gr\u00e4nsen ligger Vancouver medan Seattle ligger p\u00e5 den undre sidan. Seattle ligger i delstaten Washington, som inte skall f\u00f6rv\u00e4xlas med U.S.A.:s huvudstad som ligger p\u00e5 \u00f6stkusten.<\/figcaption><\/figure>\n

H\u00e4r fanns skyh\u00f6ga hotell med swimmingpooler, golfbanor och vackra parker runt omkring. Men d\u00e4r fanns inga industrier, s\u00e5 staden hade endast n\u00e5gra tusen inv\u00e5nare. P\u00e5 sommaren var det rikt folk fr\u00e5n hela U.S.A. och d\u00e4r var ett h\u00e4rligt klimat genom n\u00e4rheten till havet och den stora floden som tog bort hettan p\u00e5 sommaren. Nu fanns det endast n\u00e5gon dam, som man kunde se d\u00e5 hon vallade sin hund. N\u00e5got enstaka dollargrin m\u00f6tte oss p\u00e5 gatan och man s\u00e5g nog att d\u00e4r bodde miljon\u00e4rer.<\/p>\n

Vi for s\u00e5 vidare en n\u00e5gra mil. Mr. Johnson sade att vi skulle g\u00e5 och h\u00e4lsa p\u00e5 en f\u00f6re detta Dagsmarkbo, som skulle bo i Kalama, en liten farmstad, dit vi kom. Han hette f\u00f6r Henry Lillsjo och var n\u00e5gon sorts fastighetsm\u00e4klare och advokat.<\/p>\n

Vi fann slutligen hans kontor och hans namn fanns p\u00e5 f\u00f6nstret, som brukligt var i Amerika.<\/p>\n

Om du vill l\u00e4sa f\u00f6ljande kapitel av Arthurs reseminnen i Amerika, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag fick slutligen ett riggjobb ut till camp d\u00e4r m\u00e5nga landsm\u00e4n arbetade. En dag kom en kamrat ut till campen fr\u00e5n staden och han sade, att mitt namn st\u00e5tt l\u00e4nge p\u00e5 en anslagstavla f\u00f6r j\u00e4rnv\u00e4gsbolaget, som kallade mig. Men jag Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 13. Arthur rymmer till U.S.A. och tr\u00e4ffar Henry Lillsj\u00f6.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":16643,"menu_order":13,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-17975","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17975","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=17975"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17975\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":18109,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17975\/revisions\/18109"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16643"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=17975"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}