![\"\"](\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/09\/Nimkish-Lake-karta.jpg\")
Jag kom s\u00e5 efter en ganska l\u00e5ng sj\u00f6resa upp till Nimkish hamn. D\u00e4r fanns en stor s\u00e5ginr\u00e4ttning, d\u00e4r m\u00e5nga \u00f6sterbottningar arbetade fick jag h\u00f6ra nu. K\u00f6rde sedan med loggt\u00e5get upp genom avverkad skog n\u00e5gon timme till vi kom till en camp d\u00e4r det fanns en maskin som tillverkade p\u00e4rtor f\u00f6r takt\u00e4ckning. Men jag som skulle till Camp II m\u00e5ste stiga p\u00e5 en motorb\u00e5t, som tog oss passagerare och matvaror upp till sista \u00e4ndan utav Lake Nimkish, d\u00e4r nybyggda Camp II fanns.<\/p>\n
Regntiden var inne och det regnade ett sakta regn hela tiden under resan och d\u00e5 jag kom upp till campen. Den var ny och fin med nya bunkhus (allts\u00e5 barackliknande byggnader)<\/span><\/em>, allt var nytt och rent. S\u00e5 och v\u00e5ra s\u00e4ngar med vita lakan under och ovan.<\/p>\n Sj\u00f6n som hette Nimkish Lake, var bel\u00e4gen p\u00e5 nordspetsen av Vancouver Island i ett rikt skogsomr\u00e5de, d\u00e4r j\u00e4ttefurorna och cedrarna v\u00e4xte or\u00f6rda. H\u00e4r hade indianerna sprungit och jagat. De syntes inte till under min tid i campen, trots att de nog bodde i grannskapet, i s\u00e5 kallade reservat. De levde som de flesta av sina br\u00f6der av jakt och fiske. Men nu kom den vita mannen och f\u00f6rst\u00f6rde deras urgamla jaktmarker. De drog sig undan maskinernas d\u00e5n, ut till de stora skogarna, som \u00e4nnu fanns uppe i bergen.<\/p>\n Jag hade brevledes f\u00e5tt reda p\u00e5 var min bror Hannes fanns i campen. P\u00e5 en ledig s\u00f6ndag n\u00e4r v\u00e4dret var vackert besl\u00f6t jag att \u00f6verraska honom och steg p\u00e5 en motorb\u00e5t som trafikerade mellan camperna. Jag fr\u00e5gade f\u00f6r mig f\u00f6r var en Jon Gr\u00f6ndahl skulle finnas och blev visad in i ett av bunkhusen. S\u00e5 steg jag in och d\u00e4r satt eller l\u00e5g gubbarna i sina s\u00e4ngar, som de brukade g\u00f6ra en vilodag, som s\u00f6ndagen var.<\/p>\n Jo, d\u00e4r under ett f\u00f6nster satt han livslevande p\u00e5 en stol och l\u00e4ste i ett magazin (allts\u00e5 en tidning)<\/em>.<\/span> Han s\u00e5g mig n\u00e4r jag kom in genom d\u00f6rren, reste sig upp och kom emot mig och fr\u00e5gade: \u201dVarifr\u00e5n kommer du\u201d och tog min hand.<\/p>\n Jag ber\u00e4ttade d\u00e5 att jag jobbade i Camp II och redan bott d\u00e4r n\u00e5gon vecka. Hannes hade anl\u00e4nt till Canada under sommaren och detta var hans f\u00f6rsta arbete i Canada. Han hade ju tidigare vistats i U.S.A., d\u00e4r han i State of Washington hade arbetat i logging campar, s\u00e5 han kunde yrket.<\/p>\n Hannes trodde att jag fortfarande arbetade p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen men nu var vi b\u00e5da glada \u00e5t att tr\u00e4ffas. Han hade mycket nyheter att ber\u00e4tta om. Jag hade ju varit borta i tv\u00e5 \u00e5r fr\u00e5n Finland, s\u00e5 vi hade mycket att tala om. Nu var vi b\u00e5da glada att ha varandra s\u00e5 pass n\u00e4ra.<\/p>\n Jag fick h\u00f6ra hur det var i hemmet, d\u00e4r det hade h\u00e4nt en hel del. Mamma (Amanda Gr\u00f6ndahl<\/em>)<\/span> var frisk, sade han, men pappa (Viktor Gr\u00f6ndahl)<\/span> <\/em>hade ju drabbats av ett slaganfall, som jag visste om och att man m\u00e5ste ligga till s\u00e4ngs hela tiden. Mamma och min syster Selma som ocks\u00e5 var hemma, hj\u00e4lpte till att sk\u00f6ta om honom.<\/p>\n S\u00e5 en nyhet som jag inte visste om tidigare, att min bror Evert hade gift sig \u00e5ret innan med Amanda Kankaanp\u00e4\u00e4 fr\u00e5n Korsb\u00e4ck och att de nu hade \u00f6vertagit sk\u00f6tseln av jordbruket efter att nu Hannes \u00e5kt iv\u00e4g. Min bror Gunnar gick fortfarande i samskolan i K:stad och hj\u00e4lpte nog till d\u00e4r hemma under sommarlovet.<\/p>\n M\u00e5nga andra nyheter hade han om gifterm\u00e5l mellan gamla ungdomskamrater, bland annat Julanda Nyroos hade nyligen gift sig med Arthur Mitts.<\/a><\/p>\n Tiden skred fram, s\u00e5 b\u00e5ten skulle avg\u00e5 upp till campen inom kort. Det var s\u00e5 att skaka hand och s\u00e4ga \u201dLycka till i forts\u00e4ttningen och skriv snart\u201d. Jag kom s\u00e5 in i arbetet igen p\u00e5 m\u00e5ndag morgon och arbetade veckan ut.<\/p>\n Men s\u00e5 f\u00f6ljande vecka blev min vistelse snabbt slut. En dag d\u00e5 vi loggade som vanligt och drog en stock till sparrp\u00e5len, h\u00e4ngde en t\u00f6m upp sig p\u00e5 en stor stubbe. Rigslingaren allts\u00e5 v\u00e5r f\u00f6rman, hade som uppgift att klara av dess upph\u00e4ngningar men det gick s\u00e5 sakta och vi som stod en bit ifr\u00e5n tyckte att han beh\u00f6vde hj\u00e4lp. En ung canadensare och jag sprang fram och hj\u00e4lpte honom att f\u00e5 l\u00f6s t\u00f6men.<\/p>\n Vi b\u00e5da sprang s\u00e5 tillbaka utefter att avs\u00e5gat tr\u00e4d till v\u00e5r arbetsplats. S\u00e5 kom jag av en ingivelse att kast blicken upp\u00e5t och s\u00e5g ett tr\u00e4d falla rakt mot oss! Han ropade: ”Lokaut”, allts\u00e5 se upp och s\u00e5 kastade vi oss ned l\u00e4ngs sidan av tr\u00e4det som vi sprang p\u00e5. Ett sus h\u00f6rdes i luften \u2013 en sm\u00e4ll och s\u00e5 k\u00e4nde jag ett h\u00e5rt slag \u00f6ver ryggen.<\/p>\n Min kamrat gick helt fri och f\u00f6rmannen som kom sist efter oss l\u00e4ngs stocken. Maskinf\u00f6raren s\u00e5g fr\u00e5n sin upph\u00f6jda plats p\u00e5 donken (allts\u00e5 \u00e5ngmaskinen)<\/span><\/em> vad som hade intr\u00e4ffat och stannade maskinen. Han bl\u00e5ste tre l\u00e5nga visslingar som ett tecken p\u00e5 att en man hade skadats i arbetet.<\/p>\n Alla \u00f6vriga kom fram och hj\u00e4lpte mig att resa mig upp. Luften hade g\u00e5tt ur mig, s\u00e5 jag fick s\u00e4tta mig p\u00e5 stocken som jag hade sprungit p\u00e5. Campbasen kom fram till mig och d\u00e5 jag skulle resa mig s\u00e5 kastade jag upp en mun full med blod. Han fr\u00e5gade om jag trodde att jag kunde g\u00e5 och det kunde jag nog bara jag fick luften tillbaka.<\/p>\n Efter en stund tog mina f\u00f6rm\u00e4n mig under armarna och ledde mig sakta till campen, som inte var s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n arbetsplatsen. \u201dFirst aid\u201d mannen, allts\u00e5 sanit\u00e4ren som m\u00e5ste finnas i alla skogsl\u00e4ger unders\u00f6kte mig och tyckte att jag nog skulle klara mig till f\u00f6ljande dag, d\u00e5 t\u00e5get skulle ta mig ned till bascampen och s\u00e5 vidare med b\u00e5t till Lund, d\u00e4r doktor och sjukhus fanns. Lund var en liten plats med n\u00e5gra hus och en stor handelsbod, samt ett litet sjukhus med en doktor.<\/p>\n Dit till sjukhuset gick jag nu och blev slutligen unders\u00f6kt. Doktorn menade att inga ben var brutna och att jag nog skulle bli bra efter n\u00e5gra dagars vila. F\u00f6r tillf\u00e4llet var sjukhuset var sjukhuset fullt, s\u00e5 han ville att jag skulle fara tillbaka till campen och s\u00e5 komma igen efter n\u00e5gra dagar f\u00f6r unders\u00f6kning. Han smorde in ryggen med en salva, som jag fick med mig f\u00f6r att sm\u00f6rja varje dag.<\/p>\n Motorb\u00e5ten gick samma dag tillbaka till Nimkish och jag anl\u00e4nde p\u00e5 kv\u00e4llen ut till campen. D\u00e4r l\u00e5g jag nu i bunkhuset och tittade ut genom f\u00f6nstret p\u00e5 n\u00e4r mina arbetskamrater gick och kom fr\u00e5n arbetet ute i skogen. N\u00e5gon vidare utsikt hade jag inte fr\u00e5n f\u00f6nstret, en m\u00f6rk skog var det enda jag s\u00e5g. N\u00e5gon g\u00e5ng s\u00e5g jag basens fru g\u00e5 f\u00f6rbi f\u00f6nstret. Hon var f\u00f6r \u00f6vrigt enda kvinnan i l\u00e4gret.<\/p>\n Det b\u00f6rjade k\u00e4nnas l\u00e5ngtr\u00e5kigt och enformigt att ligga d\u00e4r och inte ha n\u00e5gon egentlig v\u00e4rk, bara jag l\u00e5g stilla. Jag l\u00e4ste nog allt som jag kom \u00f6ver, tidningar och noveller.<\/p>\n Tiden n\u00e4rmade sig julen. Att ligga ensam i bunkhuset blev l\u00e5ngtr\u00e5kigt, d\u00e5 jag egentligen inte var s\u00e5 sjuk att det gjorde ont och blott jag l\u00e5g stilla. Campen skulle klosa ned (allts\u00e5 st\u00e4ngas)<\/span><\/em> till julen h\u00f6rde jag s\u00e4gas och att komma in till Vancouver utan att ha f\u00f6rtj\u00e4nat n\u00e5got, tyckte jag det borde bli b\u00e4st att resa nu d\u00e5 jag hade sjukledigt. S\u00e5 en dag gick jag in till officinen och fr\u00e5gade av bokh\u00e5llaren om jag inte kunde f\u00e5 remiss till n\u00e5gon l\u00e4kare i Vancouver och han skrev d\u00e5 ut en s\u00e5dan. Med denna kunde jag g\u00e5 till vilken l\u00e4kare som helst i staden.<\/p>\n F\u00f6ljande dag gjorde jag mig klar, tog ut det lilla jag hade att f\u00e5 f\u00f6r mitt arbete. Jag fick till och med mera \u00e4n jag f\u00f6rtj\u00e4nat, hyggligt gjort. Steg s\u00e5 p\u00e5 arbetsspeedaren som gick ned till \u00e5ngb\u00e5tsbryggan och k\u00f6pte biljett till Vancouver. Sj\u00f6resan ned till Vancouver blev den stormigaste som jag har varit med om. Det var ju vintertid med regn och stormar.<\/p>\n B\u00e5ten var inte liten, utan en av de st\u00f6rre passagerarb\u00e5tar som passerade v\u00e4stkusten. Men nu var den nog f\u00f6r liten och den kr\u00e4ngde sv\u00e5rt i de sv\u00e5ra sj\u00f6arna. Alla passagerare var sj\u00f6sjuka, till och med en gamla bepr\u00f6vade sj\u00f6man som en \u00e4ldre canadensare. Han sade att han hade vistats 15 \u00e5r som sj\u00f6man men aldrig varit med om liknande. Vattnen mellan fastlandet och Vancouver Island kunde ibland vara sv\u00e5ra med str\u00f6mdrag, sade han.<\/p>\n Jag var i mycket d\u00e5ligt kondition n\u00e4r jag anl\u00e4nde fram till staden. Tog en taxi upp till Cordova house, som l\u00e5g n\u00e4ra b\u00e5tbryggan. D\u00e4r hos Jansons bodde nu m\u00e5nga bekanta, som kommit in till staden f\u00f6r julen men jag var f\u00f6r tr\u00f6tt och slut efter sj\u00f6sjukan, s\u00e5 jag beg\u00e4rde ett enskilt rum som jag ocks\u00e5 fick. S\u00e5 lade jag mig p\u00e5 s\u00e4ngen och sedan gick jag till stadens caf\u00e9 och fick mig starkt kaffe. S\u00e5 hem igen och i s\u00e4ng.<\/p>\n Jag sov till f\u00f6ljande dag, d\u00e5 jag m\u00e5dde b\u00e4ttre och k\u00e4nde att magen var tom som ett skal. Det var att g\u00e5 till restaurangen och f\u00e5 riktig mat fr\u00e5n st\u00e5ende bord, som alltid fanns p\u00e5 finnrestaurangen p\u00e5 dagarna.<\/p>\n Julen var ju i ant\u00e5gande och v\u00e4dret var som vanligt, regnigt och ruskigt. F\u00f6ljande dag gick jag till en doktor, som bodde n\u00e4ra Cordova House ute p\u00e5 Hasting Street. Han var tysk jude, en v\u00e4nlig och glad medel\u00e5lders man. Han tittade och kl\u00e4mde lite p\u00e5 ryggen och skrev in mig i sina papper enligt remissen, som jag hade fr\u00e5n campen. Jag skulle komma f\u00f6ljande dag p\u00e5 nytt bes\u00f6k. Jag var till hans mottagning flera g\u00e5nger i veckan. N\u00e5gon v\u00e4rk hade jag inte mera i ryggen och jag gick s\u00e5 sjukskriven n\u00e5gon vecka och t\u00e4nkte att jag skulle f\u00e5 sjukers\u00e4ttning f\u00f6r tiden som jag gick hos doktorn. Men n\u00e5gon s\u00e5dan fick jag inte.<\/p>\n Det var ju n\u00e5gon god v\u00e4n som hade rekommenderat doktorn f\u00f6r mig men doktorn var inte godk\u00e4nd av myndigheterna. Han skulle h\u00e5lla mig sjukskriven l\u00e4nge, sade de. Jag hade ju pengar p\u00e5 banken, s\u00e5 jag ville inte br\u00e5ka med advokat och dylikt. Nog skulle jag klara mig \u00e4nd\u00e5. Visst fick jag g\u00e5 arbetsl\u00f6s en l\u00e4ngre tid. Det var ju vinter och de flesta skogsarbetarna var sysslol\u00f6sa i staden.<\/p>\n En dag for jag med tv\u00e5 andra ut till ett stort dammbygge uppe i bergen n\u00e5gra mil nordv\u00e4st fr\u00e5n Vancouver, d\u00e4r B. C. Electric byggde en vattendamm, d\u00e4r hundratal man arbetade. De d\u00e4mde upp vatten mellan bergen f\u00f6r sitt stora elbehov och det byggdes ett stort kraftverk.<\/p>\n Vi fick lov om arbete f\u00f6ljande dag. Glada i h\u00e5gen for vi in till Vancouver f\u00f6r att f\u00f6ljande dag b\u00f6rja arbeta d\u00e4r. Vi diskuterade vilka arbetskl\u00e4der vi skulle beh\u00f6va vid ett dammbygge, vilka skor framf\u00f6r allt.<\/p>\n Men p\u00e5 natten b\u00f6rjade ett kraftigt ov\u00e4der med sn\u00f6slask och storm, s\u00e5 p\u00e5 morgonen d\u00e5 vi tidigt skulle iv\u00e4g s\u00e5 besl\u00f6t vi att stanna i staden. Dagen efter var det b\u00e4ttre v\u00e4der, s\u00e5 vi for alla ut till byggplatsen men d\u00e5 ville de inte ha oss mera eftersom andra hade tagit v\u00e5ra platser.<\/p>\n S\u00e5 blev det igen att springa mellan arbetsf\u00f6rmedlingskontoren och h\u00f6ra efter jobb.<\/p>\n Om du genast vill l\u00e4sa forts\u00e4ttningen, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag bj\u00f6d lilla Irene p\u00e5 bio n\u00e5gra kv\u00e4llar och s\u00e5 en ledig dag p\u00e5 teater, som var n\u00e5got storartat att se f\u00f6r henne och f\u00f6r oss b\u00e5da, trots att jag nog m\u00e5nga g\u00e5nger har varit p\u00e5 teater. Det fanns ju Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 12. Skadad av en fallande stock, bes\u00f6k hos broder Hannes.<\/span>![\"\"](\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/wp-content\/uploads\/2020\/09\/ChokerSetters.jpg\")