Jag gick s\u00e5 arbetsl\u00f6s \u00e4nda till april m\u00e5nad 1927, d\u00e5 jag en dag tillsammans med Ivar Carlson, som kallades Framastu Ivar gick upp till Canadian Pacific Railroads stora kontorsbyggnad. Vi tog hissen upp till \u00e5ttonde v\u00e5ningen d\u00e4r arbetsf\u00f6rmedlingen fanns. Gick in efter att ha knackat p\u00e5 d\u00f6rren. Bakom en stor disk satt en \u00e4ldre gr\u00e5h\u00e5rig man, som s\u00e5g bister ut, s\u00e5 jag t\u00e4nkte att h\u00e4r blir det inget jobb.<\/p>\n
Som den \u00e4ldre av oss, s\u00e5 fr\u00e5gade jag om det m\u00f6jligen fanns work. Han fr\u00e5gade s\u00e5 om vi tidigare hade arbetat p\u00e5 raden. N\u00e4r jag svarade jakande och uppgav platsen d\u00e4r jag hade arbetat f\u00f6r bolaget, s\u00e5 tog han en massa papper ur en hylla, som han l\u00e4ste igenom en stund. S\u00e5 sade han att vi nog kunde f\u00e5 arbete n\u00e4ra Kamloops.<\/p>\n
Jag visste ju var staden l\u00e5g, s\u00e5 vi samtyckte och tackade gubben. S\u00e5 var det bara att g\u00f6ra oss klara. Resan skulle ske redan f\u00f6ljande dag p\u00e5 f\u00f6rmiddagen. Vi gick s\u00e5 och k\u00f6pte oss passliga arbetskl\u00e4der och tunga arbetsk\u00e4ngor. Jag visste av tidigare arbete ute vid j\u00e4rnv\u00e4gen vad som beh\u00f6vdes. N\u00e5gra filtar och huvudkudde beh\u00f6vdes, vi m\u00e5ste n\u00e4mligen sj\u00e4lva st\u00e5 f\u00f6r b\u00e4dd och mat.<\/p>\n
Nu var det igen att bjuda farv\u00e4l till alla k\u00e4nda i staden, ty vi lovade nog att st\u00e5 ut till n\u00e4rmare julen om vi trivdes bra. S\u00e5 steg vi p\u00e5 t\u00e5get, som f\u00f6rde oss \u00f6sterut l\u00e4ngs Fraser River, som var k\u00e4nda trakter f\u00f6r mig. Efter n\u00e5gra timmar var vi framme i Cherry Creek n\u00e5gra mil v\u00e4ster om Kamloops. Stationen var liten, endast en haltpunkt och bestod av ett st\u00f6rre stationshus, d\u00e4r basen bodde med hustru och sv\u00e5ger.<\/p>\n
Basen som hette Joe ber\u00e4ttade f\u00f6r oss, d\u00e5 han h\u00f6rde att vi var skandinaver att han som ung hade traskat runt Europa med positivspel p\u00e5 ryggen. Han var en liten, gladlynt 50-\u00e5rs man och han var sn\u00e4ll och bra att arbeta f\u00f6r. Vidare fanns tv\u00e5 mindre hus som bestod av rum och k\u00f6k. Det ena fick Ivar och jag till v\u00e5r disposition, d\u00e4r fanns tv\u00e5 tomma britsar men inga madrasser.<\/p>\n
Basen kom med tv\u00e5 gamla s\u00e5dana \u00e5t oss, samt n\u00e5gra kokk\u00e4rl. Kaffepanna och tv\u00e5 kastruller och ett vatten\u00e4mbare. S\u00e5 s\u00e4nde han efter mat f\u00f6r oss fr\u00e5n Kamloops, som kom upp samma dag. I det andra huset bodde tv\u00e5 kineser, Bill och Jim. Bill var f\u00f6dd i Canada och pratade bra engelska. Jim hade som barn kommit till Canada fr\u00e5n Kina, d\u00e4r han var f\u00f6dd, s\u00e5 han pratade d\u00e5lig engelska. Men b\u00e5da var glada och arbetsvilliga gossar. De kokade varje dag sitt ris, som de \u00e5t med tv\u00e5 stickor p\u00e5 kinesiskt vis.<\/p>\n
Ivar och jag kokade och \u00e5t tillsammans. Ett femtiotal meter fr\u00e5n stationen var det en n\u00e5gra mil bred och flera mil l\u00e5ng sj\u00f6 \u201dLake Kamloops\u201d, som var r\u00e4tt s\u00e5 rik p\u00e5 fisk. D\u00e4r fanns en g\u00e4ddartad fisk, som kunde v\u00e4ga upp till 3 lbs. Ivar var van att fiska hemma med metsp\u00f6, s\u00e5 vi skaffade oss ett och d\u00e4r satt vi p\u00e5 lediga stunder och metade.<\/p>\n
Fisk vi mera \u00e4n vad vi beh\u00f6vde, s\u00e5 att de andra i huset fick \u00f6verskottet. P\u00e5 andra sidan sj\u00f6n gick en annan j\u00e4rnv\u00e4gslinje, som hette Canadian National Railway. Vi kunde vid m\u00f6rker se eldarna fr\u00e5n t\u00e5gen, n\u00e4r de brusade fram p\u00e5 andra sidan. Sj\u00f6n var vacker med sina sj\u00f6f\u00e5glar men naturen d\u00e4romkring var ganska dyster.<\/p>\n
Allting torkade bort om sommaren, d\u00e5 inget regn f\u00f6ll, Det var sn\u00f6sm\u00e4ltningen som l\u00e4mnade den enda fuktigheten p\u00e5 v\u00e5ren.<\/p>\n
Landskapet l\u00e5g i ett torrt omr\u00e5de, som gick efter v\u00e4stkusten p\u00e5 ett visst avst\u00e5nd fr\u00e5n kusten, ifr\u00e5n Mexiko i s\u00f6der till Alaska i norr. Man s\u00e5g n\u00e5gon enstaka tall, som v\u00e4xte i n\u00e5gon s\u00e4nka h\u00e4r och d\u00e4r, annars var d\u00e4r bara berg och sand. N\u00e5got gr\u00e4sstr\u00e5 kunde ses p\u00e5 n\u00e5gon skuggig plats.<\/p>\n
N\u00e5gra mil norr om oss fanns en stor ranch med tusentals f\u00e5r. Farmen sk\u00f6ttes av far och dotter. P\u00e5 sommaren hade de extra f\u00e5rvaktare, som alla red p\u00e5 h\u00e4st. Flickan var h\u00f6gmodig och visste att hon var enda unga kvinnan i grannskapet. N\u00e5gon sk\u00f6nhet var hon inte. Kanske hon n\u00e5gon g\u00e5ng syntes finkl\u00e4dd men hon gick n\u00e4stan alltid i overall. Hon var en baddare p\u00e5 h\u00e4stryggen och hon red s\u00e5 att dammet yrde.<\/p>\n
Sommaren skred snabbt undan f\u00f6r oss i Cherry Creek. Jag hade i flera \u00e5rs tid besv\u00e4rats av binikemask och nog f\u00f6rs\u00f6kt ta maskkurer, men utan att f\u00e5 ut allt. Nu n\u00e4r vi alla arbetare hade fri tillg\u00e5ng till l\u00e4kare och sjukhus, s\u00e5 gick jag en dag med f\u00f6rmannens tillst\u00e5nd, upp p\u00e5 t\u00e5get till Kamloops och s\u00e5 till en doktor, som arbetade f\u00f6r Canadian Pacific Railroad.<\/p>\n
Han sade att den s\u00e4kraste v\u00e4gen var att l\u00e4mna in p\u00e5 sjukhuset f\u00f6r n\u00e5gra dagar. Det var jag beredd p\u00e5 och gjorde g\u00e4rna. Jag fick l\u00e4mna in mina kl\u00e4der och v\u00e4rdesaker, s\u00e5 fick jag sjukhuskl\u00e4der och blev anvisad en b\u00e4dd.<\/p>\n
Vi var tv\u00e5 i rummet. I den andra s\u00e4ngen l\u00e5g en \u00e4ldre man som var svensk men han hade emigrerat f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan fr\u00e5n Sverige i b\u00f6rjan av seklet, sade han n\u00e4r jag fr\u00e5gade.<\/p>\n
S\u00e5 var jag nu igen p\u00e5 sjukhus, fast ordningen h\u00e4r var b\u00e4ttre p\u00e5 alla vis, \u00e4n d\u00e5 jag f\u00f6rra g\u00e5ngen vistades p\u00e5 sjukhuset \u00a0i Golden. Det h\u00e4r sjukhuset var stort och modernt och h\u00e4r fanns m\u00e5nga flickor som praktiserade sjuksysteryrket och h\u00e4r fanns ocks\u00e5 m\u00e5nga l\u00e4kare.<\/p>\n
Redan f\u00f6rsta dagen fick jag en stor dos med fiskleverolja. Detta fortsatte f\u00f6ljande dag och f\u00f6ljande morgon fr\u00e5gade sjuksystern mig bland annat, n\u00e5got som jag inte f\u00f6rstod. Jag hade ju aldrig blivit utfr\u00e5gad p\u00e5 sjukhus om s\u00e5dant, s\u00e5 jag funderade en stund s\u00e5 svarade jag \u201dno\u201d.<\/p>\n
Det betydde att jag fick mera och st\u00f6rre doser med olja och nog arbetade den alltid, s\u00e5 jag sprang oupph\u00f6rligt p\u00e5 WC.<\/p>\n
F\u00f6ljande dag fick jag igen samma fr\u00e5ga och jag svarade nekande igen. Flickorna hade v\u00e4l nog sett att jag sprang ofta p\u00e5 WC. S\u00e5 kom doktorn p\u00e5 rond som vanligt och han fr\u00e5gade mig om inte oljan hade arbetat, d\u00e5 jag m\u00e5ste g\u00e5 ofta p\u00e5 WC. Nu f\u00f6rstod jag vad flickorna hade fr\u00e5gat och jag ber\u00e4ttade \u00e5t l\u00e4karen att jag inte tidigare hade f\u00f6rst\u00e5tt fr\u00e5gan.<\/p>\n
Det var OK, svarade han. Doktorn var ung och trevlig och alltid glad. Jag fick s\u00e5 efter n\u00e5gra timmar tre piller som jag svalde med lite vatten och det br\u00e4nde i magen. S\u00e5 satte en syster ett skrank runt min s\u00e4ng, tog in en kackstol, som skulle anv\u00e4ndas snart. Efter n\u00e5gon timme fick jag igen tre tabletter.<\/p>\n
Efter en halv timme tog det liv i min mage och nu k\u00e4nde jag att jag beh\u00f6vde klosetten.\u00a0 Och nu kom allt med fart! Sjuksystern satt hela tiden och f\u00f6ljde med proceduren. D\u00e5 det inte kom mera fick jag g\u00f6ra mig ren d\u00e4r bak och hon tog stolen med allt inneh\u00e5ll.<\/p>\n
Jag kr\u00f6p upp i min s\u00e4ng och v\u00e4ntade n\u00e5gon timme. Slutligen kom doktorn och systern som hade ett fat fullt med en tunn vit mask full av ringar. Den bestod bara av vita ringar. Detta var en stor binnikemask, sade doktorn. Han sade att de inte hade kunnat finna n\u00e5got huvud p\u00e5 den, genom att den var s\u00e5 stor. Det skulle nog inom n\u00e5gon m\u00e5nad ocks\u00e5 komma ut och den visade sig inte mera.<\/p>\n
Jag fick s\u00e5 g\u00e5 och h\u00e4mta ut mina kl\u00e4der, efter att jag f\u00f6rst hade tagit ett bad. S\u00e5 gick jag ut p\u00e5 stan och nog k\u00e4nde jag mig svag i benen d\u00e4r jag gick. T\u00e5get v\u00e4sterut skulle inte g\u00e5 f\u00f6rr\u00e4n om n\u00e5gon timme. D\u00e5 jag k\u00e4nde mig tom i magen, gick jag in p\u00e5 en restaurang och \u00e5t en redig m\u00e5ltid med ett glas mj\u00f6lk.<\/p>\n
Mitt t\u00e5g kom och jag reste ned till Cherry Creek, dit jag kom efter en timmes t\u00e5gresa. Mina arbetskamrater och basen \u00f6nskade mig v\u00e4lkommen tillbaka och jag m\u00e5ste ber\u00e4tta om sjukhusvistelsen och vilka vackra flickor jag haft som hade passat upp mig d\u00e4r.<\/p>\n
Det var kv\u00e4ll n\u00e4r jag kom och det g\u00e4llde att koka en gr\u00f6tgryta, och s\u00e5 kaffe och sedan i s\u00e4ng. Den var inte lika bekv\u00e4m som den jag hade sovit i p\u00e5 sjukhuset. Nu hade jag en filt under p\u00e5 madrassen och en ovanp\u00e5. Men bra sov jag \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n
F\u00f6ljande morgon blev det att b\u00f6rja arbeta p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen igen. Det g\u00e4llde att h\u00e5lla den snygg och ren fr\u00e5n sten som ibland ramlade ner fr\u00e5n de h\u00f6ga bergen, som banan gick igenom. Ett l\u00e4tt och passligt arbete men betalningen var f\u00f6r liten, endast 30 cent i timmen.<\/p>\n
S\u00e5 kom oktober 1927 och n\u00e5gon av oss skulle bli permitterad \u00f6ver vintern. Stationenh skulle ha endast tv\u00e5 man plus basen \u00f6ver vintern. Basen fr\u00e5gade av mig, som hade arbetat i skogscamperna tidigare, om jag inte skulle klara vintern b\u00e4ttre \u00e4n Ivar. Jag kunde nog kanske f\u00e5 jobb i ett extra g\u00e4ng, som f\u00f6r tillf\u00e4llet var stationerat i Spencers Bridos, som jag skulle passera p\u00e5 resan ned till Vancouver. De b\u00e5da kineserna kom med p\u00e5 samma t\u00e5g ned till v\u00e4stkusten.<\/p>\n
N\u00e4r jag kom till Spencers Bridos tyckte jag att det s\u00e5g s\u00e5 \u00f6dsligt ut och det gick inte ens att sova i arbetarvagnen, s\u00e5 jag gick inte ens och fr\u00e5ga efter arbete. T\u00e5get stannade inte d\u00e4r s\u00e5 l\u00e5ng tid, att jag hann underhandla och basen var inte antr\u00e4ffbar i en hast. S\u00e5 jag steg p\u00e5 t\u00e5get igen och fortsatte resan f\u00f6r jag hade ju fribiljett \u00e4nda ned till Vancouver dit jag anl\u00e4nde p\u00e5 kv\u00e4llen.<\/p>\n
Det var ovanligt igen att se den vackra elbelysningen i staden n\u00e4r vi kom fram. Det var andra k\u00e4nslor nu i min unga kropp att se alla vackra ljus. Jag hade ju hela sommaren suttit vid en svag oljelampa om kv\u00e4llarna. Det st\u00f6rsta ljuset v\u00e5g vi n\u00e4r passagerart\u00e5gen susade f\u00f6rbi v\u00e5r lilla station vid insj\u00f6ns strand. Nu skulle det firas bara jag f\u00e5tt ett rum och mat!<\/p>\n
Jag tog en taxi och den stannade utanf\u00f6r Cordova huset, d\u00e4r jag hade bott tidigare. Jag tog min kapps\u00e4ck och gick in i k\u00f6ket, d\u00e4rifr\u00e5n jag h\u00f6rde en grammofon ljuda och flick- och karlr\u00f6ster som f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6verr\u00f6sta varandra. Allt p\u00e5 finlandssvensk dialekt och d\u00e4r var f\u00f6rsamlade en m\u00e4ngd ungdomar, gamla och nya ansikten.<\/p>\n
Det var tisdag kv\u00e4ll och flickorna som tj\u00e4nade i familjer ute i staden hade ledig kv\u00e4ll. Fram kom en s\u00f6t liten flicka och tog min hand och sade: \u201dH\u00e4lsningar fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Du k\u00e4nner v\u00e4l inte mig men dig k\u00e4nner jag nog\u201d sade hon. Nog f\u00f6rs\u00f6kte jag dra mig till minnes, om jag inte hade sett henne men kom inte p\u00e5 vem hon var.<\/p>\n
Du k\u00e4nner mig inte, sade hon, jag \u00e4r Bergholms Irene, Elnas syster som du nog k\u00e4nner. Nu klarnade det och jag mindes att jag nog hade sett detta lilla ansikte n\u00e5gon g\u00e5ng nere i Lappfj\u00e4rds ungdomslokal. Hon h\u00e4lsade fr\u00e5n m\u00e5nga Lappfj\u00e4rdsbor, bland annat Siri Engelholm. Min bror Hannes hade ocks\u00e5 anl\u00e4nt till Vancouver under sommarens lopp, men nu fanns han upp i en camp ute p\u00e5 Vancouver Island. Det var m\u00e5nga lappfj\u00e4rdsbor som hade kommit under sommaren och som nu var ute i arbete.<\/p>\n
Vi var nu m\u00e5nga byssbor hos Jansons boarding huset, 700 Cordova St. Det var ju h\u00f6st och m\u00e5nga arbeten hade lagts ned f\u00f6r vintern, s\u00e5 vi var m\u00e5nga arbetsl\u00f6sa i staden. De var nyfikna att h\u00f6ra var jag har varit under det senaste \u00e5ret. De var f\u00f6rv\u00e5nade att jag hade arbetat p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen, f\u00f6r de var ju alla loggers (allts\u00e5 skogsarbetare).<\/span><\/p>\n Jag fick ett enskilt rum, s\u00e5 var det att packa upp det lilla som fanns i min kapps\u00e4ck. B\u00e4sta kostymen p\u00e5 och s\u00e5 ut p\u00e5 stan till en restaurang f\u00f6r att f\u00e5 en bastant m\u00e5ltid, som jag inte sj\u00e4lv hade kokat. Josef Norr\u00e5kers gjorde mig s\u00e4llskap och efter m\u00e5ltiden tyckte vi att ett finnbad skulle vara sk\u00f6nt. S\u00e5 steg ut p\u00e5 gatan och tog oss med taxi ned till finnbastun som var \u00f6ppen \u00e4nda till midnatt. Och nog var det sk\u00f6nt! Ljuvligt att f\u00e5 k\u00e4nna bastuv\u00e4rmen p\u00e5 kroppen och jag k\u00e4nde mig som en ny m\u00e4nniska efter badet.<\/p>\n Det var ju inte s\u00e5 l\u00e5ngt upp till Cordova house, s\u00e5 vi besl\u00f6t att g\u00e5 till fots tillbaka. Stark dimma r\u00e5dde den kv\u00e4llen, s\u00e5 vi s\u00e5g inte l\u00e5ngt framf\u00f6r oss och belysningen skymdes bort av dimman.<\/p>\n Vi gick och pratade, d\u00e5 pl\u00f6tsligt en medel\u00e5lders kvinna stod framf\u00f6r oss och b\u00f6rjade g\u00f6ra oss s\u00e4llskap. Hon fr\u00e5gade om inte vi unga pojkar tyckte om flickor. Hon hade tv\u00e5 unga flickor hemma och om vi ville komma och se dem och ha en good time. Men vi avb\u00f6jde inviten och sade att vi inte har n\u00e5gra pengar att spendera p\u00e5 flickor nu och hon f\u00f6rsvann d\u00e5 i dimman.<\/p>\n Vi kom lyckligt hem. Flickor fanns ju hos Jansons, som g\u00e4rna ville ha pojks\u00e4llskap. Men de var gamla lands flickor med hederliga seder och bruk.<\/p>\n (Om du direkt vill l\u00e4sa f\u00f6ljande kapitel, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!)<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag gick s\u00e5 arbetsl\u00f6s \u00e4nda till april m\u00e5nad 1927, d\u00e5 jag en dag tillsammans med Ivar Carlson, som kallades Framastu Ivar gick upp till Canadian Pacific Railroads stora kontorsbyggnad. Vi tog hissen upp till \u00e5ttonde v\u00e5ningen d\u00e4r arbetsf\u00f6rmedlingen fanns. Gick Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 11. J\u00e4rnv\u00e4gsarbete, p\u00e5 sjukhus och arbetsl\u00f6s i Vancouver.<\/span>