Emil och jag arbetade i Rock Bay tills campen lades ned f\u00f6r jullov. Detta var 1926. Vi for s\u00e5 in till Vancouver och tog in p\u00e5 det v\u00e4lk\u00e4nda st\u00e4llet Cordova House, d\u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga landsm\u00e4n bodde. Vi \u00e5t ute p\u00e5 stan, mest p\u00e5 de skandinaviska restaurangerna och i Finnsmidjon, s\u00e5 kallades en fin restaurang nere p\u00e5 Coral St. D\u00e4r serverades st\u00e5ende bord f\u00f6r 40 cent och det var billig och kraftig kost.<\/p>\n
P\u00e5 Cordova House bodde ocks\u00e5 n\u00e5gra rikssvenskar men de flesta var \u00f6sterbottningar. D\u00e4r var liv varje torsdag kv\u00e4ll d\u00e5 tj\u00e4nsteflickorna, som arbetade i familj hade sin lediga kv\u00e4ll. D\u00e4r dansades det i k\u00f6ket och i \u201dsitting rummet\u201d till grammofonens ljud. Vi var ju n\u00e4stan alla ungdomar, som bodde d\u00e4r.<\/p>\n
Julen firade jag d\u00e4r i glatt s\u00e4llskap. Efter julen kom s\u00e5 ov\u00e4ntat den f\u00f6rsta sn\u00f6n jag s\u00e5g i Vancouver, varf\u00f6r de flesta lumbercamperna lade ned arbetet och m\u00e5nga loggers str\u00f6mmande in i staden. Jag gick nu arbetsl\u00f6s i \u00f6ver tv\u00e5 m\u00e5nader och det t\u00e4rde p\u00e5 mitt bankkonto i Bank of Montreal. Jag hade pengar p\u00e5 banken men de flesta andra hade spenderat stora besparingar. De m\u00e5ste nu dra sig fram p\u00e5 l\u00e5n av kamrater, som var f\u00f6rst\u00e5ndigare och h\u00f6ll i pengarna.<\/p>\n
Tiden f\u00f6rdrev vi med att spela kort och br\u00e5ka med flickorna som st\u00e4dade och kokade i k\u00f6ket. P\u00e5 kv\u00e4llarna gick vi ofta p\u00e5 bio eller teater som det fanns m\u00e5nga att v\u00e4lja bland i en s\u00e5 stor stad som Vancouver. Annars s\u00e5 sov vi l\u00e4nge om morgnarna, s\u00e5 l\u00e4nge att det var hunger som drev upp oss. Det blev ju inte att g\u00e5 och l\u00e4gga sig tidigt p\u00e5 kv\u00e4llarna heller.<\/p>\n
S\u00e5 var det att efter toaletten och rakningen (man m\u00e5ste ju vara s\u00e5 fin som m\u00f6jligt d\u00e5 man r\u00f6rde sig ute p\u00e5 stan) att g\u00e5 och f\u00e5 en riktig m\u00e5ltid. Vi valde oftast Finnsmidjon, d\u00e4r maten serverades fr\u00e5n st\u00e5ende bord. Det var bara att plocka f\u00f6r sig av de m\u00e5nga r\u00e4tterna, allt f\u00f6r en billig peng. Tv\u00e5 g\u00e5nger om dagen \u00e5t jag oftast, d\u00e4remellan n\u00e5got kaffe eller beerglas, som serverades fr\u00e5n n\u00e5gon gatuservering.<\/p>\n
Av gammal vana tog jag en promenad till arbetsf\u00f6rmedlingen, men d\u00e4r var ju ingenting att f\u00e5. Andra d\u00f6rren fr\u00e5n kontoret p\u00e5 gatan fanns en biljardhall, som \u00e4gdes av en \u00f6sterbottning och d\u00e4r brukade vi r\u00e5ka p\u00e5 bekanta, s\u00e5 vi tog n\u00e5gra spel.<\/p>\n
M\u00e5nga av mina bekanta tillbringade sin tid p\u00e5 n\u00e5gon krog men jag f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla mig d\u00e4rifr\u00e5n s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt eftersom det gick f\u00f6r mycket pengar. Men tiden i overksamhet i stadslivet blev ocks\u00e5 l\u00e5ng i l\u00e4ngden. Jag var ju van att arbeta ute i de stora skogarna.<\/p>\n
Min kusin Erland Nor\u00e9n som d\u00e5 bodde p\u00e5 ett hotell, kom s\u00e5 en dag \u00f6ver till mitt rum och fr\u00e5gade om jag inte var intresserade av att ta en tripp \u00f6ver till U.S.A, d\u00e4r han i Montana vistats n\u00e5gra \u00e5r som minare under sin f\u00f6rsta resa till Amerika. (enligt senare uppgifter var det nog i Massachusetts, som Erland hade vistats, men kanske Arthur tyckte att det l\u00e4ttare att skiva Montana?)<\/span> Han trodde att arbetet d\u00e4r var s\u00e4krare \u00e4n h\u00e4r i loggingcamperna i B.C. Han ville ha mig med, f\u00f6r ensam ville han inte g\u00e5 \u00f6ver gr\u00e4nsen, som var b\u00e5de olagligt och riskfullt. Vi besl\u00f6t att fundera n\u00e5gra dagar p\u00e5 saken.<\/p>\n S\u00e5 en vacker morgon, d\u00e5 solen sken f\u00f6r en g\u00e5ngs skull p\u00e5 l\u00e4nge s\u00e5 besl\u00f6t vi b\u00e5da att g\u00f6ra slag i saken och g\u00f6ra oss klara f\u00f6r resan till U.S.A. Jag gick till banken och tog ut alla mina besparingar p\u00e5 ca 200 dollar och s\u00e5 sk\u00e4nkte jag mina arbetskl\u00e4der \u00e5t en god v\u00e4n. Vi skulle ju ha med oss endast de kl\u00e4der som vi stod i p\u00e5 resan, f\u00f6r att inte v\u00e4cka uppm\u00e4rksamhet.<\/p>\n Inom n\u00e5gra timmar var vi klara. Det skulle ju inte ta oss s\u00e5 l\u00e5ng tid att \u00e5ka ned till gr\u00e4nsen. \u00d6verg\u00e5ngen av gr\u00e4nsen skulle ju ske i m\u00f6rker p\u00e5 kv\u00e4llen. Det var ju i mars m\u00e5nad 1927, s\u00e5 dagarna var korta.<\/p>\n Vi gick s\u00e5 upp till Hastings Street och tog en annan gata till New Westminster och vidare med sp\u00e5rvagnen ut till en ort som hette Aldergrove, d\u00e4r en Lappfj\u00e4rdsbo som hette Frank Erikson hade en farm som gr\u00e4nsade ut mot gr\u00e4nslinjen. Frank var gift med en rikssvensk flicka och de hade en h\u00f6nsfarm med tusentals h\u00f6nor som gick fritt ute.<\/p>\n Han visade oss hur vi b\u00e4st skulle ta oss \u00f6ver taggtr\u00e5dsst\u00e4ngslet. Skymningen blev t\u00e4tare och vi gick enligt hans riktning, s\u00e5 det var bara att krypa under taggtr\u00e5den, s\u00e5 var vi inne i U.S.A. Tullmannen fanns flera hundra meter ifr\u00e5n oss i en liten tullstuga och han syntes inte till. Vi beh\u00f6vde inte g\u00e5 l\u00e5ngt innan vi kom till en bilv\u00e4g, som vi f\u00f6ljde i sydv\u00e4stlig riktning. Karta och kompass hade vi nog. N\u00e4r n\u00e5gon bil kom p\u00e5 avst\u00e5nd, kr\u00f6p vi ned i gr\u00e4set vid sidan av v\u00e4gen. Det var sp\u00e4nnande!<\/p>\n S\u00e5 traskade vi p\u00e5 i timmar tills det k\u00e4ndes i benen och modet f\u00f6ll, d\u00e5 vi t\u00e4nkte att vi skulle g\u00e5 hela natten, men vi sade ingenting till varandra. S\u00e5 vid 10 -11 tiden p\u00e5 kv\u00e4llen kom vi in i en liten farmby och d\u00e4r var gator av olika namn. Vi gick och tittade efter v\u00e4gen till Bellingham i Seattle. D\u00e5 vi gick och s\u00f6kte, s\u00e5 s\u00e5g vi inte den civila polismannen som pl\u00f6tsligt d\u00f6k upp ur dimman. Han hade s\u00e4kert f\u00f6ljt efter oss under v\u00e5rt s\u00f6kande efter r\u00e4tt v\u00e4g.<\/p>\n Han fr\u00e5gade oss vart vi skulle och varifr\u00e5n vi kom. Vi svarade att vi t\u00e4nkte oss till Everson, som borde vara d\u00e4r omkring, samt att vi kom fr\u00e5n Aldergrove. Han var ju polisman och s\u00e5g genast vad vi var f\u00f6r karlar som str\u00f6vade runt sent p\u00e5 kv\u00e4llen.<\/p>\n Sedan sade han p\u00e5 engelska att det \u00e4r b\u00e4st att vi f\u00f6ljer med honom. Vi gick en liten bit och in i ett st\u00f6rre hus \u00e4n de vanliga villorna. Vi s\u00e5g senare att polisstationen var inrymd i en brandstation. Det var n\u00e4mligen till polisstationen som han tog oss. D\u00e4r bakom disken satt en \u00e4ldre polisman, som var civilt kl\u00e4dd men han presenterade sig som sheriff i byn.<\/p>\n Han b\u00f6rjade fr\u00e5ga ut oss hur gamla vi var och var vi var f\u00f6dda. Han fr\u00e5gade ocks\u00e5 n\u00e4r vi kommit till Canada. Han n\u00e4mnde Canada d\u00e5 redan.<\/p>\n Jag hade med Erland kommit \u00f6verens om att om vi blev fast, s\u00e5 skulle vi s\u00e4ga sanningen. Vi togs in en i g\u00e5ngen d\u00e5 vi f\u00f6rh\u00f6rdes. Vi sade att vi hade g\u00e5tt vilse i dimman och att vi kunde komma \u00f6ver gr\u00e4nsen utan vidare, d\u00e5 vi inte s\u00e5g n\u00e5gra vakter.<\/p>\n Allt vad vi hade i v\u00e5ra fickor fick vi s\u00e4tta framf\u00f6r honom p\u00e5 bordet. Det var ju v\u00e5ra klockor och pengar. Jag hade en liten Kauhavakniv med slida, som vi brukade ha hemma i Finland h\u00e4ngande i v\u00e5r v\u00e4st. Den var mycket vacker, utsirad med ett h\u00e4sthuvud och bladet var ca 2 tum l\u00e5ngt och det sade han nog var barnsligt att b\u00e4ra. S\u00e5dana skulle bara anv\u00e4ndas som pennv\u00e4ssare.<\/p>\n Sheriffen sade att han nog hade h\u00f6rt s\u00e5dana historier f\u00f6rr. Han fr\u00e5gade mig bland annat hur jag p\u00e5 s\u00e5 kort tid hade l\u00e4rt mig s\u00e5 pass bra engelska. Jag hade ju l\u00e4st litet redan innan jag reste till Canada.<\/p>\n Vi f\u00f6rdes s\u00e5 in i ett annat rum och f\u00f6rh\u00f6rdes enskilt med ungef\u00e4r samma fr\u00e5gor av en annan polisman.<\/p>\n Sedan fick vi tillbringa f\u00f6rsta natten i U.S.A. i brandstationen p\u00e5 golvet med en madrass under. Vi var tr\u00f6tta efter den l\u00e5nga vandringen, s\u00e5 vi somnade snart. En brandman var v\u00e5r kamrat i rummet men om han satt p\u00e5 sin stol hela natten vet vi inte f\u00f6r vi sov hela tiden.<\/p>\n P\u00e5 morgonen fick vi tv\u00e4tta oss i ett toalettrum med WC och s\u00e5 f\u00f6rdes vi igen in till chefen och samma fr\u00e5gor fick vi svara p\u00e5. Han fr\u00e5gade oss om vi ville bli s\u00e4nda tillbaka till Finland. Jag svarade att f\u00f6r mig \u00e4r det ingen skillnad. Erland Nor\u00e9n svarade att han helst ville stanna i Amerika eller i Canada.<\/p>\n Efter\u00e5t tog en civilkl\u00e4dd polis oss till en restaurang i n\u00e4rheten d\u00e4r vi fick hot kicks med kaffe eller mj\u00f6lk. Inkomna till brandk\u00e5rshuset igen efter m\u00e5ltiden ficj vi tillbaka v\u00e5ra \u00e4godelar, allt f\u00f6rutom min kniv som sheriffen sade att var olaglig att b\u00e4ra. Jag fick alla mina 200 amerikanska dollar och Nor\u00e9n sina 150 dollar, s\u00e5 vi var ju inte utan pengar.<\/p>\n Polischefen skakade hand med oss och sade att vi skulle h\u00e4lsa v\u00e5ra landsm\u00e4n i Vancouver att inte rymma \u00f6ver gr\u00e4nsen till U.S.A., f\u00f6r vi tar dem f\u00f6rr eller senare.<\/p>\n S\u00e5 stod en Ford bil utanf\u00f6r p\u00e5 gatan och vid ratten satt en av polism\u00e4nnen som var civilkl\u00e4dd. Bilen f\u00f6rde oss tillbaka samma v\u00e4g som vi hade kommit p\u00e5 natten upp till tullhuset, som vi hade undvikit p\u00e5 kv\u00e4llen. P\u00e5 v\u00e4gen dit fr\u00e5gade chauff\u00f6ren om inte jag ville ge honom den fina kniven, som l\u00e4mnade p\u00e5 chefens bord. N\u00e4r vi kom in i tullhuset, s\u00e5 satt tv\u00e5 canadensiska tullm\u00e4n och pratade.<\/p>\n Chauff\u00f6ren bad d\u00e5 att vi skulle ringa upp polischefen d\u00e4rifr\u00e5n vi kom. Tullarna ringde upp och Nor\u00e9n som var b\u00e4ttre i engelska \u00e4n jag, f\u00f6rklarade f\u00f6r chefen att han skulle ge den fina kniven till v\u00e5r chauff\u00f6r. Det lovade han att g\u00f6ra.<\/p>\n De canadensiska tullm\u00e4nnen fr\u00e5gade oss om namn och ankomsten till Canada. Efter det fortsattes bilf\u00e4rden upp f\u00f6rbi Frank Eriksons h\u00f6nsfarm och upp till Aldergrove, d\u00e4rifr\u00e5n sp\u00e5rv\u00e4gslinjen gick in till Vancouver.<\/p>\n D\u00e4r stod vi nu p\u00e5 samma haltpunkt, d\u00e4r vi f\u00f6reg\u00e5ende dag hade stigit av. Sp\u00e5rvagnen kom och vi skakade hand med bilf\u00f6raren, som \u00f6nskade oss lycklig resa och vi tackade f\u00f6r bilf\u00e4rden. Vi steg s\u00e5 p\u00e5 sp\u00e5rvagnen som f\u00f6rde oss snabbt in till Vancouver.<\/p>\n N\u00e4r vi vid middagstiden kom in i Cordova huset och tr\u00e4ffade alla bekanta, s\u00e5 trodde de knappast vad vi ber\u00e4ttade f\u00f6r dem, allts\u00e5 att vi hade suttit h\u00e4ktade en natt i Amerika och sluppit ut utan att betala b\u00f6ter eller f\u00f6r resan upp till sp\u00e5rv\u00e4gslinjen till Vancouver. \u00c4ventyret kostade oss litet, endast ned och upp till Aldergrove. \u00c4ventyret gav oss erfarenhet och nu var det bara att lugna ned oss och v\u00e4nta p\u00e5 att lumbercamperna skulle \u00f6ppnas snart.<\/p>\n Om du direkt vill forts\u00e4tta att l\u00e4sa Arthurs reseminnen, s\u00e5 klicka H\u00c4R<\/strong><\/span><\/span><\/a>, s\u00e5 kommer du till kapitel 11.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Emil och jag arbetade i Rock Bay tills campen lades ned f\u00f6r jullov. Detta var 1926. Vi for s\u00e5 in till Vancouver och tog in p\u00e5 det v\u00e4lk\u00e4nda st\u00e4llet Cordova House, d\u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga landsm\u00e4n bodde. Vi \u00e5t ute p\u00e5 Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 10. Flyktf\u00f6rs\u00f6ket till U.S.A. med Erland Nor\u00e9n.<\/span>