{"id":17210,"date":"2020-07-11T09:36:51","date_gmt":"2020-07-11T06:36:51","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=17210"},"modified":"2020-07-20T10:59:33","modified_gmt":"2020-07-20T07:59:33","slug":"del-9-pa-olika-arbeten-runt-vancouver","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=17210","title":{"rendered":"Del 9. P\u00e5 olika arbeten runt Vancouver."},"content":{"rendered":"

M\u00e5nga f\u00f6rolyckades f\u00f6r arbetstakten var uppdriven. En man som fungerade som \u201df\u00f6rst aid\u201d (allts\u00e5 f\u00f6rsta hj\u00e4lp)<\/span> vid olycksfall arrangerade att den skadade f\u00f6rdes med motorb\u00e5t till sjukhuset i Lund, som var n\u00e4rmast intill.<\/p>\n

Hela sommaren arbetade jag med stockkrokarna. P\u00e5 h\u00f6sten 1925 reste Andy in till Vancouver f\u00f6r att vila upp, efter att ha vistats ett \u00e5r i campen utan avbrott. Jag fick d\u00e5 \u00f6verta hans jobb som riggslingare under tiden han var borta i tv\u00e5 veckor. Sedan d\u00e5 han \u00e5terv\u00e4nde \u00f6vertog han sitt gamla jobb igen. Jag flyttade d\u00e5 \u00f6ver till rigupp g\u00e4nget, med att g\u00f6ra f\u00f6ljande sparrtr\u00e4d klart f\u00f6r loggning. Detta var ett n\u00e5got l\u00e4ttare arbete, mera ombytligt.<\/p>\n

Riguppg\u00e4nget arbetade f\u00f6r det mesta varje dag utan avbrott, det var bara br\u00e5dska \u00f6verallt. Det kostade att h\u00e5lla folk i camp, r\u00e4knade de med. S\u00f6ndagsarbetet r\u00e4knades som \u00f6vertid, s\u00e5 d\u00e5 hade vi b\u00e4ttre betalt.<\/p>\n

S\u00e5 en s\u00f6ndagsmorgon hade jag oturen att f\u00e5 ett slag av gailinan i ansiktet, s\u00e5 att skinnet skrapades s\u00f6nder i pannan. Jag gick s\u00e5 till f\u00f6rsta hj\u00e4lpen i campen och han satte p\u00e5 salva och h\u00e4ftpl\u00e5ster \u00f6ver s\u00e5ret. Nog f\u00f6rs\u00f6kte jag arbeta n\u00e5gra dagar med band om pannan, men s\u00e5 sade basen en dag att jag nog borde upps\u00f6ka l\u00e4kare, ifall n\u00e5gon granskare skulle komma upp till campen. Ofta kom s\u00e5dana ut till camperna fr\u00e5n olycksfallsbyr\u00e5n och s\u00e5g till att f\u00f6rordningarna efterf\u00f6ljdes.<\/p>\n

Jag for s\u00e5 ned till Vancouver med f\u00f6rsta b\u00e5t, f\u00f6r att s\u00f6ka upp en riktig l\u00e4kare. Andy ville f\u00f6lja med till staden han ocks\u00e5. Han hade s\u00e5 mycket money, tyckte han, s\u00e5 vi for b\u00e5da tv\u00e5. Basen skakade hand med oss och \u00f6nskade oss v\u00e4lkomna tillbaka n\u00e4r vi s\u00e5 ville.<\/p>\n

Nedkommen till staden tog vi in p\u00e5 ett hotell, som \u00e4gdes av en japan. Hotellrummet var gemensamt f\u00f6r tv\u00e5 personer. Det var billigt och snyggt med b\u00e5de bad och telefon. Det f\u00f6rsta jag m\u00e5ste g\u00f6ra efter att ha sovit en natt, var att s\u00f6ka upp en doktor, som kunde ta hand om mig. Pojkarna som jag tr\u00e4ffade rekommenderade en doktor och dit gick jag och blev bra omsk\u00f6tt. Han satte fyra stygn p\u00e5 s\u00e5ret f\u00f6r att det skulle v\u00e4xa igen och s\u00e5 en pl\u00e5sterlapp ovanp\u00e5.<\/p>\n

Jag var ju inte n\u00e5got kroppsligt sjuk, s\u00e5 jag hade alla m\u00f6jligheter att festa om och pengar hade jag ocks\u00e5. Jag hade ju varit mer \u00e4n 5 m\u00e5nader i campen utan avbrott och arbetat s\u00e5 gott som varje dag.<\/p>\n

Fri l\u00e4kare och 60 % av dagsl\u00f6nen hade jag, s\u00e5 jag k\u00e4nde mig n\u00f6jd. Jag var sjukskriven i ett par veckor innan s\u00e5ret vuxit igen n\u00e5got, s\u00e5 att pl\u00e5sterlappen kunde tas bort.<\/p>\n

Under tiden hade Anselm varit ut p\u00e5 stan och f\u00e5tt jobb i en s\u00e5gkvarn tillsammans med en Kalle och de staplade virke p\u00e5 en br\u00e4dg\u00e5rd.<\/p>\n

Jag for en dag innan jag blivit utskriven fr\u00e5n sjukkassan till New Westminster och s\u00f6kte arbete, som jag ocks\u00e5 fick i Fraser Mill, d\u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga Lappfj\u00e4rdsbor arbetat. Jag och m\u00e5nga andra intogs som extra arbetskraft, d\u00e5 s\u00e5gverket hade en ovanligt stor virkesorder f\u00f6r Japan. Rum och bord fick jag i en fransk familj och som rumskamrater hade jag br\u00f6derna Viktor och Emil D\u00e5hli. Vi hade 50 cent i timmen, f\u00f6r rum och uppeh\u00e4lle betalade vi 1,25 dollar om dagen. Vi trivdes bra i jobbet, s\u00e5 ock i familjen d\u00e4r vi bodde. Familjen hade endast en flicka, som var 12 \u00e5r och gick i highschool. Hon tr\u00e4nade att spela piano f\u00f6r oss, s\u00e5 vi n\u00e4stan fick leda. Sedan hade hon en massa flickv\u00e4nner p\u00e5 kv\u00e4llarna, som fnittrade p\u00e5 som j\u00e4ntor g\u00f6r i den \u00e5ldern. Vi hade rummet intill deras.<\/p>\n

S\u00e5 en dag efter ett par veckors tid kom en man fr\u00e5n officien och gav \u00e5t oss en papperslapp, d\u00e4r det stod att vi skulle g\u00e5 till officien p\u00e5 kv\u00e4llen. Det g\u00e4llde slutlikvid f\u00f6r oss och n\u00e5gra tiotal extra jobbare. Det blev s\u00e5 att packa f\u00f6r oss och ta bussen in till Vancouver. Jag tog in p\u00e5 samma hotell som sist. Viklund och Kalle bodde d\u00e4r \u00e4nnu och jobbade fortfarande p\u00e5 s\u00e5gkvarnen i stan. Jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 arbete d\u00e4r men de hade fullt upp.<\/p>\n

Jag gick s\u00e5 arbetsl\u00f6s en liten tid. Det var ju r\u00e4tt sent p\u00e5 h\u00f6sten 1925, d\u00e5 det brukade vara h\u00e5rt att f\u00e5 jobb. Slutligen hyrde jag ut f\u00f6r arbete i Alert Bay. Campen var l\u00e5ngt norrut l\u00e4ngs kusten. Det tog mig tv\u00e5 dygn att med b\u00e5t komma dit. Det var samma b\u00e5t, som gick upp till Theodosia arm och p\u00e5 b\u00e5ten s\u00e5 r\u00e5kade jag p\u00e5 en bekant och han sade att jag skulle stiga av b\u00e5ten d\u00e4r och b\u00f6rja arbeta i Theodosia arm, hellre \u00e4n att resa ut till Alert Bay. Det st\u00e4llet var k\u00e4nt som d\u00e5lig arbetsplats.<\/p>\n

Framkommen f\u00f6ljande dag \u00e5ngrade jag nog att jag inte lydde hans r\u00e5d, ty campen var liten och l\u00e5g i sluttningen av ett brant berg. Maten var visserligen bra, som i de flesta campar men maskinen och vajrarna var slitna och gick ideligen s\u00f6nder. S\u00e5 medan de reparerades, s\u00e5 fick vi arbeta p\u00e5 riggen och var m\u00e5ngen g\u00e5ng v\u00e5ta och svettiga, sedan st\u00e5 och frysa i det kalla regnet som kom. Det var ju vinter nu i B.C. men n\u00e5gon sn\u00f6 kom inte \u00e4nnu, lyckligt nog.<\/p>\n

Jag arbetade nu d\u00e4r till campen lades ned f\u00f6r julen, d\u00e5 vi alla reste in till stan. Jag firade s\u00e5 julen 1925 i Vancouver. Vi gick fr\u00e5n det ena n\u00f6jet till det andra, som erbj\u00f6ds i Vancouver. Det var nog sk\u00f6nt att f\u00e5 vila fr\u00e5n det tunga arbetet ute i de stora skogarna.<\/p>\n

I slutet av januari 1926 tog jag skogsjobb men igen p\u00e5 Hicks office ut till en camp ute p\u00e5 Vancouver Island inte l\u00e5ngt fr\u00e5n British Columbias huvudstad Viktoria. Campen hette f\u00f6r Brauser och en hygglig rikssvensk var campbas. D\u00e4r trivdes jag bra men en dag fick jag en ny bas fr\u00e5n rigg g\u00e4nget. Det var en man som jag arbetade f\u00f6r en kort tid i Theodosia arm. Hans namn var King och han var skotte. Han kallades allm\u00e4nt f\u00f6r Bull Shit King och namnet var nog det riktiga och han pratade och skr\u00f6t om hur duktig han var och om hur mycket han hade varit med om. Han var en typisk logger.<\/p>\n

Ibland kunde han s\u00e4tta sin hatt p\u00e5 stubben som han stod p\u00e5 f\u00f6r att f\u00f6lja med stockarnas g\u00e5ng till sparrtr\u00e4det och trampade p\u00e5 den och svor och levde till h\u00f6gljutt, s\u00e5 att alla skulle h\u00f6ra honom. Till all lycka s\u00e5 stannade han inte l\u00e4nge, utan m\u00e5ste ned till doktorn. Han sade att han hade f\u00e5tt gonorr\u00e9 sist han var i stan.<\/p>\n

N\u00e4r jag en kv\u00e4ll gick in i ett boningshus f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 min arbetskamrat som var norrl\u00e4nning och hette Johnson, s\u00e5 l\u00e5g ov\u00e4ntat gutten som jag arbetade med i Nordic Alberta upp i en s\u00e4ng. Vi hade ju inte sett varandra p\u00e5 ett \u00e5r, s\u00e5 vi pratade mycket om vart de \u00f6vriga i v\u00e5rt g\u00e4ng hade hamnat. De hade arbetat hela vintern d\u00e4r och s\u00e5 skilts i Rocky Mountain. Nestor Liljedahl och han hade kommit med till Vamcouver.<\/p>\n

Efter Bull Shit King fick vi en hygglig och prima karl till bas, som var canadensare. Men d\u00e5 v\u00e5rsolen b\u00f6rjade skina, s\u00e5 tog vandringslusten mig, s\u00e5 jag reste in till Vancouver igen. Jag var nu s\u00e5 pass k\u00e4nd i arbetsf\u00f6rmedlingen, s\u00e5 att om det bara fanns n\u00e5got arbete, s\u00e5 skulle jag f\u00e5 det.<\/p>\n

Nu s\u00f6kte jag arbete ut till en camp, som l\u00e5g n\u00e4ra till Vancouver och som arbetskamrat fick jag en pojke fr\u00e5n Tj\u00f6ck som hette Henry Henrikson. Det var en duktig och glad kamrat. Campen l\u00e5g n\u00e5gra mil norr om Vancouver, det st\u00e4lle d\u00e4r staden tog sitt vatten. En liten flod rann genom skogen d\u00e4r vi h\u00f6gg stockar. En reningsanl\u00e4ggning var byggt f\u00f6r att samla upp allt vatten i floden, innan det sl\u00e4pptes ut i en stor bass\u00e4ng. D\u00e4rifr\u00e5n ledde en av tr\u00e4 gjord r\u00f6rledning genom vilket vattnet ovanp\u00e5 marken leddes ned till Vancouver.<\/p>\n

Vi som arbetade i campen m\u00e5ste vara \u00e5terh\u00e5llsamma i v\u00e5ra naturbehov. Det fanns WC ute vid v\u00e5rt arbete och d\u00e4r fanns en vaktman som s\u00e5g efter att f\u00f6rordningen f\u00f6ljdes. Med oss hade vi en rikssvensk som hette Svanson, som var prima s\u00e4rskilt mot oss som pratade svenska. Han pratade alltid svenska med Henry och mig.<\/p>\n

En bit nedanf\u00f6r reningsanl\u00e4ggningen fanns n\u00e5gra familjehus, d\u00e4r det fanns l\u00f6sa kvinnor, som f\u00f6rtj\u00e4nade extra genom kvinnans \u00e4ldsta yrke. Vidare s\u00e5lde de \u00f6l och br\u00e4nnvin och allt detta var nog olagligt. Buss avgick dagligen till North Vancouver och det var m\u00e5nga som bodde i stan.<\/p>\n

Vi trivdes bra d\u00e4r men s\u00e5 blev det sommar och torrt i skogen. Campen l\u00e5g s\u00e5 n\u00e4ra Vancouver, s\u00e5 vi blev tvungna att bara arbeta nattetid p\u00e5 grund av eldfaran. Detta blev otrevligt f\u00f6r oss. N\u00e4tterna var nog ganska ljusa, s\u00e5 detta hindrade inte v\u00e5rt arbete. Men sommaren var ovanligt torr, s\u00e5 de fick order att \u201dklosa\u201d (allts\u00e5 st\u00e4nga)<\/span> campen tillsvidare.<\/p>\n

Henry och jag var s\u00e5 igen utan arbete, som nog fanns att f\u00e5. Vi bodde nu hos Emil Johnson, en f\u00f6re detta Lappfj\u00e4rdsbo. Det var han som hade frun fr\u00e5n P\u00e5skmark i Tj\u00f6ck och som jag bodde hos d\u00e5 jag f\u00f6rst kom till Vancouver. Nu hade de ett tv\u00e5v\u00e5nings hus p\u00e5 Heatly Aveny, som var hotell och det var alltid fyllt av skandinaver, mest Lappfj\u00e4rdsbor. D\u00e4r k\u00e4nde vi oss hemma och h\u00e4r fick vi tala v\u00e5r k\u00e4ra svenska, som nog \u00e4nda ville bli uppblandat med engelska.<\/p>\n

I samma hus bodde ocks\u00e5 en Erland Hellman fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd och han kom ofta in i mitt rum med fiolen under armen. Och vi b\u00e5da tr\u00e4nade p\u00e5 att spela k\u00e4nda br\u00f6llopsdanser fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Han var en duktig bygdespelman och hade spelat p\u00e5 m\u00e5nga br\u00f6llop d\u00e4r hemma. Det gick riktigt bra f\u00f6r oss tyckte de som lyssnade n\u00e4r vi spelade. Jag fick nu l\u00e4ra mig gamla polskor och valser. Tiden gick fort f\u00f6r oss s\u00e5dana kv\u00e4llar.<\/p>\n

En dag gick Emil Johnson, som ocks\u00e5 kallades ”Stor Hoxell” ned till en lumberfirma, som hyrde ut folk till Rock Bay. Emil hade arbetat d\u00e4r tidigare, s\u00e5 han var v\u00e4l k\u00e4nd. De beh\u00f6vde tv\u00e5 f\u00e4llare och jag tyckte att jag kunde byta jobb en tid. Kanske det var bra att kunna f\u00e4llning ocks\u00e5. D\u00e4r arbetades det f\u00f6r dagsl\u00f6n, trots att det i de flesta campar var f\u00e4llning p\u00e5 kontrakt.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag for jag s\u00e5 med b\u00e5t ut fr\u00e5n Vancouver norrut till nordspetsen av Vancouver Island. Rock Bay var en liten, idyllisk plats med en grupp villor och ett sjukhus. J\u00e4rnv\u00e4gen gick n\u00e5gra mil in i djupa skogen till en loggcamp, d\u00e4r skogsavverkningarna skedde.<\/p>\n

I campen tr\u00e4ffade jag Viktor Hoxell och Emil H\u00e4ggblom fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, som b\u00e5da arbetade p\u00e5 riggen. Nu hade jag ju bytt arbete och b\u00f6rjat f\u00e4lla timmer tillsammans med Johnson och Lappfj\u00e4rdsbon Selim Gullmes var ocks\u00e5 med. Arbetet gick bra f\u00f6r oss och tiden gick fort. Arbetet var tungt i sig men det var stillast\u00e5ende och sedan var det att st\u00e5 under de j\u00e4ttestora tr\u00e4den. Ibland tog det en hel dag att f\u00e4ll ett tr\u00e4d.<\/p>\n

Skogen bestod av Douglas furor, en sort som liknade tall och s\u00e5 fanns det stora cedertr\u00e4d, som hade barr som granens. Veden inuti var r\u00f6d samt mycket l\u00f6s. Ur cedern rann det ett vatten, som var som bl\u00e4ck n\u00e4r det torkade p\u00e5 h\u00e4nderna. Ur furorna igen kom det en sorts tj\u00e4ra, som luktade s\u00e5 gott. En del p\u00e5stod att den var mycket h\u00e4lsosam att duscha i. Om tr\u00e4det som skulle f\u00e4llas stod i en backsluttning, s\u00e5 m\u00e5ste vi anv\u00e4nda springbord, f\u00f6r att komma passligt h\u00f6gt upp p\u00e5 tr\u00e4det, d\u00e4r det skulle s\u00e5gas av.<\/p>\n

Innan det stora tr\u00e4det f\u00e4lldes skulle marken vara j\u00e4mnad, s\u00e5 att det f\u00e4llda tr\u00e4det inte fick g\u00e5 av eller sl\u00e5s s\u00f6nder. De mindre tr\u00e4den f\u00e4lldes i oj\u00e4mnheter i marken, f\u00f6r att fylla ut groparna. N\u00e4r det stora tr\u00e4det f\u00f6ll, s\u00e5 skalv marken.<\/p>\n

En dag n\u00e4r det stormade ganska duktigt, s\u00e5 h\u00e4nde det en tr\u00e5kig olycka i v\u00e5rt g\u00e4ng. Den dagen d\u00e5 det bl\u00e5ste h\u00e5rd vind skulle vi f\u00e4llare inte beh\u00f6va s\u00e5ga omkull n\u00e5gra tr\u00e4d. Men Emil som var head f\u00e4llare tycke inte att det var farligt att f\u00e4lla ett tr\u00e4d, som stod mitt ibland andra tr\u00e4dj\u00e4ttar, s\u00e5 vi tog en \u201dtjans\u201d (allts\u00e5 en chans).<\/span><\/p>\n

Selim Gullmes h\u00f6ll p\u00e5 att arbeta med ett annat tr\u00e4d fr\u00e5n f\u00f6reg\u00e5ende dags f\u00e4llning. Vi planerade att f\u00e4lla v\u00e5rt tr\u00e4d \u00e5t ett annat h\u00e5ll, s\u00e5 att Selim skulle vara s\u00e4ker. Men s\u00e5 kom en stormby fr\u00e5n ett annat h\u00e5ll, just n\u00e4r tr\u00e4det var fallf\u00e4rdigt och det blev \u00e5t det h\u00e5ll d\u00e4r Selim jobbade. Det f\u00f6ll rakt p\u00e5 honom. Vi ropade \u201dlook aut\u201d, som vi brukade n\u00e4r ett tr\u00e4d f\u00e4lldes. Men det var f\u00f6r sent f\u00f6r honom att springa undan, n\u00e4r han s\u00e5g tr\u00e4det komma. S\u00e5 han s\u00f6kte skydd bland kvistar och stockar d\u00e4r han var.<\/p>\n

Vi h\u00f6rde honom oja sig d\u00e4r nere bland kvistarna och vi anade det v\u00e4rsta. Emil sade \u00e5t mig att g\u00e5 du till honom och se hur det \u00e4r. Jag fann honom vid liv. Han l\u00e5g och h\u00f6ll upp sin h\u00f6gra arm och var vid full sans. Han svarade p\u00e5 min fr\u00e5ga hur det var, att hans h\u00f6gra arm nog var av.<\/p>\n

Emil och jag ledde nu ned honom till f\u00f6ljande sparrtr\u00e4d, d\u00e4r full loggning f\u00f6rsiggick. Ingenj\u00f6ren p\u00e5 donken (allts\u00e5 \u00e5ngmaskinen<\/span>), bl\u00e5ste nu tre korta visslor i t\u00e4t f\u00f6ljd. D\u00e5 visste manskapet som k\u00f6rde arbetart\u00e5get, att nu var en man skadad.<\/p>\n

Loket kopplades ifr\u00e5n vagnarna och s\u00e5 sattes han p\u00e5 loket och f\u00f6rdes till sjukhuset nere vid hamnen. D\u00e4r kom han att ligga \u00f6ver 6 m\u00e5nader tills armen vuxit samman. S\u00e5 s\u00e4ndes han ned till Vancouver f\u00f6r slutsyn och d\u00e5 befanns armen vara krokig. S\u00e5 han hamnade in p\u00e5 generalhospitalet d\u00e4r. H\u00e4r fanns det b\u00e4ttre l\u00e4kare, s\u00e5 efter n\u00e5gra m\u00e5naders vistelse s\u00e5 blev armen bra.<\/p>\n

Om du vill l\u00e4sa kapitel 10 nu genast, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

M\u00e5nga f\u00f6rolyckades f\u00f6r arbetstakten var uppdriven. En man som fungerade som \u201df\u00f6rst aid\u201d (allts\u00e5 f\u00f6rsta hj\u00e4lp) vid olycksfall arrangerade att den skadade f\u00f6rdes med motorb\u00e5t till sjukhuset i Lund, som var n\u00e4rmast intill. Hela sommaren arbetade jag med stockkrokarna. P\u00e5 Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 9. P\u00e5 olika arbeten runt Vancouver.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":16643,"menu_order":9,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-17210","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17210","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=17210"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17210\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":17315,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17210\/revisions\/17315"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16643"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=17210"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}