{"id":17101,"date":"2020-06-29T08:36:14","date_gmt":"2020-06-29T05:36:14","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=17101"},"modified":"2020-07-11T09:43:30","modified_gmt":"2020-07-11T06:43:30","slug":"del-8-bland-dagsmarkbor-i-theodosia","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=17101","title":{"rendered":"Del 8. Bland dagsmarkbor i Theodosia."},"content":{"rendered":"

Karl och jag tog in p\u00e5 danskens hotell \u00f6ver natten. Min fiol som jag hade k\u00f6pt av finnpojken i campen hade i den oj\u00e4mna temperaturen spruckit upp i limningarna. D\u00e4r i byn fanns en gammal norrman, som vi r\u00e5kade tr\u00e4ffa p\u00e5 saloonen och han sade att han skulle limma upp den \u00f6ver natten om vi h\u00e4mtade upp den till baracken d\u00e4r han bodde. Och det gjorde vi.<\/p>\n

Han ber\u00e4ttade att han som yngre hade f\u00f6ljt med en cirkus som spelman i m\u00e5nga \u00e5r men nu som gammal levde han mera p\u00e5 allmosor som han fick nere p\u00e5 saloonen, d\u00e4r han mest h\u00f6ll till. Genom fiolen kom vi att stanna i staden i tv\u00e5 dagar, innan vi besl\u00f6t att resa till Calgary. Den gamla spelmannen spelade p\u00e5 fiolen moderna bitar och vi kunde nog h\u00f6ra att han hade varit en utm\u00e4rkt musiker i yngre \u00e5r. Nu var han fingrar f\u00f6r styva.<\/p>\n

Till Calgary anl\u00e4nde vi p\u00e5 eftermiddagen och vi l\u00e4mnade v\u00e5ra kapps\u00e4ckar tillsvidare p\u00e5 stationen. Vi gick ut till Fredins, d\u00e4r jag hade min kapps\u00e4ck som l\u00e4mnade d\u00e4r f\u00f6rra h\u00f6sten. Men Fredin var ute p\u00e5 arbete, s\u00e5 vi tr\u00e4ffade endast Mrs. och unga Miss i hans hem.<\/p>\n

Efter\u00e5t gick vi ut p\u00e5 stan och r\u00e5kade p\u00e5 n\u00e5gra svenskar, som vi f\u00f6ljde med till deras boarding hus, som runnades av tv\u00e5 unga svenskar. D\u00e4r var fullt med skandinaver och det tycktes g\u00e5 livligt till d\u00e4r. D\u00e4r sov vi ocks\u00e5 \u00f6ver en natt.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag k\u00f6pte vi lite nya kl\u00e4der, bland annat en ny hatt, en \u00f6verrock, skor och skjorta och lite till. N\u00e5gon kostym tyckte jag inte att jag beh\u00f6vde \u00e4nnu. Det skulle ju bara bli mera att b\u00e4ra p\u00e5 och sedan gick folk s\u00e4mre kl\u00e4dda h\u00e4r \u00e4n nere i Vancouver. Teater och bio tog vi in d\u00e4r vi satt hela dagen.<\/p>\n

Vi kom att vistas tre dagar i Calgary och soligt tyckte vi att det var d\u00e4r. Vi hade ju vistats en hel vinter uppe i \u00f6demarken. Nattlivet var intensivt d\u00e4r bland cowboys och gl\u00e4djeflickor. Efter tre dagar d\u00e4r tyckte vi att det var dags att b\u00f6rja s\u00f6ka efter ett jobb. Och jag tyckte att vi borde fara ut till B. C. d\u00e4r jag visste att det nog fanns arbete, nu d\u00e5 v\u00e5ren var inne.<\/p>\n

Nog skulle vi kanske ha f\u00e5tt n\u00e5got farmarbete men Karl ville han ocks\u00e5 ut till bergen i B. C. f\u00f6r han ville se de beryktade Rocky Mountain bergen. S\u00e5 vi satte oss p\u00e5 t\u00e5get och \u00e5kte till Golden, dit vi anl\u00e4nde f\u00f6ljande dag p\u00e5 kv\u00e4llen. Vi tog in hos kinesen, d\u00e4r jag hade sovit m\u00e5nga n\u00e4tter f\u00f6rr.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag gick vi in i en tobaksaff\u00e4r, d\u00e4r vi fick hyra ut till en liten skogscamp i Donald, n\u00e5gra mil v\u00e4sterut fr\u00e5n Golden. Jag fick jobb som \u201dsvampare\u201d, d.v.s kvistare. Efter n\u00e5gra dagars arbete r\u00e5kade jag hugga mig med yxan i kn\u00e4sk\u00e5len, s\u00e5 att jag m\u00e5ste upps\u00f6ka l\u00e4kare. Jag hamnade in p\u00e5 sjukhus, d\u00e4r jag kom att stanna i tv\u00e5 veckor.<\/p>\n

I det lilla sjukhuset i Golden, dit jag nu hamnat var vi endast tre patienter d\u00e5\u00a0 jag kom dit. Jag f\u00f6rstod att doktorn g\u00e4rna ville ha mig som patient, f\u00f6r att ha n\u00e5gra p\u00e5 sjukhuset. D\u00e4r fanns det endast tv\u00e5 sjuksystrar och lite k\u00f6kspersonal. Sjukhuset var nytt och snyggt.<\/p>\n

F\u00f6rutom jag var d\u00e4r ocks\u00e5 en Helsingfors pojke, Erik Fagerbom, som i en boxningsmatch hade brutit ett finger. Han var en trevlig friskus, som hade varit med om mycket enligt vad han hade att ber\u00e4tta. Jag kom att r\u00e5ka p\u00e5 honom l\u00e4ngre fram i Vancouver.<\/p>\n

S\u00e5 var d\u00e4r en 20-\u00e5rig engelsman, som jag inte riktigt visste vad han fattades. Han var d\u00e4r f\u00f6r att vara s\u00e4llskap \u00e5t de b\u00e5da n\u00f6rsorna (allts\u00e5 sk\u00f6terskorna)<\/span>, som ocks\u00e5 var fr\u00e5n England. Vi m\u00e5dde alla utm\u00e4rkt och vi satt f\u00f6r det mesta i solen utanf\u00f6r sjukhuset.<\/p>\n

Min arbetskamrat Karl hade under denna tid arbetat i campen men s\u00e5 lade de av en massa arbetare f\u00f6r sommaren och han var en av dem. Han kom en dag till sjukhuset och h\u00e4lsade p\u00e5. vi kom \u00f6verens om att d\u00e5 jag snart kommer att bli utskriven ur sjukrullorna, s\u00e5 skulle vi f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 jobb p\u00e5 ett v\u00e4garbete, som p\u00e5gick i bergen n\u00e4ra till Golden. Jag beg\u00e4rde d\u00e5 av doktorn att f\u00e5 bli utskriven och det blev jag.<\/p>\n

Efter det gick vi b\u00e5da upp till arbetsplatsen och fr\u00e5gade efter arbete och det fick vi genast. L\u00f6nen var 50 cent i timmen och \u00e5tta timmars arbetsdag och detta tyckte vi var bra betalat. D\u00e4r arbetade mest skandinaver, \u00e4ldre karlar. De flesta var gamla j\u00e4rnv\u00e4gare, som i tiden varit med om att bygga de stora j\u00e4rnv\u00e4garna genom Canada. De var h\u00e5rda arbetare och d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste vi h\u00e5llas med i deras takt.<\/p>\n

Arbetet bestod mest av skyffelarbete med att j\u00e4mna v\u00e4gen efter bergsspr\u00e4ngarna som gick f\u00f6rst. Det hette att v\u00e4gen skulle g\u00e5 fr\u00e5n kust till kust och den gick p\u00e5 flera st\u00e4llen inspr\u00e4ngd i branta bergsv\u00e4ggar, ibland p\u00e5 svindlande h\u00f6jder. Jag kom i ett g\u00e4ng med rikssvenskar, som hade kontrakt medan Karl blev bergsspr\u00e4ngare.<\/p>\n

Dricksvattnet togs upp ifr\u00e5n bergen och jag blev sjuk och fick diarr\u00e9 av vad de sade var poison (allts\u00e5 gift).<\/span> Jag blev d\u00e5 tvungen att sluta efter tv\u00e5 veckors arbete. Jag tog farv\u00e4l av Karl, som skulle stanna d\u00e4r tillsvidare och sedan till h\u00f6sten skulle han resa hem till gumman i Norge.<\/p>\n

Jag gick s\u00e5 ned till stationen i Golden och k\u00f6pte biljett till Vancouver. N\u00e4r jag stod p\u00e5 stationen och v\u00e4ntade p\u00e5 t\u00e5get, kom banm\u00e4staren f\u00f6r Golden divisionen fram till mig och fr\u00e5gade om jag inte vill arbeta f\u00f6r honom, liksom jag gjorde f\u00f6rra sommaren. Men nu hade jag redan k\u00f6pt biljett och beslutat att resa ned till Vancouver, s\u00e5 jag sade hur det var och avb\u00f6jde. Nu var jag nog fundersam, f\u00f6r jag hade ju trivts bra med g\u00e4nget senaste sommar.<\/p>\n

T\u00e5gresan ner till Vancouver gick bra och p\u00e5 t\u00e5get tr\u00e4ffade jag en grabb fr\u00e5n Korsn\u00e4s. Det var roligt att igen h\u00f6ra \u00f6sterbottniska spr\u00e5ket. Han var ocks\u00e5 p\u00e5 v\u00e4g till Vancouver p\u00e5 v\u00e4stkusten.<\/p>\n

S\u00e5 p\u00e5 morgonen var jag igen i den vackra och expanderade staden Vancouver. Nu hade jag beslutat att bo hos en f\u00f6re detta Lappfj\u00e4rdsbo, Emil Johnson p\u00e5 256 Heatley ave. Mrs. Johnson var f\u00f6dd i P\u00e5skmark. D\u00e4r bodde m\u00e5nga Lappfj\u00e4rdsbor, b\u00e5de pojkar och flickor som nyss hade kommit fr\u00e5n det gamla hemlandet. Mrs. var som en mor f\u00f6r flickorna och skaffade till och med arbete \u00e5t dem. Det var m\u00e5nga som arbetade ute p\u00e5\u00a0 camperna, som hade adressen genom dem.<\/p>\n

Vi hade ett roligt ungdomsliv d\u00e4r, d\u00e5 vi alla k\u00e4nde varandra. Dessa dagar var de roligaste jag hade haft p\u00e5 l\u00e4nge. Vi gick p\u00e5 teater, bio och danser som var varje torsdag kv\u00e4ll p\u00e5 finnhallen och p\u00e5 Swedish Hall. Det var bara att v\u00e4lja.<\/p>\n

De flesta av oss var ju unga och levnadsglada ungdomar, s\u00e5 vi k\u00e4nde oss som hemma. Ute i stan vimlade det av skandinaver och folk av alla nationer, b\u00e5de svarta och gula. De finskatalande var de som samlade sig till varandra och de hade sina egna boningshus d\u00e4r de bodde.<\/p>\n

V\u00e4dret var mycket vackert och solen sken n\u00e4stan varje dag och det kom varma vindar fr\u00e5n Stilla havet. Ett h\u00e4rligt klimat. P\u00e5 dagarna l\u00e5g vi p\u00e5 badstranden English Bay och solade oss. Tiden gick fort, s\u00e5 det blev veckor innan jag b\u00f6rjade bli utan pengar. Det kostade att g\u00e5 i stan och ingenting f\u00f6rtj\u00e4nades.<\/p>\n

Jag korresponderade med Anselm Viklund, som arbetade i Theodosia Arm och han gav mig fullmakt att lyfta pengar fr\u00e5n Emil Pettersson p\u00e5 859 Homer Street om jag beh\u00f6vde. Han skrev att jag ju skulle f\u00e5 arbete d\u00e4r men b\u00e5ten till Theodosia gick bara om l\u00f6rdagarna.<\/p>\n

Emil Pettersson var en f\u00f6re detta Kristinestadsbo och han var som en far f\u00f6r oss \u00d6sterbottningar. Det var till honom de v\u00e4nde sig som kom i knipa, f\u00f6r han var en mycket betrodd man i Vancouver. Ute p\u00e5 stan s\u00e5 r\u00e5kade jag p\u00e5 min v\u00e4n fr\u00e5n sjukhuset i Golden, Erik Fagerbom och vi kom \u00f6verens om att vi tillsammans skulle resa ut till Theodosia Arm inkommande l\u00f6rdag. Och det gjorde vi.<\/p>\n

Efter en ett dygns b\u00e5tresa kom vi fram och det var roligt att tr\u00e4ffa alla Dagsmarkare, som arbetade i campen. De ville ju h\u00f6ra nyheter hemifr\u00e5n, bland annat hur deras familjer hade det. D\u00e4r arbetade ocks\u00e5 min kusin Erland Nor\u00e9n, br\u00f6derna Frans och Anselm Lillsj\u00f6, Viktor Grans och m\u00e5nga svensk\u00f6sterbottningar. N\u00e5gra nyl\u00e4nningar fanns ocks\u00e5 d\u00e4r.<\/p>\n

Campbasen tyckte nog inte om att vi kom tv\u00e5 stycken utan hyrespapper. Men pojkarna sade, att hade vi haft att ge honom en sup, s\u00e5 skulle allt ha varit OK, men det vi ju inte. P\u00e5 kv\u00e4llen kom j\u00e4rnv\u00e4gsf\u00f6rmannen och sade att vi kan b\u00f6rja arbeta p\u00e5 m\u00e5ndag morgon f\u00f6r honom. Jag arbetade endast en dag p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsarbete, som jag v\u00e4l k\u00e4nde till.<\/p>\n

F\u00f6ljande morgon, n\u00e4r vi redan satt p\u00e5 vagnarna f\u00e4rdiga att starta resan till arbetsplatsen, s\u00e5 sade basen att jag skulle jobba i Anselm Viklunds g\u00e4ng och han hade d\u00e5 redan avancerat till riggenslingare (han sk\u00f6tte allts\u00e5 om utforslandet av de stora stockarna fr\u00e5n skogen ner till j\u00e4rnv\u00e4gen).<\/span> Jag hade nu endast vanliga arbetsk\u00e4ngor, s\u00e5 nog skulle det bli lite sv\u00e5rt ute i skogen med dem. Viktor Grans kom fram till mig och gav mig hans arbetshandskar. Det fordrades speciella handskar och skor, att arbeta p\u00e5 riggen, som det kallades.<\/p>\n

Jag var ung och kvick, s\u00e5 dagen gick bra och p\u00e5 kv\u00e4llen gick jag till officien och k\u00f6pte mig skor, som hade spikar under sulorna.<\/p>\n

Det var ett intressant arbete och dagarna gick fort att arbeta p\u00e5 riggen. Det luktade s\u00e5 friskt av k\u00e5da. Intressant var det att se de stora stockarna b\u00f6ka sig fram, dragna av grova vajrar in till sparrtr\u00e4det, d\u00e4r de staplades upp. Sedan lastades de upp p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsvagnar, som igen drog dem ned till ett st\u00e4lle, som kallades bitscamp d\u00e4r de dumpades i vattnet.<\/p>\n

D\u00e4r i vattnet knippades de ihop i stora knippen och drogs med b\u00e5t till n\u00e5got s\u00e5gverk. Till sparrtr\u00e4d uts\u00e5gs en l\u00e5ng och kraftig fura n\u00e4ra j\u00e4rnv\u00e4gen. En lugn och passlig dag kl\u00e4ttrade s\u00e5 en man upp, som i b\u00e4ltet hade ett rep, som inuti hade en fin j\u00e4rnvajer. I b\u00e4ltet h\u00e4ngde ocks\u00e5 en yxa. Han hade broddar i skorna, som han st\u00f6tte in i barken p\u00e5 tr\u00e4det och s\u00e5 kastade han upp repet ett steg i g\u00e5ngen.<\/p>\n

P\u00e5 s\u00e5 vis kl\u00e4ttrade han fort upp till passlig h\u00f6jd, d\u00e4r han b\u00f6rjade hugga runt tr\u00e4det, tills toppen f\u00f6ll. Denne karl var en av de mest betalda i campen och ibland kunde han s\u00e4tta sig att vila p\u00e5 \u00e4ndan av tr\u00e4det och titta p\u00e5 omgivningen.<\/p>\n

\"\"
Detta foto skickade Anselm hem till Finland med texten: ”Theodosia arm 12 sept 1926. Bilden f\u00f6rest\u00e4ller ett skailin sparrtr\u00e4d h\u00e4r i campen. Det \u00e4r 180 fot h\u00f6gt och det block som \u00e4r i toppen v\u00e4ger mellan 7 och 800 kg. J\u00e4rnvajern som g\u00e5r genom skon h\u00f6gst upp \u00e4r tv\u00e5 tum tjock och 2 000 fot l\u00e5ng och den g\u00e5r upp till ett annat sparrtr\u00e4d h\u00f6gre upp p\u00e5 backen, d\u00e4r en stor stockhop \u00e4r ihopsl\u00e4pad.” Foto Anselm Viklund.<\/figcaption><\/figure>\n

Runt sparrtr\u00e4det hade f\u00e4llarna f\u00e4llt tr\u00e4d, som t\u00e4ckte marken, ty skogen var t\u00e4t och hade aldrig tidigare avverkats. Tusentals \u00e5r hade skogen vuxit och skogarna p\u00e5 Stillhavskusten v\u00e4xte och var gr\u00f6n \u00e5ret runt, s\u00e5 d\u00e4r brann inte skogarna.<\/p>\n

Uppe i sparrtr\u00e4det f\u00e4stes ett litet block, d\u00e4rifr\u00e5n en tunn vajer s\u00e4ndes ned till donken (allts\u00e5 en \u00e5ngmaskin)<\/span> och med den vidare ett stort bullblock, som f\u00e4stades stadigt runt tr\u00e4dets topp. Genom bullblocket gick s\u00e5 den grova linan, som var flera tum tjock och gick ned till donken och vidare d\u00e4rifr\u00e5n ut i skogen.<\/p>\n

Riggslingaren var den som pekade ut vilken stock som skulle tas och Viklund var den mannen. Sparrtr\u00e4det var stadigt f\u00e4stat med fyra vajrar ovanf\u00f6r bullblocket i toppen. Vajrarna sp\u00e4ndes h\u00e5rt runt n\u00e5gon stadig stubbe. Dessutom var tre extra likadana vajrar f\u00e4stade mitt p\u00e5 sparrtr\u00e4det.<\/p>\n

\"\"
I bakgrunden syns ”donken”, allts\u00e5 \u00e5ngmaskinen med vars hj\u00e4lp stockarna forslades fr\u00e5n skogen och som sedan lastades p\u00e5 t\u00e5get f\u00f6r vidare transport till s\u00e5gen. Bakom stockhopen p\u00e5 vagnen syns en del av sparrtr\u00e4det. Foto Anselm Viklund.<\/figcaption><\/figure>\n

D\u00e4r p\u00e5 \u00e5ngmaskinen arbetade ocks\u00e5 Anselm Lillsj\u00f6 och han mycket skicklig att hantera vajrarna med stocksaxarna. En g\u00f6teborgare som hette Dahlberg var ingenj\u00f6r och var donkedriver. Donken var en kraftig \u00e5ngmaskin, som drevs med vedeldning. En man var eldare och en annan h\u00f6gg ved,<\/p>\n

Ute i skogen var fyra man runt riggslingan, Vid sparrtr\u00e4det var en man som avhakade krokarna fr\u00e5n stockarna och satte stockarna passligt f\u00f6r lastning och p\u00e5 en given signal sv\u00e4ngdes de upp p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsvagnarna.<\/p>\n

Vi var totalt 16 man som arbetade i ett s\u00e5dant g\u00e4ng, allt fr\u00e5n vedhuggaren till signalmannen ute i skogen, som hade en vissla och p\u00e5 riggslingarens rop gav han signal till \u00e5ngmaskinen. Enligt visslorna sk\u00f6tte s\u00e5 ingenj\u00f6ren indragningen av de j\u00e4ttestora stockarna till sparrtr\u00e4det.<\/p>\n

F\u00f6re rigg-g\u00e4nget kom, s\u00e5 f\u00e4lldes all skog av f\u00e4llare och bockarna s\u00e5gade av tr\u00e4den i olika l\u00e4ngder, som m\u00e4ttes ut av en speciell person.<\/p>\n

\"\"
Tuffa skogsarbetare balanserar p\u00e5 en st\u00f6rre stock h\u00f6gt \u00f6ver marken i Theodosia arm. Den tredje fr\u00e5n h\u00f6ger \u00e4r Anselm Wiklund.<\/figcaption><\/figure>\n

Till f\u00f6rst byggdes j\u00e4rnv\u00e4gen genom skogen av ett g\u00e4ng och en \u00e5ngdriven j\u00e4mningsmaskin.<\/p>\n

Theodosia var en ny camp och manskapet bodde i t\u00e4lt, det var endast basen och officien som var inrymda i baracker. Kockhuset bestod ocks\u00e5 av t\u00e4lt, d\u00e4r tv\u00e5 kockar och uppassare huserade. Maten var god och n\u00e4rande. Kockarna byttes om m\u00e5nga g\u00e5nger under den tid jag vistades i campen. De flesta kockar var kineser och s\u00e5 fanns det en svensk som gjorde goda pl\u00e4ttar. Vidare fanns d\u00e4r lokm\u00e4n, som k\u00f6rde arbetst\u00e5gen med stockarna ned till bitscampen d\u00e4r stockarna dumpades i sj\u00f6n.<\/p>\n

Det var totalt n\u00e4ra ett hundra man som arbetade i en s\u00e5dan camp som Theodosia och varje man hade sitt yrke.<\/p>\n

Om du vill se flera foton, som Anselm Viklund hade tagit i Canada, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/span><\/p>\n

Om du nu genast vill l\u00e4sa f\u00f6ljande kapitel, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Karl och jag tog in p\u00e5 danskens hotell \u00f6ver natten. Min fiol som jag hade k\u00f6pt av finnpojken i campen hade i den oj\u00e4mna temperaturen spruckit upp i limningarna. D\u00e4r i byn fanns en gammal norrman, som vi r\u00e5kade tr\u00e4ffa Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 8. Bland dagsmarkbor i Theodosia.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":16643,"menu_order":8,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-17101","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17101","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=17101"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17101\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":17216,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17101\/revisions\/17216"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16643"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=17101"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}