Saunders Creek var en liten plats, som bestod av ett tiotal sm\u00e5 hus p\u00e5 b\u00e5da sidor om en bygata och s\u00e5 fanns d\u00e4r en liten diversehandel. D\u00e4r bodde omkring 150 personer, som arbetade i gruvan, d\u00e4r kol br\u00f6ts i en backsluttning. Kollagret som fanns inne i kullen var p\u00e5 ungef\u00e4r 5 fots djup och var utav b\u00e4sta kvalitet. Dit ledde en tunnel in till brytningen.<\/p>\n
Kolet h\u00e4mtades ut av sm\u00e5 vagnar, som gick p\u00e5 skenor och drogs av en kabel, som kom fr\u00e5n en \u00e5ngmaskin, som var placerad vid ing\u00e5ngen till tunneln. Vagnarna drogs upp p\u00e5 en dump, d\u00e4rifr\u00e5n det sedan sl\u00e4pptes ned i j\u00e4rnv\u00e4gsvagnar f\u00f6r vidare transport.<\/p>\n
Den 30 december 1924 ville basen att Charly och jag utanf\u00f6r inloppet till gruvan, skulle s\u00e5ga av propsen i de l\u00e4ngder, som de ville ha inne i gruvan. Vi skulle f\u00e5 40 dollar i m\u00e5nadsl\u00f6n + mat och husrum och det tyckte vi var bra betalat. Visserligen var det 10 timmars arbetsdag men arbetet var passligt och ingen br\u00e5dska. Det fanns en stor hop med props att ta passligt grova dimensioner av.<\/p>\n
Vi l\u00e5g och \u00e5t inne i samh\u00e4llet och d\u00e4r firade vi ocks\u00e5 det nya \u00e5ret. \u201dHappy New Year\u201d hade minarna skrivit med vit krita p\u00e5 vagnarna, som kom ur h\u00e5let. Med detta arbetade vi endast i en veckas tid, d\u00e5 basen ville att ocks\u00e5 vi skulle ut till campen, d\u00e4r Charlys morbror Ole redan var och h\u00f6gg mining props.<\/p>\n
Vi startade f\u00f6ljande morgon med allt vi \u00e4gde i ryggs\u00e4cken p\u00e5 ryggen den flera mil l\u00e5nga skogsv\u00e4gen genom vild skog. Basen sade, att vi bara hade att f\u00f6lja den i sn\u00f6n uppk\u00f6rda v\u00e4gen, s\u00e5 skulle vi nog komma till campen.<\/p>\n
Det tog flera timmar innan vi slutligen kom d\u00e4r skog nyligen avverkats och vi gick utefter den mest uppk\u00f6rda v\u00e4gen. D\u00e4r var sl\u00e4dsp\u00e5r \u00f6verallt. Till sist s\u00e5g vi r\u00f6k ovanf\u00f6r en kulle rakt fram och n\u00e4r vi kom n\u00e4rmare, syntes tv\u00e5 sm\u00e5 blockhus nedanf\u00f6r backen och detta m\u00e5ste nog vara campen dit vi skulle. S\u00e5 h\u00f6rde vi yxhugg och hojtande inne i skogen.<\/p>\n
Vi gick f\u00f6rst in i det st\u00f6rre huset men det var tomt p\u00e5 folk och tomma b\u00e4ddar. Charly gick in i det andra huset och d\u00e4r var en ung kines sysselsatt med att tillreda mat. Han var campens kock, en glad och passlig yngling i 20-\u00e5rs \u00e5lder. Han var f\u00f6dd och g\u00e5tt i skola i Canada och han bj\u00f6d oss nu p\u00e5 mat.<\/p>\n
Efter en stund kom campbasen in, det var en kortvuxen skotte i 50-\u00e5rs \u00e5lder. Efter avslutad m\u00e5ltid visade han oss var vi skulle sova i det andra huset. Jag fick en s\u00e4ng h\u00f6gt upp under taket bredvid kaminr\u00f6ret. Det var s\u00e5 lite utrymme mellan b\u00e4dden och taket att jag inte kunde sitta i s\u00e4ngen och d\u00e5 jag gick till s\u00e4ngs, fick jag rulla in i s\u00e4ngen.<\/p>\n
Detta skulle nu bli mitt hem f\u00f6r flera m\u00e5nader. V\u00e4rmen och lukten var nog m\u00e5nga g\u00e5nger besv\u00e4rlig men det var ju ingenting att klaga \u00f6ver. Allt m\u00e5ste nu g\u00e5. Jag var ju i Amerika, det f\u00f6rlovade och rika Amerika!<\/p>\n
V\u00e4rmen och stanken var nog d\u00f6dlig nattetid. Vi var 14 svettiga \u201dlumber j\u00e4x\u201d som l\u00e5g i ett rum p\u00e5 4 x 4 m och ca 2 meter till taket. Tv\u00e5 sm\u00e5 f\u00f6nster fanns p\u00e5 b\u00e5da sidor om d\u00f6rren, som gick ut i sn\u00f6drivan. Vidare l\u00e5g d\u00e4r ett par h\u00e4stkarlar och en av dem, en canadensare som l\u00e5g under mig f\u00f6rde med sig h\u00e4stl\u00f6ss. De h\u00e4r l\u00f6ssen var st\u00f6rre \u00e4n bladl\u00f6ss men det vara bra att de inte var p\u00e5 folk. Hygien var ju inte att tala om f\u00f6r oss, den existerade inte. Det fanns inga tv\u00e4ttm\u00f6jligheter utan vi tv\u00e4ttade h\u00e4nder och ansikte i sn\u00f6n.<\/p>\n
Varmt var det nog i campen, f\u00f6r det eldades hela tiden i tunnan som stod mitt p\u00e5 golvet. D\u00e5 elden slocknade och om n\u00e5gon tyckte att det blev kallt, s\u00e5 steg han upp och stoppade tunnan full med br\u00e4nsle.<\/p>\n
P\u00e5 s\u00f6ndagen rakade vi oss och fick varmt vatten av kinesen, s\u00e5 att vi kunde tv\u00e4tta v\u00e5ra smutsiga skjortor och dylikt. Ohyran k\u00e4nde jag nog av men det gick.<\/p>\n
Maten var kraftig och hungriga var vi, n\u00e4r vi hela dagen var ute i skogen och h\u00f6gg stock och minprops. Flera svinkroppar h\u00e4ngde ihop frusna p\u00e5 utsidan av campen, d\u00e4r ekorrarna hade roligt.<\/p>\n
Vi kallades v\u00e5r kineskock f\u00f6r Bill och han var ingen d\u00e5lig kock. Han bakade h\u00e4rliga kaffebr\u00f6d, pajer och pl\u00e4ttar. Vi \u00e5t v\u00e5ra m\u00e5ltider i kockhuset. P\u00e5 morgonen hade vi f\u00f6rst pl\u00e4ttar, s\u00e5 \u201dhamen eggs eller corn flax\u201d. Mj\u00f6lk tog vi burk, som var kondenserad men blandad med vatten smakade den som \u00e4kta. S\u00e5 hade vi havregr\u00f6t ibland.<\/p>\n
Basen hade ett Winchester kulgev\u00e4r under sin s\u00e4ng och d\u00e5 k\u00f6ttet tog slut, s\u00e5 gick han p\u00e5 jakt efter n\u00e5gon elg eller mose. Dessa fanns i flockar n\u00e4ra campen. Djuret sl\u00e4pades till campen d\u00e4r det slaktades men det fick ligga ihop frusen i sn\u00f6n. Kocken tog yxan och s\u00e5gen och f\u00f6rs\u00e5g sig med vad som beh\u00f6vdes f\u00f6r en m\u00e5ltid \u00e5t g\u00e5ngen.<\/p>\n
En kv\u00e4ll i skymningen stannade ett hundspann utanf\u00f6r campen och in kom en sk\u00e4ggig, ung man kl\u00e4dd i skinnkl\u00e4der och fr\u00e5gade om han kunde f\u00e5 nattkvarter. Det fick han i kockhuset. Han sade att han var trapper och varit ute i vildmarken flera veckor, s\u00e5 nu ville han se folk som ombyte. Han p\u00e5stod att han nog skulle f\u00f6rtj\u00e4na mera \u00e4n vi skogsarbetare under vintern. Hans hundar sov i sn\u00f6n utanf\u00f6r campen.<\/p>\n
Vi tre arbetade tillsammans p\u00e5 kontrakt och s\u00e5gade props f\u00f6r kolminans bruk. Vi fick betalt f\u00f6r l\u00f6pande fot och skogen var bra. Den bestod av torra tallar som f\u00e5tt st\u00e5 kvar efter en skogsbrand, som hade rasat \u00f6ver ett stort omr\u00e5de n\u00e5got \u00e5r innan. Christensen hade h\u00e4star att \u201dskidda\u201d ihop virket med, som vi fick begagna vid behov. Jag fick en g\u00e5ng en ung h\u00e4st att skidda med och den var lugn och bra i b\u00f6rjan p\u00e5 dagen. Men sedan tyckte den s\u00e4kert att arbetet blev besv\u00e4rligt och sprang ifr\u00e5n mig och ned till campen. Det var bara att g\u00e5 ner och h\u00e4mta den, d\u00e4r den stod utanf\u00f6rf\u00f6r stallet och \u00e5t h\u00f6 ur balarna.<\/p>\n
Jag hoppade upp p\u00e5 h\u00e4stens rygg och red upp till arbetsplatsen. P\u00e5 v\u00e4g upp m\u00f6tte jag basen som skrattade och sade att han nog t\u00e4nkte hur l\u00e4nge h\u00e4sten skulle g\u00e5, f\u00f6r det var en ungh\u00e4st, som ingen hade k\u00f6rt med innan jag fick den. Men den h\u00e4r h\u00e4strasen var av en lugnare sort, en korsning mellan ardenner och amerikanska h\u00e4star. De var stora och klumpiga.<\/p>\n
En dag d\u00e5 jag var p\u00e5 hemv\u00e4g fr\u00e5n jobbet med tv\u00e5 norska guttar, sprang en rabbit (allts\u00e5 en hare) undan oss in i ett ih\u00e5ligt tr\u00e4d, som l\u00e5g p\u00e5 marken. Den tar vi, sade den ena norrmannen. S\u00e5 han bad mig att med en tr\u00e4dgren sl\u00e5 p\u00e5 stammen, s\u00e5 att rabbiten skulle komma ut och d\u00e5 skulle han ta den med h\u00e4nderna.<\/p>\n
S\u00e5 gick det ocks\u00e5 och han tog tag i den, men den bet honom i handen genom handsken. Men han lyckades ta den med till campen och l\u00e4t den springa d\u00e4r inne. P\u00e5 natten n\u00e4r n\u00e5gon \u00f6ppnade d\u00f6rren, f\u00f6r att g\u00e5 ut och pissa smet den ut till sina kamrater, som stod i stora m\u00e4ngder utanf\u00f6r campen nattetid. Koyoten hade nog mat av dem, allts\u00e5 den lilla vargsl\u00e4ktingen som str\u00f6k ylande runt campen nattetid.<\/p>\n
En dag i slutet av januari 1925 kom det tv\u00e5 finskspr\u00e5kiga pojkar till campen f\u00f6r att arbeta. De var duktiga pojkar och inga r\u00f6dgardister, sade de. De pratade endast finska och den ena hade en fiol med sig, s\u00e5 vi turade om att f\u00f6ra oljud i enformigheten ibland. N\u00e4r de sedan l\u00e4mnade campen, k\u00f6pte jag fiolen f\u00f6r 35 dollar.<\/p>\n
I denna camp arbetade jag tillsammans med Ole och Charly till mars m\u00e5nad, d\u00e5 Christensen en dag kom och sade att han nu hade nog av mining props f\u00f6r \u00e5rets bruk i minan. F\u00f6ljande dag gick vi s\u00e5 ned till hans office i Chery Creek och fick v\u00e5r slutlikvid. Ole och Charly for hem med t\u00e5get p\u00e5 aftonen till Silver Lake, d\u00e4r Charlys f\u00f6r\u00e4ldrar hade homestate. Jag var nu ensam.<\/p>\n
Basen sade, att om jag ville, skulle jag f\u00e5 arbeta ensam och f\u00e4rde de tr\u00e4d som l\u00e4mnat att st\u00e5 p\u00e5 avverkningsomr\u00e5det. Nu var det sent p\u00e5 kv\u00e4llen, n\u00e4r t\u00e5get med mina kamrater for och jag stod ensam vid banvallen. Skulle jag nu stanna i Chery Creek f\u00f6r natten som basen ville eller g\u00e5 upp till skogscampen. Trots att det var m\u00f6rkt och mitt i natten, s\u00e5 besl\u00f6t jag att g\u00e5 upp till campen. M\u00e5nen sken, s\u00e5 nog skulle jag hitta efter den uppk\u00f6rda stockv\u00e4gen. Men m\u00e5nen gick bakom molnen och det blev m\u00f6rkt och dystert, d\u00e5 jag efter n\u00e5gon timme vandrat i skogen. Koyoten ylade och ugglornas hesa l\u00e4ten skr\u00e4mde mig, s\u00e5 jag sprang en stor del av v\u00e4gen. Jag kunde ju inte g\u00e5 vilse, om jag blott h\u00f6ll till efter den mest uppk\u00f6rda v\u00e4gen.<\/p>\n
Fram mot midnatt, kom jag in i campen. Alla tycktes sova, s\u00e5 jag kl\u00e4dde av mig och kr\u00f6p upp i min b\u00e4dd under taket och sov tills de andra steg upp p\u00e5 morgonen. Jag b\u00f6rjade nu ensam att arbeta i skogen. V var inte s\u00e5 m\u00e5nga kvar i huset, det var endast de som k\u00f6rde virket till minan.<\/p>\n
S\u00e5 f\u00f6rfl\u00f6t n\u00e5gra veckor in i mars m\u00e5nad, d\u00e5 jag skulle flytta till camp nr 2. Ett likadant litet blockhus inne i djupa skogen, n\u00e5gra mil fr\u00e5n camp nr 1. P\u00e5 v\u00e4gen till det nya st\u00e4llet f\u00f6ljde jag en uppk\u00f6rd v\u00e4g, som gick l\u00e4ngs en \u00e5s. P\u00e5 b\u00e5da sidor om \u00e5sen hade jag en vid utsikt \u00f6ver sn\u00f6f\u00e4lten och den avbr\u00e4nda skogen. Terr\u00e4ngen var v\u00e5gliknande, liksom pr\u00e4rien men denna del av Alberta tillh\u00f6rde skogsomr\u00e5det. D\u00e4rf\u00f6r v\u00e4xte h\u00e4r \u00e4ndl\u00f6sa skogar, som sommartid h\u00e4rjades av skogseldar.<\/p>\n
Dagen var solig och det k\u00e4ndes i luften att v\u00e5ren var i ant\u00e5gande. N\u00e4r jag kom till blockhuset var d\u00e4r tv\u00e5 \u00e4ldre norrm\u00e4n d\u00e4r inne, som jag skulle arbeta tillsammans med. Den yngre som hette Karl var en urstark viking i 40-\u00e5rs \u00e5lder och han hade hustru och dotter i Norge. Han hade kommit \u00f6ver till Canada p\u00e5 v\u00e5ren och hade arbetat p\u00e5 en farm innan han kom hit till Christensens camp.<\/p>\n
Den andra var en \u201dold timer\u201d och n\u00e5got \u00e4ldre \u00e4n Karl och han blev v\u00e5r kock medan vi skulle hugga i skogen. Skogen var likadan, som p\u00e5 den andra platsen, allts\u00e5 torra tallar som l\u00e4mnat att st\u00e5 efter skogselden. H\u00e4r jobbade vi \u00e4nda till april 1925.<\/p>\n
Nu hade jag vistats i Amerika ett \u00e5r men inte var landet det som jag hade dr\u00f6mt om. Det var fattigt och pengarna satt h\u00e5rt \u00e5t. Nog hade jag ju hela tiden haft arbete och det var ju bra. Hemma i Finland fanns intet arbete. Jag hade ju f\u00e5tt se mycket och l\u00e4ra mig en hel del, som jag aldrig hade t\u00e4nkt mig. S\u00e5 inte \u00e5ngrar jag att jag reste \u00f6ver. Det g\u00e4llde nu bara att se fram\u00e5t och f\u00f6rst l\u00e4ra mig engelska, f\u00f6r det var ju s\u00e5 att i campen pratade vi norska sinsemellan.<\/p>\n
S\u00e5 en dag kom Christensen upp till campen och meddelade att han inte hade arbete f\u00f6r oss mera. S\u00e5 det var att packa ihop v\u00e5ra saker, sl\u00e4nga ryggs\u00e4cken med allt vad vi \u00e4gde p\u00e5 ryggen och traska den l\u00e5nga v\u00e4gen ned till Chery Creek, d\u00e4r vi fick slutlikvid.<\/p>\n
F\u00f6ljande dag tog Karl och jag t\u00e5get \u00f6sterut till Rocky Mountain House, dit vi kom fram efter att ha tillbringat en natt p\u00e5 t\u00e5get. P\u00e5 banken d\u00e4r klarade jag upp betalningen f\u00f6r v\u00e4garbetet fr\u00e5n senaste h\u00f6st. Pengarna hade nu anl\u00e4nt till banken under vintern.<\/p>\n
Nu var jag rik, tyckte jag d\u00e5 jag hade n\u00e5gra hundra dollar p\u00e5 fickan. S\u00e5 jag s\u00e4nde hem till Finland genom Nordiska F\u00f6reningsbanken 80 dollar \u00e1 5 mark dollarn. Nu hade jag s\u00e4nt hem alla mina respengar, s\u00e5 jag tyckte att jag hade gjort det bra under \u00e5ret. Men jag hade ju inte k\u00f6pt n\u00e5gonting f\u00f6rutom arbetskl\u00e4der, som var mycket billiga.<\/p>\n
Om du genast vill l\u00e4sa f\u00f6ljande kapitel av Artur Gr\u00f6ndahls minnen fr\u00e5n Canada, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Saunders Creek var en liten plats, som bestod av ett tiotal sm\u00e5 hus p\u00e5 b\u00e5da sidor om en bygata och s\u00e5 fanns d\u00e4r en liten diversehandel. D\u00e4r bodde omkring 150 personer, som arbetade i gruvan, d\u00e4r kol br\u00f6ts i en Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 7. I skogsarbete \u00f6ver vintern.<\/span>