Vi hade inte riktigt hunnit g\u00f6ra oss rena i duschen och s\u00e4tta p\u00e5 oss rent, innan det knackade p\u00e5 d\u00f6rren och en stadig blondin kom in genom d\u00f6rren. Hon fr\u00e5gade oss om vi ville ha \u201da good time\u201d. Men jag var \u00e4nnu f\u00f6r gr\u00f6n till att ge mig in p\u00e5 n\u00e5gra k\u00e4rleks\u00e4ventyr. Vi hade ju inte haft n\u00e5 vidare ber\u00f6ring med det motsatta k\u00f6net p\u00e5 hela sommaren.<\/p>\n
P\u00e5 kv\u00e4llen gick vi ut p\u00e5 stan och in i en stor teater och s\u00e5g film i tv\u00e5 timmar och sedan teater i tv\u00e5 timmar av k\u00e4nda artister. F\u00f6ljande dag gick vi omkring och s\u00e5g p\u00e5 staden, som var stor och mycket vidstr\u00e4ckt. Den bestod mest av l\u00e5ghus och familjebost\u00e4der. Staden vimlade av cowboys, som var kl\u00e4dda i st\u00f6vlar, vida l\u00e4derbyxor och den stora hatten p\u00e5 huvudet. En r\u00f6d n\u00e4sduk var virad runt halsen och skjortan \u00f6ppen i bringan men n\u00e5gra revolvrar hade de inte i b\u00e4ltet.<\/p>\n
N\u00e4r vi en dag stod och tittade i ett skyltf\u00f6nster, kom en l\u00e5ng \u00e4ldre man som gick med k\u00e4pp fram till oss och fr\u00e5gade om vi var skandinaver. Han sade d\u00e5 p\u00e5 svenska, om vi s\u00f6kte jobb och det ville vi ju ha.<\/p>\n
Han ville ha n\u00e5gra skogshuggare f\u00f6r vintern p\u00e5 sin farm och det var vi nog intresserade av, s\u00e5 han gav oss sin adress och mera uppgifter om arbetets art. Vi vill inte avg\u00f6ra saken omedelbart, utan vi skulle fundera p\u00e5 det och sedan skulle vi meddela honom.<\/p>\n
Vi gick s\u00e5 in p\u00e5 en saloon d\u00e4r g\u00e4nget fr\u00e5n Golden brukade sitta och dricka beer. Dem hade vi d\u00e5 redan tr\u00e4ffat ute p\u00e5 stan och vi visste att de som var \u00e4ldre i landet, skulle k\u00e4nna till arbetet som vi blev erbjudna. De var genast med p\u00e5 noterna och de tyckte att vi allesammans skulle fara ut p\u00e5 jobbet. De var n\u00e4stan utan pengar nu redan, s\u00e5 arbetet skulle nog beh\u00f6vas.<\/p>\n
Vi besl\u00f6t att vi alla skulle g\u00e5 och prata med farmaren, som bodde i utkanten av staden i en tv\u00e5v\u00e5nings vitm\u00e5lad villa. Vi knackade p\u00e5 frontd\u00f6rren och en kvinna av nordiskt utseende \u00f6ppnade och vi fr\u00e5gade om Mr. Fredin tr\u00e4ffades. Kvinnan var tydligen hans hustru och hon svarade p\u00e5 engelska att han var working. Hon visade oss med dit, d\u00e4r han stod vid en liten maskin och tillverkade kvastar av bast med l\u00e5nga tr\u00e4skaft. Han sade att detta l\u00e4rde han sig, d\u00e5 han fick reumatism i benen och inte l\u00e4ngre kunde arbeta p\u00e5 farmen. Han hade hustru och tv\u00e5 fullvuxna flickor. Den \u00e4ldre arbetade p\u00e5 kontor och den yngre gick \u00e4nnu i \u201dhighschool\u201d, (allts\u00e5 p\u00e5 en h\u00f6gskola).<\/span><\/p>\n Familjen hade emigrerat i seklets b\u00f6rjan till North Dakota och d\u00e4r tagit land. Men de trivdes inte d\u00e4r, utan besl\u00f6t att komma upp till Alberta och ta farm d\u00e4r. Men s\u00e5 hade han oturen att f\u00e5 reumatism, s\u00e5 han var tvungen att byta yrke efter n\u00e5gra \u00e5r p\u00e5 farmen. Deras hem var p\u00e5 130 acres (en acre \u00e4r ca 0,4 hektar, vilket betyder att hans hemman var 52 hektar)<\/span> som de hade f\u00e5tt utan ers\u00e4ttning av staten och det bestod mest av skog och lite gr\u00e4sland.<\/p>\n Vi kom \u00f6verens med Fredin att vi alla skulle starta tidigt f\u00f6ljande morgon, s\u00e5 borde vi hinna fram innan kv\u00e4llen om hans lilla Ford, modell 20 skulle h\u00e5lla en s\u00e5 l\u00e5ng resa. Hos Fredin fick vi alla kaffe och blev utfr\u00e5gade av hustrun hur det var i gamla landet. De hade inte l\u00e4ngre n\u00e5gon f\u00f6rbindelse till Sverige, sade de. Hustrun var barnf\u00f6dd i Karlskrona i Blekinge.<\/p>\n Nu hade vi jobb och vi k\u00e4nde oss alla fria fr\u00e5n oron om arbete. De flesta av de andra grabbarna var helt utan pengar. Det var bara jag och den norska gutten Arne Linder, som hade kapital p\u00e5 fickan. Arne var i min \u00e5lder och han hade nyss anl\u00e4nt till Canada och d\u00e4rf\u00f6r h\u00f6ll vi b\u00e4ttre i pengarna \u00e4n de \u00e4ldre som helst tillbringade dagarna p\u00e5 en saloon. De \u00f6vriga var Nestor Liljedahl och Guss Petterson, som var f\u00f6dd p\u00e5 Gotland och f\u00f6re detta sj\u00f6man. Han var \u00e4ldst och n\u00e4rmade sig 60 \u00e5r. Den andra var Gustav Persson och han var frontveteran fr\u00e5n U.S. Army under v\u00e4rldskriget 1913-1916. Han var en duktig arbetare och tillh\u00f6rde en arbetarf\u00f6rening (kommunistorganisation i U.S.A. och i Canada. F\u00f6reningen var str\u00e4ngt f\u00f6rbjuden i U.S.A.)<\/p>\n Nu d\u00e5 arbetsfr\u00e5gan var ordnad, besl\u00f6t vi alla att ta en promenad ut till arbetsf\u00f6rmedlingen, som l\u00e5g en bit fr\u00e5n Fredins. N\u00e4r vi kom in i en stor sal, stod d\u00e4r framme en h\u00f6gr\u00f6stad man och bj\u00f6d ut arbete till de n\u00e4rvarande arbetss\u00f6kande, som var r\u00e4tt m\u00e5nga. F\u00f6rmedlaren hade alltid n\u00e5got roligt att s\u00e4ga om varje jobb som han bj\u00f6d ut, och d\u00e4rf\u00f6r h\u00f6ll han upp st\u00e4mningen i salen. Den som betalade mest \u00e5t honom fick jobbet. Men vi var ju inte intresserade av n\u00e5got mer jobb, men vi lyssnade p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen en stund. Det var n\u00e4stan som n\u00e4r de i tiderna auktionerade ut slavar, tyckte jag.<\/p>\n N\u00e4r Nestor och jag gick ut fr\u00e5n en restaurang p\u00e5 kv\u00e4llen, s\u00e5 kom en ung man fram till mig. Han fr\u00e5gade p\u00e5 norska om jag ville fara ut och stuka, allts\u00e5 skyla s\u00e4d. Jag svarade att jag hade arbete nu redan. Men han stack \u00e4nd\u00e5 en biljett \u00e5t mig med uppmaning att ta detta.<\/p>\n N\u00e4r vi kom in p\u00e5 v\u00e5rt hotellrum tittade jag p\u00e5 kartan och s\u00e5g att platsen l\u00e5g \u00f6ster om Edmonton men farmarens namn var svenskt. Nog funderade jag p\u00e5 vad jag skulle g\u00f6ra. Om jag skulle l\u00e4mna fyllg\u00e4nget och f\u00f6rs\u00f6ka klara mig ensam. Men jag besl\u00f6t att tillsvidare f\u00f6lja med kamraterna. Nestor ville inte att jag skulle l\u00e4mna dem, eftersom jag var deras bankir.<\/p>\n F\u00f6ljande morgon skulle vi resa men det blev ingen resa. Fredin hade problem med sin gamla Ford, s\u00e5 vi stannade i Calgary en dag till. F\u00f6ljande natt l\u00e5g vi alla p\u00e5 golvet hos Fredins f\u00f6r att s\u00e4kert vara p\u00e5 plats p\u00e5 morgonen.<\/p>\n Vid 6-tiden p\u00e5 morgonen var vi alla klara, efter en l\u00e4tt breakfast, som Mrs. Fredin bj\u00f6d oss. V\u00e5ra kapps\u00e4ckar hade vi bak p\u00e5 bilen och sj\u00e4lva satt vi i varandras kn\u00e4, f\u00f6r tr\u00e5ngt var det nog. Men det gick sakta fram\u00e5t, \u00f6ver 300 miles upp N. W. f\u00f6rbi Red Deer, en liten farmstad. D\u00e4r \u00e5t vi en duktig m\u00e5ltid. D\u00e4rifr\u00e5n fortsatte vi v\u00e4sterut mot Sylvan Lake, ett litet samh\u00e4lle inne i sn\u00e5rskogen. V\u00e4garna blev s\u00e4mre hela tiden. Vi k\u00f6rde \u00f6ver floden, som var n\u00e4stan torr nu p\u00e5 h\u00f6stsidan.<\/p>\n D\u00e4r det inte fanns broar, k\u00f6rde vi \u00f6ver vadst\u00e4llen och vattnet gick ibland \u00e4nda upp till motorn. Men den lilla Forden gick p\u00e5, ibland blev den s\u00e5 het, s\u00e5 att locket till kylaren fl\u00f6g i luften. Men det var bara att stanna f\u00f6r en stund, tills den hade avkylts och s\u00e5 fortsattes resan v\u00e4sterut. Nu hade den egentliga pr\u00e4rien slutat och en sm\u00e5skog b\u00f6rjade ta vid. N\u00e5gra stora farmer syntes inte mera, f\u00f6r de fanns ute p\u00e5 sl\u00e4ttlandet. Nu syntes n\u00e5got enstaka stockhus h\u00e4r och d\u00e4r och fattigt f\u00f6ref\u00f6ll det att vara. El\u00e4ndiga blockhus var vad folk bodde i.<\/p>\n M\u00f6rkret h\u00f6ll p\u00e5 att \u00f6verraska oss f\u00f6re vi hann fram till resans m\u00e5l och v\u00e4garna var smala och krokiga. Slutligen stannade bilen vid ett av runda stockar timrat blockhus. Runt huset var allt vilt och igenvuxet av gr\u00e4s och buskar. H\u00e4r hade ju inga m\u00e4nniskof\u00f6tter slitit marken p\u00e5 flera \u00e5r. Ute p\u00e5 g\u00e5rden fanns ett annat timrat hus, som hade anv\u00e4nts som f\u00e4hus och vedlider. D\u00f6rren var nedfallen och d\u00e4rinne fanns det n\u00e5gra vedklabbar.<\/p>\n Nu hade vi inte tid att titta oss omkring och vi var redan ganska tr\u00f6tta efter den l\u00e5nga resan fr\u00e5n Calgary. S\u00e5 vi tog v\u00e5rt pick och pack in i huset, bredde ut filtar p\u00e5 golvet, som bestod av stampad lera. N\u00e5gra s\u00e4ngar fanns inte. En rostig j\u00e4rnspis stod vid ena v\u00e4ggen med ett pl\u00e5tr\u00f6r genom taket. Torrskaffning hade vi med oss men m\u00f6rkret tvingade oss att s\u00e5 fort som m\u00f6jligt krypa under filtarna.<\/p>\n P\u00e5 natten innan vi somnade ber\u00e4ttade Fredin om n\u00e4r de flyttade ut till North Dakota till farmen d\u00e4r. D\u00e4r fanns r\u00e5ttor och skallerormar i blockhuset. Han tyckte nog att det var ett h\u00e5rt liv d\u00e4r, s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r besl\u00f6t de att fara hit till Alberta, n\u00e4r de gav ut land gratis \u00e5t folk som ville blir farmare. De fick alla 130 acres fritt.<\/p>\n F\u00f6ljande morgon var vacker med ett h\u00e4rligt solsken, d\u00e5 vi utvilade steg upp. Ute p\u00e5 g\u00e5rden betade en hare lugnt i det h\u00f6ga gr\u00e4set och de skuttade slutligen bort n\u00e4r vi skulle g\u00e5 n\u00e4rmare. Fredin f\u00f6reslog att vi skulle g\u00e5 och g\u00f6ra oss bekanta med grannarna.<\/p>\n Det var en norsk familj som bodde i n\u00e4rheten. De hade ett nytt, m\u00e5lat tv\u00e5v\u00e5nings farmhus, som var byggt av br\u00e4der. Vi h\u00f6rde att farmaren hade ett eget blocks\u00e5g och det s\u00e5g man ocks\u00e5 p\u00e5 alla de andra byggnaderna att de var byggda av br\u00e4der, till och med ett stort f\u00e4hus. De hade m\u00e5nga mj\u00f6lkkor och mj\u00f6lken s\u00e5lde de till Alhambra, en liten farmby vid j\u00e4rnv\u00e4gen.<\/p>\n De hade tv\u00e5 barn, en 20-\u00e5rs pojke och en n\u00e5gra \u00e5r yngre dotter. S\u00e5 hade de en halv indianska som tj\u00e4narinna och hon var en sk\u00f6nhet men mycket blyg f\u00f6r oss fr\u00e4mlingar.<\/p>\n Fredin och jag for ut till Alhambra, d\u00e4r det fanns en butik d\u00e4r vi k\u00f6pte mat och annat som vi beh\u00f6vde. Dr s\u00e5g vi att det ocks\u00e5 fanns s\u00e5gar och yxor, ifall vi skulle beh\u00f6va. Jag var ju den som hade de mesta pengarna, d\u00e4rf\u00f6r ville de andra att jag skulle finansiera k\u00f6pet tillsvidare, n\u00e5got som jag ocks\u00e5 gjorde.<\/p>\n Matk\u00e4rl fanns i blockhuset, s\u00e5 att vi klarade oss och en bit bort fanns en k\u00e4lla med ett smakligt vatten. Persson p\u00e5stod att han hade varit kock p\u00e5 b\u00e5tar han seglat p\u00e5, s\u00e5 han fick bli v\u00e5r kock. Vi \u00e5t middag och efter det s\u00f6kte vi fram gamla br\u00e4der och slog ihop en s\u00e4nglava p\u00e5 ena l\u00e5ngv\u00e4ggen.<\/p>\n P\u00e5 kv\u00e4llen gick Mrs. Fredin och jag \u00f6ver till norska farmen f\u00f6r att k\u00f6pa mj\u00f6lk. Flickorna spelade f\u00f6r oss p\u00e5 en rullgrammofon n\u00e5gra bitar. De klagade att livet d\u00e4r p\u00e5 farmen var s\u00e5 l\u00e5ngsamt och trist. Det blev b\u00e5de m\u00e4rkt och sent innan vi kom hem med mj\u00f6lken.<\/p>\n Vi ville inte alla sova i blockhuset, s\u00e5 Fredin och jag gick tillbaka till norrm\u00e4nnen f\u00f6r att sova d\u00e4r. Men frun sade att de hade v\u00e4gglus i sitt nybyggda hus och de var besv\u00e4rliga p\u00e5 fr\u00e4mmande, p\u00e5stod hon. S\u00e5 enligt hennes rekommendation besl\u00f6t vi att l\u00e4gga oss p\u00e5 h\u00f6skullen i st\u00e4llet. D\u00e4r sov vi fint och bra, f\u00f6r h\u00f6et luktade s\u00e5 gott. Nere under oss idisslade mj\u00f6lkkorna lugnt och fridfullt om natten.<\/p>\n F\u00f6ljande dag efter att vi alla \u00e4tit av den mat som Persson bj\u00f6d p\u00e5 i blockhuset, s\u00e5 besl\u00f6t vi att vi skall fara ut i skogen, d\u00e4r vi skulle b\u00f6rja arbeta. Vi skulle se p\u00e5 omr\u00e5det och l\u00e4ra k\u00e4nna till r\u00e5arna och s\u00e5 vidare. Skogen var bra, tyckte vi och Fredin tyckte ocks\u00e5 att den hade vuxit bra under de \u00e5r som han hade varit bort fr\u00e5n farmen. Vi kom \u00f6verens att vi skulle g\u00f6ra stockties och andra saker som Fredin sedan skulle s\u00e4lja till en handelsman i Alhambra.<\/p>\n N\u00e4r vi satt och \u00e5t middag kom en stor bil utanf\u00f6r huset och in kom en l\u00e5ng farmare med cowboyhatt p\u00e5 huvudet. Han k\u00e4nde Fredin som en stor farmare och businessman. Han hette \u00d6rno och var av tysk h\u00e4rkomst. Han hade en stor och \u00f6m n\u00e4sa, s\u00e5 vi tyckte att det svenska namnet \u201d\u00f6rn\u201d passade honom utm\u00e4rkt.<\/p>\n \u00d6rno fr\u00e5gade oss om inte vi hellre skulle vilja arbeta p\u00e5 v\u00e4garbete f\u00f6r 40 cent i timmen, s\u00e5 kunde vi senare om vintern arbeta i skogen. Vi kunde b\u00f6rja fast genast i morgon, sade han. Nog tyckte vi alla att detta var b\u00e4ttre \u00e4n att k\u00f6pa verktyg och b\u00f6rja i skogen, s\u00e5 vi lovade att infinna oss i arbete f\u00f6ljande dag. Fredin sade ingenting om saken. Kanske han ocks\u00e5 tyckte att vi gjorde b\u00e4st s\u00e5.<\/p>\n \u00d6rno och en annan farmare som hette Jan, han var skotte, hade kontrakt p\u00e5 ett v\u00e4gbygge, som gick genom trakten upp till Rocky Mountain.<\/p>\n Jag tyckte nog f\u00f6r mig sj\u00e4lv att det var or\u00e4tt mot Fredin att ta ett annat arbete \u00e4n hans, men n\u00e4r vi diskuterade med honom om saken, s\u00e5 kom vi \u00f6verens att vi skulle betala 5 dollar f\u00f6r resan, som han gett oss fr\u00e5n Calgary. F\u00f6ljande morgon sade vi \u201dGod Bay\u201d till farmare Fredin och han satte sig i sin Ford och startade f\u00e4rden hem till Calgary.<\/p>\n Om du vill l\u00e4sa f\u00f6ljande kapitel, allts\u00e5 nr 6, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi hade inte riktigt hunnit g\u00f6ra oss rena i duschen och s\u00e4tta p\u00e5 oss rent, innan det knackade p\u00e5 d\u00f6rren och en stadig blondin kom in genom d\u00f6rren. Hon fr\u00e5gade oss om vi ville ha \u201da good time\u201d. Men jag Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 5. M\u00f6tet med farmare Fredin.<\/span>