{"id":16664,"date":"2020-05-31T22:21:51","date_gmt":"2020-05-31T19:21:51","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=16664"},"modified":"2020-06-04T23:21:16","modified_gmt":"2020-06-04T20:21:16","slug":"del-2-fran-kopenhamn-till-vancouver","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=16664","title":{"rendered":"Del 2. Fr\u00e5n K\u00f6penhamn till Vancouver."},"content":{"rendered":"

Renskrivet av Lasse Backlund i maj 2020:<\/span><\/p>\n

Min reskamrat Oskar Kaskim\u00e4ki och jag fick tv\u00e5 norrbaggpojkar i v\u00e5r fyramans hytt. Den ena Gunnar H\u00f6glund hade avtj\u00e4nat sin milit\u00e4rtj\u00e4nst i Vasa samtidigt som jag, men i tredje kompani. Den andra hette Lassas och var ocks\u00e5 fr\u00e5n Peders\u00f6re. De var b\u00e5da hyggliga och trevliga pojkar och skulle b\u00e5da till Vancouver. Vi sj\u00f6ng i takt med maskindundret. De hade b\u00e5da tillh\u00f6rt en s\u00e5ngf\u00f6rening, s\u00e5 vi sj\u00f6ng trest\u00e4mmigt och de andra som lyssnade tyckte att det l\u00e4t hyggligt, s\u00e5 vi fick appl\u00e5der.<\/p>\n

Efter en ett dygns lugn resa \u00f6ver Skagerack kom vi genom den vackra Oslofjorden vid sjutiden till Kristiania, allts\u00e5 Oslo. D\u00e4r tog b\u00e5ten in last och mera passagerare. Staden l\u00e5g i en t\u00e4t dimma nu p\u00e5 morgonen, s\u00e5 vi s\u00e5g inte mycket av staden och vi hade inte lov att g\u00e5 i land.<\/p>\n

Kl. 6.35 e.m. den 21 mars 1924 l\u00e4mnade b\u00e5ten redden och styrde s\u00f6derut samma v\u00e4g som vi kommit in. Nu var det m\u00f6rkt och ljusen glimmade fr\u00e5n husen och fr\u00e5n sp\u00e5rvagnarna som gick h\u00f6gt \u00f6ver oss uppe i bergen.<\/p>\n

S\u00e5 kom vi ut p\u00e5 Nordsj\u00f6n och det dygnet bl\u00e5sten en h\u00e5rd S.W. D\u00e5 k\u00e4nde jag f\u00f6rsta g\u00e5ngen utav sj\u00f6sjuka, som jag aldrig tidigare erfarit. Jag och de andra var ju alla landkrabbor, men allt g\u00e5r \u00f6ver, s\u00e5 ock detta. N\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 natten vek b\u00e5ten in till Kristiansand, en liten stad p\u00e5 norska sydkusten, d\u00e4r den tog mera last och emigranter. Men vi sov alla d\u00e5 i v\u00e5r hytt, s\u00e5 vi h\u00f6rde endast vinscharnas rassel och sj\u00e5arnas rop.<\/p>\n

S\u00e5 styrde vi ut v\u00e4sterut \u00f6ver Nordsj\u00f6n och norr om Skottland ut p\u00e5 den vida Atlanten. B\u00e5tresan blev r\u00e4tt s\u00e5 enformig. De f\u00f6rs\u00f6kte dansa p\u00e5 d\u00e4ck, n\u00e4r v\u00e4dret det till\u00e4t. En liten finnpojke hade ett tv\u00e5radigt dragspel och han satte sig p\u00e5 lastluckan och spelade och en del dansade runt i kring. De flesta passagerarna var manliga, s\u00e5 det var inte s\u00e5 m\u00e5nga par som dansade.<\/p>\n

Duktigt med mat fick vi i en stor matsal med fastskruvade bord och b\u00e4nkar. P\u00e5 b\u00e5ten fanns ocks\u00e5 en restaurang, d\u00e4r vi kunde f\u00e5 mat och kaffe, men d\u00e4r satt det mest s\u00e5dana som drack \u00f6l dagen l\u00e5ng. I v\u00e5r grannhytt bodde tv\u00e5 \u00e4ldre karlar, den ena var en f\u00f6rsupen Kokkolabo och den andra var fr\u00e5n \u00c5bo. Dom hade tv\u00e5 flickor med sig i hytten och de var hemma fr\u00e5n Tammerfors.<\/p>\n

H\u00e5rd storm hade vi den 27 mars med skyh\u00f6ga v\u00e5gor, som slog \u00f6ver d\u00e4ck. Jag och m\u00e5nga andra \u00e5t ingenting den dagen och matsalen var n\u00e4stan tom.<\/p>\n

Den 29 mars anl\u00e4nde vi slutligen till Halifax kl. 11.20 e.m. Vi kunde se ljusen fr\u00e5n stan genom hyttf\u00f6nstret men vi fick stanna i v\u00e5ra hytter \u00f6ver natten.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag den 30 mars p\u00e5 morgonen \u00e5t vi sista g\u00e5ngen p\u00e5 b\u00e5ten. Vi r\u00e4knades och sl\u00e4pptes in p\u00e5 aktern. Utav staden Halifax syntes inte mycket p\u00e5 grund av att en mycket stark dimma r\u00e5dde. Det jag s\u00e5g var ett l\u00e5ngt och m\u00f6rkt pl\u00e5thus, som var byggt l\u00e4ngs med kajen och dit in gick vi.<\/p>\n

D\u00e4r gick vi genom grindar, d\u00e4r tull och emigranttj\u00e4nstem\u00e4n fanns. Klockan var d\u00e5 11.30 p\u00e5 f\u00f6rmiddagen. De fr\u00e5gade hur mycket penningar vi kunde visa och sedan m\u00e5ste vi visa fram v\u00e5ra h\u00e4nder. Om alla fingrar var som de skulle. Redan i K\u00f6penhamn hade vi genomg\u00e5tt en mycket noga l\u00e4kargranskning. Sedan fr\u00e5gade de om vi hade n\u00e5gon adress till n\u00e5gon. Om allt var klart s\u00e5 sl\u00e4pptes vi genom grindarna och en guide tog oss ut p\u00e5 staden.<\/p>\n

Efter en kort promenad kom vi in p\u00e5 en j\u00e4rnv\u00e4gsstation. Hastigt stuvades vi in i j\u00e4rnv\u00e4gsvagnarna, som f\u00f6ref\u00f6ll att vara gamla och slitna. S\u00e5 efter en stund kom guiden och ropade att vi skulle byta vagnar. Nu kom vi in p\u00e5 mycket b\u00e4ttre vagnar, som var l\u00e5nga och med bekv\u00e4ma sittplatser, som gick att dra ut, s\u00e5 att man kunde ligga p\u00e5 dem. I ena \u00e4ndan av vagnen fanns en rund kolstove (en spis), d\u00e4r det kunde kokas kaffe o.s.v.<\/p>\n

S\u00e5 kom en f\u00f6rs\u00e4ljare b\u00e4rande p\u00e5 en korg som h\u00e4ngde runt halsen och bj\u00f6d ut tidningar, s\u00f6tsaker och annat sm\u00e5tt. P\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsstationen i Halifax hade jag f\u00f6re jag gick in p\u00e5 t\u00e5get k\u00f6pt en l\u00e5da, eller en box som var fylld med mat, br\u00f6d, ost, k\u00f6tt och konserver. Den kostade 2 dollar och r\u00e4ckte i flera dagar om man \u00e5t sparsamt.<\/p>\n

Kl. 1 e.m l\u00e4mnade s\u00e5 t\u00e5get Halifax och ilade fort v\u00e4sterut genom ett sn\u00f6igt landskap. Skogar, byar med spetsiga kyrktorn och n\u00e5gon mindre stad passerades under dagen. Typiskt franskt f\u00f6ref\u00f6ll bebyggelsen. Detta Quebec landskap eller omr\u00e5de beboddes ju av franskspr\u00e5kiga canadensare.<\/p>\n

Efter en tid blev vi utan sn\u00f6 och solen visade sig och det hade den inte gjort sedan vi l\u00e4mnade K\u00f6penhamn. S\u00e5 mot kv\u00e4llen kom vi in till Montreal, d\u00e4r vi skulle byta t\u00e5g. D\u00e4r satt vi p\u00e5 stationen i tre timmar och v\u00e4ntade. Det kom en ung pojke fram till oss, d\u00e5 han h\u00f6rde att vi spr\u00e5kade finska och b\u00f6rja prata med Oskar. Han ber\u00e4ttade att han hade g\u00e5tt arbetsl\u00f6s i flera m\u00e5nader d\u00e4r i stan och han sade att om han hade pengar, s\u00e5 skulle han resa tillbaka till Finland.<\/p>\n

Montreal f\u00f6ref\u00f6ll att vara en ful och smutsig stad nu p\u00e5 v\u00e5rvintern. H\u00e4r skildes jag fr\u00e5n min reskamrat Oskar Kaskim\u00e4ki, han skulle med ett t\u00e5g som gick mot sydv\u00e4st till Ottawa. Sedan dess har jag inte h\u00f6rt n\u00e5got av honom, han var ju en bra skr\u00e4ddare och en god kamrat.<\/p>\n

Kl. 10. f.m. den 31 mars fortsattes resan med ilfart v\u00e4sterut i nya moderna vagnar. Alla i vagnen skulle till Vancouver. Vi kunde sova n\u00e4r vi ville genom att dra ut s\u00e4tena tv\u00e5 och tv\u00e5. Nu hade jag ju nya kamrater i vagnen. De tv\u00e5 Peders\u00f6repojkarna, Karl Boback, kallad \u201dBoback Kalle\u201d och Vilhelm Hammarberg fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Kalle var andra g\u00e5ngen p\u00e5 resa till Amerika, s\u00e5 han kunde lite engelska, som var oss andra till stor hj\u00e4lp, n\u00e4r vi skulle handla mat och annat utav pass upp pojken, som kom genom vagnarna, t\u00e4tt och ofta under resan.<\/p>\n

Och s\u00e5 var d\u00e4r tv\u00e5 br\u00f6der Jakobsson fr\u00e5n Vasa. Den \u00e4ldre hade sin fru med sig. Den yngre tj\u00e4nade samtidigt med mig som skrivare i tredje kompani i Gardes J\u00e4garbataljon. Vi alla unga satt i fram\u00e4ndan av vagnen och i den bakre satt en stor rikssvensk, som helst spr\u00e5kade engelska. Han hade tidigare tj\u00e4nat som polis i U.S.A. och nu hade han f\u00e5tt lov om samma tj\u00e4nst i Vancouver B.C.<\/p>\n

Vidare fanns i vagnen tv\u00e5 engelskspr\u00e5kiga fruntimmer. Den ena med ett litet tv\u00e5-\u00e5rigt barn. Dessa damer kokade ofta kaffe och te p\u00e5 stoven. Vi unga f\u00f6rdrev tiden med att spela kort och s\u00e5 sj\u00f6ng vi som vi gjorde p\u00e5 b\u00e5ten. V\u00e5ra medresen\u00e4rer tyckte nog vilja, att vi f\u00f6rdrev den annars l\u00e5ngsamma tiden med s\u00e5ng. Det gick ju s\u00e5 bra att sjunga med bruset av t\u00e5gets framfart och vagnshjulens tick tack p\u00e5 skenskarvarna.<\/p>\n

Vagnarna var annars l\u00e5nga och de var bra att \u00e5ka i. Nattetid kurade jag ihop mig p\u00e5 b\u00e4dden, drog \u00f6verrocken \u00f6ver och sov. Bra skulle det ha varit att ha en filt, som m\u00e5nga i vagnen hade. Men man var ung och kunde sova var som helst.<\/p>\n

P\u00e5 natten passerade vi Canadas huvudstad Ottawa, utan att jag observerade det, f\u00f6r jag sov hela natten. Om jag vaknade n\u00e5gon g\u00e5ng och tittade ut genom kup\u00e9f\u00f6nstret kunde jag se ljusen fr\u00e5n st\u00e4der och byar ila f\u00f6rbi. Denna del av Canada \u00e4r den t\u00e4tast befolkade.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag, den f\u00f6rsta april kom vi in i \u00f6demarken genom \u00e4ndl\u00f6sa skogar med n\u00e5gra isbelagda sj\u00f6ar in i den m\u00f6rka skogen. N\u00e5gon bebyggelse s\u00e5g vi inte till. Landskapet p\u00e5minde mycket om Finlands. Flackt, inga berg att tal om, bara sm\u00e5 h\u00f6jder. Vi stannade bland annat i gruvstaden Cobolt, d\u00e4r mycket folk gick av t\u00e5get. H\u00e4r arbetade mycket skandinaver som gruvarbetare, sades det. Nu t\u00e4ckte sn\u00f6n omr\u00e5det, men man s\u00e5g r\u00f6ken fr\u00e5n de stora sm\u00e4ltverken och de stora slaggh\u00f6garna.<\/p>\n

T\u00e5gresan fortsatte i riktning N.W. och ute r\u00e5dde str\u00e4ng kyla. Det var is p\u00e5 kup\u00e9f\u00f6nstren, s\u00e5 vi m\u00e5ste g\u00e5 ut i korridoren p\u00e5 vagnen om vi skulle se n\u00e5got av det vintriga landskapet, som nu b\u00f6rjade bli mer kuperat. Men insn\u00f6ad och dyster skog \u00f6verallt, ingen bebyggelse syntes till. Det var ju den nordligaste banan vi \u00e5kte p\u00e5.<\/p>\n

Canada \u00e4r ju ett mycket vidstr\u00e4ckt land norr om U.S.A, \u00e4nda upp till Antarktis och fr\u00e5n Atlanten i \u00f6ster till Stilla havet i v\u00e4ster. T\u00e5gresan fortsatte endast med korta uppeh\u00e5ll, d\u00e5 vatten och f\u00f6rare skulle bytas. Vildmarken var o\u00e4ndlig, tyckte vi d\u00e4r vi satt och spr\u00e5kade och spelade kort sinsemellan. Men s\u00e5 det ocks\u00e5 \u00f6ver 3\u00a0000 engelska mil fr\u00e5n kust till kust. (En engelsk mil \u00e4r 1609 meter).<\/p>\n

En g\u00e5ng stannade t\u00e5get mitt i \u00f6demarken och tog upp en indianfamilj, man och hustru och tv\u00e5 barn. Det lilla barnet bar hustrun i en kont p\u00e5 ryggen, liksom v\u00e5ra lappar g\u00f6r upp i Lappland. De var alla skinnkl\u00e4dda och s\u00e5g nog s\u00e5 vilda ut. Mannen hade yvigt sk\u00e4gg och h\u00e5r, och de var kortvuxna och kraftiga.<\/p>\n

De satt med p\u00e5 t\u00e5get i n\u00e5gon timme, tills det stannade i ett riktigt indiansamh\u00e4lle, d\u00e4r de gick av t\u00e5get. Det verkade som att de fick \u00e5ka gratis p\u00e5 t\u00e5get. Vi s\u00e5g indianer sitta utanf\u00f6r sina sm\u00e5, utav runda stockar timrade hyddor eller hus och tittade intresserade p\u00e5 oss och p\u00e5 t\u00e5get som stod d\u00e4r en stund.<\/p>\n

Resan fortsatte genom de \u00e4ndl\u00f6sa skogarna. S\u00e5 blev det m\u00f6rkt och belysningen t\u00e4ndes i vagnen och det blev att dra ut v\u00e5ra britsar och sova, utan att n\u00e5got h\u00e4nde tills en ny dag grydde. En blek sol kom fram ovanf\u00f6r den skogsbevuxna horisonten. Nu m\u00e5ste det ha blivit n\u00e5got mildare ute, f\u00f6r vi kunde se genom kup\u00e9f\u00f6nstret p\u00e5 det vintriga landskapet som ilade f\u00f6rbi. Vi kom nu in i bebodda trakter och n\u00e5gon enstaka farm syntes i storskogen. Terr\u00e4ngen blev ocks\u00e5 mera flack och slutligen tog skogen alldeles slut. Och fram p\u00e5 dagen \u00e5ngade vi in i Winnipeg, en stor och vacker stad med regelbundna gator och h\u00f6ghus. En mycket vidstr\u00e4ckt stad med sm\u00e5hus runt centrum d\u00e4r h\u00f6ghusen var byggda.<\/p>\n

Vi hade alla tid att \u00e4ta riktig kokt mat p\u00e5 stationsrestaurangen. Jag kunde s\u00e5 mycket engelska, s\u00e5 att jag kunde r\u00e4kna pengarna. Innan jag reste hemifr\u00e5n hade jag l\u00e4st lite engelska och syster Selma var bra att undervisa. De andra utav mina kamrater tog sm\u00e5mynt i handen, s\u00e5 kunde expediten ta d\u00e4rifr\u00e5n. Vi stod en timma d\u00e4r, s\u00e5 vi hann ocks\u00e5 titta p\u00e5 stan.<\/p>\n

S\u00e5 lj\u00f6d t\u00e5gvisslan tv\u00e5 g\u00e5nger igen och resan fortsatte v\u00e4sterut, nu p\u00e5 den stora sl\u00e4tten, Pr\u00e4rien kallad och som vi hade l\u00e4st s\u00e5 mycket om i v\u00e5ra indianb\u00f6cker. Sl\u00e4ttlandet var flackt s\u00e5 l\u00e5ngt som \u00f6gat s\u00e5g men marken gick i v\u00e5gor, liksom ett stort hav. Farmer syntes h\u00e4r och d\u00e4r p\u00e5 sl\u00e4tten men l\u00e5ngt emellan, s\u00e5 det m\u00e5ste vara stora farmer med mycket land. N\u00e5gon liten stad for vi f\u00f6rbi, d\u00e4r det oftast stod ett h\u00f6gt spannm\u00e5lslager, dit farmarna om h\u00f6sten efter tr\u00f6skningen k\u00f6rde sin s\u00e4d.<\/p>\n

De h\u00e4r spannm\u00e5lslagren var byggda av en stor spannm\u00e5lsb\u00f6rs i Ottawa, som beh\u00e4rskade all spannm\u00e5lshandel i Canada. De kunde betala vilket pris de fann l\u00e4mpligt f\u00f6r aff\u00e4ren. Farmaren hade bara att s\u00e4lja om de ville eller inte. P\u00e5 en del farmer fanns n\u00e5gra l\u00f6vtr\u00e4d planterat runt huset, som i allm\u00e4nhet tycktes vara mycket enkla och primitivt byggda av br\u00e4der, s\u00e5 de m\u00e5ste vara mycket kalla om vintern. Djuren stod i sn\u00f6n och \u00e5t ut h\u00f6stackar. Vi kunde ocks\u00e5 se m\u00e5nga svartbrokiga svin runt halmstackarna, de hade djupa h\u00e5l in i h\u00f6garna.<\/p>\n

Landskapet var likadant flera dagar i f\u00f6ljd. Efter den o\u00e4ndliga skogen i Ontario provinsen, kom s\u00e5 den o\u00e4ndliga pr\u00e4rien fr\u00e5n Winnipeg i provinsen Manitoba, Saskatchewan och Alberta. T\u00e5get gjorde uppeh\u00e5ll endast i de st\u00f6rre st\u00e4derna som Saskatoon i Saskatchewan och Edmonton i staten Alberta. Edmonton var den tiden en liten farmstad utan h\u00f6ghus. D\u00e4r stannade t\u00e5get en halv timme, s\u00e5 vi hade tid f\u00f6r f\u00f6rfriskningar i en restaurang n\u00e4ra stationen. Detta var den tredje april och s\u00e5ledes hade vi nu \u00e5kt tusentals mil \u00f6ver en enda sl\u00e4tt i n\u00e4stan tre dygn.<\/p>\n

V\u00e4ster om Edmonton b\u00f6rjade nu en buskvegetation synas med l\u00e4ngre avst\u00e5nd mellan farmerna. H\u00e4r fanns de stora djurrancherna och vi kunde ibland se stora flockar med kor och h\u00e4star pulsa runt i sn\u00f6n.<\/p>\n

Natten kom och n\u00e4r vi vaknade upp p\u00e5 morgonen, var vi inne i ett berglandskap. Bergen blev bara h\u00f6gre och h\u00f6gre ju l\u00e4ngre v\u00e4sterut vi kom. Naturen blev nu storslagen med de skyh\u00f6ga bergen. J\u00e4rnv\u00e4gen f\u00f6ljde n\u00e5gon flod och var inspr\u00e4ngda i bergssluttningen. Vi passerade l\u00e5nga tunnlar, s\u00e5 t\u00e5get m\u00e5ste ha belysningen p\u00e5.<\/p>\n

T\u00e5get stannade i nationalparken Jasper och d\u00e4r fanns en stor indianstaty av sten och i en glasbur en buffel som \u00e4nnu finns vild i parken d\u00e4r i kring. Norrut fr\u00e5n stationen syntes ett av Canadas h\u00f6gsta berg.<\/p>\n

Resan fortsattes \u00f6ver och under berg, genom kilometer l\u00e5nga tunnlar. Banan gick p\u00e5 en del st\u00e4llen p\u00e5 sidan av berget h\u00f6gt uppe. Det var som om t\u00e5get gick i luften, n\u00e4r jag s\u00e5g ned genom f\u00f6nstret. Nedanf\u00f6r kunde man se en krokig river slingra sig genom skogen, som v\u00e4xte nedanf\u00f6r bergen.<\/p>\n

Resan fortsattes nu i S.W. riktning hela dagen ned mot v\u00e4stkusten och resans m\u00e5l Vancouver. Skogsbekl\u00e4dda bergsluttningar och skyh\u00f6ga sn\u00f6bekl\u00e4dda bergstoppar lyste vackert i solen, som stack fram mellan bergen. Vi kom nu p\u00e5 natten fram till ett st\u00e4lle, d\u00e4r jag l\u00e4ngre fram skulle tillbringa ett \u00e5r p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsarbete och p\u00e5 sjukhus. Men nu sov jag, s\u00e5 jag s\u00e5g ingenting av staden.<\/p>\n

N\u00e4r det ljusnade p\u00e5 morgonen den 5 april hade v\u00e4xtligheten \u00e4ndrat och sn\u00f6n b\u00f6rjade f\u00f6rsvinna. Ny syntes gr\u00f6nt gr\u00e4s h\u00e4r och var. Men \u00e4nnu skyh\u00f6ga bergsmassor, som sm\u00e5ningom \u00f6vergick i vanliga berg, som jag var van vid.<\/p>\n

Ett svagt regn b\u00f6rjade falla n\u00e4r vi kom ned till Lytton, en liten plats vid stranden av Fraser River. J\u00e4rnv\u00e4gen f\u00f6ljde nu floden \u00e4nda ned till New Westminster och Vancouver dit vi anl\u00e4nde kl. 9.30 p\u00e5 morgonen.<\/p>\n

Forts\u00e4ttning f\u00f6ljer. Klicka H\u00c4R<\/strong><\/span><\/span><\/a> om du vill l\u00e4sa om forts\u00e4ttningen i Vancouver och om sv\u00e5righeten f\u00f6r Arthur att f\u00e5 arbete.<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Renskrivet av Lasse Backlund i maj 2020: Min reskamrat Oskar Kaskim\u00e4ki och jag fick tv\u00e5 norrbaggpojkar i v\u00e5r fyramans hytt. Den ena Gunnar H\u00f6glund hade avtj\u00e4nat sin milit\u00e4rtj\u00e4nst i Vasa samtidigt som jag, men i tredje kompani. Den andra hette Forts\u00e4tt l\u00e4sa Del 2. Fr\u00e5n K\u00f6penhamn till Vancouver.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":16643,"menu_order":2,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-16664","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16664","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=16664"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16664\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":16699,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16664\/revisions\/16699"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16643"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=16664"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}