{"id":16241,"date":"2020-04-28T22:09:52","date_gmt":"2020-04-28T19:09:52","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=16241"},"modified":"2021-07-03T17:16:19","modified_gmt":"2021-07-03T14:16:19","slug":"krimkriget-och-annat-i-kristinestad","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=16241","title":{"rendered":"Krimkriget och annat i Kristinestad."},"content":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i april 2020:<\/span><\/p>\n

<\/b>Storfurstend\u00f6met Finland som var en del av det ryska riket, deltog inte aktivt i Krimkriget 1853-1856. Trots att det i Finland inte fanns n\u00e5gon milit\u00e4rutbildning, s\u00e5 fanns det nog en del m\u00e4n som togs ut i krigstj\u00e4nst, ocks\u00e5 fr\u00e5n Syd\u00f6sterbotten. Moderlandet Ryssland var huvudpart och f\u00f6rde krig mot England, Frankrike och det Osmanska riket. Kriget slutade i stor f\u00f6rlust f\u00f6r ryssarna, som f\u00f6rlorade sin flotta och sitt herrav\u00e4lde i Svartahavet.<\/p>\n

Den engelska och franska flottan som skulle blockera de finl\u00e4ndska hamnarna, gjorde r\u00e4der mot n\u00e5gra finl\u00e4ndska st\u00e4der och bef\u00e4stningar i \u00d6stersj\u00f6n och i Bottenhavet. Flera lagerbyggnader och fartyg f\u00f6rst\u00f6rdes i b\u00e5de Ule\u00e5borg och i Brahestad \u00e5r 1854. Den fientliga flottan f\u00f6rs\u00f6kte i juni 1854 inta Hang\u00f6, Eken\u00e4s, \u00c5bo och Gamlakarleby men dessa anfall misslyckades p\u00e5 grund av h\u00e5rt motst\u00e5nd. Den finl\u00e4ndska handelsflottan led sv\u00e5ra f\u00f6rluster under detta krig, b\u00e5de p\u00e5 grund av den engelsk-franska blockaden och av sj\u00e4lva krigshandlingarna. En stor del av segelfartygen fr\u00e5n Kristinestad s\u00e5ldes till utl\u00e4ndska k\u00f6pare och d\u00e4rf\u00f6r minskade flottan betydligt. Efter kriget v\u00e4xte den dock explosionsartat igen, till och med s\u00e5 pass att den var den tredje st\u00f6rsta i Finland, efter \u00c5bo och Ule\u00e5borg.<\/p>\n

Risken var stor att ocks\u00e5 Kristinestad skulle anfallas av den engelsk-franska flottan. De fartyg som befann sig i staden d\u00e5 kriget br\u00f6t ut sl\u00e4pades iv\u00e4g till Norrfj\u00e4rden, d\u00e4r de s\u00e4nktes under vattnet. Paniken var stor och folk flydde till landsorten, fr\u00e4mst till Lappfj\u00e4rd och Tj\u00f6ck. Hamninloppet till staden sp\u00e4rrades av med grova stockar och vaktposteringar uppst\u00e4lldes vid kusterna. Lagerbyggnaderna, tj\u00e4rlagret och de fartyg som var under byggnad p\u00e5 Varvsbacken var hotade. N\u00e5gra byggnader som l\u00e5g n\u00e4ra varvet revs f\u00f6r att skydda g\u00e5rdarna i staden i den h\u00e4ndelse att varvet satte i brand. Tidningen Ilmarinen, som utkom i Vasa skrev i augusti 1854 i ett reportage fr\u00e5n Ilmajoki att flera familjer fr\u00e5n Kristinestad befann sig d\u00e4r i flykt undan engelsm\u00e4nnen som hotade staden.<\/p>\n

V\u00e4sterviks Veckoblad skrev i juni att det i Kristinestad fanns hela 12 fartyg p\u00e5 totalt 2\u00a0950 l\u00e4ster under byggnad, d\u00e5 den engelska flottan siktades den 17 maj 1854 utanf\u00f6r Kristinestad och Kask\u00f6. Sommaren gick men n\u00e5gra fientliga b\u00e5tar syntes inte mera till i Kristinestad, men nog i Kask\u00f6.<\/p>\n

De engelsk-franska fientligheterna fortsatte och f\u00e4stningen p\u00e5 Bomarsund p\u00e5 \u00c5land spr\u00e4ngdes i september 1854. Till vintern f\u00f6rsvann de engelsk-franska krigsfartygen d\u00e5 isarna lade sig p\u00e5 v\u00e5ra vatten.<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e5ren 1855 \u00e5terkom de fientliga fartygen i stora m\u00e4ngder till v\u00e5ra farvatten. I slutet av juni stod flera fartyg utanf\u00f6r Kristinestad och med mindre b\u00e5tar tog de sig den 27 juni \u00e4nda in till Stadsfj\u00e4rden, d\u00e4r de kunde se att flera fartyg h\u00f6ll p\u00e5 att byggas p\u00e5 Varvet. Den engelska kaptenen Otter skickade iv\u00e4g ett brev till borgm\u00e4stare Hasselblatt, d\u00e4r han fordrade en till h\u00e4lften neds\u00e4nkt skonert i utbyte mot att han skonade staden fr\u00e5n uppbr\u00e4nning.<\/p>\n

Nu h\u00e4nde det m\u00e4rkliga d\u00e5 stadens ledande m\u00e4n och borgare b\u00f6rjade f\u00f6rhandla med fienden och p\u00e5 n\u00e5got vis lyckades f\u00f6rhandla sig till ett gott resultat. Det \u00e4r lite oklart vilka som var med och f\u00f6rhandlade med engelsm\u00e4nnen, f\u00f6rutom borgm\u00e4staren Hasselblatt. Men det \u00e4r klart att fienden skulle skona staden dess varv och fartyg och i geng\u00e4ld skulle de f\u00e5 skonerten Pallas, som hade varit g\u00f6md f\u00f6r fienden, neds\u00e4nkt troligen i Norrfj\u00e4rden. Fienden gavs ocks\u00e5 r\u00e4tt att g\u00f6ra ink\u00f6p i staden och p\u00e5 detta s\u00e4tt sparades staden fr\u00e5n f\u00f6r\u00f6delse. Efter att fienden dragit iv\u00e4g med sitt krigsbyte, s\u00e5gs de inte mera i staden.<\/p>\n

Vasa Navigationsskola under Krimkriget.<\/strong><\/h4>\n

Den h\u00e4r skolan som grundades i Vasa \u00e5r 1813, upph\u00f6rde tillf\u00e4lligt med sin verksamhet d\u00e5 hela staden f\u00f6rst\u00f6rdes i en brand den 2 augusti 1852. Den \u00e5terupptog f\u00f6ljande \u00e5r verksamheten i Kristinestad och den leddes d\u00e5 av sj\u00f6kaptenen Ernst Philip Selin. Han var b\u00e5de sj\u00f6kapten och aff\u00e4rsman och sedan 1849 hade han varit l\u00e4rare vid navigationsskolan i \u00c5bo. Selin dog i Kristinestad \u00e5r 1858 och i hans st\u00e4lle uts\u00e5gs Erik Mattss\u00e9n (f. 1818).<\/p>\n

Under Krimkriget d\u00e5 engelsm\u00e4nnen hotade att f\u00f6rst\u00f6ra staden, s\u00e5 flyttade skolan med l\u00e4rare och inventarier till Dagsmark by, som l\u00e5g p\u00e5 1 \u00bd mils avst\u00e5nd fr\u00e5n staden. P\u00e5 grund av den hotande krigsfaran hade de flesta av stadens inv\u00e5nare flytt fr\u00e5n staden. Oroligheterna medf\u00f6rde dock att av de 16 inskrivna eleverna inte en enda kunde godk\u00e4nnas.<\/p>\n

Efter att situationen lugnade ned sig flyttade b\u00e5de stadsborna som navigationsskolan tillbaka till staden, d\u00e4r den verkade till h\u00f6sten 1863 d\u00e5 den flyttade tillbaka till Vasa. (k\u00e4lla: Vbl 18.3.1913)<\/span><\/p>\n

Tidningsartiklar om Krimkriget i Kristinestad:<\/strong><\/h4>\n

Tidningen Ilmarinen publicerade den 20.5.1854<\/strong> en artikel skriven i Vasa den 19. I brevet st\u00e5r det att ett par fartyg har sv\u00e5rt att komma in till Br\u00e4nd\u00f6 i Vasa eftersom isen fortfarande \u00e4r tjock. S\u00e5 h\u00e4r skrev de om Kristinestad:<\/p>\n

-F\u00f6rskr\u00e4ckelsen f\u00f6r Engelsm\u00e4nnen, som tycks vara nog stark i Gamla Carleby och Kask\u00f6, s\u00e4gs nu ocks\u00e5 ha angripit Kristinestadsborna. Dessa p\u00e5st\u00e5s nu fly in\u00e5t landet, dit de \u00e4ven forslat sin dyrbaraste egendom. Enligt ett rykte skall engelska kryssare redan ha visat sig utanf\u00f6r Kristinestad och Kask\u00f6. Vi h\u00e4r i Vasa, litar p\u00e5 v\u00e5r kr\u00e5ngliga sk\u00e4rg\u00e5rd och avl\u00e4gsenhet fr\u00e5n hamnen i Br\u00e4nd\u00f6 och \u00e4r helt obekymrade. I st\u00e4llet f\u00f6r att fly, bygger man h\u00e4r den ena byggnaden st\u00f6rre och prydligare \u00e4n den andra. Hela det nya Vasa genljuder av timmerm\u00e4nnens yxor och nya hus reser sig \u00f6verallt.<\/p>\n

V\u00e4sterviks Veckoblad skrev 10.6.1854 s\u00e5 h\u00e4r om Krimkriget och Kristinestad:<\/strong><\/p>\n

Kristinestad d. 16 Maj. Fruktan f\u00f6r kriget stiger h\u00e4r ut\u00f6ver alla gr\u00e4nser. Knappt torde h\u00e4r finnas ett enda hush\u00e5ll, som inte flyttar ut allt vad flyttas kan. Det \u00e4r inte endast stadens rika, som flyr undan den v\u00e4ntade f\u00f6rst\u00f6relsen, sj\u00e4lva de fattigaste kojor utrymmas. Man beger sig dock inte l\u00e5ngt, f\u00f6r redan i de n\u00e4rmaste byarna tror man sig vara s\u00e4ker, gl\u00f6mmande att staden inte \u00e4r mera i fara \u00e4n den n\u00e4rmaste landsorten. F\u00f6rr\u00e5den f\u00f6rvaras i riar och lador och det h\u00f6rs redan rykten om inbrott och st\u00f6lder. P\u00e5 Varvet st\u00e5r tolv stora fartyg om totalt 2\u00a0950 l\u00e4ster under byggnad. Arbetena \u00e4r dock inst\u00e4llda numera. Omkring den 17 maj hade fientliga engelska fartyg siktats utanf\u00f6r Kristinestad och Kask\u00f6.<\/p>\n

Den rikssvenska tidningen Correspondenten skrev den 5 juli 1854<\/strong> om engelsm\u00e4nnens h\u00e4rjningar l\u00e4ngs den \u00f6sterbottniska kusten i maj 1854, allts\u00e5 under det p\u00e5g\u00e5ende Krimkriget:<\/p>\n

Den direkta f\u00f6rlusten av branden i Brahestad ber\u00e4knas till 288\u00a0000 rubel silver och den i Ule\u00e5borg till 250\u00a0000 rubel silver, f\u00f6rdelad p\u00e5 15 k\u00f6pm\u00e4n. Sedan dess har fienden inte mera visat sig men st\u00f6rsta delen av inv\u00e5narna har flytt. Detsamma g\u00e4ller alla andra st\u00e4der l\u00e4ngs kusten fr\u00e5n Ule\u00e5borg till Kristinestad. Till Gamla och Nya Karleby, Jakobstad och Wasa kan engelsm\u00e4nnen inte komma inom skotth\u00e5ll och man anser sig i st\u00e5nd att kunna hindra deras b\u00e5tar fr\u00e5n att tr\u00e4nga sig in i vikarna.<\/p>\n

Helsingfors Tidningar 26.7.1854:<\/strong><\/p>\n

\u00c5rsv\u00e4xten i Vasa l\u00e4n den 14 juli: R\u00e5gen \u00f6verallt t\u00e4t och frodig, blomningen gynnsam, axen till h\u00e4lften matade, lovande inom 3 \u2013 5 veckor den rikaste sk\u00f6rd om ej frosten intr\u00e4ffar, samt gott uts\u00e4de. Undantag \u00e4r n\u00e5gra trakter av Ilmola och Laihela, skadade av st\u00f6rtregn, 4 hemman i Lappfj\u00e4rd och ett i Lappaj\u00e4rvi d\u00e4r hagel f\u00f6rst\u00f6rt r\u00e5gf\u00e4lten. N\u00e5gra nejder i Lappo och Storkyro, d\u00e4r frost intr\u00e4ffat i kyttlanden. I alla nejder v\u00e4ntas riklig h\u00f6sk\u00f6rd, s\u00e5 mycket tillr\u00e4ckligare, d\u00e5 boskapen senaste h\u00f6st minskades genom slaktning.<\/p>\n

Helsingfors Tidningar 2.8.1854:<\/strong><\/p>\n

Trots kriget framl\u00f6per v\u00e5rt liv h\u00e4r i Kask\u00f6, s\u00e5som en stilla porlande b\u00e4ck l\u00e5ngt upp i skogen, d\u00e4r ingen yxa lyftas hotande mot \u00e5ldriga furor och ingen annan livlighet f\u00f6rsp\u00f6rjes, \u00e4n den som arbetsmyran visar i uppfyllandet av sin best\u00e4mmelse, och d\u00e4r den stilla frid som naturen sprider omkring sig st\u00f6res endast av nattugglans skr\u00e4n och vargens ylande, d\u00e5 han inte blir in tillf\u00e4lle att sl\u00e4cka sin blodt\u00f6rst p\u00e5 de menl\u00f6saste medskapade.<\/p>\n

D\u00e5 och d\u00e5 h\u00f6r vi n\u00e5gra dova skott fr\u00e5n den spridda fientliga flottan och en och annan \u00e5ngare nalkas v\u00e5ra fredliga fiskares farkoster, vilka s\u00e5som f\u00f6rsvarsl\u00f6sa hastar till lands, f\u00f6r att beh\u00e5lla frihet, liv och egendom. Fyra g\u00e5nger under sommaren har fientliga fartyg bes\u00f6kt v\u00e5r kust, n\u00e4mligen den 17 maj, 6 och 14 juli, samt senast den 15 juli, d\u00e5 de gjorde min av att p\u00e5 allvar st\u00f6ra v\u00e5rt lugn.<\/p>\n

Tre stora skepp, ett segelfartyg, ett hjul- och ett skruv\u00e5ngfartyg vistades helt n\u00e4r kusten och avlossade oupph\u00f6rligen skott s\u00e5v\u00e4l p\u00e5 f\u00f6r- och eftermiddagen, \u00e5tminstone 60 \u2013 70, troligen f\u00f6r att rensa kanonerna. Segelfartyget uppeh\u00f6ll sig vid s\u00f6dra inloppet till staden och inte l\u00e5ngt fr\u00e5n b\u00e5ken, kom p\u00e5 eftermiddagen mycket n\u00e4ra, v\u00e4nde sidan till och \u00f6ppnade kanonportarna, liksom i avsikt att kasta eld p\u00e5 b\u00e5ken men gjorde dock inget f\u00f6rs\u00f6k.<\/p>\n

\u00c5ngfartygen h\u00f6ll sig vid norra inloppet till staden. Omkring kl.4 p\u00e5 eftermiddagen trummades det ombord och \u00f6gonblickligen utsattes kanonb\u00e5tar, som b\u00f6rjade pejla inloppet till staden. Vi f\u00f6rberedde oss p\u00e5 att vid solnedg\u00e5ngen of\u00f6rskr\u00e4ckt se mordbr\u00e4nnare ansikte mot ansikte. \u00c5ngfartygen l\u00e5g inte mer \u00e4n en mils f\u00e5gelv\u00e4g fr\u00e5n staden.<\/p>\n

M\u00e5ngen f\u00f6rbittring f\u00f6rspordes redan p\u00e5 f\u00f6rhand ibland de v\u00e5ra, som f\u00f6rest\u00e4llde sig att f\u00e5 en ganska orolig b\u00f6ndagsnatt. Men Gudi vare tak, den natten vilade ocks\u00e5 vi i frid, f\u00f6r efter n\u00e5gra timmars pejlande och sedan, som det p\u00e5st\u00e5s hade ett av fartygen k\u00f6rt p\u00e5 grund. Tv\u00e5 av b\u00e5tarna bes\u00f6kte Koldarsk\u00e4ret, d\u00e4r en telegraf befann sig och den s\u00f6nderh\u00f6ggs och styckades i sm\u00e5 bitar och d\u00e4rmed var hela aff\u00e4ren slut.<\/p>\n

N\u00e5gra f\u00e5 personer som tj\u00e4nstgjorde vid denna station och under uppm\u00e4rksamt \u00e5sk\u00e5dande av exercisen ombord inte m\u00e4rkte kanonb\u00e5tarna f\u00f6re de var vid land, flydde huvudstupa utom en som g\u00f6mde sig bakom en buske, f\u00f6r att se hur man g\u00f6r \u201dengelska visiter\u201d.<\/p>\n

Sedan telegrafen var nedhuggen och man hade visat tapperhet mot stock och sten, gick s\u00e4llskapet i en d\u00e4rst\u00e4des uppf\u00f6rd stuga och f\u00f6retog en formlig husvisitation. En d\u00e4rst\u00e4des befintlig kista \u00f6ppnades och locket l\u00e4mnades \u00f6ppet, \u00e4vensom en sm\u00f6rbytta, vars lock lades p\u00e5 sidan om densamma, allt f\u00f6r att visa att bes\u00f6karna var \u00e4rligt sinnade m\u00e4nniskor.<\/p>\n

F\u00f6r att ytterligare patentera sin \u00e4rlighet, tog de ned ett silver fickur som h\u00e4ngde i f\u00f6nstret, vars yttre boett lades p\u00e5 bordet och uret h\u00e4ngdes tillbaka p\u00e5 sitt st\u00e4lle i f\u00f6nstret. Surmj\u00f6lk fanns det ocks\u00e5 d\u00e4r men den f\u00f6rt\u00e4rdes, troligen s\u00e5som arvode. Jern och t\u00e5gvirke, som tillh\u00f6rt telegrafen, bortf\u00f6rdes till fartygen. Efter detta bes\u00f6k, som m\u00f6jligen i deras rapport f\u00e5r namn av \u201den god aff\u00e4r\u201d styrde fartygen till sj\u00f6ss och vi har sedan dess h\u00f6rt varken kn\u00e4pp eller knys av dem.<\/p>\n

Den 17 juli 1854 h\u00f6ll Generalmajoren von Kothen st\u00e4mma med allmogen i N\u00e4rpes kyrkbacke, ang\u00e5ende den nya upps\u00e4ttningen av finsk milit\u00e4r och fortsatte resan norrut efter intagen m\u00e5ltid i g\u00e4stgivareg\u00e5rden. Generall\u00f6jtnanten greve Armfelt och hans son, Greve Aminoff fr\u00e5n Rilar, chef f\u00f6r \u00c5bo bataljon, samt dess bror Baron Aminoff, som f\u00f6ljt med von Kothen till N\u00e4rpes gjorde ett kort bes\u00f6k i Kask\u00f6 f\u00f6re de \u00e5terv\u00e4nde till \u00c5bo.<\/p>\n

Uppst\u00e4llningen av bataljonen g\u00e5r raskt. I N\u00e4rpes betalas f\u00f6r en soldat h\u00f6gst 30 rubel silver. De flesta n\u00f6jer sig med vakansspannm\u00e5len, som stiger till 24 rubel och n\u00e5gra kopek. \u00d6stermarkare fr\u00e5n Teuva har erbjudit sig i m\u00e4ngd. I Lappfj\u00e4rd erbj\u00f6d sig 18 m\u00e4n genast vid sammankomsten och man hurrade vid st\u00e4mmornas slut f\u00f6r Finlands nya milit\u00e4r.<\/p>\n

Minnen fr\u00e5n kriget 1854-55.<\/strong><\/h4>\n

Artikel inf\u00f6rd i Kristinestads Tidning i augusti 1900, skriven av signaturen ”Allmogesman”, renskriven av Lasse Backlund i januari 2021:<\/span><\/p>\n

V\u00e5ren 1854 reste l\u00e4nets guvern\u00f6r genom kusttrakterna av sitt h\u00f6vdinged\u00f6me och \u00f6verlade med allmogen om de \u00e5tg\u00e4rder, som fr\u00e5n dess sida borde f\u00f6retas f\u00f6r kusternas skyddande mot fientliga \u00f6verrumplingar.\u00a0 \u00c4ven i Sideby kyrkby och Skaftung h\u00f6lls sammankomster med byam\u00e4nnen, varvid guvern\u00f6ren fr\u00e5gade dem, p\u00e5 vilket vis de ville delta i det gemensamma f\u00f6rsvaret av f\u00e4derneslandet. H\u00e4rtill f\u00f6rklarade de sig \u00e4ven ben\u00e4gna och f\u00f6renade man sig p\u00e5 st\u00e4mmorna om beslutet, att uppst\u00e4lla optisk telegraf l\u00e4ngs kusten, b\u00f6rjande med utkik i Sideby torn samt med stationer p\u00e5 Sideby Kil, Skrimn\u00e4s grund i Skaftung och Kyrkberget i Kristinestad. Denna telegraf kom \u00e4ven till st\u00e5nd och syntes ett fientligt skepp l\u00e5ngt ute p\u00e5 havet utanf\u00f6r Sideby eller Skaftung, visste man med den optiska telegrafens tillhj\u00e4lp d\u00e4rom inom en kort tid i staden.<\/p>\n

En man fr\u00e5n varje g\u00e5rd m\u00e5ste n\u00e4mligen turvis h\u00e5lla vakt ett dygn i s\u00e4nder s\u00e5lunda, att i varje station samtidigt skulle finnas tv\u00e5 personer, som inte fick avl\u00e4gsna sig f\u00f6rr\u00e4n de blivit avl\u00f6sta. H\u00e4rigenom gick m\u00e5nga dagsverken f\u00f6rlorade f\u00f6r jordbruket. \u00c4ven enades man p\u00e5 st\u00e4mmorna om, att unga och medel\u00e5lders m\u00e4n borde motta gev\u00e4r av kronan till kustens f\u00f6rsvar och vill jag komma ih\u00e5g att till Skaftung f\u00f6r detta \u00e4ndam\u00e5l anl\u00e4nde 40 \u00e1 50 b\u00f6ssor. F\u00f6r det s\u00e5lunda bildade \u201dKustv\u00e4rnet\u201d blev bonden Demas\u00f6r ekonom och Mickel Ingves chef. Varje man, som mottagit gev\u00e4r, erh\u00f6ll av kronan 3 sk\u00e5lpund r\u00e5gmj\u00f6l om dagen. Krutet f\u00f6rvarades f\u00f6rst i Sideby kyrkas sakristias k\u00e4llare men senare kom ett mindre parti till ekonomen i Skaftung.<\/p>\n

Dessutom f\u00f6rbj\u00f6ds allmogen att h\u00e5lla n\u00f6tboskap, f\u00e5r och getter p\u00e5 bete i sk\u00e4rg\u00e5rden f\u00f6r den h\u00e4ndelse engelsm\u00e4nnen skulle bliva lystna efter biffstek. Sedan guvern\u00f6ren s\u00e5lunda genomrest v\u00e5r ort, kom v\u00e5ren p\u00e5 allvar med maj m\u00e5nad, d\u00e5 vi \u00e4ven fick delvis \u00f6ppet vatten.<\/p>\n

Samma v\u00e5r byggdes p\u00e5 Sko\u00e4ngs varv i Skaftung ett skepp f\u00f6r framlidne handlanden T\u00f6ttermans och kapten Sj\u00f6qvists i Kristinestad r\u00e4kning. En vacker dag kom ett ilbud fr\u00e5n Sko\u00e4ngen till byn och ber\u00e4ttade med andan i halsen, att en fientlig kanonslup med en bl\u00e4nkande m\u00e4ssingkanon i aktern g\u00e5tt in genom sundet. Nu blev det liv och r\u00f6relse i Skaftung. Kreaturen f\u00f6rdes dels till skogen, dels till de 2 \u00bd kilometer l\u00e4ngre bort bel\u00e4gna Rosenlund och L\u00e5ngfors g\u00e5rdar. Inom en timme var Sko\u00e4ngs varv maskerat med granbuskar, s\u00e5 att det s\u00e5g ut som en skog samt en m\u00e4ngd stridslystna m\u00e4n samlade. Visserligen hade de av kronan utlovade gev\u00e4ren \u00e4nnu inte anl\u00e4nt, men en lycka f\u00f6r den injagande f\u00f6rmodade kanonb\u00e5ten var i alla fall, att man i sista minuten kom underfund med, att man endast hade att g\u00f6ra med en fredligt hemv\u00e4ndande s\u00e4lb\u00e5t, d\u00e4r den farliga kanonen utgjordes av en drickstunna ovanp\u00e5 sp\u00e4cklasten och de vackra uniformerna vid n\u00e4rmare p\u00e5seende befanns vara \u2013 kalvskinnsp\u00e4lsar! Ty i annan h\u00e4ndelse hade nog en sv\u00e4rm av kulor ur de medhavda s\u00e4kra lodb\u00f6ssorna vinat s\u00e4lm\u00e4nnen kring \u00f6ronen till v\u00e4lkomsth\u00e4lsning.<\/p>\n

L\u00e4ngre fram p\u00e5 sommaren kom en vacker kv\u00e4ll \u00e5ter ett bud, denna g\u00e5ng fr\u00e5n Grankulla, d\u00e4r utkik h\u00f6lls av lotsarna i en v\u00e4derkvarn, att en fientlig b\u00e5t jagade fiskarb\u00e5tarna vid Trutklubban och s\u00e5g ut att \u00e4mna g\u00f6ra f\u00f6rs\u00f6k till landstigning. Ocks\u00e5 nu bortf\u00f6rdes kreaturen och alla vapenf\u00f6ra m\u00e4n medtog s\u00e5v\u00e4l egna som kronans gev\u00e4r fr\u00e5n v\u00e4ggarna och begav sig i spr\u00e5ngmarsch till Grankulla backe. Denna g\u00e5ng hade budet r\u00e4tt och skarpa skott b\u00f6rjade genast lossas mot den engelska \u00e5ngaren, som likv\u00e4l snart \u00e5ter v\u00e4nde ut till havs. H\u00e4rp\u00e5 gav sig den v\u00e4ckta stridslysten uttryck i en m\u00e5lskjutning p\u00e5 Grankulla v\u00e4derkvarn, som den natten fick sig betydligt bly i skovet.<\/p>\n

Omkring midsommartiden l\u00e5g tv\u00e5 fientliga \u00e5ngare inne p\u00e5 Gloppet vid Margrund. Fiskare fr\u00e5n Skaftung och andra b\u00e5tar, som seglade till Kristinestad, blev jagade av de fientliga fartygens b\u00e5tar.<\/p>\n

Bonden Erik Rosenlund for en dag ensam med en liten b\u00e5t l\u00e4ngs \u00f6stra landet in till staden och ankom \u00e4ven lyckligen dit. Han skaffade sig h\u00e4r \u00e4ngsbr\u00e4nnvin och v\u00e4xlade \u00e5t sig silvermynt. P\u00e5 \u00e5terv\u00e4gen fr\u00e5n staden blev han till f\u00f6ljd av solr\u00f6k fastrodd av en fientlig b\u00e5t och tagen p\u00e5 sl\u00e4p till ett av de fientliga fartygens sida. Gubben Rosenlund f\u00f6rs\u00f6kte genom tecken och \u00e5tb\u00f6rder att bjuda fienden br\u00e4nnvin p\u00e5 det att de skulle sl\u00e4ppa honom fri, men de nekade. Sedan de nu en l\u00e4ngre stund besk\u00e5dat hans h\u00f6ga hatt och livtr\u00f6ja, kastade de \u00e5t honom n\u00e5gra kakor engelskt kex (br\u00f6d), gjorde loss hans b\u00e5t och vinkade att han skulle bege sig i v\u00e4g.<\/p>\n

Samma sommar en kv\u00e4ll kom tv\u00e5 pigor hem med andan i halsen fr\u00e5n F\u00e5rsk\u00e4r, d\u00e4r de hade varit och gjort badkvastar. De hade n\u00e4mligen blivit f\u00f6rf\u00f6ljda av en fientlig b\u00e5t och varit n\u00e4ra att bli tagna, om inte den fientliga b\u00e5ten skulle ha st\u00f6tt p\u00e5 grund.<\/p>\n

Kreaturen f\u00f6rdes nu bort, lantv\u00e4rnets chefer alarmerades och bataljoner uppst\u00e4lldes i Herrg\u00e5rdsbacken. Utanf\u00f6r \u00d6skatan var denna g\u00e5ng en fientlig roddb\u00e5t med en m\u00e4rklig kanon. Sedan vi ankommit dit, kr\u00f6p varje man p\u00e5 kommando ned bakom skyddande stenar och b\u00f6rjade skjuta p\u00e5 den fientliga b\u00e5ten, som dock var utom skotth\u00e5ll f\u00f6r gev\u00e4rseld. Elden besvarades inte. I alla fall hj\u00e4lpte detta s\u00e5 mycket, att inga fientliga b\u00e5tar mera v\u00e5gade sig s\u00e5 h\u00f6gt upp under Skaftung landet.<\/p>\n

Skaftungborna gjorde fienden mycket f\u00f6rf\u00e5ng och f\u00f6rst\u00f6rde och tog deras sj\u00f6m\u00e4rken m\u00e5nga, m\u00e5nga g\u00e5nger och blev d\u00e4rf\u00f6r ofta eftersatta. F\u00f6r tagna sj\u00f6m\u00e4rken erh\u00f6lls bel\u00f6ning av kronan. S\u00e5som bevis p\u00e5 Skaftungbornas of\u00f6rv\u00e4genhet, m\u00e5 omtalas, att tre av fienden ant\u00e4nda jakter, p\u00e5 Sverige seglande blockadbrytare, blev av Skaftungbor sl\u00e4ckta och bogserade in i Skaftung sk\u00e4ren. En av dessa fr\u00e5n N\u00e4rpes var alldeles ny och bara obetydligt skadad av elden.<\/p>\n

Kristinestad sattes i f\u00f6rsvarstillst\u00e5nd. Batterier upplastades p\u00e5 R\u00e5dmansskatan. Batterierna var bestyckade med, vill jag minnas nio kanoner och maskerade med t\u00e4t skog. Fr\u00e5n H\u00f6gholmen till \u00f6stra landet lades ett grovt bj\u00e4lklag, sammanfogat med p\u00e5 undre sidan g\u00e5ende grov k\u00e4tting. I bj\u00e4lklaget l\u00e4mnades n\u00e4ra \u00f6stra landet en \u00f6ppning, varigenom man slapp in till staden. \u00d6ppningen dock gjord s\u00e5, att den kunde st\u00e4ngas vid fiendens ankomst. P\u00e5 varje tak i staden var vattentunnor uppst\u00e4llda f\u00f6r sl\u00e4ckning i h\u00e4ndelse fienden skulle skjuta eld p\u00e5 staden.<\/p>\n

D\u00e5 ingen fiende var synlig, var en flagga upphissad p\u00e5 r\u00e5dhustornet, men d\u00e5 fienden var synlig, togs flaggan ned.<\/p>\n

Flera g\u00e5nger nekade stadsborna oss att avg\u00e5 sj\u00f6v\u00e4gen, eftersom fienden var synlig. Medan fienden l\u00e5g p\u00e5 Gloppet for vi hem om n\u00e4tterna \u00f6ster om dem, men f\u00f6r det mesta gick vi v\u00e4ster om dem hem.<\/p>\n

Vasabladet 20.2.1904, artikel om Krimkriget i Kristinestad skrivet av signaturen E. V. och renskrivet av Lasse Backlund i februari 2021:<\/span><\/strong><\/p>\n

N\u00e4r fienden kom till Kristinestad.\u00a0Ett femtio\u00e5rsminne enligt de gamles ber\u00e4ttelser<\/strong>.<\/h5>\n

Det s\u00e5 kallade Krimkriget gick s\u00e5som bekant l\u00e5ngt ifr\u00e5n sp\u00e5rl\u00f6st f\u00f6rbi f\u00f6r de \u00f6sterbottniska kustorterna. Ocks\u00e5 Kristinestad, som d\u00e5 var en av v\u00e5ra fr\u00e4msta sj\u00f6st\u00e4der med en efter f\u00f6rh\u00e5llandena aktningsbjudande handelsflotta, hade direkt k\u00e4nning av det stora drama, d\u00e4r huvudrollerna spelades av de b\u00e5da v\u00e4stmakterna, England och Frankrike, mot det v\u00e4ldiga tsard\u00f6met i \u00f6ster. \u00a0Flera av stadens handelsfartyg uppbringades av fienden och den fientliga blockaden st\u00e4llde ocks\u00e5 h\u00e4r till ett och annat spektakel, som f\u00f6r stadens trafikanter tedde sig huvudsakligen tragiskt. I sistn\u00e4mnda h\u00e4nseende s\u00f6kte man ta skadan igen genom s\u00e5 kallade blockadbrytare, mest best\u00e5ende av st\u00f6rre, snabbseglande slupar, som uppeh\u00f6ll seglationen p\u00e5 de norrl\u00e4ndska hamnarna.<\/p>\n

S\u00e5dana friseglare, som \u00e4gdes av \u00e5tminstone tre bland ortens kommersiellt intresserade, bokhandlaren J. E Stendahl, kapten Palm och kapten F. \u00c5kervall, hade det ju ibland t\u00e4mligen hett d\u00e4rute p\u00e5 sj\u00f6n. En av b\u00e5tarna blev tagen s\u00e5som god pris, och dess bes\u00e4ttning fick g\u00f6ra en lustresa till England. Hur stora Kristinestads f\u00f6rluster f\u00f6r krigets skull var, torde inte vara bekant men allt detta skall v\u00e4l bli vederb\u00f6rligen utrett i stadens historia, som ju snart torde vara att f\u00f6rv\u00e4nta.<\/p>\n

Men ocks\u00e5 p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll fick ortens inv\u00e5nare stifta bekantskap med de stolta sj\u00f6hj\u00e4ltarna v\u00e4sterifr\u00e5n. Redan i medlet av maj 1854 visade sig n\u00e5gra fientliga fartyg utanf\u00f6r Kristinestad. Staden r\u00e4ddades d\u00e5 av drivisen, och man visste ju inte heller, hur pass allvarsamt menat bes\u00f6ket var. \u00a0Men man fick snart alla sk\u00e4l att f\u00f6rmoda, att det inte skulle avl\u00f6pa s\u00e5 alldeles i all v\u00e4nskap, n\u00e4r stunden var kommen. Amiral Plumridge, som f\u00f6rde den engelska eskadern i Bottenhavet, gjorde sig ju ett namn genom \u00e5tg\u00e4rder, som nu, femtio \u00e5r senare, knappast \u00e4r ens t\u00e4nkbara. Den 30 maj 1854 br\u00e4nde och plundrade hans folk i Brahestad, s\u00e5som det uppges 11 fartyg, 5 skeppsvarv, en m\u00e4ngd magasin och ungef\u00e4r 8,000 tunnor tj\u00e4ra, och den 2 juni 1854 upprepades samma stord\u00e5d i \u00e4nnu st\u00f6rre skala i Ule\u00e5borg.<\/p>\n

Ryktet om dessa h\u00e4rjningar norr\u00f6ver tvingade naturligtvis ocks\u00e5 syd\u00f6sterbottningarna att vara p\u00e5 sin vakt och i Kristinestad ville man ingalunda l\u00e5ta \u00f6verraska sig. Handelsvaror och dyrbarheter, viktiga handlingar med mera f\u00f6rdes i s\u00e4kerhet dels i Tj\u00f6ck och andra byar i n\u00e4rheten av staden, dels i bykstugor och lador invid det n\u00e4ra N\u00e4rpesv\u00e4gen bel\u00e4gna Stortr\u00e4sket, vars str\u00e4nder d\u00e5 \u00e4nnu inte var prydda av parkanl\u00e4ggningar och komfortabla villor. En och annan familj fann emellertid anledning att f\u00f6lja flyttgodset \u00e5t, det ena gav det andra, och s\u00e5 uppstod h\u00e4r vid Stortr\u00e4sket med tiden detta \u201dhigh life\u201d, som inte f\u00e5r gl\u00f6mmas i Kristinestads annaler. \u00a0De flesta fartyg hade tidigare f\u00e5tt order att stanna p\u00e5 utrikesort, och Stadsfj\u00e4rden var f\u00f6r tillf\u00e4llet s\u00e5 gott som tom. N\u00e4r ett par engelska krigsskepp l\u00e4ngre fram p\u00e5 sommaren stannade ute p\u00e5 redden, var man s\u00e5ledes beredd p\u00e5 s\u00e4tt och vis, trots att de talrika magasinen och virkesupplagen p\u00e5 \u00f6stra sidan om Stadsfj\u00e4rden och p\u00e5 varvet, liksom p\u00e5 Tj\u00e4rhofvet, kunde vara \u00e4gnat att inge en l\u00e4tt f\u00f6rklarlig oro.<\/p>\n

Och n\u00e5gon milit\u00e4r hade trots flera beg\u00e4ran \u00e4nnu inte anl\u00e4nt. Med blandade k\u00e4nslor s\u00e5g stadsborna hur n\u00e5gra barkasser bemannades och n\u00e4rmade sig och slutligen lade de till vid varvet. \u00a0Stadens borgm\u00e4stare Hasselblatt, begav sig med kapten Hult som tolk, ned till varvstranden f\u00f6r att h\u00f6ra vad det egentligen var fr\u00e5ga om. Svaret utf\u00f6ll efter f\u00f6rh\u00e5llandena artigt nog. Man ville endast f\u00e5 diverse proviant, eftersom hungern var ett m\u00e4nskligt ont, och s\u00e5som belevade v\u00e4rdar kunde det v\u00e4l inte falla Kristinestadsborna in att fordra betalning. \u00a0D\u00e4rmed var den saken klar och n\u00e5gon illumination till fr\u00e5gans belysning, p\u00e5 varvet eller p\u00e5 \u00f6stra sidan var inte n\u00f6dig. De rara g\u00e4sterna tog emellertid omgivningarna i betraktande och ett par av barkasserna for, v\u00e4l rustade, genom den s\u00e5 kallade sluss\u00f6ppningen i stadens st\u00e5tliga stenbro in i Norrfj\u00e4rden. Vid detta tillf\u00e4lle var bron fullbesatt med nyfikna stadsbor. Fr\u00e5n slusslocket kunde man ju se de fr\u00e4mmande personerna uppifr\u00e5n ned\u00e5t, och dessa \u00e5 sin sida f\u00f6rde gentlemannalikt handen till m\u00f6ssan f\u00f6r sk\u00f6nheterna d\u00e4ruppe.<\/p>\n

N\u00e5got minne av bes\u00f6ket m\u00e5ste fr\u00e4mlingarna emellertid f\u00e5 med sig och s\u00e5som synnerligen l\u00e4mplig f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let befanns en skonare, som blivit avtacklad och neds\u00e4nkt i viken innanf\u00f6r varvet. Arrangemanget skulle f\u00f6rst\u00e5s tyda p\u00e5 vrak, men det lyckades inte, och skonaren som tillh\u00f6rde r\u00e5dmannen och handlanden G. Holmudd, blev i hast upptagen och f\u00f6rdes bort i obekanta \u00f6den. Odelat angen\u00e4mt var intrycket av visiten allts\u00e5 inte, och f\u00f6ljande v\u00e5r 1855, rustade man sig f\u00f6r att g\u00f6ra den eventuellt n\u00f6diga v\u00e4lf\u00e4gnaden s\u00e5 inneh\u00e5llsrik som m\u00f6jligt.<\/p>\n

Tv\u00e5 kompanier av den delvis \u00e5teruppsatta indelta arm\u00e9n, n\u00e4mligen N\u00e4rpes och Vasa kompani, f\u00f6rlades h\u00e4r i god tid och inkvarterades dels i staden, dels i magasin p\u00e5 \u00f6stra sidan. \u00a0De gr\u00e5a gossarnas n\u00e4rvaro v\u00e4ckte ocks\u00e5 hos en och annan av stadsborna slumrande krigiska anlag till livs. Mordvapen av diverse slag s\u00f6ktes fram och gjordes stridsdugliga och n\u00e5gra artigheter av vare sig engelsman eller fransos skulle inte tolereras. Milit\u00e4ren hade h\u00e4mtat n\u00e5gra kanoner med sig, och p\u00e5 den s\u00e5 kallade R\u00e5dmansskatan snett emot syd\u00f6stra h\u00f6rnet av staden uppf\u00f6rdes under stadsfogden G. A Ramstr\u00f6ms uppsikt en rad batterier.<\/p>\n

Platsen var strategiskt viktig s\u00e5som bel\u00e4gen just vid inloppet till den inre hamnen, och \u00e4ven n\u00e4rmare staden byggdes batterier j\u00e4mte br\u00f6stv\u00e4rn f\u00f6r skarpskyttarna. Och d\u00e5 ett bombardemang inte ans\u00e5gs ot\u00e4nkbart, hade stadsborna \u00e5lagts att h\u00e5lla sina brandredskap i skick, vattentunnor uppe p\u00e5 taken o. s. v. \u00a0S\u00e5 en dag i augusti 1855, ungef\u00e4r samtidigt som engelsm\u00e4nnen gjorde fiasko i Br\u00e4nd\u00f6 sund invid Vasa, stod den stora bataljen. N\u00e5gra franska fartyg, en avdelning av Penauds eskader, hade tagit Kristinestad p\u00e5 sin lott och stannade, till en b\u00f6rjan synbarligen f\u00f6rs\u00e4nkta i djupt mediterande, utanf\u00f6r hamnen. V\u00e4ntade man, att Kristinestadsdamerna skulle komma ut och parlera franska, s\u00e5 misstog man sig. Slutligen s\u00e4ndes n\u00e5gra v\u00e4l bemannade barkasser in emot staden.<\/p>\n

P\u00e5 R\u00e5dmansskatan var allt ordnat till strid, och synbarligen hoppades bef\u00e4let, att aff\u00e4ren skulle avl\u00f6pa p\u00e5 samma s\u00e4tt som i Gamlakarleby, d\u00e4r fienden ju hade g\u00e5tt huvudstupa i f\u00e4llan. Men det m\u00e5tte ha st\u00e5tt illa till med disciplinen bland v\u00e5ra skarpskyttar. S\u00e5 snart barkasserna kommit inom skotth\u00e5ll, sprang n\u00e5gra av v\u00e5ra f\u00f6rsvarare hojtande och skrikande ned till stranden, andra f\u00f6ljde efter, bef\u00e4lets uppmaningar till stillhet lyddes inte. \u00a0I ivern vadade flera soldater ut i vattnet och avlossade h\u00e4r fr\u00e5n skott p\u00e5 skott mot fienden. Nu sk\u00f6ts det \u00e4ven fr\u00e5n batterierna Huruvida skotten tr\u00e4ffade m\u00e5let, vet jag inte, men p\u00e5 barkasserna hade man emellertid m\u00e4rkt, att d\u00e4r var ugglor i mossen, man gjorde helt om och rodde tillbaka till fartygen. Efter par dagar l\u00e4ttade dessa fartyg ankar och for sin v\u00e4g utan att vidare l\u00e5ta h\u00f6ra av sig. Det Napoleonska kejsard\u00f6met skulle inte sk\u00e4ra n\u00e5gon lager i Kristinestad. \u00a0Och d\u00e4rmed var Krimkriget avslutat f\u00f6r Kristinestads vidkommande.<\/p>\n

Den \u00e5terst\u00e5ende delen av sommaren f\u00f6rfl\u00f6t lugnt och i mars 1856 ingicks ju den allm\u00e4nna freden. Men fortfarande st\u00e5r batterierna p\u00e5 R\u00e5dmansskatan kvar, erinrande om hj\u00e4lted\u00e5d, som m\u00e5h\u00e4nda till lycka f\u00f6r det lilla samh\u00e4llet inte blev utf\u00f6rda.<\/p>\n

Generalguvern\u00f6r Berg p\u00e5 bes\u00f6k.<\/strong><\/h4>\n

Mitt under Krimkriget kr\u00f6ntes Alexander II till kejsare i Ryssland i mars 1855. Den nya kejsaren utn\u00e4mnde d\u00e5 F.W.R. Berg (1794-1874) till generalguvern\u00f6r \u00f6ver Finland. Denne var f\u00f6dd i Livland i dagens Estland och blev general i den ryska arm\u00e9n, d\u00e4r han deltog i flera f\u00e4ltt\u00e5g, bland annat mot Napoleon.<\/p>\n

\"\"
Fredrik Wilhelm Rembert Berg (1794-1874) utn\u00e4mndes i mars 1855 till generalguvern\u00f6r \u00f6ver storfurstend\u00f6men Finland, allts\u00e5 det h\u00f6gsta \u00e4mbetet direkt underst\u00e4lld den ryska kejsaren. I november 1861 beg\u00e4rde han om avsked och fick d\u00e5 en ny tj\u00e4nst i Polen, d\u00e4r han stannade tills han dog 1874.<\/figcaption><\/figure>\n

Enligt tidningen Ilmarinen 3.3.1855 s\u00e5 skulle Berg ha bes\u00f6kt Kristinestad f\u00f6rsta g\u00e5ngen i februari 1855. Stadens ledande m\u00e4n bj\u00f6d p\u00e5 en festm\u00e5ltid, d\u00e4r det sk\u00e5lades f\u00f6r den nya kejsaren.<\/p>\n

Berg bosatte sig i Helsingfors efter att han utn\u00e4mndes, i motsats till sina f\u00f6retr\u00e4dare som alla hade bott i St. Petersburg. I Finland s\u00e5g man nu risker d\u00e5 den h\u00f6ga tj\u00e4nstemannen befann sig i landet och d\u00e4rmed hade b\u00e4ttre insyn i landets angel\u00e4genheter \u00e4n vad f\u00f6retr\u00e4darna hade haft. Kanske den finska autonomin var hotad!<\/p>\n

Enligt Vasabladet i augusti 1856 s\u00e5 hade den nya kejsaren Alexander II hade bara hunnit g\u00f6ra n\u00e5gra kortare resor i s\u00f6dra Finland och s\u00e5 \u00f6nskade han att generalguvern\u00f6ren Berg skulle bes\u00f6ka de viktigaste st\u00e4derna i \u00d6sterbotten. I juli 1856 hade denne d\u00e5 bes\u00f6kt de nordliga st\u00e4derna i Bottenviken och p\u00e5 kv\u00e4llen den 27 juli 1856 anl\u00e4nde generalguvern\u00f6ren med f\u00f6lje till Vasa.<\/p>\n

Berg anl\u00e4nde till Korsholms modellfarm, d\u00e4r han togs emot av stadens borgm\u00e4stare, l\u00e4nets guvern\u00f6r och de h\u00f6gsta milit\u00e4rerna. Sj\u00e4lva staden hade f\u00f6rst\u00f6rts i en brand 1852 och stadens ledare, pr\u00e4sterna, magistraten, handelsm\u00e4nnen, borgarna och de \u00e4ldste beg\u00e4rde nu hj\u00e4lp av generalguvern\u00f6ren f\u00f6r att kunna bygga upp staden igen. Den 28 juli bes\u00f6kte Berg platsen d\u00e4r den nya staden skulle byggas och han gjorde ocks\u00e5 en kort b\u00e5ttur p\u00e5 havet n\u00e4ra Br\u00e4nd\u00f6. Generalguvern\u00f6ren lovade att g\u00f6ra sitt b\u00e4sta \u201doch ville H. Exc. tillf\u00f6rs\u00e4kra den s\u00e5 sv\u00e5rt brandskadade stadens inv\u00e5nare allt det underst\u00f6d och de l\u00e5nebidrag, som f\u00f6r stadens snara och s\u00e4kra \u00e5teruppbyggande af en n\u00e5dig och huld Monark, samt v\u00e4lvillig och landsfaderlig regering fr\u00e5n allm\u00e4nna tillg\u00e5ngar kunna lemmas\u201d.<\/p>\n

F\u00f6ljande dag den 29 juli mottog generalguvern\u00f6ren stadens avskedsuppvaktningar och kl.12 fortsatte han resan mot Kask\u00f6 och Kristinestad tillsammans med sin svit.<\/p>\n

Generalguvern\u00f6ren i Kask\u00f6.<\/strong><\/p>\n

Den 29 juli p\u00e5 kv\u00e4llen anl\u00e4nde generalguvern\u00f6ren med f\u00f6lje till Kask\u00f6. S\u00e5 h\u00e4r skrev Vasabladets korrespondent fr\u00e5n bes\u00f6ket: (texten \u00e4r litet moderniserad)<\/p>\n

– Vadan denna ovanliga r\u00f6relse p\u00e5 v\u00e5r l\u00e5nga och raka, om ock ej av palatser kantade huvudgata? Varf\u00f6r dessa festligt svajaden flaggor och dessa \u00f6ver det lugna sundet d\u00e5nande kanonskott? S\u00e5 kunde i g\u00e5r kv\u00e4ll n\u00e5gon Kask\u00f6bo ha med f\u00f6rv\u00e5ning fr\u00e5gat sig, om inte alla vetat vad som var \u00e5 f\u00e4rde. N\u00e4mnda afton omkring kl. 6 s\u00e5gs en rad dammiga resvagnar k\u00f6ra in i staden. <\/em><\/p>\n

Det var Finlands Generalguvern\u00f6r, som under sin \u00e4mbetsresa i landet, \u00e5tf\u00f6ljd av flera h\u00f6ga \u00e4mbetsm\u00e4n, hedrade staden med sitt bes\u00f6k. Kort efter sin ankomst behagade Hans Excellens ta emot uppvakning av ortens tj\u00e4nstem\u00e4n och medlemmar av stadens borgerskap. D\u00e4rp\u00e5 begav sig H. Exc. till kyrkan och r\u00e5dstugan, vilka i Kask\u00f6 tillsammans med skolan finns under samma tak.<\/em><\/p>\n

Vidare inspekterades packhuset och f\u00f6r att f\u00e5 en b\u00e4ttre \u00f6versyn av stadens hamn och bel\u00e4genhet steg han upp p\u00e5 d\u00e4cket p\u00e5 ett skepp i stadens s\u00f6dra \u00e4nda. Skeppet tillh\u00f6rde apotekaren B\u00e4cker och handlanden Thuring, som passade p\u00e5 att f\u00e5 lov att uppkalla skeppet efter generalguvern\u00f6ren.<\/em><\/p>\n

Sedan stadens brandredskap tagits i betraktande, bj\u00f6d stadens borgare p\u00e5 en sup\u00e9 f\u00f6r generalguvern\u00f6ren. Under sup\u00e9n sk\u00e5lades och hurrades det f\u00f6r generalguvern\u00f6ren, som i ett kort tal p\u00e5 tyska \u00f6nskade Kask\u00f6 stad v\u00e4lg\u00e5ng och han p\u00e5minde om framlidne Kanslir\u00e5det Bladhs f\u00f6rtj\u00e4nster f\u00f6r staden.<\/em><\/p>\n

Den 30 juli 1856 fortsatte H. Exc. sin resa kl. 7 p\u00e5 morgonen. Flera g\u00e5nger yttrade han sin beundran \u00f6ver stadens f\u00f6rtr\u00e4ffliga l\u00e4ge och han beklagade att den i anseende till grannskapet av Kristinestad inte kunnat vinna n\u00e5gon st\u00f6rre uppkomst. Han anm\u00e4rkte om de \u00e5tg\u00e4rder som Sveriges regering gjort f\u00f6r stadens hj\u00e4lpande med handeln men att ingenting g\u00e5r att utr\u00e4tta med v\u00e5ld.<\/em><\/p>\n

Stadsborna i Kask\u00f6, som hos H. Exc. med gl\u00e4dje anm\u00e4rkte mycken ungdomlig livlighet och raskhet, samt tjusades av hans nedl\u00e5tande och v\u00e4lvilliga v\u00e4sen, lyck\u00f6nskade sig sj\u00e4lva d\u00e5 H.Exc, behagat personligen bes\u00f6ka staden. De var glada att han dessutom var underr\u00e4ttad om de f\u00f6rdelar som stadens l\u00e4ge och sk\u00f6na hamn kunde erbjuda.<\/em><\/p>\n

Varje fosterlandsv\u00e4n hoppas p\u00e5 en mera utvecklad handel och industri i v\u00e5rt land, skall s\u00e4kert bli p\u00e5mind om dessa f\u00f6rdelar, som s\u00e4kert inte l\u00e4mnas utan uppm\u00e4rksamhet. M\u00e5tte, s\u00e5som en f\u00f6ljd d\u00e4rav, i en icke s\u00e5 avl\u00e4gsen framtid hamnen, vars vattenspegel endast f\u00e5ras endast av fiskarb\u00e5tar. M\u00e5 hamnen anv\u00e4ndas av stolta skepp i stor m\u00e4ngd, som tillf\u00f6r v\u00e4lst\u00e5nd i den fredliga handeln. M\u00e5tte ocks\u00e5 industrin med pustande \u00e5ngmaskiner, bos\u00e4tta sig p\u00e5 Kask\u00f6s str\u00e4nder!<\/em><\/p>\n

I texten omn\u00e4mndes kanslir\u00e5det Bladh. Han f\u00f6ruts\u00e5g en vacker framtid f\u00f6r Kask\u00f6 i kommersiellt och industriellt h\u00e4nseende. Frikostigt anv\u00e4nde han frukterna va ett verksamt liv till att f\u00f6rverkliga denna dr\u00f6m. Framg\u00e5ngen gynnade dock inte hans f\u00f6retag. Havet slukades hans skepp och kriget sk\u00f6vlade en stor del av hans f\u00f6rm\u00f6genhet.<\/em><\/p>\n

Kask\u00f6 kvarst\u00e5r i sin obetydlighet men kan \u00e4nda tacka Bladh f\u00f6r sin existens. Sj\u00e4lv vilar han i en grav p\u00e5 en tyst \u00e4ng, p\u00e5 det Benvik som han en g\u00e5ng \u00e4gde. Skogen, som \u00e4r m\u00f6rk och allvarsam omsluter denne verksamma medborgares vilostad och n\u00e5gon ensam taltrast sl\u00e5r i sommarkv\u00e4llen vemodsfulla toner i granens krona. Det som g\u00f6mt \u00e4r dock inte gl\u00f6mt. Vi skall hoppas att Bladjs \u00e4lsklingsplan inte blir enbart en dr\u00f6m.<\/em><\/p>\n

Generalguvern\u00f6ren i Kristinestad.<\/em><\/strong><\/p>\n

Hans. Exc. Generalguvn\u00f6ren \u00f6ver Finland Berg, anl\u00e4nde under sin inspektionsresa i landet till Kristinestad onsdagen den 30 juli kl. 9 p\u00e5 f\u00f6rmiddagen. Han \u00e5tf\u00f6ljdes av sin svit och l\u00e4nets guvern\u00f6r och han mottogs av staden h\u00f6gsta tj\u00e4nstem\u00e4n. Milit\u00e4ra och civila tj\u00e4nstem\u00e4n, pr\u00e4sterskapet, stadens magistrat och borgare uppvaktade generalguvern\u00f6ren med anh\u00e5llan om hj\u00e4lp i kommersiellt syfte.<\/em><\/p>\n

Efter att ha inspekterat kyrkan, skolhuset, r\u00e5dhuset, apoteket och andra allm\u00e4nna inr\u00e4ttningar, s\u00e5 synade han stadens sprutor och brandredskap. Sedan hade allmogen m\u00f6jlighet att anh\u00e5lla om \u00e5tg\u00e4rder.<\/em><\/p>\n

Klockan halv ett p\u00e5 dagen bj\u00f6d borgerskapet p\u00e5 en middagsm\u00e5ltid och under livliga hurrarop och kanonsalut, f\u00f6reslogs underd\u00e5nig sk\u00e5l f\u00f6rst f\u00f6r kejsaren och sedan f\u00f6r generalguvern\u00f6ren. Denne behagade i de mest v\u00e4lvilliga ordalag tolka Hans Majest\u00e4t Kejsarens N\u00e5diga t\u00e4nkes\u00e4tt f\u00f6r landets v\u00e4lg\u00e5ng och framtid och slutligen f\u00f6reslog han en sk\u00e5l f\u00f6r staden.<\/em><\/p>\n

Efter m\u00e5ltiden bes\u00f6kte generalguvern\u00f6ren Berg stadens hamn, d\u00e4r H. O. Fontells nya fartyg l\u00e5g. Det kallades \u201dAallotar\u201d och hade g\u00e5tt av stapeln dagen innan och det \u00e4r sannolikt det st\u00f6rsta kofferdiskepp som Finland \u00e4ger, hela 475 l\u00e4ster.<\/em><\/p>\n

Kl. 4 p\u00e5 eftermiddagen reste H. Exc. fr\u00e5n staden mot Tammerfors, under kanonsalut och folkets hurrarop.<\/em><\/p>\n

\"\"
Den 21 april 1855 publicerade tidningen Ilmarinen en artikel om de ryska truppernas avt\u00e5g fr\u00e5n staden v\u00e5ren 1855.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i april 2020: Storfurstend\u00f6met Finland som var en del av det ryska riket, deltog inte aktivt i Krimkriget 1853-1856. Trots att det i Finland inte fanns n\u00e5gon milit\u00e4rutbildning, s\u00e5 fanns det nog en del m\u00e4n som Forts\u00e4tt l\u00e4sa Krimkriget och annat i Kristinestad.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":6289,"menu_order":4,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-16241","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16241","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=16241"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16241\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":21246,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16241\/revisions\/21246"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/6289"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=16241"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}