{"id":15884,"date":"2020-04-03T11:13:02","date_gmt":"2020-04-03T08:13:02","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=15884"},"modified":"2020-04-03T11:13:02","modified_gmt":"2020-04-03T08:13:02","slug":"artikel-om-von-schwerin-i-jullyktan","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=15884","title":{"rendered":"Artikel om von Schwerin i Jullyktan."},"content":{"rendered":"<p><span style=\"color: #000080;\">S\u00e5 h\u00e4r skrev en ok\u00e4nd skribent om denna unga krigare i tidskriften Jullyktan \u00e5r 1912. Jullyktan trycktes p\u00e5 F. W. Unggrens boktryckeri i Vasa och den utkom med ett julnummer mellan \u00e5ren 1909-1929. S\u00e5 h\u00e4r skrevs det d\u00e5:<\/span><\/p>\n<p>Den av Runeberg besjungne Vilhelm v. Schwerin f\u00f6ddes p\u00e5 pr\u00e4stg\u00e5rden i Sala socken, n\u00e4ra staden Sala i V\u00e4stmanland, Sverige. Hans far var en myndig prost, greve Fredrik Bogislaus v. Schwerin. Denne satte som det h\u00f6gsta m\u00e4nskliga livsm\u00e5l; m\u00e4nniskans utveckling som enskild och medborgare. I enlighet h\u00e4rmed uppfostrade han sina s\u00f6ner: han f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e4rda deras vilja, st\u00e5ls\u00e4tta deras karakt\u00e4r, v\u00e4cka h\u00e4nf\u00f6relsens eld i deras inre f\u00f6r fosterland, plikt, trohet och sj\u00e4lvuppoffring. N\u00e4r Vilhelm 1802 f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen skulle l\u00e4mna hemmet fick han av fadern en liten \u201dmoralbok\u201d med faderliga r\u00e5d.<\/p>\n<p>I boken stod bl.a.: \u201dGenom arbete skall m\u00e4nniskan f\u00f6rv\u00e4rva medel till sitt uppeh\u00e4lle. En \u00e4rvd f\u00f6rm\u00f6genhet frikallar oss ej fr\u00e5n denna plikt. Efter sina inkomster skall man r\u00e4tta sina utgifter. Ger man ut mer, \u00e4n man f\u00f6rv\u00e4rvar, m\u00e5ste man l\u00e5na. Men l\u00e5n m\u00e5ste betalas. Sker det icke, kallas man en bedragare. L\u00e5na aldrig utan att vara s\u00e4ker om att kunna \u00e5terbetala vad du l\u00e5nat. Det \u00e4r sv\u00e5rt att sakna vad man finner sig beh\u00f6va. Men \u00e4n sv\u00e5rare \u00e4r det att, j\u00e4mte det man \u00e4r fattig, n\u00f6dgas anse sig f\u00f6r o\u00e4rlig\u201d.<\/p>\n<p>Vad vi h\u00e4r skrivit, i v\u00e4lment avsikt att befordra Vilhelms framtida v\u00e4l, b\u00f6r Vilhelm med uppm\u00e4rksamhet l\u00e4sa varje ny\u00e5rsdag, som Gud l\u00e5ter honom \u00f6verleva.De ny\u00e5rsdagar han hade att leva voro emellertid r\u00e4knade.<\/p>\n<p>Det var m\u00f6rka, tunga tider f\u00f6r Sverige. V\u00e5r konung var den envise, obeg\u00e5vade env\u00e5ldsh\u00e4rskaren Gustaf IV Adolf. Han hade genom att oklokt deltaga i \u00d6sterrikes, Rysslands och Preussens krig mot den d\u00e5 allsm\u00e4ktige kejsar Napoleon s\u00e5 retat denne, att Napoleon \u00e5 sin sida besl\u00f6t att krossa b\u00e5de Sverige och dess kung. H\u00e4rf\u00f6r begagnade han sig av Ryssland. Han rent av eggade detta lands kejsare, Alexander I, att kasta sig \u00f6ver sin granne, som nyss varit ryssarnas bundsf\u00f6rvant. I februari 1808 br\u00f6t ryska trupper in i v\u00e5rt s\u00e5 ofta av krig hems\u00f6kta land. Och nu b\u00f6rjade detta dystra, f\u00f6rf\u00e4rliga krig, d\u00e4runder svenskar och finnar f\u00f6r sista g\u00e5ngen k\u00e4mpade och bl\u00f6dde tillsammans under denna bl\u00e5gula fana, som varit deras ban\u00e9r redan i L\u00fctzenslaget. Alla k\u00e4nner vi till de stora namnen Adlercreutz, segraren vid Siikajoki, Revolaks och Lappo, alla ha vi h\u00f6rt om D\u00f6beln vid Jutas, alla har vi l\u00e4st eller h\u00f6rt om Oravais\u2019 blodiga dag. Och det var h\u00e4r, som den unge Vilhelm fick sitt banes\u00e5r.<\/p>\n<p>I slaget vid Oravais var 2 \/3 av arm\u00e9n svenskar, de flesta nyss anl\u00e4nda fr\u00e5n Sverige. De k\u00e4mpade den heta striden tillsammans med savolaksare och \u00f6sterbottningar. Det var en vacker h\u00f6stdag, och solen lyste varmt och glatt p\u00e5 \u00e5sar och \u00e4ngar, som innan aftonen skulle dr\u00e4nkas av tusendens blod.<\/p>\n<p>Sj\u00e4lva striden utk\u00e4mpades f\u00f6rst nere i dalen p\u00e5 \u00f6mse sidor av den genomflytande \u00e5n. Det s\u00e5g ut, som om svenskar och finnar skulle segra, och ett tag var man viss d\u00e4rom; detta \u00f6gonblick har blivit s\u00e5 skildrat: uppl\u00e4nningarna, vilka t\u00e5gade fram l\u00e4ngs v\u00e4gen, framryckte med oemotst\u00e5ndlig kraft, och v\u00e4stmanl\u00e4nningarna, som marscherade p\u00e5 \u00e4ngen i ett f\u00f6r\u00f6dande kulregn, blev icke heller efter. Manfallet var stort, redan innan bataljonen hann till \u00e5n, men den kommenderande majoren ropade: \u00bbfram\u00e5t, gossar\u00bb, och med d\u00e5nande hurra stormade truppen mot \u00e5n och \u00f6ver den. Men p\u00e5 andra sidan gapade de ryska kanonmynningarna svenskarna rakt i ansiktet. I ett nu blixtrade elden och kartescherna sprutade fram. H\u00e4lften av svenskarna kastades till marken, m\u00e5nga f\u00f6r alltid, och d\u00e5 de andra framstormande str\u00e4ckte ut h\u00e4nderna f\u00f6r att gripa de ryska kanonerna, v\u00e4nde ryssarna dessa i otrolig hast och flydde. I ett nu f\u00f6rlorade svenskarna besinningen: segern var vunnen, och i segerjubel st\u00f6rtade alla trupper i uppl\u00f6st ordning efter de flyende d\u00e5 pl\u00f6tsligt en ny, samlad rysk styrka ryckte fram, och nu m\u00e5ste svenskar och finnar i sin tur vika. Bland dem, som h\u00f6ll l\u00e4ngst st\u00e5nd, var en skara v\u00e4stmanl\u00e4nningar och Savolaks\u2019 j\u00e4gare; utan att f\u00f6rst\u00e5 varandras spr\u00e5k ropade de turvis uppmuntrande till varandra att s\u00e4lja livet dyrt. N\u00e4r s\u00e5 dagen var slut och kampen, hade n\u00e4ra 2,000 svenskar och finnar stupat; och den slagna svensk-finska arm\u00e9n m\u00e5ste skyndsamt retirera norrut.<\/p>\n<p>Bland de m\u00e5nga sv\u00e5rt s\u00e5rade var ocks\u00e5 den unge Vilhelm von Schwerin, som med sitt batteri var vid Platens brigad, vilken utgjorde f\u00f6rposten. Hemma i den stilla svenska pr\u00e4stg\u00e5rden gick f\u00f6r\u00e4ldrarna i djup \u00e5ngest f\u00f6r sina s\u00f6ner, som b\u00e5da var ute i kriget. En senh\u00f6stdag medf\u00f6rde posten brev om Vilhelm, ett fr\u00e5n en n\u00e4ra v\u00e4n, den tappre finske generalen Aminoff.<\/p>\n<p>\u00bb\u00c4lskade v\u00e4n\u00bb, skrev general Aminoff fr\u00e5n h\u00f6gkvarteret i Kronoby den 17 sept. 1808, \u00bbav en h\u00e4ndelse fick jag veta, att du hade en son ibland de fr\u00e5n Sverige hits\u00e4nda trupper, och denne din v\u00e4rdige son m\u00e5r gudilov v\u00e4l efter \u00f6verst\u00e5ndna faror. Den 14 d;s var en blodig dag vid denna arm\u00e9, och vid Oravais ha m\u00e5nga hj\u00e4ltar stupat och \u00e4ro s\u00e5rade. Din son Vilhelm har med den utm\u00e4rktaste tapperhet, r\u00e5dighet och klokhet vid sina \u00e5r vid denna batalj liksom f\u00f6rut vid \u00d6mossa f\u00f6rt sitt bef\u00e4l med sina f\u00f6rm\u00e4ns enh\u00e4lliga bifall. Omringad av fiender, manskapet stungna av bajonetter, h\u00e4star likaledes f\u00f6r sina kanoner, sj\u00e4lv en sv\u00e5r kontusion i foten, en h\u00e4r av stensk\u00e4rvor, fr\u00e4lser han sin kanon, och dammar p\u00e5 fienden, utg\u00f6r hela aff\u00e4ren oaktat s\u00e5rad, f\u00e5r tre kulor genom sin kapprock, en kanonkula som plattar hans sabelbalja, en kula genom hatten mitt \u00f6ver hj\u00e4ssan, s\u00e5 han damp i backen, och hans h\u00e4st tre kulor i livet, Guds hand har honom bevarat. Vid aff\u00e4rens slut blev han inf\u00f6rd med flera blesserade uti Oravais by fienden p\u00e5tr\u00e4ngde; kulor gingo genom f\u00f6nstren, d\u00e4r han l\u00e5g en v\u00e4stmanlandsofficer springer in i rummet, tar gossen p\u00e5 ryggen, kastar honom p\u00e5 en k\u00e4rra, och han blev lyckligen fr\u00e4lsad. Nu f\u00f6ljer han mig tills han blir fullkomligen \u00e5terst\u00e4lld lyckliga de f\u00f6r\u00e4ldrar, vars son b\u00f6rjat sin bana s\u00e5 \u00e4rorikt.\u00bb<\/p>\n<p>Den unge Vilhelms von Schwerinsbrev \u00e4r skrivet samma dag:<\/p>\n<p>H\u00f6gkvarteret Kronoby 17 sept. 1808.<\/p>\n<p>Mina \u00e4lskade f\u00f6r\u00e4ldrar!<\/p>\n<p>Jag har ej allt sedan Grisslehamn funnit n\u00e5got st\u00e4lle, som jag kunde skriva fr\u00e5n, ty postkontoret f\u00f6ljer alltid h\u00f6gkvarteret, som \u00e4r vida skilt fr\u00e5n arm\u00e9n. Sedan vi \u00e4nda till augusti m\u00e5nads slut g\u00e5tt och drivit p\u00e5 sj\u00f6n, fingo vi \u00e4ndtligen debarkera i Kristinestad. Debarkeringen gick p\u00e5 en i dag, och om natten marscherade vi en mil till Lappfj\u00e4rd. Vi l\u00e5go och sov som b\u00e4st, d\u00e5 larm slogs, och jag fick l\u00e4mna min sk\u00f6na b\u00e4dd. Aff\u00e4ren p\u00e5stod 5 \u00e5 6 timmar, men d\u00e4r fick intet batteri vara med. Ryssarna blev slagna, och vi f\u00f6rf\u00f6ljde dem \u00e4nda till \u00d6mossa, 2 mil fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. D\u00e4r gjordes halt, och \u00f6verstel\u00f6jtnant Drufva detacherades med 500 man samt 2 kanoner under mitt bef\u00e4l f\u00f6r att h\u00e4r kvarbliva med order att st\u00e5 till sista man. H\u00e4r var en j\u00e4mmerfull bel\u00e4genhet! Folket s\u00e5g sig 2 mil skilt fr\u00e5n arm\u00e9n, posterade mot ryssarnas huvudstyrka. Mitt folk ledsnade, de s\u00e5g uppl\u00e4nningarna l\u00f6sas av var afton, men fingo sj\u00e4lva i nio dygn oupph\u00f6rligt ligga p\u00e5 f\u00e4ltvakt och blev tillika med mig m\u00e5nga n\u00e4tter och m\u00e5nga dagar genombl\u00f6tta av h\u00e4llregn. Intet annat \u00e4n min \u00f6mma v\u00e5rd \u00f6ver dem kunde avh\u00e5lla dem fr\u00e5n att klaga, jag anv\u00e4nder alltid och g\u00e4rna mina \u00f6verfl\u00f6diga pengar av mitt traktamente till deras b\u00e4sta. 9:de dygnet om morgonen blev vi h\u00e4ftigt attackerade. Jag skulle nu sj\u00e4lv f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen g\u00e5 i elden, jag skulle f\u00f6ra mitt folk f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen dit, och jag skulle med 2 kanoner f\u00f6rsvara platsen mot fiendens o\u00e4ndligt m\u00e5nga b\u00e5de haubitser och kanoner. Det f\u00f6rsta var ej sv\u00e5rt; jag tog genast kall min och f\u00f6rblev kall. Det andra var v\u00e4rre. Mitt folk var f\u00f6rsta g\u00e5ngen i elden, de s\u00e5g efter kulorna och sprang bakom just i den mest avg\u00f6rande stunden. Jag kunde inte springa efter, utan gjorde sj\u00e4lv 5 mans tj\u00e4nst vid kanon. D\u00e5 aff\u00e4ren hade saktat sig n\u00e5got, gick jag fast\u00e4n n\u00e4stan avd\u00e5nad av tr\u00f6tthet efter dem, f\u00f6rest\u00e4llde dem deras feghet; d\u00e5 sprang de alla fram som t\u00e4nda ljus var och en p\u00e5 sina st\u00e4llen. H\u00e4r stupade folk som gr\u00e4s. Nu g\u00e4llde det. Kosackerna gjorde 3 g\u00e5nger chock p\u00e5 mina blottade kanoner, kastade sina pikar, men jag m\u00f6tte dem med drufhagel, och de retirerade.<\/p>\n<p>P\u00e5 detta s\u00e4tt fortsatte vi aff\u00e4ren under en best\u00e4ndig eld i 5 timmar och retirerade 1 1\/2 mil, d\u00e4r halt gjordes. H\u00e4r kom Drufvan med hela officersk\u00e5ren, omfamnade mig, tackade mig, att jag fr\u00e4lst dem. Folket hurrade och \u00f6nskade mig en best\u00e4ndig v\u00e4lf\u00e4rd. Snart d\u00e4refter fick vi en batalj, den l\u00e5ngvarigaste och blodigaste h\u00e4r varit i detta krig. Denna stod vid Oravais och varade fr\u00e5n kl. 6 om morgonen till kl. 11 om aftonen. Jag underh\u00f6ll ensam en \u00e4nda tills middagen elden med mina kanoner, d\u00e5 jag vid denna tid blev blesserad. De skulle just sl\u00e4pa bort mig, d\u00e5 en av mina karlar ber\u00e4ttade, att jag var kringr\u00e4nd; jag repade mig, satte mig p\u00e5 en kanonh\u00e4st, ty min egen var skjuten, l\u00e4t folket hurra, satte mig fr\u00e4mst i spetsen, ropade: kamrater, f\u00f6lj mig; jag kommenderade marsch, marsch och slog mig igenom fienden, som tog emot mig med f\u00e4lld bajonett. Jag fick 3 kulor uti kappan, och m\u00e5nga av mitt folk blev stuckna. Generalerna Adlercreutz och Vegesack tackade mig p\u00e5 det h\u00f6gsta. Om morgonen skulle jag g\u00e5 ut och rekognosera, d\u00e5 jag fick en kula genom m\u00f6ssan, varav jag f\u00f6ll omkull. Jag uppt\u00e4ckte fan bakom sten, tog gev\u00e4ret av en soldat och sk\u00f6t honom. Om aftonen mot skymningen fick jag en ny blessyr, de sl\u00e4pade mig till n\u00e4rmaste by, d\u00e4r jag l\u00e5g till dess fiendens kulor kom in genom f\u00f6nstren. Jag hade blivit kvar, om inte en \u00e4del officer, som jag \u00e4nnu ej l\u00e4rt k\u00e4nna, kastade mig p\u00e5 sin rygg och vi kom lyckligen undan. V\u00e5r f\u00f6rlust \u00e4r s\u00e4kert 2,000 man och 30 \u00e5 40 officerare.<\/p>\n<p>Generalen Aminoff, den \u00e4delmodige mannen, tog upp mig, och nu m\u00e5r jag t\u00e4mligen v\u00e4l.<\/p>\n<p>Farv\u00e4l, \u00e4lskade och dyrkade f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon! Leven alltid v\u00e4l, \u00f6nskar eder best\u00e4ndigt tillgivne son, bror och v\u00e4n.<\/p>\n<p>Vilhelm.<\/p>\n<p>F\u00f6r\u00e4ldrarnas hopp var ej l\u00e5ngvarigt. N\u00e5gra veckor gick under bidan p\u00e5 n\u00e4sta post, som f\u00f6r hundra \u00e5r sedan kom s\u00e4llan och oregelbundet. Den medf\u00f6rde ett tungt d\u00f6dsbud i brev fr\u00e5n flera av finska krigets tappre veteraner.<\/p>\n<p>S\u00e5 skrev Aminoff den. 28 september 1808 fr\u00e5n Kalajoki: \u00bbK\u00e4raste v\u00e4n!- I mitt f\u00f6rra brev gladde jag ditt \u00f6mma fadershj\u00e4rta att din Vilhelm var utan fara. Mitt hj\u00e4rta brister, din son Vilhelm \u00e4r ej mer. Den unge hj\u00e4lten \u00e4r fallen upps\u00e4nde sin sista jordiska suck till himlen och de sista orden han uttalade, h\u00e4lsningar och v\u00e4lsignelser till sina \u00f6mma f\u00f6r\u00e4ldrar. Han l\u00e4mnade det timliga i g\u00e5r i v\u00e5ra armar, anfallen av den grymmaste feber. \u2013 Den enda tr\u00f6st jag kan ge eder, mina v\u00e4nner, \u00e4r att er Vilhelm \u00e4r saknad i arm\u00e9n s\u00e5som en ung hj\u00e4lte och f\u00e4derneslandets hopp. I dag \u00e4r han begraven i Kalajoki, jag s\u00f6rjer, jag gr\u00e5ter bittert, liksom jag f\u00f6rlorat mitt eget barn. \u00bb<\/p>\n<p>I flera andra brev omtalas, hur den d\u00f6ende dr\u00f6mde sig hemma i barnkammaren, d\u00e4r han trodde sig spela schack med sin far, och hur han ofta ropade: \u00bbMamma, mamma, kom kom och hj\u00e4lp mig!\u00bb<\/p>\n<p>Ett brev fr\u00e5n von Kothen, ocks\u00e5 han besjungen av Runeberg, redog\u00f6r f\u00f6r den tappre ynglingens sista stunder:<\/p>\n<p>\u201dMed ett av k\u00e4nslor uppr\u00f6rt hj\u00e4rta n\u00f6dgas jag tolka herrskapets sons sista \u00f6gonblick. D\u00e5 jag m\u00e4rkte, att sj\u00e4len var i strid med att l\u00e4mna kroppen och intet hopp till hans r\u00e4ddning, f\u00f6rest\u00e4llde jag honom de sista \u00f6gonblicken av m\u00e4nniskans levnad man \u00e4r skyldig Skaparen samt uppl\u00e4ste psalmen 396, som han tyst i pl\u00e5gornas stund med uppm\u00e4rksamhet \u00e5h\u00f6rde. Hans sista ord var \u00bbh\u00e4lsa pappa och mamma och tacka dem f\u00f6r allt gott och s\u00e5 avsomnade han i mina armar den 26 sistlidne september kl. 12 f. m. Skild fr\u00e5n arm\u00e9n kunde han ej f\u00e5 den milit\u00e4ra honn\u00f6ren vid sin begravning, utan jag var den ende som med ett sm\u00e4rtande hj\u00e4rta var p\u00e5 st\u00e4llet och beledsagade honom till sitt vilorum (Kalajoki kyrka) graven. Uti 8 dagars j\u00e4mn yrsel i mitt rum hade han dock sina mellanstunder, som voro rediga, n\u00e4mnde som oftast sin mamma och \u00f6nskade sig vara hemma, tills en sv\u00e5r blodst\u00f6rtning \u00e4ndade hans dagar.\u00bb<\/p>\n<p>\u00c5t denne v\u00e4n, von Kothen, hade unge Schwerin givit uppdrag att till f\u00f6r\u00e4ldrarna i det fj\u00e4rran k\u00e4ra hemmet s\u00e4nda en lock av hans h\u00e5r, samt hans \u00bbgenomborrade kapp rock, en krossad sabel och en genomskjuten hatt\u00bb. I slutet av november reste greve Schwerin till Stockholm f\u00f6r att mottaga de dyrbara minnena efter den \u00e4lskade sonen. H\u00e4rifr\u00e5n skrev han brev till sin hustru. Han ber\u00e4ttar \u00e5ter utf\u00f6rligt om sin gosses d\u00f6d och slutar ett brev s\u00e5: \u00bbV\u00e5r tr\u00f6st \u00e4r att det ges ett tillkommande liv och att vi d\u00e4r \u00e5terfinna denna avbild av Gud.\u00bb<\/p>\n<p>\u00bbIngen har\u00bb, s\u00e5 slutar han ett annat brev, \u00bbp\u00e5 l\u00e4nge d\u00f6tt s\u00e5 allm\u00e4nt beundrad och hyllad som denne 15-\u00e5rige yngling. Tro mig, min v\u00e4n, och tackom Gud, som h\u00e4dankallat honom hade han levat, s\u00e5 hade i st\u00e4llet f\u00f6r beundran avund och ilska blivit hans lott.\u00bb<\/p>\n<p>Under tiden satt den s\u00f6rjande modern ensam hemma. F\u00f6r de barn, hon \u00e4gde kvar i barnkammarens skydd, ber\u00e4ttade hon om den tappre broderns d\u00f6d. Och om h\u00f6staftnarna, n\u00e4r de sm\u00e5 somnat, st\u00f6rtregnet piskade mot rutorna och stormen ven \u00f6ver de \u00f6de f\u00e4lten, satt hon ensam och skrev. Modersk\u00e4nslorna formade sig till ord och strofer. Fru Cecilia B\u00e5\u00e5th-Holmberg har funnit dem i krigsarkivet i Stockholm:<\/p>\n<h6>Vad b\u00e5dar du, sorgliga vinterfl\u00e4kt,<\/h6>\n<h6>som regnflodens v\u00e5gor krusar<\/h6>\n<h6>och sliter fr\u00e5n grenen dess gulnade dr\u00e4kt<\/h6>\n<h6>och i rymden suckande susar?<\/h6>\n<h6><\/h6>\n<h6>\u00bbJag kommer\u00bb, han svarar, fr\u00e5n Suomis land,<\/h6>\n<h6>som bistra valkyrior h\u00e4rjat;<\/h6>\n<h6>en h\u00e4lsning jag f\u00f6r fr\u00e5n den blodiga strand<\/h6>\n<h6>vilken Oravais\u2019 hj\u00e4ltar f\u00e4rgat.<\/h6>\n<h6><\/h6>\n<h6>En h\u00e4lsning jag f\u00f6r fr\u00e5n en fallen v\u00e4n,<\/h6>\n<h6>fr\u00e5n gossen med manliga sinnet,<\/h6>\n<h6>vars lysande namn f\u00f6rvaras \u00e4n<\/h6>\n<h6>intill tidernas afton av minnet.<\/h6>\n<h6><\/h6>\n<h6>Hans hj\u00e4rta var kraftfullt, men sp\u00e4d hans arm,<\/h6>\n<h6>ej \u00e4mnad f\u00f6r m\u00e5ng\u00e5ra \u00f6den,<\/h6>\n<h6>betecknade nornan hans modiga barm<\/h6>\n<h6>som ett ungdomens offer \u00e5t d\u00f6den.<\/h6>\n<h6><\/h6>\n<h6>Ej unnades honom sin brutna r\u00f6st<\/h6>\n<h6>med sin faders snyftningar blanda,<\/h6>\n<h6>och icke att, tryckt mot sin moders br\u00f6st,<\/h6>\n<h6>utgjuta sin manliga anda<\/h6>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Poemet \u00e4r undertecknat: \u00bbF\u00f6rfattad av dess s\u00f6rjande moder.\u00bb<\/p>\n<p>\u00c4venledes sysslade hon i h\u00f6stkv\u00e4llarnas ensamhet med att efter de brev hon f\u00e5tt sammanfatta sin sons hj\u00e4lte\u00f6de i en \u00bbBer\u00e4ttelse, uppsatt av Vilhelms moder\u00bb (krigsarkivet). Det \u00e4r en enkel, fl\u00e4rdl\u00f6s skildring av Oravaisdagen och slutar s\u00e5: \u00bbDen 17 \u00e4r Vilhelms egen rapport f\u00f6rfattad, som jag har; den 26 dog han; den 28 begrovs han, och 2 dagar efter br\u00e4ndes vid retr\u00e4tten av v\u00e5ra egna Kalajoki kyrka, d\u00e4r han var begraven.\u00bb<\/p>\n<p>Hennes gosses grav var emellertid utpl\u00e5nad fr\u00e5n jorden, ingen visste mer platsen f\u00f6r den. Hon \u00f6nskade i st\u00e4llet ivrigt att f\u00e5 resa en minnesv\u00e5rd \u00f6ver honom hemma och bad E. G. Geijer, sin mans gode v\u00e4n, om en inskription. Han svarade: \u00bbJag skall t\u00e4nka p\u00e5 det, ty s\u00e5dant skall ej s\u00f6kas; det skall falla sig s\u00e5.\u00bb<\/p>\n<p>\u00bbHan menar f\u00f6rmodligen\u00bb, skrev hon till sin mor litet nedslagen, \u00bbatt man skall k\u00e4nna sig inspirerad han har r\u00e4tt, ty utan denna saknar man den r\u00e4tta driften \u00bb.<\/p>\n<p>Minnesv\u00e5rden kom ej att resas under hennes tid men inspirationen kom och med den dikten, i och f\u00f6r sig en of\u00f6rg\u00e4nglig minnesv\u00e5rd liksom sedan Runebergs. Geijers \u00e4r emellertid den samtida och uttrycker den tidens k\u00e4nslor:<\/p>\n<h6>Dig drev ditt unga hj\u00e4rta ut i striden;<\/h6>\n<h6>du ville se, var faran var att finna;<\/h6>\n<h6>med hj\u00e4lteiver i den vilda tiden,<\/h6>\n<h6>du gick att hennes grymma ynnest vinna.<\/h6>\n<h6>Hon vann dig k\u00e4r, d\u00e5 var din dag f\u00f6rliden;<\/h6>\n<h6>hon tog dig till sitt br\u00f6st som \u00e4lskarinna<\/h6>\n<h6>och av ditt blod med r\u00f6da rosor str\u00f6dde<\/h6>\n<h6>den bruds\u00e4ng, d\u00e4r i hennes famn du bl\u00f6dde.<\/h6>\n<h6><\/h6>\n<h6>Ej efter l\u00e5ga ting det hj\u00e4rta fr\u00e5gar,<\/h6>\n<h6>i vilket \u00e4rans helga flamma brinner.<\/h6>\n<h6>Som \u00f6rnen ung mot solens eld sig v\u00e5gar,<\/h6>\n<h6>det k\u00e4nner tidigt, var det hemmet finner.<\/h6>\n<h6>V\u00e4l vaktar d\u00f6d den str\u00e5t, som hj\u00e4lten t\u00e5gar;<\/h6>\n<h6>han ur dess hand dock segerkransen vinner;<\/h6>\n<h6>s\u00e5 har du ung kring hj\u00e4ssan lagern vevat<\/h6>\n<h6>och kunde du ock s\u00e4ga: jag har levat.<\/h6>\n<h6><\/h6>\n<h6>Var \u00e4r den stilla gravh\u00f6g, som f\u00e5tt d\u00f6lja<\/h6>\n<h6>vad mod och ungdom kunde sk\u00f6nast kalla?<\/h6>\n<h6>Jag ville den med v\u00e5rens blommor h\u00f6lja,<\/h6>\n<h6>som blomstra kort, likt dig, och hastigt falla,<\/h6>\n<h6>och vattna den ur flodens klara b\u00f6lja,<\/h6>\n<h6>som flyr s\u00e5 fort, som m\u00e4nskoliv bortsvalla,<\/h6>\n<h6>och sjunga d\u00e4r f\u00f6r ynglingar i Norden,<\/h6>\n<h6>hur ljuvt det \u00e4r att d\u00f6 f\u00f6r fosterjorden.<\/h6>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>S\u00e5 h\u00e4r skrev en ok\u00e4nd skribent om denna unga krigare i tidskriften Jullyktan \u00e5r 1912. Jullyktan trycktes p\u00e5 F. W. Unggrens boktryckeri i Vasa och den utkom med ett julnummer mellan \u00e5ren 1909-1929. S\u00e5 h\u00e4r skrevs det d\u00e5: Den av <a class=\"more-link\" href=\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=15884\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"screen-reader-text\">  Artikel om von Schwerin i Jullyktan.<\/span><span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":15875,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-15884","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/15884","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=15884"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/15884\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":15885,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/15884\/revisions\/15885"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/15875"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=15884"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}