{"id":15881,"date":"2020-04-03T11:09:40","date_gmt":"2020-04-03T08:09:40","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=15881"},"modified":"2020-04-03T15:55:16","modified_gmt":"2020-04-03T12:55:16","slug":"runebergs-dikt-om-wilhelm-von-schwerin","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=15881","title":{"rendered":"Runebergs dikt om Wilhelm von Schwerin."},"content":{"rendered":"<p><span style=\"color: #000080;\">I mitten av 1800-talet skrev Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg en diktsamling som fick namnet \u201dF\u00e4nrik St\u00e5ls s\u00e4gner\u201d. Det skrevs p\u00e5 svenska men \u00f6versattes senare till flera andra spr\u00e5k. En av Runbergs dikter handlar om Wilhelm von Schwerin och den lyder s\u00e5 h\u00e4r:<\/span><\/p>\n<p>Och \u00f6verstel\u00f6jtnant Druva han stod<br \/>\nBekymrad nu:<br \/>\n&#8221;H\u00e4r dugde ej att ha sprucket mod,<br \/>\nDet brast itu.<br \/>\nNu ser jag fienden rycka an,<br \/>\nM\u00e5ngdubbelt starkare kommer han,<br \/>\nOch order har jag att stanna<br \/>\nOch sl\u00e5ss till sista man.<\/p>\n<p>Och hade jag helst vid kanonerna d\u00e4r<br \/>\nEn veteran,<br \/>\nEn man, som vant sig att bruka gev\u00e4r,<br \/>\nEn krutspr\u00e4ngd fan;<br \/>\nMen nej, en yngling, spenslig och fin,<br \/>\nEn femton\u00e5ring, en grev Schwerin<br \/>\nSkall svara f\u00f6r batteriet,<br \/>\nVad h\u00e5ller en s\u00e5dan f\u00f6r min?&#8221;<\/p>\n<p>Han red till ynglingen h\u00e4n med hast,<br \/>\nSin hand han bj\u00f6d:<br \/>\n&#8221;Min v\u00e4n, snart spelas h\u00e4r h\u00f6ga kast<br \/>\nOm liv, om d\u00f6d,<br \/>\nD\u00f6d, s\u00e4ker d\u00f6d, om ni st\u00e5r er sl\u00e4tt,<br \/>\nMen liv kanske, om ni siktar r\u00e4tt.<br \/>\nD\u00f6, leva, det f\u00e5r ni, herre,<br \/>\nMen vika, nej pass f\u00f6r det!<\/p>\n<p>Jag ser er st\u00e5 h\u00e4r s\u00e5 sp\u00e4d och vek,<br \/>\nI storm ett r\u00f6r;<br \/>\nNi har ej pr\u00f6vat en s\u00e5dan lek,<br \/>\nMin sorg det g\u00f6r.<br \/>\nDen leken leks ej till tidsf\u00f6rdriv,<br \/>\nS\u00e5 k\u00e4nn p\u00e5 hj\u00e4rtat och svar mig giv:<br \/>\nSkall ni v\u00e5ga i dag, om det g\u00e4ller,<br \/>\nBlankt offra ert unga liv?&#8221;<\/p>\n<p>&#8221;Herr \u00f6verstel\u00f6jtnant, ni drar ert sv\u00e4rd<br \/>\nMed \u00e5rbr\u00e4ckt hand<br \/>\nOch v\u00e5gar dock bjuda ert liv som g\u00e4rd<br \/>\nF\u00f6r kung och land,<br \/>\nJag har ett liv i sin styrkas v\u00e5r,<br \/>\nDet bott i mitt hj\u00e4rta blott femton \u00e5r,<br \/>\nS\u00e4g, skall jag ej v\u00e5ga det bjuda?<br \/>\nJag vill se, vem min g\u00e4rd f\u00f6rsm\u00e5r!&#8221;<\/p>\n<p>Den gamle Druva han sp\u00e4nde sin blick:<br \/>\n&#8221;Det d\u00e4r klang st\u00e5l!<br \/>\nDe orden, herre, de slogo ej klick,<br \/>\nDe r\u00e5kte m\u00e5l.<br \/>\nS\u00e5 m\u00e5 jag kalla er vek ej mer,<br \/>\nMen tacka Gud, att han gett mig er,<br \/>\nTy hj\u00e4rtat \u00e4r det, ej armen,<br \/>\nTill slut dock, som kraften ger.&#8221;<\/p>\n<p>Snart lj\u00f6do kanonerna, ynglingen stred<br \/>\nSin f\u00f6rsta strid.<br \/>\nHans folk, sv\u00e5rt h\u00e4rjat, till flykt sig spred,<br \/>\nHan sj\u00e4lv h\u00f6ll vid.<br \/>\nHans batteri var hans h\u00e4rd, hans hem,<br \/>\nHan sk\u00f6tte dess eld, han tj\u00e4nte f\u00f6r fem:<br \/>\nD\u00e4r kom en skara kosacker,<br \/>\nHan svedde sk\u00e4gget p\u00e5 dem.<\/p>\n<p>Han fick ett \u00f6gonblick rast, han sprang<br \/>\nH\u00e4n till sitt folk,<br \/>\nHans ord br\u00f6t sinnen, hans st\u00e4mma klang,<br \/>\nEn vredens tolk.<br \/>\nEn stund blott \u00e4n, och sig allt f\u00f6rbytt,<br \/>\nI strid var \u00e5ter hans trupp, som flytt,<br \/>\nHan sj\u00e4lv vid den \u00e4lskade h\u00e4rden<br \/>\nOch elden i fart p\u00e5 nytt.<\/p>\n<p>Och Druva han s\u00e5g med f\u00f6rundran upp\u00e5,<br \/>\nFast l\u00e5ngtifr\u00e5n:<br \/>\n&#8221;Ett m\u00e4sterstycke jag kalla m\u00e5<br \/>\nSlikt l\u00e4rosp\u00e5n.<br \/>\nVinns s\u00e5dan \u00e4ra med f\u00f6rsta spr\u00e5ng,<br \/>\nVad hinner han ej, om hans tid blir l\u00e5ng?<br \/>\nGud skydde den \u00e4dle gossen,<br \/>\nHan f\u00f6r arm\u00e9er en g\u00e5ng.&#8221;<\/p>\n<p>Men dagen sl\u00f6ts och dess kamp br\u00f6ts av,<br \/>\nD\u00e5 kom Schwerin;<br \/>\nHan st\u00e5tt mot svallet av stridens hav,<br \/>\nFast sp\u00e4d och fin.<br \/>\nD\u00e5 han kom med kanonerna \u00e5ter i hamn,<br \/>\nD\u00e5 ropade gr\u00e5nade k\u00e4mpar hans namn,<br \/>\nOch vid h\u00f6gt hurra sl\u00f6t Druva<br \/>\nDen tappre i faderlig famn.<\/p>\n<p>Den unge hj\u00e4lten! Hans namn gick opp<br \/>\nMed tidig glans.<br \/>\nEj s\u00e5gs en bana mer ljus av hopp,<br \/>\nMer sk\u00f6n \u00e4n hans.<br \/>\nHur blev den banan ej kort \u00e4nd\u00e5!<br \/>\nEtt m\u00e5nvarv hunnit ej halvt f\u00f6rg\u00e5,<br \/>\nN\u00e4r till n\u00e4rmaste griftvalv v\u00e4gen<br \/>\nVar m\u00e5ttet p\u00e5 den ocks\u00e5.<\/p>\n<p>Dock \u00e4n ett minne \u00e5t s\u00e4gn och s\u00e5ng<br \/>\nHan hunnit ge,<br \/>\nEn strid han k\u00e4mpat \u00e4nnu en g\u00e5ng,<br \/>\nDen sk\u00f6naste,<br \/>\nF\u00f6rrn d\u00f6den n\u00e5dde hans unga barm,<br \/>\nF\u00f6rrn pulsen stelna, som slog s\u00e5 varm,<br \/>\nF\u00f6rrn f\u00e5f\u00e4ngt vinkad av bragden<br \/>\nL\u00e5g vissnad hans domnade arm.<\/p>\n<p>Det var n\u00e4r Oravais blodiga dag<br \/>\nTill sorg gick opp,<br \/>\nN\u00e4r segern sj\u00e4lv blev ett nederlag,<br \/>\nSom br\u00f6t v\u00e5rt hopp.<br \/>\nD\u00e5, s\u00e4ger man, str\u00e5lade klarast hans mod,<br \/>\nD\u00e5 tr\u00e4ffade s\u00e4krast hans vingade led,<br \/>\nD\u00e5 eldades varmast kanonen,<br \/>\nN\u00e4r han st\u00e4nkte den r\u00f6d med sitt blod.<\/p>\n<p>D\u00e5, s\u00e4ger man, hade han dignat ned<br \/>\nTill sist vid den,<br \/>\nMen kringr\u00e4nd rest sig mot fiendens led,<br \/>\nMed sv\u00e4rdet \u00e4n,<br \/>\nOch ropat sin skara och ilat f\u00f6rut<br \/>\nOch brutit sig bana och huggit sig ut<br \/>\nOch fallit f\u00f6rst, n\u00e4r de sina<br \/>\nKringjublad han n\u00e5tt till slut.<\/p>\n<p>Han hade sitt sextonde \u00e5r ej n\u00e5tt,<br \/>\nP\u00e5 b\u00e5r ren lagd.<br \/>\nL\u00e5ngt var det liv dock, han leva f\u00e5tt,<br \/>\nOm liv \u00e4r bragd.<br \/>\nAck, m\u00e5ngen gr\u00e5nat i \u00e4rans glans,<br \/>\nSom f\u00e4st med gl\u00e4dje sin str\u00e5lande krans<br \/>\nP\u00e5 den femton\u00e5riges hj\u00e4ssa,<br \/>\nOm i byte han vunnit hans.<\/p>\n<p>Han hade sitt sextonde \u00e5r ej n\u00e5tt,<br \/>\nJa, ung han dog;<br \/>\nDock s\u00f6rjde en bl\u00f6dande h\u00e4r hans lott,<br \/>\nSj\u00e4lv pr\u00f6vad nog;<br \/>\nDock stod kring hans l\u00e4ger i tyst f\u00f6rbund<br \/>\nAv krigets \u00e4dlaste k\u00e4mpar en rund,<br \/>\nOch vad f\u00f6r de tappre han varit,<br \/>\nDet syntes i denna stund:<\/p>\n<p>Ej veklig klagan, blott saknad tung,<br \/>\nBlott sorg var spord.<br \/>\nTill hj\u00e4ltens \u00e4ra, som dog s\u00e5 ung,<br \/>\nEj f\u00f6llo ord;<br \/>\nMen Vegesack prisade livets v\u00e5r,<br \/>\nOch Adlercreutz smekte den bleknades b\u00e5r,<br \/>\nOch ur Druva s\u00e5g man pressas<br \/>\nRart vin &#8211; en stor, klar t\u00e5r.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>I mitten av 1800-talet skrev Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg en diktsamling som fick namnet \u201dF\u00e4nrik St\u00e5ls s\u00e4gner\u201d. Det skrevs p\u00e5 svenska men \u00f6versattes senare till flera andra spr\u00e5k. En av Runbergs dikter handlar om Wilhelm von Schwerin och den <a class=\"more-link\" href=\"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=15881\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"screen-reader-text\">  Runebergs dikt om Wilhelm von Schwerin.<\/span><span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":15875,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-15881","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/15881","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=15881"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/15881\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":15901,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/15881\/revisions\/15901"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/15875"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=15881"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}