{"id":12714,"date":"2019-06-19T23:42:16","date_gmt":"2019-06-19T20:42:16","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=12714"},"modified":"2026-01-11T16:53:19","modified_gmt":"2026-01-11T14:53:19","slug":"kyrkoherdarna-i-lappfjard","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=12714","title":{"rendered":"Kyrkoherdarna p\u00e5 1600-talet"},"content":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i juni 2019, med uppgifter tagna ur tidningar, skrifter och ur Lappfj\u00e4rds historia, del I.<\/b><\/span><\/p>\n

<\/b>D\u00e5 Lappfj\u00e4rd \u00e5r 1607 blev en egen socken och ett eget pastorat, s\u00e5 skulle det givetvis anst\u00e4llas en kyrkoherde. Det \u00e4r oklart p\u00e5 vilka grunder dess f\u00f6rsta kyrkoherde valdes och vilken utbildning han hade. I Sverige fanns det universitet d\u00e4r pr\u00e4ster kunde utbildas men det fanns ocks\u00e5 utbildning vid domkyrkorna. H\u00f6gst troligt hade Lappfj\u00e4rds f\u00f6rsta kyrkoherde f\u00e5tt sin utbildning vid en s\u00e5dan domkyrkoskola, eftersom han kallas \u201dv\u00e4ll\u00e4rde\u201d i motsats till de h\u00f6gre utbildade som kunde kallas till exempel \u201d\u00e4rev\u00f6rdige h\u00f6gl\u00e4rde herr pastor\u201d.<\/p>\n

Det var de tre herrarna fr\u00e5n Sverige, som kung Karl IX hade skickat ut f\u00f6r att dela de stora f\u00f6rsamlingarna i \u00d6sterbotten, som utn\u00e4mnde den f\u00f6rsta kyrkoherden i Lappfj\u00e4rd. De f\u00f6rbigick den kaplan som hade varit pr\u00e4st under den tid, som Lappfj\u00e4rd hade verkat som kapellf\u00f6rsamling under N\u00e4rpes socken. De valde inte heller kaplanen i N\u00e4rpes utan de uts\u00e5g en pr\u00e4st, som troligen kom fr\u00e5n s\u00f6dra Finland.<\/p>\n

1. Petrus Thomasson Korppenius<\/strong>.<\/h4>\n

Petrus som ocks\u00e5 kallades \u201dHer Peder\u201d blev allts\u00e5 utsedd till kyrkoherde i Lappfj\u00e4rds nya socken \u00e5r 1607 och han verkade h\u00e4r till 1611, och han avled troligen \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5. Hans l\u00f6n var inte stor och den skulle betalas fr\u00e4mst av b\u00f6nderna i Lappfj\u00e4rd. Eftersom Sverige s\u00e5 gott som hela tiden var i krig med n\u00e5got grannland, s\u00e5 skulle ocks\u00e5 kyrkoherden delta i krigskostnaderna. Petrus ans\u00f6kte d\u00e5 av kungen om att bli befriad fr\u00e5n denna utlaga genast f\u00f6rsta \u00e5ret.<\/p>\n

Kungen och hans st\u00e5th\u00e5llare i \u00d6sterbotten Isak Behm, bif\u00f6ll hans ans\u00f6kan och skrev till svar: P\u00e5 H.K. M:ts n\u00e5diga behag haver st\u00e5th\u00e5llaren Isak Behm f\u00f6rskonat Her Peder i Lapfiell, efter att han nyss kommen till att bliva kyrkoherde i den nya upptagna socken och sitter vid en stor allm\u00e4n v\u00e4g f\u00f6r stor g\u00e4stning. Eljest ock haver intet till att hj\u00e4lpa sig med. Och l\u00f6per avdraget efter beh\u00e5llet mantal penningar -12 mark\u201d.<\/p>\n

I sina krig beh\u00f6vde Sverige ett visst antal h\u00e4star och \u00e5r 1608 beh\u00f6vde kronan 20 h\u00e4star fr\u00e5n \u00d6sterbotten. Av kyrkoherden \u201dHer Peder i Lapfiell\u201d togs en h\u00e4st, men han fick en ers\u00e4ttning p\u00e5 14 mark f\u00f6r den.<\/p>\n

Ocks\u00e5 f\u00f6ljande \u00e5r ans\u00f6kte han, tillsammans med flera andra kyrkoherdar i Syd\u00f6sterbotten om skattelindring. Ans\u00f6kan beviljade och skatten nedsattes med h\u00e4lften. Som titel anv\u00e4nde kyrkoherden: \u201dGuds heliga ords och den kristliga f\u00f6rsamlings tj\u00e4nare och kyrkoherde i Lappefierds Cappelgiel jag Petrus Korppenius\u201d.<\/p>\n

Kyrkoherden ans\u00e5g ocks\u00e5 att det s\u00e5 kallade pr\u00e4stbolet var f\u00f6r litet och han ville ha det f\u00f6rstorat. \u00c5r 1608 fick han myndigheterna, de s\u00e5 kallade jordrevningsherrarna att \u00f6verf\u00f6re tv\u00e5 sm\u00e5 \u00f6dehemman till pr\u00e4stbolet, s\u00e5 att det d\u00e5 blev ett helt mantal stort. \u00c5r 1611 fick han sockenborna att betala ett vederlag \u00e5t honom, p\u00e5 grund av att en tredjedel av pr\u00e4stbolets marker fortfarande var ouppodlade.<\/p>\n

Det finns inga anteckningar om hans arbete som kyrkoherde och ingenting om hans predikoverksamhet.<\/p>\n

2. Mattheus Laurentii.<\/strong><\/h4>\n

Den andra kyrkoherden i Lappfj\u00e4rd var Mattheus Laurentii och han var bekant med lappfj\u00e4rdsborna fr\u00e5n tidigare. Det kan till och med h\u00e4nda att det var lappfj\u00e4rdborna som ville ha honom tillbaka till f\u00f6rsamlingen.<\/p>\n

Han kallades \u201dHerr Matts\u201d och det var ju han som hade blivit vald till den f\u00f6rsta kaplanen d\u00e5 Lappfj\u00e4rd blev en kapellf\u00f6rsamling under N\u00e4rpes f\u00f6rsamling \u00e5r 1594. F\u00f6ljande \u00e5r fick han l\u00f6nef\u00f6rh\u00f6jning av Klas Fleming, som var kung Sigismunds man i Finland. D\u00e4rf\u00f6r var det klart att han tog Klas Flemings parti i maktkampen med hertig Karl i Sverige. P\u00e5 grund av detta st\u00e4llningstagande gick det d\u00e5ligt f\u00f6r Herr Matts. Han \u00e4gde ett hemman i Dagsmark, som han hade k\u00f6pt av en Oluf Eriksson och under klubbekriget 1596-1597 s\u00e5 sk\u00f6vlades detta av hertig Karls trupper. Det \u00e4r oklart var detta hemman l\u00e5g men \u00e5r 1598 s\u00e5 s\u00e5lde han hemmanet \u00e5t en Thomas J\u00f6nsson f\u00f6r 85 mark. Medan klubbekriget p\u00e5gick s\u00e5 tvingades Herr Matts att avg\u00e5 tillf\u00e4lligt. I hans st\u00e4lle finns en annan pr\u00e4st omn\u00e4mnd, som hette Henricus Petri. Efter kriget fick han dock tillbaka sin tj\u00e4nst.<\/p>\n

Efter att Herr Matts hade s\u00e5lt sitt hemman i Dagsmark, s\u00e5 k\u00f6pte han ett annat i Lappfj\u00e4rd av Matts Mattsson och han \u00e4gde ocks\u00e5 ett hemman i H\u00e4rkmeri. \u00c5r 1606 k\u00f6pte han ett hemman ocks\u00e5 i P\u00e5skmark, som han dock efter en tid m\u00e5ste ge tillbaka.<\/p>\n

Men d\u00e5 Lappfj\u00e4rds socken bildades, s\u00e5 blev han inte vald utan han blev f\u00e4ltpr\u00e4st bland annat i Ryssland.<\/p>\n

\u00c5r 1612 blev han s\u00e5 vald till kyrkoherde i Lappfj\u00e4rd. Trots att han erh\u00f6ll det s\u00e5 kallade tiondet av b\u00f6nderna, s\u00e5 levde han som en fattig man. \u00c5r 1612 hade han erh\u00e5llit hela 70 tunnor med spannm\u00e5l men \u00e4nd\u00e5 tvingades han beg\u00e4ra om befrielse fr\u00e5n skatter och avgifter. Han uppvaktade nya kungen Gustav II Adolf och beklagade sin fattigdom. Kungen befriade honom fr\u00e5n alla obetalda skatter och i r\u00e4kenskapsboken st\u00e5r det: \u201dEfter K. M:ts brev, daterat den 8 april 1614 \u00e4r herr Mats i Lapfi\u00e4rdh f\u00f6rskonad med 1612 och 1613 \u00e5rs restantier f\u00f6r sin fattigdoms skull, efter han l\u00e4nge i Ryssland haver sig bruka l\u00e5tit\u201d.<\/p>\n

I Strandbergs Herdaminne ber\u00e4ttas det att Herr Mats \u00e5r 1615 skulle ha blivit tillf\u00e4lligt avsatt fr\u00e5n sin tj\u00e4nst p\u00e5 grund av beg\u00e5nget hordomsbrott. Han kom dock tillbaka men avgick som kyrkoherde 1617. Han dog \u00e5r 1625 och enligt en gammal tradition avled han under en socknebudsresa. Han dog med bibeln under huvudet under ett tr\u00e4d vid en sj\u00f6 som kallades Varptr\u00e4sk, som skulle ha funnits mellan \u00d6mossa och Skaftung.<\/p>\n

3. Nils Henriksson Remannus.<\/span><\/span><\/strong><\/h4>\n

Nils som ocks\u00e5 kallades \u201dNicolaus Henrici Pastor \u201d kom fr\u00e5n \u00c5bo eller r\u00e4ttare sagt s\u00e5 blev han h\u00e4mtad d\u00e4rifr\u00e5n och han blev kyrkoherde fr\u00e5n 1617. Detta vet man eftersom vid tinget den 6 december 1622 kr\u00e4vde en Simon Nilsson fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd betalning av Eskil Larsson f\u00f6r att denna Eskil hade tagit Simons h\u00e4st och med denna farit till \u00c5bo f\u00f6r att h\u00e4mta den nya kyrkoherden. Eskil medgav att han hade tagit h\u00e4sten men d\u00e5 han inte hade tagit den f\u00f6r eget bruk, s\u00e5 d\u00f6mde r\u00e4tten Eskil att uppb\u00e4ra betalning av socknen och sedan betala \u00e5t Simon.<\/span><\/span><\/p>\n

Igen \u00e4r det ganska lite vi vet om pr\u00e4sternas arbete i f\u00f6rsamlingen och utan tingsprotokoll skulle vi inte veta n\u00e5gonting alls. Att f\u00f6rstora pr\u00e4stbolet var varje kyrkoherdes uppgift och vid tinget i december 1625 klagade en J\u00f6ns Persson att \u201dSuderbyggieboar hava tagit hans brukade \u00e5ker och lagt under Pr\u00e4stg\u00e5rden och skuttat J\u00f6ns inp\u00e5 obrukade lindor och vilja icke hj\u00e4lpa honom samma lindor att uppbruka\u201d. R\u00e4tten \u00e5lade Suderbyborna att hj\u00e4lpa J\u00f6ns med att uppodla lindorna.<\/span><\/span><\/p>\n

\u00c5r 1620 upptog kyrkoherden ett hemman om \u00be mantal i Lappfj\u00e4rd, som hade varit \u00f6de sedan 1615.<\/span><\/span><\/p>\n

I augusti 1627 s\u00e5 klagade \u201dherr Nils, kyrkoherde i Lappfierdh\u201d vid tinget att hans \u00e5h\u00f6rare och socknens m\u00e4n inte ville ge honom tiondet av den fisk som de f\u00e5ngade i sina bragder. R\u00e4tten d\u00f6mde sockenborna att en dag fiska enbart \u00e5t kyrkoherden, som denne sj\u00e4lv fick best\u00e4mma. Till och med de som bodde l\u00e5ngt fr\u00e5n havet \u00e5lades att delta i fisket.<\/span><\/span><\/p>\n

Kyrkoherde Nils Remannus dog omkring 1628 men det ser ut som om hans \u00e4nka skulle ha stannat kvar i m\u00e5nga \u00e5r. <\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/span>4. Erik Henriksson Ilonius.<\/span><\/span><\/strong><\/h4>\n

Han kallades ocks\u00e5 \u201dEricus Henrici\u201d och troligen kom han till Lappfj\u00e4rd redan 1625 som kaplan. Han hade d\u00e5 uppgjort ett k\u00f6pebrev \u00e5t bonden Bengt Thomasson i Sideby men det var nog f\u00f6rst 1629 d\u00e5 han blev kyrkoherde i Lappfj\u00e4rd. Ocks\u00e5 denna kyrkoherde ville f\u00f6rstora pr\u00e4stbolet och i juni 1631 f\u00f6rordade r\u00e4tten tre n\u00e4mndem\u00e4n fr\u00e5n N\u00e4rpes att dessa skulle \u201dst\u00e5ngf\u00e4lla pr\u00e4stbolets \u00e5ker i Lappfj\u00e4rd och \u00e5tskilja den ifr\u00e5n byssens \u00e5ker\u201d.\u00a0 St\u00e5ngf\u00e4lla var ett gammalt s\u00e4tt att med en m\u00e4tst\u00e5ng m\u00e4ta upp \u00e5krar och hemman, f\u00f6r att f\u00e5 r\u00e5arna utm\u00e4rkta i terr\u00e4ngen.<\/span><\/span><\/p>\n

Vid samma ting \u00e5r 1631 anklagade kyrkoherde Ilonius en Simon Mattsson i Lappfj\u00e4rd att denne skulle ha hj\u00e4lpt 3 legohjon att rymma fr\u00e5n kyrkoherdens tj\u00e4nst och \u201ds\u00e5ledes skyndat dem sin kos\u201d. Simon fick 9 mark i b\u00f6ter f\u00f6r detta och dessutom skulle han betala 10 mark \u00e5t kyrkoherden, som denne hade betalat i mantalspengar f\u00f6r tv\u00e5 av legohjonen.<\/span><\/span><\/p>\n

Det h\u00e4r var f\u00f6rsta g\u00e5ngen Ilonius hade problem med denna Simon Mattson. F\u00f6ljande g\u00e5ng de m\u00f6ttes p\u00e5 tinget var i oktober 1633, d\u00e5 Simon d\u00f6mdes att betala 3 \u00bd daler \u201df\u00f6r de 8 dr, som en dr\u00e4ng, ben\u00e4mnd J\u00f6ren Thomasson, den bem\u00e4lte Simon Mattsson hade skyndat ur hans tj\u00e4nst, hade blivit honom skyldig f\u00f6r en h\u00e4st han hade tagit p\u00e5 sig att betala f\u00f6r en ben\u00e4mnd J\u00f6ren Lukasson, och 4 \u00bd dr uti de bem\u00e4lte 8 dr eftersk\u00e4nkte herr Erik Simon Mattsson f\u00f6r hans fattigdom och f\u00f6r gode m\u00e4ns f\u00f6rb\u00f6n\u201d.<\/span><\/span><\/p>\n

Och inte nog med det. Simon Mattsson d\u00f6mdes ocks\u00e5 vid samma ting att betala 4 daler \u00e5t kyrkoherden, f\u00f6r en fj\u00e4rdedel i en h\u00e4st. Simon skulle ha ridit h\u00e4sten \u201dunder isen och d\u00e4r st\u00f6rt\u201d.<\/span><\/span><\/p>\n

Simon Mattsson som hade f\u00e5tt s\u00e5 m\u00e5nga domar och stora b\u00f6ter och ifr\u00e5gasatte varf\u00f6r han skulle betala f\u00f6r kyrkoherdens dr\u00e4ngars skulder och f\u00f6r olycksh\u00e4ndelser. \u201dDu haver m\u00e5nga r\u00e4ttvisa saker vr\u00e4ngt till or\u00e4ttvisa\u201d, sade Simon till hyrkoherden p\u00e5 tinget. Kyrkoherden kr\u00e4vde genast straff f\u00f6r dessa okv\u00e4dingsord och Simon d\u00f6mdes till 3 mark i b\u00f6ter f\u00f6r detta.<\/span><\/span><\/p>\n

Ilonius hade vunnit alla sina m\u00e5l p\u00e5 tinget. Men p\u00e5 samma ting i oktober 1633 d\u00f6mdes kyrkoherden till 6 mark i b\u00f6ter f\u00f6r \u201dh\u00e5rdrag han hade beg\u00e5tt \u00e5 sin Caplan her Olof\u201d.<\/span><\/span><\/p>\n

Dessutom kr\u00e4vde Ilonius att r\u00e4tten skulle utse tv\u00e5 n\u00e4mndem\u00e4n, en fr\u00e5n Finby och den andra fr\u00e5n Tj\u00f6ck f\u00f6r att utm\u00e4ta det tionde och alla andra r\u00e4ttigheter som han hade.<\/span><\/span><\/p>\n

M\u00e5ttet var nu r\u00e5gat f\u00f6r Lappfj\u00e4rdsborna som hade tr\u00f6ttnat p\u00e5 sin kyrkoherde och ville f\u00e5 honom avsatt. Mest missn\u00f6jd var det d\u00e5 kyrkoherden hade ofredat kaplanen Olof och de skrev nu en klagoskrift till biskopen. Klagoskriften blev l\u00e5ng, d\u00e4r de tog upp kyrkoherdens synder, de p\u00e5stod till och med att kyrkoherden skulle ha slagit en hustru i Lappfj\u00e4rd, s\u00e5 att hon d\u00e4rigenom blivit d\u00f6d.<\/span><\/span><\/p>\n

Klagoskriften till biskopen gjordes i r\u00e4tt tid, f\u00f6r denne hade just utf\u00e4rdat str\u00e4ngare direktiv f\u00f6r pr\u00e4sterna. Den pr\u00e4st som inte sk\u00f6tte sig, hotades med avs\u00e4ttning. Dessutom var det landssorg eftersom kungen Gustav II Adolf hade stupat i strid \u00e5ret innan. D\u00e5 var allt oskickligt leverne, som dans och n\u00f6jen f\u00f6rbjudna. Biskopen Isak Rothovius kom nu p\u00e5 bes\u00f6k till Lappfj\u00e4rd f\u00f6r att unders\u00f6ka kyrkoherdens f\u00f6rehavanden och han gjorde processen kort. I februari 1634 avsattes kyrkoherden men denne reste p\u00e5 sommaren till Stockholm f\u00f6r att f\u00e5 regeringen d\u00e4r att upph\u00e4va avs\u00e4ttningen.<\/span><\/span><\/p>\n

Han sade d\u00e4r, att biskop Rothovius hade f\u00e5tt felaktiga uppgifter och p\u00e5 grund av falska angivelser f\u00e5tt honom avsatt fr\u00e5n pr\u00e4st\u00e4mbetet. Detta \u00e4rende ville regeringen i Stockholm inte befatta sig med, s\u00e5 de \u00f6verl\u00e4t \u00e5t hovr\u00e4tten i \u00c5bo att avg\u00f6ra fallet.<\/span><\/span><\/p>\n

Regeringen i Stockholm skickade i augusti 1634 en skrivelse till st\u00e5th\u00e5llaren Ernst Creutz i \u00d6sterbotten, d\u00e4r de beg\u00e4rde att han skulle bitr\u00e4da den avsatta kyrkoherden f\u00f6r att granska de lagliga bevisen och hur det f\u00f6rh\u00e5ller sig i socknen.<\/span><\/span><\/p>\n

Nu gick det inte b\u00e4ttre att st\u00e5th\u00e5llaren avled innan ha hann ta i itu med arbetet och detta var illa f\u00f6r den avsatta kyrkoherden som nu var utan l\u00f6n. I april 1635 kr\u00e4vde han p\u00e5 tinget i Lappfj\u00e4rd att han skulle f\u00e5 ers\u00e4ttning f\u00f6r den s\u00e4d han hade s\u00e5tt 1633 men inte fick sk\u00f6rda. Likas\u00e5 ville ha ers\u00e4ttning f\u00f6r alla g\u00e4stningar och f\u00f6r det utest\u00e5ende tiondet och p\u00e5skpenningar och mycket till, och tinget utd\u00f6mde allting \u00e5t honom.<\/span><\/span><\/p>\n

Eftersom landsh\u00f6vdingen i Vasa dr\u00f6jde med att fordra f\u00f6rklaringar av lappfj\u00e4rdsborna f\u00f6r den avsatta kyrkoherdens leverne, s\u00e5 klagade Erik Ilonius sj\u00e4lv p\u00e5 tinget i oktober 1635 och fr\u00e5gade av sockenm\u00e4nnen i Lappfj\u00e4rd \u201dom n\u00e5gon ibland dem var, som visste honom hava bedrivit hor, r\u00e5n, dr\u00e5p eller n\u00e5gra andra grova saker eller om han sina r\u00e4ttigheter av dem dubbelt uppburit haver och om han icke haver predikat f\u00f6r dem Guds ord rent och klart och katekismisstycken v\u00e4l l\u00e4rt och undervisat hade ock sakramenten efter Guds instiftelse och ordning utdelat\u201d och att de skulle \u201df\u00f6r r\u00e4tten framstiga och honom s\u00e5dant sk\u00e4ligen \u00f6vertyga\u201d.<\/span><\/span><\/p>\n

Efter kyrkoherdens avs\u00e4ttning, s\u00e5 var tj\u00e4nsten s\u00e5 att s\u00e4ga ledig att s\u00f6kas och det var nog genom denna tingsprocess som Erik Ilonius vill f\u00e5 sig rentv\u00e5dd och kanske f\u00e5 tj\u00e4nsten och l\u00f6nen tillbaka. Bland lappfj\u00e4rdsborna fanns det ingen som v\u00e5gade vittna om kyrkoherdens \u00f6vergrepp, tv\u00e4rtom s\u00e5 tackade de och ber\u00f6mde honom. Genom ett intyg skrev de att inte har n\u00e5gonting att klaga och det \u201dkrakel\u201d som f\u00f6rekommit har berott p\u00e5 n\u00e5gra sockenm\u00e4n i Lappfj\u00e4rd. <\/span><\/span><\/p>\n

Med detta intyg ville nu Erik Ilonius f\u00e5 tj\u00e4nsten tillbaka men det lyckades inte. Trots en l\u00e5ng och i m\u00e5nga h\u00e4nseenden oklar r\u00e4ttsprocess med lappfj\u00e4rdsborna p\u00e5 tinget \u00e5r 1637 kunde han inte komma igen, utan han led ett totalt nederlag. Han flyttade d\u00e5 till Punkalaidun, d\u00e4r han \u00e5r 1639 blev kyrkoherde i den nya f\u00f6rsamlingen och omkring 1644 blev han f\u00f6rflyttad till Urdiala f\u00f6rsamling eller till Urjala som den finskspr\u00e5kiga kommunen heter i dag.<\/span><\/span><\/p>\n

5. Johan Ljungsson.<\/span><\/span><\/strong><\/h4>\n

F\u00f6ljande kyrkoherde kunde tills\u00e4ttas relativt snabbt, f\u00f6r redan i februari 1634 kunde biskopen utse Johan Ljungsson eller Liungonis till kyrkoherde. Han var gift med Anna Sigfridsdotter, som var dotter till kyrkoherden i Laihela. Johan hade tidigare varit kaplan i Ule\u00e5borg och han var son till den k\u00e4nda pr\u00e4sten Liungo Tomae (1550-1610) i Kalajoki. Liungo var en av dem som \u00e5r 1593 undertecknade Uppsalaf\u00f6rdraget. Men mest k\u00e4nd \u00e4r han f\u00f6r att ha \u00f6versatt tv\u00e5 gamla b\u00f6cker till finska, f\u00f6r han var m\u00e5n om att medborgarna kunde f\u00f6rst\u00e5 landets regler. \u00c5r 1601 \u00f6versatte han \u201dRuodzin waldakunnan maan elj taloin poicain laki, Riotzin kielest\u00e4 Suomen kielelle\u201d och den andra \u201dKaupungin lakj Ruodzin waldakunnanna Suomen kielin\u201d \u00e5r 1609.<\/span><\/span><\/p>\n

Enligt tingsb\u00f6ckerna var Johan p\u00e5 tinget redan i mars 1634 och f\u00f6ljande g\u00e5ng i april 1635. Allting tyder p\u00e5 att han dog redan 1635, f\u00f6r allmogen i Lappfj\u00e4rd \u00e5lades att betala 3 tunnor korn \u00e5t \u00e4nkan Anna. Efter Johans d\u00f6d gifte Anna om sig med kaplanen Grels Bertilsson Raumannus, som under tid verkat som n\u00e5d\u00e5rspredikant i Lappfj\u00e4rd men sedan flyttade till Nykarleby och till Lappo.<\/span><\/span><\/p>\n

6. Anders Kempe.<\/span><\/span><\/strong><\/h4>\n

Anders var f\u00f6dd i V\u00e4rmland och kom som kaplan till N\u00e4rpes 1620. \u00c5r 1636 uts\u00e5gs han av biskopen till kyrkoherde i Lappfj\u00e4rd och han verkade som s\u00e5dan i hela 22 \u00e5r. Nu var det s\u00e5 att d\u00e5 tj\u00e4nsten blev ledig \u00e5r 1635, s\u00e5 d\u00f6k den tidigare avsatte kyrkoherden Erik Ilonius upp p\u00e5 tinget i N\u00e4rpes, f\u00f6r att skaffa sig ett intyg att han hade sk\u00f6tt kyrkoherdesysslan p\u00e5 ett f\u00f6red\u00f6mligt s\u00e4tt. Man samma sak gjorde ocks\u00e5 kaplanen Anders Kempe och han fick bara goda vitsord av n\u00e4rpesborna. \u201dAlla samtliga svarade, att de honom f\u00f6r hans uppb\u00f6rder intet hava att beskylla. Sade ock, att han uti sin predikan, l\u00e4rdom och leverne st\u00e4llt sig gudeligen och \u00e4rligen, som en \u00e4rlig pr\u00e4stman haver \u00e4gnat och bort, och honom d\u00e4rf\u00f6re tackade och ber\u00f6mde\u201d.<\/span><\/span><\/p>\n

Tack vare det h\u00e4r intyget och f\u00f6r att han under 16 \u00e5rs tid verkat som kaplan, s\u00e5 lyckades Anders bli kyrkoherde i Lappfj\u00e4rd. Med Anders Kempe fick Lappfj\u00e4rd en kyrkoherde, som genom sin personlighet h\u00f6jde sig \u00f6ver de andra samtida pr\u00e4sterna i Syd\u00f6sterbotten. Han blev utsedd till \u201dlandsprost\u201d och var till och med riksdagsman under en tid. Han var den mest k\u00e4nda pr\u00e4sten p\u00e5 1600-talet. Anders var f\u00f6rsta g\u00e5ngen gift med Anna, som var dotter till kyrkoherden M\u00e5rten Warg i N\u00e4rpes. Genom henne och hennes far kom Anders \u00f6ver ett, stundtals tv\u00e5 hemman i N\u00e4rpes.\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

Anders Kempe var den som f\u00f6rsamlingsborna minns b\u00e4st som den som f\u00f6rstorade och f\u00f6rb\u00e4ttrade pr\u00e4stbolet. Men hans arbete som sj\u00e4las\u00f6rjare finns det inga anteckningar om, men desto mera om de v\u00e4rldsliga handlingarna.<\/span><\/span><\/p>\n

D\u00e5 Anders kom till Lappfj\u00e4rd b\u00f6rjade han granska de gamla dokumenten i kyrkoarkivet och han hittade d\u00e5 ett dombrev fr\u00e5n januari 1611, som lagl\u00e4saren Hans Jacobsson hade skrivit.\u00a0 Det handlade om pr\u00e4stbolet och kyrkoherdens avl\u00f6ning, och det var n\u00e5got som b\u00f6nderna i Lappfj\u00e4rd inte hade r\u00e4ttat sig efter.<\/span><\/span><\/p>\n

D\u00e4r omtalades, att utbysborna i Lappfj\u00e4rd \u00e5r 1611 hade lovat att varje \u00e5r ge spannm\u00e5l, halm och h\u00f6 \u00e5t pr\u00e4sten som ers\u00e4ttning f\u00f6r den tredjedel av pr\u00e4stbolet som inte var uppodlat. Eller var det kanske s\u00e5 att \u00e5krarna verkligen hade blivit uppodlade, eftersom b\u00f6nderna inte gett den utlovade s\u00e4den, halmen och h\u00f6et? Anders Kempe sj\u00e4lv var \u00f6vertygad om att han hade r\u00e4tt till ers\u00e4ttningen, som hade utlovats 1611.<\/span><\/span><\/p>\n

Vid tinget i januari 1637, s\u00e5 utverkade Kempe att tre n\u00e4mndem\u00e4n fr\u00e5n N\u00e4rpes skulle komma och granska om en tredjedel av pr\u00e4stbolet fortfarande var \u00f6de, som den hade varit i herr Peer Korppenius tid 1611. De tre m\u00e4nnen s\u00e5g direkt att tredjedelen fortfarande var ouppodlat och detta meddelade de p\u00e5 tinget i augusti 1637. Domen blev att lappfj\u00e4rdsborna genast skall utdika och uppodla den tredjedel av pr\u00e4stbolet som m\u00e5let handlade om.<\/span><\/span><\/p>\n

Nu var det s\u00e5 att lappfj\u00e4rdsborna p\u00e5 tinget inte k\u00e4nde till den \u00f6verenskommelse som gjordes 1612, d\u00e5 ett hemman lades till pr\u00e4stbolet och att lappfj\u00e4rdsborna d\u00e4rigenom uppfyllt domen fr\u00e5n 1611. Men domen mot lappfj\u00e4rdsborna stod fast.<\/span><\/span><\/p>\n

\u00c5r 1638 f\u00f6rst\u00f6rde frosten redan i mitten av augusti och i b\u00f6rjan av september sk\u00f6rden p\u00e5 m\u00e5nga st\u00e4llen i Lappfj\u00e4rd. Kyrkoherden upps\u00f6kte d\u00e5 regeringen i Stockholm och omtalade \u201dden stora missv\u00e4xt, som han uti innevarande \u00e5r haver lidit p\u00e5 s\u00e4den, i det varken han eller hans \u00e5h\u00f6rare n\u00e5got av deras \u00e5krar hava bekommit. Kempe skulle genom missv\u00e4xten g\u00e5 miste om de 16 tunnor s\u00e4d som han brukade f\u00e5 som vederlag, f\u00f6r den g\u00e4stning av fr\u00e4mmande som han hade p\u00e5 pr\u00e4stg\u00e5rden. Och s\u00e5 ans\u00e5g han sig ha f\u00f6r litet pr\u00e4stbol, s\u00e5 han ville att regeringen skulle ge honom s\u00e4d fr\u00e5n annat h\u00e5ll.<\/span><\/span><\/p>\n

I oktober 1638 visade regeringen honom till Melcher Wernstedt, som var landsh\u00f6vding i \u00d6sterbotten, som fick tills\u00e4gelse att ge \u00e5t Anders Kempe vad denne fordrade.<\/span><\/span><\/p>\n

D\u00e5 folket i Lappfj\u00e4rd p\u00e5 grund av missv\u00e4xten inte kunde ge honom n\u00e5gon s\u00e4d som vederlag f\u00f6r den ouppodlade delen av pr\u00e4stbolet, s\u00e5 kunde han 1639 inte fordra detta men halm och h\u00f6 kunde han nog kr\u00e4va. Alla kunde inte ge vederlaget, till exempel s\u00e5 m\u00e5ste Anders Kempe p\u00e5 tinget i februari 1639 kr\u00e4va en M\u00e5gns J\u00f6nsson i Ti\u00f6ck\u00e5 p\u00e5 det utlovade vederlaget p\u00e5 totalt 1 \u00bd lass h\u00f6 och 9 k\u00e4rvar halm.<\/span><\/span><\/p>\n

Pr\u00e4stbolet i Lappfj\u00e4rd hade ju bildats av flera mindre hemman men Anders Kempe tyckte att det fortfarande var f\u00f6r litet. Till p\u00e5 k\u00f6pet ans\u00e5g han att n\u00e5gra mindre t\u00e4ppor som hade h\u00f6rt till pr\u00e4stbolet hade \u00e5tertagits av b\u00f6nder p\u00e5 Finng\u00e4rdet. Den ena t\u00e4ppan fanns p\u00e5 Lillfingierdet och den andra p\u00e5 Storfingierdet.<\/span><\/span><\/p>\n

Medan Anders Kempe satte sig in i pr\u00e4stbolets historia, s\u00e5 kom han underfund med hur han skulle g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00f6rstora pr\u00e4stbolet. Han kunde kr\u00e4va att om n\u00e5got hemman blev \u00f6de, s\u00e5 skulle det tillfalla pr\u00e4stbolet. Och detta utnyttjade han ocks\u00e5 och lyckades i b\u00f6rjan av 1650-talet f\u00f6rstora pr\u00e4stbolet med n\u00e5gra hemman.<\/span><\/span><\/p>\n

Kyrkoherde Kempe gav sig inte s\u00e5 l\u00e4tt, utan ett par g\u00e5nger till f\u00f6rs\u00f6kte han p\u00e5 tinget f\u00e5 ut den l\u00f6n av sockenborna som han enligt avtalet fr\u00e5n 1611 borde ha f\u00e5tt. F\u00f6rsta g\u00e5ngen i mars 1650 och andra g\u00e5ngen i februari 1654. Skaftungborna kunde vittna att de nog varit med om att gr\u00e4fta och uppodla \u00e5kern med \u201d5 st\u00e4nger uti bredden och 7 uti l\u00e4ngden\u201d. \u00a0\u00c4nnu en g\u00e5ng skulle markerna synas, denna g\u00e5ng av tv\u00e5 n\u00e4mndem\u00e4n. P\u00e5 b\u00e5da tingena fick han avslag p\u00e5 sina yrkanden och d\u00e4rmed var den saken ur v\u00e4rlden.<\/span><\/span><\/p>\n

Men p\u00e5 det senare tinget i februari 1654 s\u00e5 tilltalade herr Anders Kempe fyra b\u00f6nder i Lappfj\u00e4rds by om \u201den holme ben\u00e4mnd Hupens Holm, som kallas Pr\u00e4stholm\u201d. N\u00e4mndemannen Anders Larsson kunde vittna, att hans far hade uppl\u00e5tit denne holme \u00e5t en Lars Mattsson och denne hade i sin tur gett den \u00e5t den tidigare kyrkoherden Nils Remannus. D\u00e5 Nils dog, s\u00e5 tog Lars Mattsson den tillbaka men just f\u00f6re han avled, s\u00e5 hade han gett den tillbaka till pr\u00e4stbolet. R\u00e4tten d\u00f6mde allts\u00e5 att holmen tillh\u00f6rde pr\u00e4stbolet.<\/span><\/span><\/p>\n

Den h\u00e4r tiden var det ju s\u00e5 att pr\u00e4sterna inte fick l\u00f6n i pengar utan fick sin l\u00f6n av b\u00f6nderna i form av spannm\u00e5l, sm\u00f6r, fisk och tj\u00e4ra. F\u00f6r att kunna f\u00f6rvandla dessa varor till pengar, s\u00e5 m\u00e5ste kyrkoherden s\u00e4lja dessa och det b\u00f6rjade han g\u00f6ra i Stockholm.\u00a0 P\u00e5 1640-talet s\u00e5 fanns inte Kristinestad, vilket betydde att varor som skulle utskeppas skulle f\u00f6rtullas i Vasa. Den h\u00e4r f\u00f6rtullningsresan blev ju en rej\u00e4l omv\u00e4g till Stockholm och ibland var det s\u00e5 br\u00e5ttom att f\u00e5 iv\u00e4g varorna att Anders Kempe seglade rakt till Stockholm.<\/span><\/span><\/p>\n

Denna handel sk\u00f6tte inte kyrkoherden sj\u00e4lv utan han anlitade bonden Lars M\u00e5nsson Klemets fr\u00e5n Dagsmark, som \u00e4gde passliga fartyg f\u00f6r transporten. \u00c5r 1638 d\u00e5 isarna g\u00e5tt s\u00e5 skeppade Kempe 6 tunnor tj\u00e4ra, 1 lispund sm\u00f6r och 4 lispund id direkt till Stockholm och detta fick k\u00f6pm\u00e4nnen i Vasa reda p\u00e5. De kontrollerade med tullen i Stockholm och efter det skickade de tullinspekt\u00f6r Ingvald Hansson Hassel till februaritinget 1939 f\u00f6r att \u00e5tala Kempe f\u00f6r detta handelsbrott.<\/span><\/span><\/p>\n

Domen f\u00f6r detta brott blev h\u00e5rd. Han d\u00f6mdes att mista alla varor som han skeppat, \u201dhalva parten under kronan och andra halva parter till Vasa stad\u201d.\u00a0 Den h\u00e4r f\u00f6rlusten ville inte Anders Kempe ta helt p\u00e5 sig sj\u00e4lv utan han kr\u00e4vde att kompanjonen Lars M\u00e5nsson Klemets ocks\u00e5 skulle delta i f\u00f6rlusten. \u00c5r 1641 blev det s\u00e5 att m\u00e5ste anlita l\u00e4nsmannen Samuel Persson i N\u00e4rpes f\u00f6r att f\u00e5 saken utredd \u201dat r\u00e4kna emellan bem\u00e4lta herr Anders och Lars och det dem emellan kan vara om skutan och eljest\u201d.<\/span><\/span><\/p>\n

Denna tvist kunde inte l\u00f6sas till b\u00e5das bel\u00e5tenhet. Vid tiondes\u00e4ttningen 1648 p\u00e5 \u00e5rets sk\u00f6rd, klandrade Lars M\u00e5nsson Klemets kyrkoherden f\u00f6r f\u00f6rr\u00e4ttningen. Kempe anklagade d\u00e4rf\u00f6r honom p\u00e5 tinget, d\u00e4r han p\u00e5stod att Lars M\u00e5nsson hade kallat honom tjuv. Lars nekade f\u00f6rst\u00e5s och han hade vittnen p\u00e5 att s\u00e5 inte hade skett.<\/span><\/span><\/p>\n

Fisket den h\u00e4r tiden var viktig f\u00f6r lappfj\u00e4rdsborna och kyrkoherden skulle ju ha tiondet av f\u00e5ngsterna. D\u00e4rf\u00f6r l\u00e5g det i hans intresse att f\u00e5ngsterna skulle vara m\u00f6jligast stora och d\u00e4rf\u00f6r kr\u00e4vde han p\u00e5 tinget i februari 1646 att uts\u00e4tta \u201dlaxn\u00e4tv\u00e4rkjon eller bruka lippest\u00e4llen och st\u00f6djande uti Lappfj\u00e4rds \u00e5 emellan M\u00e5rten M\u00e5rtenssons hemman och \u00c5\u00e5broen eller d\u00e4r ovanf\u00f6re att d\u00e4rigenom hindra fiskens uppg\u00e5ng\u201d. Detta godk\u00e4nde tinget, med hot om b\u00f6ter.<\/span><\/span><\/p>\n

I mars 1649 var Anders Kempe p\u00e5 tinget igen och denna lyckades han f\u00e5 tinget att d\u00f6ma att ocks\u00e5 H\u00e4rkmeriborna m\u00e5ste ge sitt tionde av fisket \u00e5t honom. Eller som det hette, han skulle f\u00e5 all fisk som f\u00e5ngades den tionde dagen, medan fiskleken p\u00e5g\u00e5r.<\/span><\/span><\/p>\n

Anders Kempe var ju landsprost och som s\u00e5dan deltog han i riksdagen h\u00f6sten 1644, d\u00e5 den blott 18-\u00e5riga drottning Kristina f\u00f6rklarades myndig. Beslutet fattades 7 december 1644 och Anders skrev under det med titeln: \u201dAndr. Kempe Utriusque Proepositus rectorus in Ostrobot\u201d.<\/span><\/span><\/p>\n

Trots motg\u00e5ngarna med exporten till Stockholm tillsammans med Lars M\u00e5nsson kunde han inte sluta, utan \u00e5tminstone 1654 gjorde han en resa till Stockholm.\u00a0 Eftersom Kristinestad nu var grundad, s\u00e5 ville han att k\u00f6pm\u00e4nnen d\u00e4r skulle sk\u00f6ta exporten men ingen hade m\u00f6jlighet till detta. Anders Kempe l\u00e4t d\u00e5 bygga ett eget fartyg, som han \u00e4mnade s\u00e4lja i Stockholm p\u00e5 samma g\u00e5ng som de \u00f6vriga varorna. K\u00f6pm\u00e4nnen i Kristinestad godk\u00e4nde denna handel med det villkoret att fartyget faktiskt s\u00e5ldes, s\u00e5 att det inte kom tillbaka och \u201dvid backen h\u00e4r f\u00f6rruttna outnyttjad\u201d. <\/span><\/span><\/p>\n

Anders Kempes hustru Anna dog f\u00f6re 1652 och \u00e5r 1655 gifte han om sig med Botilla Pedersdotter fr\u00e5n Kristinestad. Hennes son Erik Nilsson var borgare i staden och modern b\u00f6rjade nu frikostigt skicka matvaror \u00e5t sonen. Anders Kempe fick igen reda upp sina oklara saker p\u00e5 tinget, d\u00e4r han f\u00f6rhindrade ”att hans egendom f\u00f6rfars och f\u00f6rsnillas”.<\/p>\n

\u00c5r 1652 hade en \u00f6verste, senare general Simon Grundel Helmfelt f\u00e5tt Lappfj\u00e4rds socken i f\u00f6rl\u00e4ning av drottning Kristina. Det betydde att s\u00e5 l\u00e4nge f\u00f6rl\u00e4ningen var i kraft, s\u00e5 skulle skatter och avgifter betalas \u00e5t denne Helmfelt. Helmfelt var en duktig krigare och efter n\u00e5gra viktigare segrar nere i Europa, s\u00e5 fick den han denna f\u00f6rl\u00e4ning. Han bodde aldrig i Lappfj\u00e4rd men han hade flera fogdar och \u00e4mbetsm\u00e4n som sk\u00f6tte om f\u00f6rl\u00e4ningen. Han byggde ocks\u00e5 en st\u00f6rre g\u00e5rd, som torde ha st\u00e5tt d\u00e4r den gamla kommunalg\u00e5rden st\u00e5r i dag.<\/span><\/span><\/p>\n

\u00c5r 1657 hade det r\u00e5tt sv\u00e5r torka hela sommaren och p\u00e5 h\u00f6sten kom frosten tidigt, s\u00e5 det blev ingen sk\u00f6rd f\u00f6r varken pr\u00e4stbolet eller f\u00f6r b\u00f6nderna. Kyrkoherden ville d\u00e5 p\u00e5 tinget f\u00e5 skattelindring genom att \u201dd\u00e4rmed i all \u00f6dmjukhet ans\u00f6ka sin n\u00e5dige herre om en h\u00f6ggunstig f\u00f6rskoning av utlagorna\u201d. \u00a0Detta torde ocks\u00e5 lyckats, s\u00e5 att slapp betala skatter \u00e5t Simon Helmfelt. Annars s\u00e5 kan man tro att Anders Kempe och Simon Helmfelt inte kom s\u00e5 bra \u00f6verens. En s\u00f6ndag i december 1657, d\u00e5 klockaren redan ringde i kyrkklockorna, s\u00e5 tog Helmfelts fogde, l\u00f6jtnant M\u00e5rten B\u00f6\u00f6kman nycklarna till kyrkan och sl\u00e4ppte inte in varken pr\u00e4sten eller \u00e5h\u00f6rarna, s\u00e5 det blev f\u00f6r pr\u00e4sten att st\u00e5 d\u00e4r ute i kylan och h\u00e5lla predikan.<\/span><\/span><\/p>\n

Eftersom kyrkan av n\u00e5gon orsak h\u00f6lls l\u00e5st, s\u00e5 inredde Anders Kempe ett rum i sockenstugan med altare och en predikstol. Men h\u00e4r gick det inte b\u00e4ttre \u00e4n att samma fogde M\u00e5rten B\u00f6\u00f6kman f\u00f6re gudstj\u00e4nstens b\u00f6rjan hade slagit s\u00f6nder altaret och slagit omkull predikstolen. Vilka f\u00f6ljderna blev av dessa tilltag \u00e4r inte riktigt klara. B\u00f6\u00f6kman var ju fogde \u00e5t generalen Simon Helmfelt och Anders Kempe ville nu ha en utredning om det skedda. F\u00f6rst\u00e5s skulle saken behandlas p\u00e5 tinget och B\u00f6\u00f6kman f\u00f6rklarade att han hade sockenm\u00e4nnens st\u00f6d och det var de som inte kunde godk\u00e4nna att Anders Kempe hade anlitat en kaplan f\u00f6r att h\u00e5lla gudstj\u00e4nst just den d\u00e4r s\u00f6ndagen. Hovr\u00e4tten fick i uppdrag att d\u00f6ma men hur det gick \u00e4r oklart.<\/p>\n

Denne M\u00e5rten kom ocks\u00e5 ihop sig med Lars M\u00e5nsson Klemets fr\u00e5n Dagsmark och dennes son Lars Larsson Klemets med den p\u00e5f\u00f6ljd att han senare avskedades. (Om du vill l\u00e4sa mera om den speciella mannen Lars M\u00e5nsson Klemets, som bland annat s\u00e5g till att staden Kristinestad grundades, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R.)<\/strong><\/span><\/span><\/a><\/p>\n

Om du vill l\u00e4sa om Lars M\u00e5nsson Klemets sl\u00e4kt, s\u00e5 skall du klicka H\u00c4R<\/strong><\/span><\/span><\/a>, och s\u00e5 skall du rulle ned den sidan till Generation 5.<\/p>\n

Anders Kempe fick flera barn, bland annat:<\/span><\/span><\/p>\n

-Axelius, f\u00f6dd 1623, d\u00f6d 1682, verkade som professor i \u00c5bo<\/span><\/span><\/p>\n

-Martinus Wargius, student i \u00c5bo 1641, hembygdsforskare som gav ut den f\u00f6rsta historieboken om \u00d6sterbotten.<\/span><\/span><\/p>\n

-Lars, som blev f\u00f6ljande kyrkoherde i Lappfj\u00e4rd.<\/span><\/span><\/p>\n

-Samuel, student 1653 blev krigare<\/span><\/span><\/p>\n

-Elias, student 1659<\/span><\/span><\/p>\n

-Walborg, gift med kaplanen Lars Rivelius, som sedan blev kyrkoherde i Malax.<\/span><\/span><\/p>\n

Anders Kempe dog n\u00e5gon g\u00e5ng i slutet av \u00e5r 1657 i en bastu, m\u00f6jligtvis i julbastun. Hans hustru Botilla anklagades f\u00f6r att hon skulle ha v\u00e5llat hans d\u00f6d men efter en tid \u00e4ndrades det till att hon kunde ha hindrat honom fr\u00e5n att bada ihj\u00e4l sig.<\/p>\n

7. Lars Kempe.<\/span><\/span><\/strong><\/h4>\n

Direkt efter Anders Kempes d\u00f6d s\u00e5 startade en maktkamp av s\u00e4llan sk\u00e5dat slag. Flera starka grupper st\u00e4llde sig bakom olika kandidater som kyrkoherde i Lappfj\u00e4rds socken.\u00a0 F\u00f6rst ut var Anders\u00b4 son Lars, som direkt for till biskopen i \u00c5bo f\u00f6r att bli vald till eftertr\u00e4dare. Problemet f\u00f6r honom var att han inte hade den r\u00e4tta utbildningen, aldrig arbetat inom n\u00e5gon f\u00f6rsamling och han var f\u00f6rst\u00e5s inte pr\u00e4stvigd. Men han hade stor hj\u00e4lp av sin bror Axelius eller Axel som var jurisprofessor i \u00c5bo. Denna kunde p\u00e5verka domkapitlets medlemmar f\u00f6r att f\u00e5 Lars vald. <\/span><\/span><\/p>\n

De andra kandidaterna till kyrkoherdetj\u00e4nsten var kaplan Hans el Johannes Wazeus fr\u00e5n N\u00e4rpes, som borgarna i Kristinestad st\u00f6dde. Den andra starka kandidaten var Lars Wirgulander fr\u00e5n Kristinestad, som ocks\u00e5 hade starka st\u00f6dpersoner.<\/span><\/span><\/p>\n

Lars Kempe hade innehaft en rektorstj\u00e4nst i Nykarleby men av n\u00e5gon orsak hade domkapitlet i juli 1657 halvt tvingat Lars att s\u00e4ga upp sin tj\u00e4nst, f\u00f6r att fara utomlands f\u00f6r att l\u00e4sa teologi. \u00c5tminstone var han till biskop Eskil Petreus i \u00c5bo, f\u00f6r att st\u00e5 till svars f\u00f6r n\u00e5got. Biskopen lovade att han under studietiden skulle f\u00e5 pengar fr\u00e5n \u00d6sterbotten och han blev n\u00e4stan lovad en kyrkoherdetj\u00e4nst i Lappfj\u00e4rd efter sin far, n\u00e4r studierna var klara. Kravet var att ocks\u00e5 general Simon Helmfelt kunde godk\u00e4nna honom. Det var ju denne Helmfelt som hade f\u00e5tt Lappfj\u00e4rd i f\u00f6rl\u00e4ning av drottning Kristina \u00e5r 1652. Lars, som ocks\u00e5 kallades Laurentius K\u00e4mpe var gift med en dotter till kronobefallningsmannen Hans J\u00f6nsson L\u00f6nn fr\u00e5n Vasa och han hade ocks\u00e5 en dotter Kristina men denna verkade leva ogift.<\/span><\/span><\/p>\n

Den 19 januari 1658, n\u00e5gra veckor efter Anders Kempes d\u00f6d, s\u00e5 bes\u00f6kte bonden Filip Sigfridsson domkapitlet i \u00c5bo och han framf\u00f6rde \u201df\u00f6rsamlingens b\u00f6nskrift och kallelse f\u00f6r magister Lars Kempe, att han m\u00e5tte bliva pastor i sin k\u00e4re saliga faders st\u00e4lle\u201d. Domkapitlet kunde f\u00f6rorda honom att \u201dhava omsorg om f\u00f6rsamlingen, medan n\u00e5de\u00e5ret f\u00f6r \u00e4nkan \u00e4r, och emellertid inst\u00e4ller sig med f\u00f6rsamlingen\u201d. <\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6rr var det ju s\u00e5, att om en kyrkoherde dog, s\u00e5 kunde \u00e4nkan under det s\u00e5 kallade \u201dn\u00e5de\u00e5ret\u201d f\u00e5 bo kvar i pr\u00e4stg\u00e5rden och att det var den nya pr\u00e4sten som skulle st\u00e5 f\u00f6r \u00e4nkans och de eventuella barnens uppeh\u00e4lle. \u00a0I besv\u00e4rliga fall kunde f\u00f6rsamlingen best\u00e4mma att \u201dn\u00e5de\u00e5ret\u201d skulle vara i tv\u00e5 \u00e5r, till och med i tre \u00e5rs tid. Den h\u00e4r perioden var extra besv\u00e4rlig f\u00f6r den kommande pr\u00e4sten, som kanske ocks\u00e5 hade sin egen familj att f\u00f6rs\u00f6rja. Om nu sonen skulle \u00f6verta faderns tj\u00e4nst, blev det mycket enklare att ordna med n\u00e5de\u00e5ret.<\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6ljande dag, den 20 januari 1658 kom Simon Helmfelts fogde, l\u00f6jtnant M\u00e5rten B\u00f6\u00f6kman till domkapitlet med \u201dsocknens kallelse om herr Lars Wirgulander\u201d. Det h\u00e4r visade att lappfj\u00e4rdsborna var allt annat \u00e4n eniga. Domkapitlet hade redan best\u00e4mt sig f\u00f6r Lars Kempe och d\u00e4rf\u00f6r avslog de direkt M\u00e5rten B\u00f6\u00f6kmans anh\u00e5llan f\u00f6r Wirgulander. B\u00f6\u00f6kman f\u00f6reslog d\u00e5 att en pr\u00e4st fr\u00e5n \u00c5bo kunde utses, men de \u201dsvarade f\u00f6ga\u201d ocks\u00e5 p\u00e5 denna anh\u00e5llan.<\/span><\/span><\/p>\n

Senare samma dag anl\u00e4nde Johannes Wazeus till domkapitlet i \u00c5bo, tillsammans med r\u00e5dman Hans Larsson fr\u00e5n Kristinestad. De visade d\u00e5 magistratens brev, d\u00e4r det \u00f6nskades att Johannes Wazeus skulle v\u00e4ljas. Kristinestad h\u00f6rde denna tid till Lappfj\u00e4rds f\u00f6rsamling och domkapitlet ans\u00e5g nog att denne Wazeus var en meriterad man, men nu kunde domkapitlet skylla p\u00e5 att staden och socknen inte var eniga och de d\u00e4rf\u00f6r kunde v\u00e4lja Lars Kempe. <\/span><\/span><\/p>\n

Problemet med Lars Kempe var ju att han inte var pr\u00e4stvigd och han k\u00e4nde nog p\u00e5 sig att hans motst\u00e5ndare skulle g\u00f6ra allt f\u00f6r att utest\u00e4nga honom. Den 9 mars 1658 infann han sig p\u00e5 domkapitlet i \u00c5bo och anh\u00f6ll om deras rekommendation, att han kunde \u00e5ka till biskopen i H\u00e4rn\u00f6sand, f\u00f6r att d\u00e4r bli pr\u00e4stvigd av honom.<\/span><\/span><\/p>\n

Lars Kempe hade med sig en skrivelse d\u00e4r det stod att Lappfj\u00e4rds socken och Kristinestads borgare beg\u00e4rde att f\u00e5 honom vald. D\u00e4r fanns inga underskrifter i skrivelsen, endast ett socknens sigill. Lars Kempe for direkt till H\u00e4rn\u00f6sand och redan den 28 april 1658, kom ett brev d\u00e4rifr\u00e5n till \u00c5bo, att superintendenten Steuchius hade pr\u00e4stvigt honom.<\/span><\/span><\/p>\n

Den 13 maj 1658 anl\u00e4nde Lars Kempe till domkapitlet i \u00c5bo och d\u00e4r ber\u00e4ttade han att Simon Helmfelts fogde, l\u00f6jtnant M\u00e5rten B\u00f6\u00f6kman hade r\u00f6vat socknens brev och kallelse av hans dr\u00e4ng p\u00e5 den allm\u00e4nna landsv\u00e4gen. D\u00e5 socknens kallelse blivit bortr\u00f6vad, s\u00e5 tvingades Kempe att sj\u00e4lv, tillsammans med l\u00e4nsmannen bege sig till \u00c5bo.<\/span><\/span><\/p>\n

Domkapitlet hade ju saken klar f\u00f6r sig f\u00f6r l\u00e4nge sedan men de ville att Lars Kempe som brukligt var skulle provpredika i domkyrkan i \u00c5bo. D\u00e4rmed var saken klar och de sex medlemmarna i domkapitlet kunde skriva ut hans fullmakt f\u00f6r tj\u00e4nsten. Han manades bland annat att f\u00f6ra en h\u00e4lsosam och of\u00f6rfalskad l\u00e4ra i sina predikningar och med all flit driva\u00a0 v\u00e5r kristliga katekisml\u00e4ra, leva sina \u00e5h\u00f6rare till ett gott f\u00f6red\u00f6me, s\u00f6kande uti allt sitt umg\u00e4nge allm\u00e4nnelig landsfred. \u201dhans \u00e5h\u00f6rare skola vara honom lydige och h\u00f6rsamme p\u00e5 hans \u00e4mbetes v\u00e4gnar\u201d.<\/span><\/span><\/p>\n

Domkapitlet var lite oroliga vad generalen Simon Helmfelt skulle s\u00e4ga om utn\u00e4mningen, det var ju \u00e4nd\u00e5 han som \u00e4gde socknen i f\u00f6rl\u00e4ning. Svaret kom i augusti 1658, d\u00e5 Helmfelt meddelade att han ville ha Hans Wazeus till kyrkoherde. I november skrev man p\u00e5 domkapitlet ett urs\u00e4ktande brev \u00e5t Helmfelt, som d\u00e4rigenom lugnade ner sig.<\/span><\/span><\/p>\n

Men det gjorde inte borgarna i Kristinestad. Den 21 december 1658 infann sig r\u00e5dman Hans Larsson p\u00e5 domkapitlet med borgm\u00e4starens och r\u00e5dets brev, d\u00e4r de beg\u00e4rde att Wazeus skulle v\u00e4ljas. De protesterade mot det f\u00f6rakt mot staden, som domkapitlet hade visat genom att utn\u00e4mna Lars Kempe. Med sig hade de ocks\u00e5 beskyllningar mot Kempe.<\/span><\/span><\/p>\n

Enligt stadens borgare hade Lars Kempe i Stockholm vigt en borgare Lucas fr\u00e5n Kristinestad, trots att han visste att han hade en trolovad f\u00e4stm\u00f6 h\u00e4r i landet. S\u00e4llan predikade han i Kristinestad men till \u00c5bo reste han \u201df\u00f6rr\u00e4n hans salig fader var v\u00e4l kall bliven, utan borgm\u00e4starens och r\u00e5dets vetskap\u201d.\u00a0 Domkapitlet fick nu f\u00f6rklara p\u00e5 vilka grunder de hade valt Kempe.<\/span><\/span><\/p>\n

Trots att Lars Kempe nu hade blivit vald till kyrkoherde, s\u00e5 fortsatte maktkampen och smutskastningen. Den 12 januari infann sig r\u00e5dman Hans Larsson fr\u00e5n Kristinestad p\u00e5 domkapitlet med besv\u00e4r mot Kempe. De uts\u00e5g d\u00e5 tv\u00e5 pr\u00e4ster till Kristinestad f\u00f6r att verkst\u00e4lla rannsakning.<\/span><\/span><\/p>\n

Den 28 februari 1659 skickade fr\u00e5n prosten i N\u00e4rpes en skrift till domkapitlet, de han och Lappfj\u00e4rds socknem\u00e4n kr\u00e4vde att Kempe skulle avh\u00e5llas fr\u00e5n sin tj\u00e4nst eftersom \u201dom n\u00e5gra d\u00f6d och f\u00f6rbannelser som m:r Lars Kempe i en likpredikan d\u00e4r p\u00e5 orten haver f\u00e4llt p\u00e5 predikstolen\u201d. \u00a0Kempe avh\u00f6lls nu fr\u00e5n sin tj\u00e4nst tills saken har blivit rannsakad av tv\u00e5 pr\u00e4stm\u00e4n vid tinget.<\/span><\/span><\/p>\n

Rannsakningen drog ut p\u00e5 tiden och Kempe beg\u00e4rde d\u00e5 ett par g\u00e5nger att f\u00e5 bli insatt i \u00e4mbetet igen. P\u00e5 grund av oklarheter kunde detta inte g\u00f6ras, till p\u00e5 k\u00f6pet kom r\u00e5dman Hans Larsson fr\u00e5n Kristinestad igen till \u00c5bo f\u00f6r att klaga p\u00e5 Lars Kempe. Enligt Hans Larsson s\u00e5 skulle Kempe ha gett denne \u00f6knamn och kallat b\u00e5de honom och r\u00e5det f\u00f6r Anti-Krist.<\/span><\/span><\/p>\n

Nu blev det i alla fall best\u00e4mt att Lars Kempe fick \u00e5terintr\u00e4da i tj\u00e4nsten men domkapitlet hade ofta besv\u00e4r med honom. Den 16 maj 1659 klagades det i domkapitlet, att han inte l\u00e5ter sin styvmor njuta n\u00e5de\u00e5rsinkomsterna i Lappfj\u00e4rd. Dessutom hade han skrivit ett brev till kungen och f\u00f6rsett det med socknens sigill helt utan socknens lov. I brevet ville han ha kungens lov att f\u00e5 pr\u00e4stbolet av \u00e4nkan, allts\u00e5 sin styvmor eftersom hon inte brukade det.<\/span><\/span><\/p>\n

Den 12 augusti 1659 blev en dag som Lars Kempe sent skulle gl\u00f6mma. Han blev d\u00e5 kallad till domkapitlet i \u00c5bo. D\u00e4r l\u00e4ste de upp rannsakningarna mot honom, som hade gjorts av kyrkoherdarna i Malax och i Storkyro. De hade kommit fram till Kempe hade predikat om f\u00f6rbannelser och m\u00e5nga andra beskyllningar som inte var s\u00e5 klara. Domkapitlet blev nu tvingad att suspendera honom fr\u00e5n tj\u00e4nsten \u201dtill dess han haver lagligen sig rentv\u00e5tt och sig med sina \u00e5h\u00f6rare f\u00f6renat\u201d. De f\u00f6rmanade ocks\u00e5 honom att f\u00f6ra ett annat leverne. De klagade ocks\u00e5 p\u00e5 honom f\u00f6r att han \u201dg\u00f6r domkapitlet s\u00e5 stor m\u00f6da med sin stridighet\u201d. Han \u00e5lades slutligen att f\u00f6re han kan \u00e5terintr\u00e4da i tj\u00e4nsten \u201dn\u00e4r sakerna \u00e4r utf\u00f6rda, avbedja f\u00f6rsamlingen f\u00f6r de gruveliga f\u00f6rbannelserna\u201d. <\/span><\/span><\/p>\n

Underligt nog fick Lars Kempe beh\u00e5lla tj\u00e4nsten som kyrkoherde men han m\u00e5ste avl\u00f6na en tj\u00e4nst f\u00f6rr\u00e4ttande pr\u00e4st.<\/span><\/span><\/p>\n

Efter tv\u00e5 m\u00e5nader f\u00f6rs\u00f6kte Lars Kempe med hj\u00e4lp av sin bror, jurisprofessorn Axel Kempe f\u00e5 domkapitlets ben\u00e5dning. \u00a0Dessa besl\u00f6t att skicka Storkyros kyrkoherde Isak Brenner till Lappfj\u00e4rd f\u00f6r att f\u00e5 en f\u00f6rsoning mellan parterna. R\u00e5dm\u00e4nnen i Kristinestad och kyrkoherde\u00e4nkan, Lars Kempes styvmor protesterade mot detta men domkapitlet besl\u00f6t att Kempe \u201df\u00e5r bruka sitt \u00e4mbete i Lappfj\u00e4rd i julhelgen och tills biskopens ankomst fram efter jul.<\/span><\/span><\/p>\n

Fem dagar senare, den 15 december 1659 skickade general Helmfelt ett brev till domkapitlet, med inneh\u00e5ll att Kempe \u201dm\u00e5tte komma d\u00e4dan\u201d och herr Wazeus fr\u00e5n N\u00e4rpes dit i st\u00e4llet. Domkapitlet svarade att saken f\u00e5r bero till biskopens ankomst. Generalen gav sig inte utan skickade en av sina fogdar till \u00c5bo med en klagan att Kempe \u201dhade inga i staden som h\u00f6ll med honom och att han hade skickat sn\u00f6pliga brev till generalen\u201d. Domkapitlet svarade igen att biskopen f\u00e5r avg\u00f6ra saken i februari f\u00f6ljande \u00e5r.<\/span><\/span><\/p>\n

I februari 1660 kom s\u00e5 biskopen till Lappfj\u00e4rd och kunde efter l\u00e5nga f\u00f6rhandlingar f\u00e5 till en f\u00f6rlikning mellan Lars Kempe och Kristinestads och Lappfj\u00e4rds f\u00f6rsamlingsbor. Men general Helmfelt kunde ingen lugna. Den 20 januari 1661 skrev han till domkapitlet f\u00f6r att f\u00e5 ett skriftligt svar \u201dom Lars Kempe, om han f\u00e5r beh\u00e5lla pastoratet\u201d. Domkapitlet kunde bara meddela att f\u00f6rlikning hade gjorts mellan Kempe och staden Kristinestad och dess borgm\u00e4stare St\u00e5hlbom\u201d.<\/span><\/span><\/p>\n

Efter tre \u00e5rs tvister, s\u00e5 verkade det nu som om br\u00e5ket var avklarat. men nog fanns det ocks\u00e5 flera andra fr\u00e5gor som hade f\u00f6ranlett br\u00e5k, bland annat l\u00f6nefr\u00e5gorna. Han till och med skrev ett brev \u00e5r 1958 till Per Brahe, d\u00e4r han ville att denna skulle stadf\u00e4sta samma villkor \u00e5t honom, som hans far hade f\u00e5tt av drottning Kristina. N\u00e5got var fick han dock inte.<\/span><\/span><\/p>\n

I maj 1661 klagade Lars Kempe hos domkapitlet att han inte hade f\u00e5tt n\u00e5gra \u201dinledningspengar av kyrkog\u00e5ngshustrurna\u201d. Denna g\u00e5ng fick han ett klokt svar: \u201dHan beh\u00f6ver inte taga hustrurna in, f\u00f6rr\u00e4n penningar \u00e4ro erlagda\u201d.<\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/span>Lars Kempe ville att Kristinestad skulle avskiljas fr\u00e5n Lappfj\u00e4rds pastorat men sedan d\u00e5 han fick l\u00f6nef\u00f6rh\u00f6jning d\u00e4rifr\u00e5n, s\u00e5 blev han pl\u00f6tsligt v\u00e4ldigt m\u00e5n att Kristinestad skulle forts\u00e4tta under Lappfj\u00e4rd. Ocks\u00e5 i \u00f6vrigt s\u00e5 var det hans fattigdom som han beklagar sig \u00f6ver i korrespondensen med domkapitlet. \u00c5r 1666 beklagade han sig flera g\u00e5nger, allts\u00e5 under det \u00e5r som det p\u00e5st\u00e5s att Birgitta kyrkan skulle ha blivit byggd. Enligt s\u00e4gnen skulle det i den kyrkas kor ha funnits en text m\u00e5lad \u201dAnno 1666\u201d men det finns ocks\u00e5 uppgifter att den kunde vara byggd betydligt tidigare. F\u00f6rsamlingens arkiv f\u00f6rsvann under Stora ofreden 1714-1721 och n\u00e5gra s\u00e4kra dokument finns inte.<\/span><\/span><\/p>\n

Lars Kempe dog 1668, samma \u00e5r som pr\u00e4stg\u00e5rden brann ner. Branden skulle ha berott p\u00e5 v\u00e5rdsl\u00f6sa dr\u00e4ngar och pigor och vid rannsakningen p\u00e5 tinget i februari 1668 n\u00e4mns inte kyrkoherden \u00f6verhuvudtaget vid namn, vilket tyder p\u00e5 att han d\u00e5 redan hade avlidit.<\/span><\/span><\/p>\n

8. Hans Waseus, eller Johannes Johannis.<\/span><\/span><\/strong><\/h4>\n

F\u00f6ljande kyrkoherde i Lappfj\u00e4rd blev Hans Waseus, allts\u00e5 den som borgarna i Kristinestad hade \u00f6nskat redan f\u00f6rra g\u00e5ngen som det valdes kyrkoherde. Han var f\u00f6dd runt 1610, son till en Hans Persson i Vasa, blev student d\u00e4r och inskrevs i Uppsala universitet 1631. \u00c5r 1636 kom han som kaplan till N\u00e4rpes, d\u00e4r han tj\u00e4nstgjorde i 34 \u00e5r f\u00f6re han \u00e5r 1670, allts\u00e5 i 60-\u00e5rs \u00e5lder blev vald till kyrkoherde i Lappfj\u00e4rd. Han var gift med Brita Johannesdotter Broms och fick med henne \u00e5tminstone fyra barn. Brita dog 1675 och blev begraven i N\u00e4rpes.<\/span><\/span><\/p>\n

Inte heller nu var valet helt enh\u00e4lligt. D\u00e5 tj\u00e4nsten blev ledig efter Lars Kempes bortg\u00e5ng, s\u00e5 h\u00f6lls det i oktober 1669 ett m\u00f6te i Kristinestad d\u00e4r \u201dHerr Hans\u201d framf\u00f6rdes till kyrkoherde av en Erik Mattsson fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd, av borgarna i staden och av borgm\u00e4staren Johan Hansson. Men det fanns ocks\u00e5 sockenbor och borgare som ville ha M\u00e5rten Gallus till kyrkoherde. M\u00e5rten var son till kyrkoherden i N\u00e4rpes och han hade varit n\u00e5d\u00e5rspredikant i Lappfj\u00e4rd efter Lars Kempes d\u00f6d. Han var ju betydligt yngre \u00e4n Hans Waseus men det fanns starka krafter som ville ha Waseus.<\/span><\/span><\/p>\n

Till exempel domkapitlet gick in f\u00f6r Waseus denna g\u00e5ng, lite som pl\u00e5ster p\u00e5 s\u00e5ret f\u00f6r att de f\u00f6rbigick honom f\u00f6rra g\u00e5ngen. Waseus var ocks\u00e5 till \u00e5ren kommen, s\u00e5 det fanns de som trodde att hans tid i Lappfj\u00e4rd skulle bli kort.<\/span><\/span><\/p>\n

D\u00e5 blev det s\u00e5 att domkapitlet valde honom till kyrkoherde i december 1669. N\u00e5gra djupa sp\u00e5r l\u00e4mnade han inte efter sig, trots att han verkade som kyrkoherde i hela 15 \u00e5r. Kanske det var hans h\u00f6ga \u00e5lder, som gjorde att han inte orkade ta itu med de stora fr\u00e5gorna som pr\u00e4stbolets f\u00f6rstoring, \u00f6kande av l\u00e4skunnigheten eller att ordna l\u00e4sf\u00f6rh\u00f6r med f\u00f6rsamlingsborna.<\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5 en sockenst\u00e4mma i mars 1674 fr\u00e5gade kyrkoherde Waseus av sockenm\u00e4nnen \u201dallvarligen\u201d om de visste n\u00e5gonting om gamla antikviteter i Lappfj\u00e4rd. Det var regeringen i Stockholm som ville ha reda p\u00e5 dylika, men inga s\u00e5dana k\u00e4nde de till. \u201dMen ingen s\u00e4ger sig n\u00e5gon vetskap d\u00e4rom hava. Stenr\u00f6sen finnas h\u00e4r och d\u00e4r i skogen, men ingen haver h\u00f6rt dessas betydelse\u201d. En gammal husman, Eskil Morthensson, som var f\u00f6dd i B\u00f6tom men som nu bodde i Dagsmark by, visste ber\u00e4tta att hans salige fader hade ber\u00e4ttat n\u00e5got \u201dom det h\u00f6ga och namnkunniga B\u00f6thom Berg\u201d. Kyrkoherden noterade detta.<\/span><\/span><\/p>\n

B\u00f6nderna Erich Matson och Thomas Michelsson fr\u00e5n Lappfj\u00e4rds by hade varje \u00e5r ”trampat ned pr\u00e4stg\u00e5rds\u00e5kern H\u00e5x\u00e5kern\u201d, som l\u00e5g i n\u00e4rheten av deras g\u00e5rdar. Detta klagade kyrkoherden Hans Vaseus \u00f6ver p\u00e5 tinget i Lappfj\u00e4rd i augusti 1678.<\/span><\/span><\/p>\n

Samma \u00e5r hade Hans Vaseus h\u00e5llit en likpredikan \u00f6ver Elisabeth, som hade varit gift med handelsmannen Elias Gavelius i Kristinestad. N\u00e5got speciellt m\u00e5ste det ha varit med denna eftersom den trycktes i Stockholm samma \u00e5r.<\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5 h\u00f6sten 1685 lyckades Hans Vaseus f\u00e5 kung Karl XI i Stockholm att utse sin egen son Johan el Johannes Beckman till sin eftertr\u00e4dare. Till sin hj\u00e4lp hade han d\u00e5 biskopen i \u00c5bo och detta gjorde Herr Hans redan vid \u201dh\u00f6g \u00e5lder och br\u00e4cklighet\u201d. Detta lyckades bra och sonen blev d\u00e5 kyrkoherde redan 1685 och den gamla kyrkoherden dog \u00e5r 1687 och han blev begraven i N\u00e4rpes.<\/span><\/span><\/p>\n

9. Johannes Beckman.<\/span><\/span><\/strong><\/h4>\n

Den nionde kyrkoherden i Lappfj\u00e4rd var f\u00f6dd \u00e5r 1644 i N\u00e4rpes, han blev student i \u00c5bo och han blev adjunkt \u00e5t sin far \u00e5r 1672 och s\u00e5 var han 13 \u00e5r som kyrkoherde. Redan 1667 bytte han sl\u00e4ktnamn fr\u00e5n Vasaeus till Beckman, mest p\u00e5 grund av att det fr\u00e5n tidigare fanns en annan pr\u00e4st i Gamlakarleby med samma namn.\u00a0 <\/span><\/span><\/p>\n

Johannes var f\u00f6rsta g\u00e5ngen gift med Anna, som var dotter till kaplanen Jacob Holmius i N\u00e4rpes och med henne fick han 6 barn. Hon dog \u00e5r 1690 och han gifte d\u00e5 om sig med kyrkoherde\u00e4nkan Maria Persdotter fr\u00e5n Kalajoki. Han verkade i Lappfj\u00e4rd i totalt 29 \u00e5r, allts\u00e5 under en relativt l\u00e5ng tid.<\/span><\/span><\/p>\n

Han utn\u00e4mndes till kyrkoherde i september 1685 men det verkar som att han tilltr\u00e4dde tj\u00e4nsten f\u00f6rst efter faderns d\u00f6d. Det finns inte mycket information om denna kyrkoherde heller, fr\u00e4mst p\u00e5 grund av att han var en fridens man, i motsats till sina f\u00f6reg\u00e5ngare som ofta processade p\u00e5 tinget. Hen levde f\u00f6r sin f\u00f6rsamling och han skrev en g\u00e5ng 1695: \u201dJag har \u00e4rat Gud, levt utan r\u00e4tteg\u00e5ngsprocesser och dagligen funnit Guds v\u00e4lsignelse\u201d. <\/span><\/span><\/p>\n

Vid ett pr\u00e4stm\u00f6te 1674, allts\u00e5 f\u00f6re tiden i Lappfj\u00e4rd upptr\u00e4dde Johannes Beckman som opponent, han skulle allts\u00e5 g\u00f6ra inv\u00e4ndningar mot den avhandling som behandlades p\u00e5 m\u00f6tet. Tydligen sk\u00f6tte han denna uppgift bra, eftersom biskopen i \u00c5bo efter\u00e5t gav honom \u201dett gott lovord och vittnesb\u00f6rd b\u00e5de f\u00f6r dess skicklighet, l\u00e4rdom, g\u00e5vor och meriter\u201d.<\/span><\/span><\/p>\n

Johan Beckman f\u00f6rfattade flera skrifter, d\u00e4r vi kan f\u00e5 information bland annat om pr\u00e4stg\u00e5rden. Han ville nog ha ers\u00e4ttning av sockenborna f\u00f6r de byggnader som han eller hans far hade uppf\u00f6rt. En g\u00e5ng ville han att alla byggnader som han hade uppf\u00f6rt runt pr\u00e4stg\u00e5rden skulle tillfalla arvingar efter hans d\u00f6d. \u00c5r 1692 omtalar han p\u00e5 tinget att hans far Hans Vasaeus, d\u00e5 denne tilltr\u00e4dde som kyrkoherde, blev tvungen att uppf\u00f6ra flera n\u00f6diga byggnader vid den nya pr\u00e4stg\u00e5rden. Virket hade han tagit ur de samf\u00e4llda skogarna men hade sedan hoppats att sockenborna skulle inl\u00f6sa dessa. P\u00e5 grund av flera \u00e5rs missv\u00e4xt hade de inte gjort det. Dessa hade Beckman nu l\u00f6st ut av sina syskon och dessutom hade han p\u00e5 egen bekostnad uppf\u00f6rt 3 bodar och en fj\u00e4rde bod, som hade 6 knutar. Han hade byggt 2 v\u00e4derkvarnar, ett f\u00e4hus, ett f\u00e5rhus, en badstuga, 3 h\u00f6lador. Dessutom hade han ocks\u00e5 gr\u00e4vt en brunn, som murades med gr\u00e5sten. <\/span><\/span><\/p>\n

Den nya pr\u00e4stg\u00e5rden, som byggdes efter branden 1668 stod tydligen p\u00e5 ett nyanlagt st\u00e4lle, eftersom han hade flyttat stallet fr\u00e5n \u201df\u00f6rra g\u00e5rden\u201d och byggt upp dem i Nyg\u00e5rden. Det var troligen vid den h\u00e4r tiden runt 1690 som pr\u00e4stg\u00e5rdsbolet fick namnet \u201dB\u00e4ckelund\u201d efter sin d\u00e5varande kyrkoherde. \u00a0F\u00f6rutom sj\u00e4lva huvudbygganden skulle det ha funnits 14 byggnader p\u00e5 det nya st\u00e4llet.<\/span><\/span><\/p>\n

Br\u00e4der hade de ocks\u00e5 bekostat sj\u00e4lva, bland annat till taken i tre kamrar. Tv\u00e5 glasf\u00f6nster, tre l\u00e5s och en b\u00e5tlast med br\u00e4nt tegel hade de k\u00f6pt fr\u00e5n N\u00e4rpes. \u00c5t murm\u00e4staren hade de betalat\u00a0 8 daler kopparmynt och mat. Tv\u00e5 f\u00f6nster till nya bakarestugan, tre nya f\u00f6nster i k\u00e4llarestugan och l\u00e5set hade de betalat. Allmogen i Lappfj\u00e4rd intygade att allt detta st\u00e4mde men de menade att teglet fr\u00e5n N\u00e4rpes hade sockenborna betalat.<\/span><\/span><\/p>\n

Underh\u00e5llet av den nya pr\u00e4stg\u00e5rden var ocks\u00e5 ett hett \u00e4mne p\u00e5 f\u00f6rsamlingens m\u00f6ten. Underh\u00e5llet delades upp p\u00e5 de olika byarna men staden Kristinestad ville inte vara med, eftersom de hade en egen kapellkyrka att underh\u00e5lla. Efter l\u00e5nga f\u00f6rhandlingar blev det \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 att ocks\u00e5 stadsborna skulle vara med och underh\u00e5lla prostg\u00e5rden i Lappfj\u00e4rd.<\/span><\/span><\/p>\n

Johan Beckman dog i Lappfj\u00e4rd \u00e5r 1701, medan hans andra hustru Maria dog \u00e5ret innan, ocks\u00e5 i Lappfj\u00e4rd. Johan Beckman \u00e4r begraven i N\u00e4rpes och p\u00e5 hans gravsten, st\u00e5r p\u00e5 latin: \u201dH\u00f6gste minnesv\u00e5rd \u00e5t \u00e4rev\u00e4rdige mannen, herr Johannes Joh. Beckman, fordom den mest vaksamme kyrkoherde i Kristinestads och Lappfj\u00e4rds f\u00f6rsamlingar, vilken var f\u00f6dd i N\u00e4rpes d. 2 juni 1644, Dog \u00e5r 1701. Hans f\u00f6rsta hustru var Anna Jac Holmius, av vilken han erh\u00f6ll 6 barn. Den andra var Maria Petri Thorvaest. Dog i landsflykt.\u201d Den sista meningen p\u00e5 gravstenen torde vara felaktig, eftersom uppgifter finns p\u00e5 att Maria skulle ha d\u00f6tt redan runt 1700.<\/span><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanst\u00e4llt av Lasse Backlund i juni 2019, med uppgifter tagna ur tidningar, skrifter och ur Lappfj\u00e4rds historia, del I. D\u00e5 Lappfj\u00e4rd \u00e5r 1607 blev en egen socken och ett eget pastorat, s\u00e5 skulle det givetvis anst\u00e4llas en kyrkoherde. Det \u00e4r Forts\u00e4tt l\u00e4sa Kyrkoherdarna p\u00e5 1600-talet<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":7821,"menu_order":10,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-12714","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/12714","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=12714"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/12714\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25426,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/12714\/revisions\/25426"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/7821"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=12714"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}