{"id":1205,"date":"2016-10-16T23:05:04","date_gmt":"2016-10-16T21:05:04","guid":{"rendered":"http:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=1205"},"modified":"2023-12-09T23:14:23","modified_gmt":"2023-12-09T21:14:23","slug":"dagsmarkbor-som-stupade-i-vara-senaste-krig","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/?page_id=1205","title":{"rendered":"Stupade i krig."},"content":{"rendered":"

Uppgjort av Lasse Backlund h\u00f6sten 2014, enligt lista uppgjord av Nils Gr\u00f6nlund. Kompletterad och korrigerad i oktober 2016. \u00c5r 1941 gav S\u00d6U ut en minnesbok \u00f6ver alla som stupade i vinterkriget. Johannes Nyquist ledde arbetet med boken som fick namnet ”F\u00f6r fosterlandet” och det blev en diger lunta. L\u00e4ngst ner i denna historik s\u00e5 hittar du de sidor som behandlar de stupade med r\u00f6tter i Dagsmark.<\/span><\/p>\n

Eftersom det i skrivande stund, h\u00f6sten 2014 har g\u00e5tt 100 \u00e5r fr\u00e5n utbrottet av F\u00f6rsta V\u00e4ldskriget, 75 \u00e5r sedan Vinterkriget br\u00f6t ut och 70 \u00e5r sedan vapenstillest\u00e5ndet med Sovjetunionen s\u00e5 \u00e4r det sk\u00e4l att minnas de som offrade livet f\u00f6r sin tro p\u00e5 ett fritt fosterland.<\/p>\n

Finland har nu levt i fred i 70 \u00e5r, vilket historiskt sett \u00e4r en l\u00e5ng tid. Under den tid fram till \u00e5r 1809 d\u00e5 Finland var en del av Sverige var ju krig n\u00e5gonting v\u00e4ldigt vardagligt och st\u00e4ndigt \u00e5terkommande. M\u00e5nga finl\u00e4ndare var ju med i de er\u00f6vringskrig som moderlandet Sverige utk\u00e4mpade nere i Europa. De finska hakkapeliterna var \u00f6k\u00e4nda krigare som f\u00f6r\u00e4ldrar nere p\u00e5 kontinenten skr\u00e4mde barnen med.<\/p>\n

De st\u00e4ndiga krigen med Ryssland p\u00e5 finsk mark var ju ocks\u00e5 n\u00e5gonting som vi fick k\u00e4nna av. Under Stora- och Lilla ofreden p\u00e5 1700-talet var v\u00e5rt land ockuperat av ryssarna i flera \u00e5rs tid och ryssarnas h\u00e4rjningar bland ortsbefolkningen \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nda. Efter 1808-1809 \u00e5r krig blev ju Finland en del av det ryska riket men med mycket stor sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Finland blev ett storfurstend\u00f6me med samma spr\u00e5k, lagar och best\u00e4mmelser som under den svenska tiden men med egen best\u00e4mmander\u00e4tt. Finl\u00e4ndarna var till och med befriade fr\u00e5n milit\u00e4rtj\u00e4nstg\u00f6ring \u00a0och all krigstj\u00e4nst p\u00e5 1800-talet.<\/p>\n

Mot slutet av 1800-talet fanns det dock starka krafter i Ryssland som ville inf\u00f6rliva Finland med Ryssland och upph\u00e4va alla de f\u00f6rm\u00e5ner Finland haft som storfurstend\u00f6me. Under tsar Alexander III:s tid b\u00f6rjade f\u00f6rryskningen och den fortsatte med den f\u00f6ljande tsaren Nikolaj II. Trots protester i Finland s\u00e5 best\u00e4mdes det bland annat att myndighetsspr\u00e5ket skulle blir ryska och att de finska m\u00e4nnen skulle g\u00f6ra sin v\u00e4rnplikt i Ryssland.<\/p>\n

Fr\u00e5n \u00e5r 1809 till 1871 s\u00e5 var finl\u00e4ndarna totalt befriade fr\u00e5n milit\u00e4rtj\u00e4nst och deltog inte heller i n\u00e5gra krig. Men \u00e5r 1871 inf\u00f6rdes allm\u00e4n v\u00e4rnplikt i Finland efter modell av moderlandet Ryssland. De duktiga politikerna best\u00e4mde d\u00e5 att finl\u00e4ndarna skall tj\u00e4nstg\u00f6ra i Finland ”och endast f\u00f6rsvara fosterlandet”. I det h\u00e4r fallet betydde fosterlandet inte Ryssland utan Finland. Finl\u00e4ndarna tj\u00e4nstgjorde i 8 olika skarpskyttebataljoner runtom i landet eller i Dragonregementet i Villmanstrand. De flesta dagsmarkbor tj\u00e4nstgjorde i Vasa Skarpskyttebataljon eller i Dragonregementet.<\/p>\n

Mellan \u00e5ren 1871-1899 s\u00e5 blev flera ungdomar fr\u00e5n Dagsmark\u00a0genom lottdragning uttagna till den\u00a0finska arm\u00e9n. Flera unga m\u00e4n flydde till Amerika f\u00f6r att komma undan den 3 \u00e5r l\u00e5nga milit\u00e4rtiden. P\u00e5 uppb\u00e5den som h\u00f6lls kommunvis p\u00e5 r\u00e5dstugan i Kristinestad, s\u00e5 h\u00e4nde det mycket ofta att de v\u00e4rnpliktiga aldrig d\u00f6k utan de var ”f\u00f6rfallol\u00f6st uteblivna”.<\/p>\n

\u00c4nnu v\u00e4rre blev det \u00e5r 1899 d\u00e5 tsaren Nikolaj i det s\u00e5 kallade februarimanifestet best\u00e4mde att alla bataljoner i Finland skulle uppl\u00f6sas och att de v\u00e4rnpliktiga h\u00e4danefter skulle tj\u00e4nstg\u00f6ra i Ryssland, allts\u00e5 i ryska f\u00f6rband. Februarimanifestet kom till p\u00e5 f\u00f6rslag av den \u00e5r 1898 utn\u00e4mnda generalguvern\u00f6ren Bobrikoff. Hans fr\u00e4msta uppgift var att g\u00f6ra Finland till en del av Ryssland. Det var nu de starka krafterna enades som ville frig\u00f6ra Finland fr\u00e5n Ryssland, f\u00f6r hela tiden besl\u00f6ts det att viktiga funktioner i Finland nu skulle handhas av ryssarna.<\/p>\n

D\u00e5 den ryska v\u00e4rnpliktslagen tr\u00e4dde i kraft \u00e5r 1902 s\u00e5 blev det v\u00e4ldiga protester i Finland och en mycket stor del av de v\u00e4rnpliktiga bojkottade uppb\u00e5den. Till och med mer \u00e4n h\u00e4lften uteblev utan orsak. Ocks\u00e5 pr\u00e4sterna var med i bojkotten genom att v\u00e4gra ge ut uppgifter om vilka v\u00e4rnpliktiga som skulle kallas till uppb\u00e5d. Kommunerna protesterade ocks\u00e5 och flera kommuner tillsatte ingen uppb\u00e5dsn\u00e4mnd.<\/p>\n

\u00c5r 1904 blev Bobrikov m\u00f6rdad av en finl\u00e4ndare och samtidigt utbr\u00f6t det rysk-japanska kriget vilket betydde att f\u00f6rryskningsprocesserna avtog d\u00e5 tsaren fick annat att t\u00e4nka p\u00e5. Eftersom finl\u00e4ndarna \u00e4r k\u00e4nt som ett b\u00e5ngstyrigt folk s\u00e5 besl\u00f6t\u00a0tsaren Nikolaj \u00e5r 1905 att \u00e5terta det s\u00e5 kallade februarimanifestet och samtidigt uppl\u00f6ste han det enda finska milit\u00e4rf\u00f6rbandet, allts\u00e5 Finska Gardet. \u00c5r 1906 sades de sista officerarna upp vid Kadettskolan i Fredrikshamn,\u00a0vilket betydde att efter det saknade Finland milit\u00e4r. I st\u00e4llet stationerades m\u00e5nga ryska soldater runtom i v\u00e5rt land.<\/p>\n

De styrande i Finland kom ocks\u00e5 \u00f6verens med tsar Nikolaj II att betala reda pengar i geng\u00e4ld f\u00f6r att slippa v\u00e4rnplikten. De s\u00e5 kallade \u201dmilit\u00e4rmiljonerna\u201d (p\u00e5 finska Sotilasmiljoonat) betalades \u00e5t tsaren under \u00e5ren 1902-1916 totalt 195 miljoner mark, vilket betydde ungef\u00e4r 10 % av hela landets budget.<\/p>\n

S\u00e5 tack vare protesterna mot den nya v\u00e4rnpliktslagen och de h\u00e4r milit\u00e4rmiljonerna s\u00e5 deltog inga finl\u00e4ndare p\u00e5 Rysslands sida i F\u00f6rsta V\u00e4rldskriget. Ryssland gjorde otroligt stora f\u00f6rluster i kriget mot Tyskland och \u00d6sterrike-Ungern under \u00e5ren 1914-1917 men finl\u00e4ndarna var helt f\u00f6rskonade.<\/p>\n

S\u00e5 det fanns allts\u00e5 inga stupade Dagsmarkbor i F\u00f6rsta V\u00e4rldskriget. En som hade flytt till Amerika undan den ryska milit\u00e4ren var Josef Henrik Rosenback fr\u00e5n Kvarn\u00e5 och han stupade i Frankrike som soldat i den amerikanska arm\u00e9n:<\/p>\n

Stupade Dagsmarkbor i F\u00f6rsta v\u00e4rldskriget 1914-1918.<\/strong><\/h3>\n

Rosenback Josef Henrik, <\/strong>f. <\/strong>26.7.1888, stupade i Frankrike, som soldat i den amerikanska arm\u00e9n 6.11.1918.<\/p>\n

Josef var son till Viktor Lillsj\u00f6 (f. i Dagsmark 1859, d.1899 i Amerika) och Anna Cajsa Rosenback (1864-1918). Josef var bror till Kv\u00e4\u00e4n\u00e5-Kalle Rosenback och till Hulda som gifte sig med ”Pala” Josef Granlund.<\/a><\/p>\n

Efter att Finland f\u00f6rklarat sig sj\u00e4lvst\u00e4ndigt 6 december 1917 utbr\u00f6t ett inb\u00f6rdeskrig i b\u00f6rjan p\u00e5 1918, d\u00e4r 2 Dagsmarkbor fick s\u00e4tta livet till:<\/p>\n

Stupade Dagsmarkbor i inb\u00f6rdeskriget \u00e5r 1918, 2 man fr\u00e5n Dagsmark och en fr\u00e5n Storliden:<\/strong><\/h3>\n

Agn\u00e4s Anselm<\/a> f. <\/strong>9.8.1896, d. 28.3.1918 vid Kaleva\u00e5sen \u00f6ster om Tammerfors.<\/p>\n

Son till Henrik Agn\u00e4s (1868-1954) och Vilhelmina, f. Storkull (1868-1950). Ogift och barnl\u00f6s.\u00a0\u00a0<\/strong>Gick i folkskolan 1906-11. Arbetade p\u00e5 jordbruket p\u00e5 hemg\u00e5rden. Var aktiv i ungdomsf\u00f6reningen, tillh\u00f6rde styrelsen fr\u00e5n 1912 och till sitt fr\u00e5nf\u00e4lle. Han var ocks\u00e5 aktiv i idrottsf\u00f6reningen och \u00e4ven medlem i styrelsen. Anselm ansl\u00f6t sig till Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r d\u00e5 den bildades. Han var med och befriade Kristinestad 31.1.1918 och deltog d\u00e4refter i vakttj\u00e4nsten av staden. Genom uppb\u00e5d upptogs han senare till fortsatt krigstj\u00e4nst och till VI j\u00e4garbataljonens 1 kompani, Melins kompani<\/a>. Anselm stupade i strid 28.3.1918 under anfall p\u00e5 de \u00f6ppna f\u00e4lten s\u00f6der och syd\u00f6st om Kaleva\u00e5sen \u00f6ster om Tammerfors.<\/p>\n

\"Agn\u00e4s
I tidskriften ”Veckans kr\u00f6nika” den 22.2.1919 finns Anselm Agn\u00e4s omn\u00e4mnd som en av de stupade i frihetskriget.<\/figcaption><\/figure>\n

Hans minne hedrades efter hans d\u00f6d med frihetskorset av IV klass. (sammanfattning fr\u00e5n boken ”F\u00f6r frihet och f\u00e4dernesland, frihetskriget 1918”).<\/p>\n

Krig och of\u00e4rd.\u00a0 <\/strong>En elevs str\u00f6dda h\u00e5gkomster fr\u00e5n skoltiden h\u00f6sten 1916 till v\u00e5ren 1920:<\/p>\n

Under v\u00e4rldskriget som rasade ute i Europa fick \u00e4ven Finland till r\u00e5ga p\u00e5 andra pr\u00f6vningar genomg\u00e5 ett inb\u00f6rdeskrig. Jag kommer ih\u00e5g n\u00e4r vi var hos Agn\u00e4s Henriks och tittade p\u00e5 vid Tammerfors stupade sonen Anselm, vilket l\u00e4mnade ett djupt intryck i ett k\u00e4nsligt sinne. \u00c4ven kommer jag i h\u00e5g de l\u00e5nga rader h\u00e4stforor som transporterade \u201dde vita\u201d uppb\u00e5dade till Filppula-fronten. Dessa foror for f\u00f6rbi v\u00e5r skola. Efter vad jag den tiden uppf\u00e5ngat ang\u00e5ende krigsf\u00f6ringen i v\u00e5rt land var mina sympatier p\u00e5 de vitas sida. D\u00e4rf\u00f6r skulle jag hylla dem, som for f\u00f6r att g\u00f6ra sin plikt vid fronten. Jag stod vid skolgrinden med en tr\u00e4b\u00f6ssa och vinkade av dem. Jag tyckte mej m\u00e4rka att de ej uppskattade min fosterl\u00e4ndskhet. De for ej glada till fronten, – men s\u00e5dant f\u00f6rstod jag ej d\u00e5.<\/em><\/p>\n

(Gunnar Gr\u00f6ndahl, Dagsmarks skola 100 \u00e5r, 1978, s. 61.)<\/p>\n

Sundholm Erik Anders, <\/strong><\/a>f. 1880, d. 3.2.1918 i Ule\u00e5borg.<\/p>\n

Son till Erik Henrik<\/strong> Josefsson<\/strong> Storkull<\/strong>, f. 9.11.1832, d. 1.9.1907 och Maria<\/strong> Karl Henriksdotter<\/strong> Storkull f. Knus<\/strong>, f. 23.9.1841, d. 15.2.1910. Bosatt p\u00e5 Brobackan och var bror bland annat till Wilhelmina Sundholm, som ocks\u00e5 kallades f\u00f6r Koll Mina.<\/p>\n

\"I
I tidskriften ”Veckans kr\u00f6nika” den 22.2.1919 finns Erik Anders Sundholm omn\u00e4mnd som en av de stupade i frihetskriget.<\/figcaption><\/figure>\n

Gick i folkskola i Dagsmark<\/a> 1891-95. Arbetade sedan p\u00e5 jordbruket p\u00e5 hemg\u00e5rden. Han var medlem i lantmannagillet,<\/a> tillh\u00f6rde styrelsen f\u00f6r Dagsmark Andelshandel<\/a> 1908-17 och var ocks\u00e5 medlem i ungdomsf\u00f6reningen<\/a>. Han spelade i ungdomsf\u00f6reningens hornorkester. Han gick med i Lappfj\u00e4rds skyddsk\u00e5r h\u00f6sten 1917 och i slutet av januari 1918 blev han elev vid V\u00f6r\u00e5 krigsskola. Han deltog i befriandet av Ylistaro, Brahestad och Ule\u00e5borg. Efter hans d\u00f6d 3.2.1918 hedrades hans minne med frihetskorset av IV klass. (sammandrag fr\u00e5n ”F\u00f6r frihet och f\u00e4dernesland, Frihetskriget 1918”). Vill du l\u00e4sa nekrologen i tidningen Syd-\u00d6sterbotten, s\u00e5 klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

\"\"
Erik Anders Sundholm stupade i striderna i Ule\u00e5borg i februari 1918 och postumt fick han medaljen Frihetskorset IV klass av \u00f6verbef\u00e4lhavaren Gustaf Mannerheim. Medaljen finns i beh\u00e5ll hos hans syster Karolinas \u00e4ttlingar i Norge, som l\u00e5nade ut bilden.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
\u00d6verbef\u00e4lhavaren Gustaf Mannerheim skickade detta f\u00f6rl\u00e4ningsbrev \u00e5t bonden Erik Anders Storkulls anh\u00f6riga i Dagsmark, som ett erk\u00e4nnande f\u00f6r hans deltagande i sitt fosterlands befrielse. Brevet finns hos hans syster Karolinas \u00e4ttlingar i Norge.<\/figcaption><\/figure>\n

Ivar R\u00f6nnlund fr\u00e5n Storliden<\/strong><\/span>, som ligger i Lappfj\u00e4rd men som r\u00e4knas till Dagsmark, f\u00f6rsvann runt den 25 april 1918 p\u00e5 Karelska n\u00e4set. Han hade vistats i Ollila by, d\u00e5 den besk\u00f6ts av ett ryskt pansart\u00e5g. Sommaren 1921 hittades hans grav i Kuokkala by n\u00e4ra den ryska gr\u00e4nsen av f\u00e4nriken Gunnar Wadstr\u00f6m. Gunnar hade d\u00e5 vistats en l\u00e4ngre tid i omr\u00e5det och s\u00f6kte d\u00e5 efter f\u00f6rsvunna skyddsk\u00e5rister. (en stor del av sl\u00e4kten R\u00f6nnlund \u00e4ndrade \u00e5r 1935 sl\u00e4ktnamnet till Rajalehto).<\/p>\n

Stupade Dagsmarkbor i Vinterkriget 1939-1940, 6 personer:<\/strong><\/h3>\n

Krook Bertel<\/a> f. <\/strong>23.2.1914, d. 23.12.1939 vid S:t Johannes p\u00e5 Karelska n\u00e4set utanf\u00f6r Viborg.<\/p>\n

Son till Erland Krook och hans hustru Hulda Amanda, f. Nyholm i Perus. Bertel var gift med Gerda Holmudd och hade med henne sonen Elof. (Vill du l\u00e4sa mera om Bertel Krook och om begravningen, s\u00e5 klicka H\u00c4R!)<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

Viklund Anselm<\/a>, <\/strong>f. 15.5.1902, d. 6.3.1940 vid S\u00e4kkij\u00e4rvi p\u00e5 Karelska n\u00e4set.<\/p>\n

Son till Johan Viktor Viklund och hans hustru Vilhelmina, f. Klemets. Anselm var gift med Ines, f. Forslin och hade 2 barn, Dick och B\u00f6rje.<\/p>\n

Den 30.3.1940 hade tidningen Syd-\u00d6sterbotten inf\u00f6rt en kort notis om d\u00f6dsfallet: Vid samma kulspruta som Artur Mitts, stupade samma dag bonden Anselm Viklund fr\u00e5n Dagsmark, f\u00f6dd den 15 maj 1902. Viklund arbetade sig upp med tv\u00e5 tomma h\u00e4nder till en v\u00e4lm\u00e5ende bonde med ett v\u00e4lsk\u00f6tt hemman. Han var en stillsam man och en duglig arbetare. Hustru och tv\u00e5 barn begr\u00e5ta hans hastiga bortg\u00e5ng.<\/span><\/p>\n

Bj\u00f6rklund Arvid Vilhelm<\/a>, <\/strong>f. 23.8.1916, d.8.3.1940 vid S\u00e4kkij\u00e4rvi p\u00e5 Karelska n\u00e4set.<\/p>\n

Son till ”Lid”- Viktor \u00a0Bj\u00f6rklund och hans hustru Hilma, f. Nyberg. Ogift och barnl\u00f6s. (Vill du l\u00e4sa mera om Arvid och om begravningen, s\u00e5 klicka H\u00c4R!)<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

Mitts Artur Sigfrid<\/a>, <\/strong>f. 5.3.1902, d. 8.3.1940 vid S\u00e4kkij\u00e4rvi p\u00e5 Karelska n\u00e4set.<\/p>\n

Son till ”Viiras” -Karl Henrik Mitts och hans hustru Amanda Maria, f. \u00c4bb. B\u00e5da f\u00f6dda i Lappfj\u00e4rd. Artur var gift med Julanda Mitts, f. Nyroos och hade 2 barn, Alf och Ruth.<\/p>\n

Den 30.3.1940 hade tidningen Syd-\u00d6sterbotten en kort notis om d\u00f6dsfallet: Artur Sigrid Mitts fr\u00e5n Dagsmark, f\u00f6dd 5 maj 1902, stupade den 6 mars p\u00e5 N\u00e4set. Han var en av de b\u00e4sta b\u00f6nderna i sin hemby och s\u00f6rjes n\u00e4rmast av hustru och tv\u00e5 barn.<\/span><\/p>\n

Lindroos Bertel Birger, <\/strong><\/a>f. 16.1.1914, d. 10.3.1940 vid S\u00e4kkij\u00e4rvi p\u00e5 Karelska n\u00e4set.<\/p>\n

Son till Henrik Lindroos, f. i Lappfj\u00e4rd och hans hustru Adelina, f. Korsb\u00e4ck. Ogift och barnl\u00f6s. (Vill du l\u00e4sa mera om Bertel Lindroos och hans begravning, s\u00e5 klicka H\u00c4R!)<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

Bertel Santaniemi<\/strong><\/a>, f. 28.7.1917, stupade 12.3.1940 i Tervajoki. Bertel var son till Adelina Fr\u00f6berg och Juho Santaniemi,<\/p>\n

\"Bertel<\/p>\n

Den\u00a08 juli 1940 h\u00f6lls en h\u00f6gtidlig jordf\u00e4stning i Lappfj\u00e4rds kyrka f\u00f6r de soldater som hade stupat i vinterkriget och l\u00e4mnats kvar p\u00e5 slagf\u00e4ltet. Tidningen Syd-\u00d6sterbotten hade en utf\u00f6rlig artikel efter\u00e5t, som du kan l\u00e4sa genom att klicka H\u00c4R!<\/strong><\/span><\/a><\/p>\n

<\/h3>\n

Stupade Dagsmarkbor i Forts\u00e4ttningskriget 1941 – 44, 14 personer.<\/strong><\/h3>\n

Backlund Eskil Evald<\/a>, <\/strong>f. 28.9.1916, s\u00e5rades vid Jandeba 1941, d. 25.8.1944.<\/p>\n

Son till Emil Backlund och Ida, f. Agn\u00e4s. Ogift och barnl\u00f6s.<\/p>\n

Dahlroos Selim Sigfrid<\/a>, <\/strong>f. 23.10.1919, d. 30.6.1941 vid Hang\u00f6.<\/p>\n

Son till Josef Dahlroos och Alma, f. Bj\u00f6rklund i Lappfj\u00e4rd. Ogift och barnl\u00f6s.<\/p>\n

Granlund Gunnar Georg,<\/a> <\/strong>f. 5.5.1918, s\u00e5rades vid Svir 1941, d. 11.2.1942.<\/p>\n

Son till Josef Granlund och Hulda, f. Rosenback. Ogift och barnl\u00f6s.<\/p>\n

Grans Eskil Evert<\/a>, <\/strong>f. 2.12.1918, d. 23.6.1944 vid Lyykyl\u00e4 p\u00e5 Karelska n\u00e4set.<\/p>\n

Son till ”Mattas” Viktor Grans och Hilda, f. Sj\u00f6gren. Ogift och barnl\u00f6s.<\/p>\n

Granberg Rudi Rafael,<\/strong> f. 25.6.1924, d. 1.8.1943 vid Svir.<\/p>\n

Son till Erland Granberg, f. Korsb\u00e4ck och Maria, f. Lillkull, senare L\u00f6vdahl. Ogift och barnl\u00f6s.<\/p>\n

Klemets Bruno<\/a>, <\/strong>f. 9.4.1919, s\u00e5rades vid Maaselk\u00e4 i oktober och dog 14.12.1941.<\/p>\n

Son till Johannes Klemets och Matilda, f. Bj\u00f6rklund i Lappfj\u00e4rd. Ogift och barnl\u00f6s.<\/p>\n

Lillsj\u00f6 Nils Albin, <\/strong>f.3.10.1921, d. 6.1.1943 vid Svir.<\/p>\n

Son till Viktor Lillsj\u00f6 och Ida Sofia, f. Jossandt i Lappfj\u00e4rd. Gift 1941 med Anita Ingeborg Nyholm, som sedan gifte sig med Hilding Berg. Barnl\u00f6sa.<\/p>\n

Norrgrann Ragnar Eskil, <\/strong><\/a>f. 7.12.1919, d. 8.10.1942 vid Svir.<\/p>\n

Son till ”Dragholms” Henrik Norrgrann och Adelina, f. Rosenqvist. Ogift och barnl\u00f6s.<\/p>\n

Rosenlund Valter Leander<\/a>,<\/strong> f.\u00a026.12.1911, d. 21.10.1941 vid Svir.<\/p>\n

Son till Viktor Rosenlund och Karolina, Storl\u00e5hls fr\u00e5n Lappfj\u00e4rd. Ogift och barnl\u00f6sa.<\/p>\n

Storkull Egil Edvin<\/a>, <\/strong>f.\u00a0<\/strong>6.5.1922, d. 15.5.1943 vid Svir.<\/p>\n

Son till Evert Storkull och Selma, f. Lillkull. Barnl\u00f6s, f\u00f6rlovad med Elvi Holmudd.<\/p>\n

Vidberg Runar Karl Helmer, <\/strong>f. <\/strong>6.9.1915, d. 15.10.1943 vid Svir<\/p>\n

Son till Konstantin Vidberg och Amanda f. Klemets. Gift med Ellen S\u00f6derstr\u00f6m och hade barnen Nils, Ingmar, Gun-Lis och Roy.<\/p>\n

Perki\u00f6m\u00e4ki Yrj\u00f6 Emil, <\/strong>f. 1.12.1913, d. 13.9.1941 vid Ilmarinens underg\u00e5ng.<\/p>\n

Hemma fr\u00e5n Villurin p\u00e5 gr\u00e4nsen till B\u00f6tom, men h\u00f6rde till Dagsmark.<\/p>\n

Lund Martin Uljaas, <\/strong>f. <\/strong>27.4.1922, d. 20.10.1943 vid Svir.<\/p>\n

Son till Olga Lund som var dotter till Jot-Oskar. Martin hade tv\u00e5 systrar som torde ha flyttat till Sverige. Den ena hette Eva.<\/p>\n

M\u00e4kel\u00e4 Johannes Nikolaj, <\/strong>f. 20.1.1918, d. 11.7.1941 vid Kitee. Johannes var son till Alexander Nikolai<\/span> \u00c4ij\u00e4l\u00e4, senare M\u00e4kel\u00e4\u00a0 (1895-1957) och Olga Ylikoski (1883-1975). Hemma fr\u00e5n Korsb\u00e4ck p\u00e5 gr\u00e4nsen till K\u00e4rjenkoski.<\/p>\n

\"\"
De stupades monument och deras gravar bredvid kyrkan i Lappfj\u00e4rd i juni 2020.<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"
Kamratf\u00f6rbundet f\u00f6r Lappfj\u00e4rds folkh\u00f6gskola reste detta minnesm\u00e4rke \u00f6ver de elever som har stupat i v\u00e5ra krig. I frihetskriget 1918 stupade Karl Guss, Bruno Karstr\u00f6m, Alfred Erlands och Edvard Ojala. I vinterkriget 1939-1940 stupade Elis Holm, Artur Gullans, Bruno Jossandt, Arthur Mitts, Lennart Kl\u00e5vus, Torsten \u00d6sterback, Runar Sj\u00f6berg, Bertil \u00c5strand, Georg Rosenback, Gunnar Kronman och Alfons Klockars. I forts\u00e4ttningskriget 1941-1944 stupade Rafael Kvist, Bruno Klemets, Lennart Jossandt, Artur Bj\u00f6rses, Valter Mannfolk, Eskil Andtfolk, Elis Stor\u00e5s, Runar Parman, Jalo Rauhanen och Erik Klemets.<\/figcaption><\/figure>\n

F\u00f6ljande biografier \u00f6ver de stupade i vinterkriget med anknytning till Dagsmark, \u00e4r tagna ur boken ”F\u00f6r fosterlandet” som S\u00d6U gav ut sommaren 1941. H\u00e4r fattas Bertel Santaniemi, som f\u00f6re kriget hade flyttat till \u00c5land.<\/span><\/p>\n

\"Bj\u00f6rklund<\/p>\n

\"Krook<\/p>\n

\"Lindroos<\/p>\n

\"Mitts<\/p>\n

\"Rosenback<\/p>\n

\"Viklund<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Uppgjort av Lasse Backlund h\u00f6sten 2014, enligt lista uppgjord av Nils Gr\u00f6nlund. Kompletterad och korrigerad i oktober 2016. \u00c5r 1941 gav S\u00d6U ut en minnesbok \u00f6ver alla som stupade i vinterkriget. Johannes Nyquist ledde arbetet med boken som fick namnet Forts\u00e4tt l\u00e4sa Stupade i krig.<\/span>→<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":17,"menu_order":19,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-1205","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1205","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1205"}],"version-history":[{"count":28,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1205\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":22339,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1205\/revisions\/22339"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/17"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.lassebacklund.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1205"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}