Ett tragiskt exempel p\u00e5 fattigdom finner vi i kapten Georg Johan Hult, f\u00f6dd 1811 i Tammerfors. F\u00f6rfattaren Christer Norrvik skriver om \u201dHedersman Hult\u201d i sin bok \u201dStad under segel\u201d s\u00e5 h\u00e4r i n\u00e5got f\u00f6rkortad form:<\/p>\n
Han hade seglat som bef\u00e4lhavare p\u00e5 m\u00e5nga skepp fr\u00e5n Kristinestad, fr\u00e5n det han \u00e5r 1836 tog styrmans- och kaptensexamen. Han gjorde l\u00e5nga resor med flera olika fartyg bland annat till Indien. Kapten Hult var emellertid sjuk och l\u00e4mnade sj\u00e4lva sj\u00f6livet redan 1860, \u00e4ven om han gjorde n\u00e5got kortare undantag som till exempel f\u00f6r ett styrmansjobb \u00e5r 1863. \u00c4nnu 1867 bodde han i egen g\u00e5rd p\u00e5 \u00d6stra l\u00e5nggatan och kunde kosta p\u00e5 sig att st\u00e4lla upp med pengar f\u00f6r styrman Johan S\u00f6derstr\u00f6m, d\u00e5 denne inte kunde sk\u00f6ta om sitt l\u00e5n fr\u00e5n fattigkassan.<\/p>\n
Samma \u00e5r hade han uppdrag som \u201dtillsynsman f\u00f6r f\u00f6rsvarsl\u00f6sa personer\u201d f\u00f6r just fattigkassan. \u00c4nnu i juli 1868 \u00e5tnj\u00f6t han stort f\u00f6rtroende d\u00e5 han fick l\u00e5na 400 mark av fattigkassan och detta \u00e5terbetalades samma \u00e5r av \u201dkaptenskan Hult\u201d.<\/p>\n
Men 1872-1873 finner man honom som hyresg\u00e4st hos skeppar\u00e4nkan Sofia Maria Lundblad och samma \u00e5r beg\u00e4r han bidrag (40 mk) till hushyra och f\u00f6r uppeh\u00e4lle av fattigkassan. Han hade ju sj\u00e4lv i sina krafts dagar l\u00e4mnat frivilliga bidrag just till denna kassa. \u00c5r 1874 finner man kapten Hult i d\u00e5ligt skick, i behov av hj\u00e4lp med det dagliga. Men ingen i staden vill \u00e5ta sig att sk\u00f6ta honom mot betalning, och i mars 1875 besluter man sig slutligen f\u00f6r att utackordera honom p\u00e5 landet hos bonden Gustaf L\u00e5ng i Dagsmark. F\u00f6r detta m\u00e5ste kassan betala 160 mk per m\u00e5nad. Som den gamle gentleman Hult \u00e4r, f\u00e5r han som den ende av fattigkassans utackorderade fattighjon sj\u00e4lv uppb\u00e4ra 2 mark i m\u00e5naden under resten av sin livstid.<\/p>\n
Tv\u00e5 \u00e5r senare omplaceras Hult, denna g\u00e5ng hos bonden Karl Gustafsson Lillkull i Dagsmark. \u00c5r 1879 placeras Hult hos Isak Sahakoski i B\u00f6tom men behandlades s\u00e5 d\u00e5ligt att han samma \u00e5r placerades hos Matts Mattsson Korsb\u00e4ck, d\u00e4r han sedan avled \u00e5r 1880.<\/p>\n
V\u00e4lutbildad och van att best\u00e4mma, var kapten Hult s\u00e4kerligen inte alltf\u00f6r l\u00e4tt att hantera, vilket man f\u00e5r beakta d\u00e5 man l\u00e4ser hans brev till r\u00e5dman Erik Nils Sundman. Det \u00e4r skrivet med s\u00e4ker handstil den 29 november 1879 i Dagsmark:<\/p>\n
\u201dDet skrivs ofta i tidningarna huru en och annan blivit f\u00e4lld till b\u00f6ter f\u00f6r djurpl\u00e5geri, men ingen fr\u00e5gar om m\u00e4nniskopl\u00e5geri, och kanske m\u00e5ngen ej vet eller ens kan tro att i v\u00e5ra upplysta tider, n\u00e5gon m\u00e4nniska kan bliva pl\u00e5gad ostraffad; nej ingalunda om det skulle ske som med piskan p\u00e5 h\u00e4star, men det tillg\u00e5r p\u00e5 ett helt oskyldigt vis.<\/em><\/p>\n Man inropar p\u00e5 auktion f\u00f6r billigaste pris att f\u00f6da och kl\u00e4da en fattig; flera spekulanter d\u00e4rp\u00e5 och s\u00e5lunda g\u00e5r den ena l\u00e4gre \u00e4n den andra till dess det slutligen g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5gt som m\u00f6jligt, och sedan den som stannat f\u00f6r l\u00e4gsta budet b\u00f6rjar eftert\u00e4nka att han \u00e5tagit sig f\u00f6r mycket l\u00e5gt pris, men kan ej mera hj\u00e4lpa det, d\u00e5 b\u00f6rjar han t\u00e4nka hur han skall f\u00e5 sin skada igen. Jo t\u00e4nker han, vad beh\u00f6ver jag giva honom annat \u00e4n det allra n\u00f6dv\u00e4ndigaste, s\u00e5 att han ej d\u00f6r av sv\u00e4lt, ty d\u00e5 skulle jag g\u00e5 f\u00f6rlustig om vidare betalning, och vad kl\u00e4der betr\u00e4ffar, beh\u00f6ver han som ej vill arbeta som en dr\u00e4ng n\u00e5got s\u00e4rdeles, nog kan han sitta i stugan blott han har skjorta p\u00e5 kroppen, s\u00e5 \u00e4r det nog. P\u00e5 f\u00f6tterna beh\u00f6ver han ju icke heller n\u00e5got, f\u00f6r \u00f6vrigt h\u00e5ller jag honom s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt hemma att han ej kan g\u00e5 och ber\u00e4tta huru det f\u00f6rh\u00e5ller sig. Skulle han \u00e4ven g\u00f6ra det, vem f\u00e4ster sig vid hans tal, varken b\u00e4ttre eller s\u00e4mre, han \u00e4r ju redan f\u00f6rskjuten ur samh\u00e4llet och d\u00e4rf\u00f6r kan han behandlas godtyckligt, s\u00e5 sade gubben p\u00e5 f\u00f6rra st\u00e4llet \u00e5t denna sin son, det \u00e4r ock verkliga f\u00f6rh\u00e5llandet.<\/em><\/p>\n Sedan den fattige slitit ut de gamla kl\u00e4der han haft med sig m\u00e5ste f\u00f6r blygselns skull laga s\u00e5 gott han kan sina trasor och sitter under tiden i Adams dr\u00e4kt, h\u00e4nder att pl\u00e5goanden kommer in och med ett dj\u00e4vulskt l\u00f6je \u00e5sk\u00e5dar tilldragelsen. Det blir ju ganska bra, det blir riktigt f\u00f6rtr\u00e4ffligt, ni lappar som en skr\u00e4ddare, och med ett h\u00e5nl\u00f6je v\u00e4nder han sig om och g\u00e5r sin v\u00e4g. Vid ett annat tillf\u00e4lle d\u00e5 foten inte l\u00e4ngre h\u00e5lls i skon, m\u00e5ste man ta en bit tr\u00e4d och tillsk\u00e4ra den s\u00e5 gott man kan efter behovet, men hur f\u00e5 fast den. Det finns ej annat r\u00e5d \u00e4n att k\u00f6pa n\u00e5gra spik, om man har n\u00e5gon penni kvar i kassan och spikar den fast, s\u00e5 slarvar man \u00e5ter n\u00e5gon dag…\u201d<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Ett tragiskt exempel p\u00e5 fattigdom finner vi i kapten Georg Johan Hult, f\u00f6dd 1811 i Tammerfors. F\u00f6rfattaren Christer Norrvik skriver om \u201dHedersman Hult\u201d i sin bok \u201dStad under segel\u201d s\u00e5 h\u00e4r i n\u00e5got f\u00f6rkortad form: Han hade seglat som bef\u00e4lhavare Forts\u00e4tt l\u00e4sa Kapten Georg Johan Hult.<\/span>