Geografi över Österbotten 1795.

Sammanställt av Lasse Backlund i juni 2021. Uppgifterna tagna ur Henrik Gabriel Porthans skrift ”Geografi över Österbotten 1795” , som finns på lokalhistoriska arkivet på Vasa stadsbibliotek.

Henrik Gabriel Porthan (1739-1804) var universitetslärare och forskare och räknas som den finländska historiens fader.

År 1795 skrev han ”Geographie öfver Storfurstendömet Finland” och det utkom i tryck år 1826. Där finns ett helt avsnitt som handlar om Österbotten och Wasa Höfdingedöme.

Så här skrev han, då texten är lite moderniserad: (Originaltexten finns längst ned på denna sida, om du hellre vill läsa den.)

Vasa hövdingedöme.

Detta hövdingedöme omfattar södra delen av landskapet Österbotten, och delar av Björneborgs län och Tavastland.

Det är beläget mellan 65 gr. 15 min. och 64 gr. 20 min. latitud. Det gränsar i norr till Uleåborgs län, i öster till Kuopio- och Tavastehus län, i söder till Tavastehus- och Björneborgs län och i väster till Bottniska viken.

Landet väster om landryggen består mestadels av slät och jämn jordmån, speciellt mot havssidan, dock finns det stora mossar, myrar och kärr. Åkerbruket bedrivs i de flesta socknar med flit och skicklighet och de får därmed mera spannmål än vad de behöver själva. Uppodlingen är i detta län starkt tilltagande.

År 1793 utskeppades från länet åtminstone 14 000 tunnor säd. Det finns ännu gott om skog och det är ingen brist på sjöar, strömmar och älvar.

Hövdingedömets längd räknas till 33 mil, bredden till 25 mil och dess hela yta är 825 kvadratmil. Men efter lantmätarens uppgifter och gjorda utdrag av kartbeskrivningarna som också tog in kärr, onyttiga berg och stenområden som är mera än hälften av länets areal och den i bruk varande, med den till uppodlingen tjänliga jorden, kan inte skattas till stort mer än en tredjedel av hela rymden.

Trots en ofantlig yta har de flesta kärr och mossar på västra sidan av landryggen, en någorlunda god grund eller botten. Genom att rensa upp utfall till älvarna kan de uppodlas men till det kräver det mera folk än vad landet nu har. Landet har dock blivit förskonat från krig, härjande farsoter och svåra missväxter men utan allmänt stöd finns det inget hopp att markerna under flera mansåldrar skall kunna upptorkas. Åkrarna som fås av mossarna och kärren, kommer att lida av kalla dunster och efterföljande nattfrost.

Antalet invånare steg år 1790 till 106 806. I Österbotten är en osed vidtagen, att mödrarna inte ger sina spädbarn di, utan ger dem komjölk, som de får med den så kallade nappen. Därför har det märkts att barnen i detta landskap, dör i större mängd än i någon annan finsk landsort. Detta enligt jämförelser gjorda i Åbo Tidning år 1785 och 1791. Däremot har genom koppympningens villiga antagande i denna provins räddat barnen på flera barn än på andra orter.

Städer och märkvärdiga orter i Vasa hövdingedöme.

Christinestad, på latinska Christinæstadium, på finska Christina eller Christinan-Kaupungi är en stapelstad, 27 mil norr om Åbo och 9 ½ söder om Vasa, blev anlagd på halvön Koppö vid havet i Lappfjärds socken av riksdrotsen, greve Per Brahe år 1649 och uppkallad efter dess första fru, Christina Catharina Stenbock.

Staden har en mycket bra hamn och idkar skeppsbyggeri och mycket strömmingsfiske, driver handel med tjära, beck, strömming, bjälkar, trävirke, bräder, sparrar, näver och ved, samt med talg, tran och sälspäck. Av den totala mängden på 10 000 tunnor tjära såldes 4 – 8 000 till Stockholm och resten till utrikes orter. I staden hålls årligen marknad den 2 februari och 14 september.

År 1790 hade staden 194 tomter som var bebyggda med trähus och dessa hyste 234 matlag, 513 mantalsskrivna personer och totalt 1 110 människor. Staden innehar 4 och 7/24 mantal jord och bör i krigstider anskaffa 4 kronobåtsmän.

År 1794 ägde staden 2 briggar, som gick på utrikes orter, och 5 fartyg som seglade på Stockholm. Dessutom ett som stod på stapeln.

Land- och tulluppbörden steg år 1782 till 1988 riksdaler, och sjötullen år 1792 till 1 241 riksdaler.

Från denna stad skeppas årligen mellan 100 – 200 kreatur till Stockholm, i synnerhet goda mjölkkor. De anses vara de bästa som kommer från det här landet.

Bredvid staden är en god hälsobrunn uppfunnen. I Alesundet har stadens borgare sina fiskebodar.

I samma skrift finns också vissa uppgifter om Kaskö, Korsnäs, Närpes, Vasa, Korsholm, Kauhajoki, Orisberg, Vörå och Oravais men dessa är inte av intresse för Kristinestads historia.