Olins eller Utters gård på Strandgatan 28.

Sammanställt av Lasse Backlund i maj 2021. Uppgifterna är tagna ur gamla mantalslängder, lagfartsböcker, kyrkböcker och gamla tidningar. Lilly Nysténs och Rafael Olins utredningar har varit till stor hjälp.

Enligt Per-Olof Jarle utredning skulle den här gården vara uppförd år 1838 och i så fall av skepparen Gustaf Strandman (1804-1875). Högst troligt var det endast en liten gård som han byggde och i slutet av 1800-talet byggdes den till av sjökapten Johan Wilhelm Olin. Hans svärföräldrars gård stod på tomt nr 34 och när Nya kyrkan skulle byggas i slutet av seklet, flyttades deras gård till Strandgatan 28 och byggdes då ihop med den gård som fanns där från tidigare. Före flyttningen kallades gården svarvarmästare Salins gård, efter flytten blev det kapten Olins gård och slutligen Uttergården. Gården fotograferad sommaren 2020 från sydväst.
Enligt stadsplanen från år 1751 så skulle det finnas flera byggnader på tomt nr 3 i det fjärde kvarteret och tomten skulle då ha ägts av rådman Scheppers änka.
I stadsplanen från år 1825 så hade tomten nr 3 delats i tomterna 171 och 172, som sträckte sig ända ned till stranden. Den tiden fanns det en gränd mellan tomterna 171 och nr 170, som kallades Sundellska gränden, eftersom handelsman Sundell hade bott på nr 170 på 1700-talet.

Enligt mantalslängden från år 1810 så skulle tomt nr 3 vara obebodd men på 1820-talet så skulle den ägas gemensamt av bröderna och handelsmännen Nils (1770-1824) och Anders (1768-1824) Holmström.

Åren 1830 till 1836, när den nya stadsplanen från 1825 hade tagit i bruk så hade tomten delats i nr 171 och 172. Båda tomterna började uppe vid Strandgatan och gick ända ned till stranden. Tomten nr 171 ägdes av änkan Maria Holmström (1788-1866), men hon bodde inte själv här. Maria hade varit gift med handlanden Nils Holmström (1770-1824). Tomten nr 172 ägdes av Annas svägerska, handelsmansänkan Anna Christina Holmström (1788-1836), som hade varit gift med handlanden Anders Holmström (1768-1824). Inte heller denna änka bodde här själv, utan hon bodde i Hannelius´ gård vid torget.

År 1837 ägdes tomten nr 171 fortfarande av änkan Maria Holmström medan tomten nr 172 efter Annas död 1836 hade övertagits av skepparen Gustaf Strandman (1804-1875). Han var född i staden och han var gift med Magdalena Henrika Öman (1805-1885). Strandman var i yngre år skeppare på flera fartyg tills han gick i land och slog sig på affärer och blev rådman.

År 1840 hade båda tomterna övertagits av skepparen Gustaf Strandman, som också bodde i den nybyggda gården på en av tomterna med hustrun Magdalena Henrika och en piga Helena.

År 1845 till 1870 ägdes tomterna och gården av Gustaf Strandman som nu tituleras rådman. Han bor med hustrun, några barn, en dräng och ett par pigor.

År 1875 hade rådmannen Gustaf Strandman avlidit och tomterna och gården hade då övertagits av änkan Magdalena, som bodde med några barn och pigan Maria Ristimäki.

År 1880 ägdes tomterna och gården fortfarande av änkan Magdalena Strandman, som bodde ensam med pigan Greta Nissander (f.1855).

År 1885 dog änkan Magdalena Strandman och gården övertogs då av arvingarna, som år 1889 sålde den åt handlanden Johan Wilhelm Olin. Denne bodde inte själv i gården, utan där bodde på hyra arbetaren Herman Granlund (f.1846) med hustrun Maria (f.1847) och en son.

År 1890 ägdes gården av handlande Wilhelm Olin (1846-1919) men han bodde inte själv där. Han var född i Norrstan och var son till tjärvräkaren Christian Olin (f.1800 i Åbo, död i staden 1881) och Brita Kristina (f. Elfström år 1806 i Mustasaari, död i staden år 1900). Christian Olin var alltså en granskare som skulle kontrollera den tjära som skeppades ut från Tjärhovet. Sonen Wilhelm var både styrman och kapten på flera fartyg men på grund av sjuklighet så gick han iland år 1880 och blev affärsman. I ett par års tid var han disponent på Båges bryggeri men från och med 1882 bedrev han egen handel i gården vid Östra Långgatan 46 vid Salutorget. Han bodde också vid torget i samma gård på hyra med hustrun Ingeborg Paulina (1855-1890) som var dotter till svarvaremästaren Johan Petter Salin (1815-1898) och Rebecka Vilhelmina Ekman (1811-1883), som hörde till den kända släkten Ekman. Salins bodde på tomt nr 35 på en del av tomten där Nya kyrkan sedan skulle byggas. Wilhelm Olin innehade också Mekaniska verkstaden på Östra sidan men denna sålde han år 1915 åt plåtslagare F. L. Wihuri och redaktör Kaarlo Paasonen.

År 1897 ägdes gården av Wilhelm Olin men bara arbetaren Granlund bodde i gården med sin familj. Eftersom det nu hade bestämts att stadens nya kyrka skall byggas i det kvarter där svarvaremästare Salins gård står, så måste gården rivas eller flyttas. Wilhelm Olin flyttade då svärföräldrarnas gård till den tomt som han ägde från tidigare, till Strandgatan 28. Det var nog i detta skede som gården skarvades i och fick den längd och utseende som den fortfarande har. Gården hade då 2 lägenheter, den större med 4 rum och kök, medan den mindre hade 2 rum och kök.

Till höger svarvaremästare Johan Petter Salins gård på Östra Långgatan. Den här gården och de 2 följande klarade den stora branden år 1859 med nöd och näppe men måste sedan flyttas bort 40 år senare, i slutet av 1800-talet då den nya kyrkan skulle byggas. Fotot ur Lilly Nysténs utredning om gårdarna som skulle flyttas.

År 1900 ägdes de båda tomterna och den stora gården av handlande Wilhelm Olin men han bodde inte där själv. Det gjorde däremot tullförvaltaren August von Willebrand (1868-1903). Denne var född i Nystad och han var gift med Ina Wilenius (f. i Helsingfors 1872-1949). Han blev år 1898 utnämnd till tullförvaltare i staden och han blev snabbt en aktiv och aktad man i staden, som deltog i det politiska livet och i flera föreningar. År 1900 bildade han tillsammans med bankdirektör Hans Estlander och handlanden Emil Axelin belysningsbolaget Lumen. Staden tullkammare var också inrymd i byggnaden.

År 1903 vistades tullförvaltare August von Willebrand under flera månaders tid i Helsingfors, där han arbetade med att utarbeta ett nytt tullsystem i landet. Under en tågresa från Viborg i april 1903 så avled han plötsligt på stationen i Lahtis, 34 år gammal. Efter dödsfallet flyttades stadens tullkammare till handlande Konrad Sundmans norra gård på Strandgatan. I tullkammarens utrymmen inreddes nu i stället ett gästgiveri.

År 1904 ägdes gården av Wilhelm Olin men nu bodde Anni Berg där på hyra. Hon var född år 1880 och hennes syster Mathilda Berg var innehavare av Stadshotellet. Anni Berg inrättade då ett gästgiveri i den större lägenheten i den Olinska gården och med sig hade hon pigorna Sigrid Johansson (f.1887) och Sari Suojoki (f.1876). I den mindre lägenheten bodde arbetaren Jakob Matts Hemming (f.1841) med hustrun Maria (f.1844).

År 1905 så var det slut med Anni Berg som gästgivare i den Olinska gården. Det övertogs då av handlanden August Sjöblom och hans hustru Vilhelmina. Paret Sjöblom ägde sedan år 1905 gården på Östra Långgatan 53 där Vilhelmina, som kallades Mimmi hade ett gästgiveri. August och Mimmi bodde i Olinska gården tillsammans med pigan Sigrid Johansson.

År 1906 var det slut med gästgiveriet i gården, som fortfarande ägdes av Wilhelm Olin. På hyra bodde vävskolelärarinnan Maria Friskopp (f.1866) som hade flyttat dit från Krepelinska gården. I den andra lägenheten bodde arbetaren Johan Lundström med hustrun Kajsa och 4 barn.

År 1908 ägdes gården av Wilhelm Olin och på hyra bodde vävlärarinnorna Maria Friskopp och Saimi Vallenius (f.1880). Arbetaren Johan Lundström (f.1858) bodde också på hyra med hustrun Kajsa och 4 barn. Sjökaptenen Alexander Hasselström (f.1860) bodde också i gården med hustrun Hilma. De hade tidigare bott på Strandgatan 49 och Västra Långgatan 28. Wilhelm Olin var den här tiden politiskt aktiv och blev invald i stadsfullmäktige år 1910 och var med i det stora arbetet med järnvägen, bygget av kajerna i hamnen och att reda upp efter trasslet i Axelinhärvan. År 1912 då tornet på den nya kyrkan skulle repareras så var det Wilhelm Olin som skötte om entreprenaderna och var också i övrigt med i församlingsarbetet. Från början av år 1908 började Wilhelm Olin få en årlig pension på 390 mark från Finska Sjömanspensionsanstalten.

År 1914 ägdes gården av Wilhelm Olin och på hyra bodde Johan Lundström som nu var forman. Kapten Hasselström bodde kvar och nu bodde också handlande Viktor Koskinen i gården. Denne Koskinen skulle sedan år 1920 överta den Krepelinska gården.

Olins gård fotograferad från havssidan ungefär 1919 och här ser vi att den då var försedd med balkong på södra gaveln. Brunnen på gårdsplanen ser också ovanlig ut. Till vänster Pauline Olins syster Hilda Salin (1844-1935) med Johan Wilhelms barnbarn Håkan (f.1913) och Carl Erik (f.1914). Fotot utlånat av Rafael Olin.

År 1919 avled innehavaren Johan Wilhelm Olin och trots att han ägde en stor stadsgård, så bodde han livet ut på hyra vid torget.  Gården på Strandgatan 28 övertogs då av handlanden Karl Leonard Saari (1873-1944) med hustrun Matilda (f. i Sideby 1868). Karl Leonard kom från södra Finland och hade tidigare hetat Skarp men år 1899 då han gifte sig förfinskade han namnet till Saari. Saari hade sedan år 1900 ägt gården på Strandgatan 34 och där bedrivit handel ända till oktober 1919 då han sålde gården åt Kristiinan Kuluttajain Osuusliike.

I början av 1920 ägdes gården endast av hustrun Matilda Saari. Hon var född Lillteir i Sideby och hade tidigare varit gift Uusitalo. På hyra bodde Mimmi Salin (f.1844), sjökaptenen Paul Olin (f.1884), banktjänsteman Lorenza Fougstedt och några till.

I mitten av 1930-talet ägdes gården fortfarande av Matilda som nu använde flicknamnet Lillteir. På hyra bodde bland annat montören August Skjäl, kontoristen Anna Bäckström, arbetaren Väinö Andersson och affärsbiträdet Arnold Bäckström.

I slutet av 1930-talet ägdes gården av Matilda Lillteir och hos henne bodde tjänarinnan Alice Nyman (f. i Malax 1910). På hyra bodde redaktören Aatos Ylänkö (f. i Kurikka 1908) med hustru och flera barn. Änkan Ida Axelin bodde också på hyra tillsammans med dottern Saga och med handelsbiträdet Else Ida Alice Sandberg (f.i Jeppo 1918).

I början av 1940-talet övertogs gården av formannen Axel Hed (1897-1953) från Sideby. Han var gift med Hilda Häggblom (1892-1938).

År 1944 övertogs gården av poliskonstapeln Arthur Utter (1884-1973). Denne var född i Sideby och han flyttade till staden år 1909. Han arbetade som polis och bodde de första åren ensam på hyra på Kvarnbacken hos hotellägarinnan Amanda Stenberg. År 1911 gifte han sig med Josefina, född Österberg (1878-1961) i Lovisa och hon hade en dotter Eine (1908-1992) från tidigare. Tillsammans bodde de på hyra på tomt nr 188 i den mindre gården på Strandgatan 1, där sedan sonen Alvar föddes år 1911. Någon gång efter juni 1913 flyttade familjen Utter till gården på Strandgatan 27, där dottern Inga föddes år 1914.

Då Arthur Utter år 1944 övertog gården på Strandgatan 28 så överlät han samtidigt gården på Strandgatan 27 åt Axel Hed. De bytte helt enkelt gårdar med varandra. Josefina och Arthur Utter bodde sedan på Strandgatan 28 så länge de levde.

Från och med 1944 fram till i dag har gården på Strandgatan 28 varit i familjen Utters ägo och den ägs nu av Arthurs barnbarn med familj. Gården som år 1838 byggdes på nuvarande kyrkotomten och sedan flyttades bort undan den nya kyrkan är i gott skick trots sin höga ålder.

Foton.

Johan Wilhelm Olin med hustrun Rut Naima hos fotografen med sina söner, från vänster Paul Mikael, Wilhelm Rafael, Matti Eero Göran och Jarl Christian. Fotot lånat av Rafael Olin.
Den 5 februari 1911 gifte sig Arthur Utter (1884-1973) med Josefina Österberg (1878-1961) och efter år 1944 så bodde de på Strandgatan 28. Fotona lånade av Bernhard Utter.
Kapten Olins eller poliskonstapel Utters gård fotograferad från nordväst sommaren 2020. I högra kanten syns lite av den gamla apoteksgården eller Wallinska gården och mellan de här gårdarna gick i tiden den Sundellska gränden ned till stranden.

Länkar.

Om du vill läsa några tidningsartiklar där handlanden och sjökaptenen J. W. Olin är omnämnd, så klicka HÄR!

Om du vill se en del av de annonser som J. W. Olin lät införa i ortens tidningar, så klicka HÄR!