Lebells eller Holmudds gård på Strandgatan 51.

Uppgjort av Lasse Backlund i maj 2021. Uppgifterna är tagna ur gamla kyrkböcker, mantalslängder, lagfartsregister och gamla tidningar. Muséets historiker har varit till stor hjälp, liksom Rafael Olins släktutredningar.

Den här gården på Strandgatan 51 byggdes åren 1761-1762 av Casper Lebell d.y. (1717-1787). När den byggdes låg den vid Stadsfjärdens strand men landhöjningen har gjort att den nu står långt uppe på land. På samma tomt stod från tidigare en gammal gård, troligen uppförd av Caspers mors släkt. Casper Lebell d.y. var gift med Christina Hamberg (f. ungefär 1720, död 1787) och de fick 9 barn varav 4 levde till vuxen ålder. Fotot taget från sydost sommaren 2019.
Lebellska gården är stadens äldsta gård och när den byggdes år 1761 försågs den med ett brutet, så kallat mansardtak. Någon gång på 1800-talet byttes detta ut mot det valmade sadeltaket som byggnaden fortfarande har. Gården har ingång endast från gårdssidan men långt in på 1900-talet så fanns det en dörr också mot gatan. I stort sett är gården fortfarande i originalskick. Fotot taget från sydväst sommaren 2019.
Enligt stadsplanen från år 1751 så låg Lebells gård på tomt nr 3 i det andra kvarteret. Tomten sträckte sig redan mellan Östra Långgatan och Strandgatan, och på andra sidan Strandgatan låg det endast sjöbodar och magasin.

Gårdens byggare Casper Lebell d.y. (1717-1787)  var son till Casper Lebell d.ä. (1676-1762), som var född i Polen med namnet Casimir Subkowski. Casimir var militär och av adlig släkt och i början av 1700-talet blev han tagen som krigsfånge av de svenska trupperna och blev förd till Gamlakarleby i Österbotten. I Gamlakarleby träffade Casimir rådmansdottern Anna Enholm från Kristinestad, som han gifte sig med år 1708.

Anna Enholm var dotter till kyrkoherdesonen och rådmannen Elias Enholm, som var född Holmius och till Anna Reichenbach. Annas morfar Johan Hansson hade varit stadens borgmästare under åren 1664 till 1691. Han var också stadens riksdagsman under 3 riksdagar och var i övrigt en förmögen man. Under Stora ofreden (1714-1721) vistades Casimir och Anna högst troligt i Sverige. Mellan åren 1714 och 1721 hade de fått åtminstone 3 söner, som levde till vuxen ålder. Äldsta sonen Mikael (1714-1786) kan vara född i staden just vid den tiden då ryssarna trängde in i landet hösten 1714. Mellansonen Casper (1717-1787) var född under evakueringen i Sverige medan den yngsta sonen Johan (1721-1788) föddes i staden efter återkomsten från Sverige. Mikael studerade teologi och blev sedan kyrkoherde i Ulvsby medan bröderna Casper d.y. och Johan stannade i staden.

Någon gång före år 1724 hade de flyttat till Kristinestad eftersom Casimir, som nu hade antagit namnet Casper Lebell blev borgare där då. I den äldsta bevarade mantalslängden från år 1727 finns Casper Lebell antecknad i staden. Casimir kom som måg till staden och han bodde i Annas hemgård vid Strandgatan, som högst troligt var i dåligt skick efter den ryska ockupationen under åren 1714 – 1721. Casper var både tobakshandlare och salthandlare.

Affärsverksamheten måste ha växt snabbt, eftersom Casper Lebell redan år 1731 var den sjätte största skattebetalaren i staden med 2 riksdaler i skatt. ”Rika Bergen” , alltså Hans Berg var i en klass för sig med 96 riksdaler, lika mycket som alla andra tillsammans. Men redan efter 10 år var Casper Lebell den tredje största skattebetalaren med 6 riksdaler mot Hans Bergs 101.

År 1742, i september då landet igen invaderades av de ryska soldaterna under den period som kom att kallas ”Lilla ofreden” så flydde en del av det i Finland stationerade svenska kavalleriet till Sverige via Kristinestad. I väntan på fartyg som skulle föra dem i säkerhet inkvarterades de bland annat i Lebells dåvarande gård.

År 1742, i oktober när de svenska soldaterna gav sig iväg, så följde Casper Lebell med. Flera andra borgare gjorde likadant så när de ryska kosackerna anlände till staden så var flera gårdar öde. Magistraten i staden gjorde då upp en lista på alla dessa rymlingar och där står det att Casper Lebell den äldre hade flytt men att ”Hans Södermans hustru har nycklarna”.

År 1747 beslöt landshövdingen i Vasa att det skall göras upp förteckningar med stadens alla handlare enligt bransch. Casper Lebell d.y. blev då kryddkrämare medan Casper den äldre blev salthandlare.

År 1756 blev handlanden och rådmannen Casper Lebell d.y. av staden utsedd till delegat vid riksdagen i Stockholm. Denne var då stadens förnämsta borgare och bedrev en stor affärsverksamhet. Den här riksdagen blev lite speciell eftersom det fanns en grupp riksdagsmän som ville ändra på kung Adolf Fredriks makt. Under denna riksdag skulle sålunda en statskupp äga rum men den här upptäcktes i tid av myndigheterna, vilket ledde till att flera upprorsmakare greps och 4 höga politiker dömdes till döden och avrättades. Casper Lebell deltog tydligen inte i denna statskupp utan han kunde återvända till staden och han deltog inte i några fler riksdagar.

År 1761 började deras son Casper Lebell d.y. bygga den gård som fortfarande står kvar. Casper d.y. var född i Sverige år 1717 men hade i början av 1720-talet återvänt till Kristinestad. Den nya gården byggdes då på tomt nr 3 i det andra kvarteret men som sedan också hade numret 6, före det i stadsplanen från år 1825 fick numret 93 och 94.

Caspers bror Johan hade förvärvat gården nr 5 som låg närmare torget och han bodde där med hustrun Anna Margareta Backman (1714-1788). De ser ut att vara barnlösa.

År 1765 bodde Casper Lebell d.y. i gården tillsammans med hustrun och barnen Casper (1746-1813) och Anna Stina (1749-1809). Hos dem bodde också en bokhållare Hendrik, en dräng Emil och pigorna Lisa och Cajsa.

År 1770 var situationen samma, det var bara drängen och pigorna som hade bytts ut. I gården bedrev Casper kramhandel, där han sålde olika varor åt stadsborna. Han blev också delägare i flera fartyg och blev med tiden en förmögen man. Casper var också rådman och viceborgmästare och han deltog också i riksdagen 1755-56.

År 1775 hade tomten fått nummer 6 i det andra kvarteret och där bodde rådmannen och handlanden Casper Lebell d.y. med pigor och drängar. Affärerna blomstrade och Casper utvecklade verksamheten och han blev med tiden en av stadens rikaste män.

År 1780 ägdes tomten nr 6 och gården som var byggd 1761 av rådmannen Casper Lebell d.y.

År 1787 i juni avled rådmannen Casper Lebell och gården övertogs av sonen Joseph Lebell (1758-1794).

År 1794, efter ”den en smula avsigkomne ogifte handelsbokhållaren och f.d. studenten” Josef Lebells död, såldes gården åt handlanden och rådmannen Anders Holmström (1768-1828) som var släkt med Lebells. Anders var gift med Anna Melander (1788-1836) som var hemma från Kaskö. Anders gjorde flera renoveringar inne i gården men utvändigt gjordes inga större ändringar.

Då stadsplanen från 1825 togs i bruk så ägdes tomterna 93 och 94 av familjen Holmström. Långt senare slogs tomten nr 93 ihop med hotelltomten på nr 92 vid Salutorget.

År 1830 hade gården övertagits av handlandeänkan Anna Holmström, eftersom Anders hade avlidit år 1828. Med henne bodde också dottern Christina Charlotta (1813-1850) en bokhållare, ett par handelsbetjänter och flera drängar och pigor.

År 1835 ägdes tomterna 93 och 94 och gården av handlandeänkan Anna Holmström och med henne bodde nu sonen Anders (f.1819). Dottern Charlotta hade året innan gift sig med Carl Magnus Ridderstad (född i Björneborg 1812, död i staden 1863). I gården bodde också bokhållare, pigor och drängar. Änkan Anna dog år 1836 och gården övertogs då av svärsonen Carl Ridderstad, som var gift med Charlotta Holmström, som hade fått gården i arv efter sin avlidna mor.

År 1837 ägdes tomterna 93 och 94 av handelsman Carl Ridderstad, som bodde med hustrun Charlotta, en bokhållare, en dräng och 3 pigor.

År 1840 ägdes tomterna 93 och 94 av Carl Ridderstad med hustrun Charlotta. De ägde också den obebodda tomten nr 90, på andra sidan Strandgatan. Hos Carl och Charlotta bodde också hennes bror Anders, som var bokhållare tillsammans med Carl Nyström. Där bodde också 2 betjänter, jungfrun Lisette, en dräng och tre pigor. ”Maria” måste ha varit det vanligaste förnamnet i staden denna tid eftersom Carl och Charlotta år 1842 hade 3 pigor, som alla hette Maria.

År 1845 ägdes tomterna 93 och 94 och den stora gården av Carl Ridderstad som bodde med hustrun Charlotta. Med dem bodde bokhållarna Erik Lundström och Carl Lundman, drängarna Eric och Elias och hela 5 pigor.

År 1847 började handlande Carl Ridderstad bygga en större gård på den tomma tomten 89, som ligger på Strandgatans östra sida invid Parmansgatan. På denna tomt hade det från förr endast funnits bodar och magasin.

Ännu år 1848 ägdes båda tomterna 93 och 94 av Carl och Charlotta Ridderstad. Handelsbetjänterna Ernst Nordenström och Gustaf Wörsten bor med dem, liksom jungfrun Catharina Häggqvist och många drängar och pigor. På hyra bodde nu också handelsmannen Gustaf Bäckström (1820-1856), tillsammans med 2 handelsbetjänter. Denne Gustaf hade tidigare varit bokhållare åt handelsmannen Casper Holmström, som ägde gården vid torget, som sedan blev stadens hotell.

År 1849 sålde Carl Ridderstad tomterna 93 och 94 och den stora gården åt tidigare hyresgästen Gustaf Bäckström. Gustaf var född 1820 i södra Finland och kom redan som 17-åring till Kristinestad. Han gifte sig år 1851 med Amanda (f. 1824) som kom från Åbo. Gustaf bodde där med handelsbetjänter, drängar och pigor. Carl Ridderstad med hustrun Charlotta har flyttat bort och är nu för första gången skrivna i gården nr 89 på andra sidan Strandgatan.

År 1855 ägdes tomterna 93 och 94 av handlanden Gustaf Bäckström med hustrun Amanda och hos dem bodde betjänt, drängar och pigor.

År 1857 sålde Bäckström tomterna 93 och 94 åt handlanden Josef Wilhelm Holmudd (1830-1909). Denne var född i staden och var son till Johan Holmudd (1803-1833) och Carolina Henrika (f. Solberg 1808-1841). Den nya ägaren bodde i gården med handelsbetjänten Ernst Hägglund, drängen Herman och hushållerskan Sofia.

År 1859 i januari inträffade den stora branden i staden, som hade fått sin början på Östra Långgatan 53 men som spred sig både söderut och österut och ödelade ett helt kvarter med ett 20-tal gårdar. Alla uthus, förråd och andra byggnader på tomterna 93 och 94 förstördes i branden men själva huvudbyggnaden kunde räddas. Uthusen var försäkrade men endast till en del, så Josef Wilhelm Holmudd led en stor förlust.

År 1860 ägdes tomterna och gården av handlanden Josef Wilhelm Holmudd, som i april detta år gifte sig med Klara Sofia (född Sandberg i Närpes 1842-1877). Hos dem bodde bokhållaren J. Ekman, hushållerskan Sofi Sandås och drängen Johan.

År 1865 hade Josef Wilhelm Holmudd överlåtit gården åt sina barn men han bodde fortfarande där med hustrun Klara. På hyra bodde styrmannen J. Strandberg med hustrun Maria.

Åren 1868 till 1875 är det förre handlanden Josef Wilhelm Holmudds barn som äger tomterna och gården, men barnen låter far och mor bo där med en piga Karolina. Josef Wilhelm och Klara fick 5 barn, nämligen Lydia (f.1861), Carl Wilhelm (f.1864), Ivar Wilhelm (f.1865), Ester Helena (f.1869) och Vera (f.1872). På hyra bodde sjömansänkan Anna Rebecka Häggblom med en dotter Maria.

År 1877 avled Klara men änklingen Josef Wilhelm fortsätter att bo i gården som ägs av hans barn.

År 1878 gifte Josef Wilhelm om sig med Helene Leontine Wahlforss (1842-1920). Hon var dotter till Erik Wahlforss (1804-1878) som var född Svartti i Storå och till Susanna Maria Holmudd (1808-1867) från staden. Följande år föddes deras enda barn, dottern Ruth Holmudd (1879-1943) som sedan gifte sig med en Broman i Vasa. Helene Leontine var syster till bokhandelssystrarna Wahlforss, som hade bokhandel i den Felénska gården.

År 1900 ägdes gården av Josef Wilhelm Holmudds barn. Där bodde Josef Wilhelm själv med hustrun som kallar sig Leontine och deras gemensamma dotter Ruth. På hyra bor guldsmedsgesällänkan Maria Honkaniemi (f.1853) med en yngre dotter.

År 1905 ägdes gården av Josef Wilhelm Holmudds barn och det var fortfarande samma personer som bodde där. Josef Wilhelms yngsta dotter från förra giftet Vera (f.1872) som var folkskollärarinna bodde på hyra liksom Maria Honkaniemi (f.1853) som nu är ölförsäljerska och bor med en dotter.

År 1910 ägdes tomterna och gården av handlandeänkan Leontine Holmudd, då maken Josef Wilhelm hade avlidit året innan. På hyra bodde hennes styvdotter Vera som var folkskollärarinna. Ölkusken Oskar Råtts (f.1874) bodde också på hyra med hustrun Sofia (f.1879) och 2 barn.

År 1916 ägdes tomterna och gården av handlandeänkan Leontine Holmudd. Folkskollärarinnan Vera Holmudd bodde där ännu, som var ogift men hade en fosterdotter Hilda Elise (1920-1969). Denne Hilda var dotter till fiskaren Johannes Stenlund i Alesundet, som var gift med Maria Augusta. Maria Augusta i sin tur var dotter till ”Borg Oskar”, alltså Oskar Granat i Dagsmark. På hyra bodde garvaren Juho Suominen (f.1871) och hustrun Ida (f.1877).

År 1917 såldes tomterna och gården åt handlanden Anna Wiik (1862-1929) och Leontine Holmudd flyttade då till Parmans gård på Strandgatan 55. Anna Wiik hade bedrivit handel i den Parmanska gården fram till år 1903 då hon flyttade till H. Sjöbloms affärshus, som låg där den stora skoaffären finns i dag. På hyra i Lebellska gården bodde glasmästaren Gabriel Lindholm (f.18469 med hustrun Karolina (f.1838).

År 1920 ägdes gården av handlanden Anna Wiik och fortfarande bodde glasmästare Lindholm på hyra. På hyra bodde också arbetaren Knut Pihlaja (f.1879) med hustrun Adelina (f.1873) och 3 mindre söner. Också änkan Maria Gustafsson bodde på hyra och det gjorde också timmermannen Viktor Andersson (f.1892). Tvätterskan Hilma Andersson (f.1874) bodde där med 3 barn, skorstensfejaren Teodor Friman (f.1887) med hustrun Tilda (f.1890) och arbetaren Enni Rönnholm (f.1897) bodde också på hyra.

Tomterna nr 93 och 94 hade nu slagits ihop till tomt nr 93 och denna har delats så att den norra delen har övertagits av hotellägaren Matilda Berg och fått adressen Strandgatan 49. Den södra delen som ägdes av Anna Wiik fick adressen Strandgatan 51.

År 1929 dog handlanden Anna Wiik och gården övergick genom ett testamente uppgjort år 1924 till Föreningen De gamlas hem. På 30-talet bodde där till exempel arbetaränkan Maria Ylsöbäck (f.1854) med dottern Eva (f.1890), arbetaränkan Vilhelmina Andtfolk (f.1874) med dottern Elna (f.1901), änkan Maria Gustafsson (f.1847), byggmästaränkan Augusta Härkönen, tvätterskan Sofia Ojala (f.1858) och änkan Ida Klemets (f.1873).

År 1936 förvärvade änkan Tyra Borg (1872-1948) den gamla gården på tomt nr 93. Tyra var dotter till företagaren Antti Ahlström och Eva (f. i staden1848 – d. i Norrmark 1920), född Holmström. Eva var dotter till handlanden Casper Holmström (1800-1849) och var alltså född i dennes gård, som senare blev stadens hotell vid torget. Det var ju Caspers bror Anders Holmström, som i slutet av 1700-talet blev ägare till den Lebellska gården. Eva Holmström gifte sig år 1871 med änklingen Antti Ahlström från Norrmark men född i Sastmola. Antti hade året innan på auktion förvärvat Norrmark Bruk med alla dess egendomar och det är fortfarande i den släktens ägo.

Eva och Antti Ahlström fick 7 gemensamma barn, förutom de 3 som Antti hade från sitt tidigare äktenskap med Anna Långfors, också från Sastmola. Deras första gemensamma barn, dottern Tyra föddes 1872 i Norrmark och år 1900 gifte hon sig med Max Harald Eugen Borg (1871-1926) från Björneborg.

Tyra var intresserad av Kristinestads historia och hon kände väl till moderns släkt där och år 1936 beslöt hon att köpa gården av Föreningen De gamlas hem. Redan då hade hon beslutat att den gamla gården skall inredas till ett museum. Hon hade från tidigare samlat på sig många gamla föremål och hon skaffade ytterligare en stor mängd föremål.

År 1937 så blev det klart att Lebells gamla gård skulle bli stadens första museum. På Tyra Borgs initiativ så gjorde firman A. Ahlström Oy i Norrmark en donation på 120 000 mark till det nya muséet. Den kommitté som Svenska Odlingens Vänner hade tillsatt kunde känna sig nöjda med den snabba lösningen.

Sommaren 1937 överlät Tyra Borg gården med alla föremål åt Föreningen Svenska Odlingens Vänner i Kristinestad och år 1940 bildades Stiftelsen Lebellska Köpmansgården i Kristinestad.

Från och med år 1940 är det alltså denna stiftelse för förvaltar och upprätthåller den museala verksamheten i gården. Flera uthus och lagerbyggnader har anskaffats, så att tomten numera är utbyggd på ett välplanerat sätt. Stiftelsen får stöd från A. Ahlström Oy, Svenska Kulturfonden och staden Kristinestad.

År 1995 lyckade stiftelsen köpa den Felénska gården som ligger på Strandgatan 53. Den uppfördes år 1841 och är i dag ett bra komplement till köpmansgården, som finns nära till på granntomten. I Felénska gården finns utrymme för utställningar, kulturella tillställningar och mindre fester.

Stiftelsen har skött sitt uppdrag väl sedan starten och Lebellska köpmansgården är i dag en av stadens främsta turistattraktioner, beläget i stadens absoluta centrum.

Länkar:

Om du vill läsa mera om muséet Lebellska köpmansgården och se när det är öppet, skall du klicka HÄR!

På stadens lista över muséer finns det information om Lebellska köpmansgården HÄR!

Om du vill läsa muséets första historik, som Arne Appelgren publicerade år 1941, så skall du klicka HÄR!

Foton.

Så här har gården sett ut i flera hundra år och eftersom den blir väl underhållen, så kommer den troligen att stå där ännu i hundratals år. Fotot från SLS:s samlingar.
Det har bott många handelsmän i den Lebellska gården men sedan slutet av 1930-talet har den fungerat som museum. Den sista hyresgästen som bedrev handel i gården var Sjöfär Saber som började sin affärsbana i staden år 1926 då han köpte Emil Båsks affär i Henriksons gård. Sedan flyttade han runt i staden flera gånger tills han i slutet av 30-talet igen öppnade i Henriksons affärshus vid torget. Fotot taget ur muséets historik.
På Teuvo Kanervas foto från 1981 så syns det gamla saltmagasinet till vänster och längst bort syns huvudbyggnaden. Från början kallades gården Lebells gård, sedan Holmströms gård, sedan Holmuddska gården och efter år 1940 igen Lebellska Köpmansgården. Fotot från SLS:s arkiv.
Ingången till Lebellska Köpmansgården är hårt bevakad av en respektingivande hund framför dörren och en övervakande katt på brunnen.
Lebellska Köpmansgården vid den gula pilen. Del av Hannus Vallas flygfoto, från SLS:s arkiv.
Lebellska Köpmansgården fotograferad av Sara Rosenstedt år 2020.
År 1975 lät muséet tillverka fönsterluckor i gammal stil. Sven Pellfolk stod för smidesarbetet och Tor Sörhannus för snickrandet och slutresultatet blev bra. Foto av Sara Rosenstedt sommaren 2020.
På 1700-talet försågs gårdarna vanligtvis med öppna spisar men på Lebellska gården finns en grön kakelugn med luckor och den är en av landets äldsta. Foto Sara Rosenstedt sommaren 2020.
Bordet är dukat för handelsman Casper Lebell. Foto av Sara Rosenstedt 2020.
År 1967 byggdes denna vaktmästarstuga, som påminner om en dräng- eller bagarstuga. Fotot från sommaren 2019.
Det här saltmagasinet vid Östra Långgatan tillhörde i tiderna familjen Wendelin och år 1975 flyttades det från Föreningsbankens tomt, då det nya kontoret skulle byggas vid Sjögatan. Den gula byggnaden till höger är guldsmed Sandelins gård. Fotot från våren 2021.
Häbbret till höger flyttades från Krepelinska gården år 1968 och det andra till vänster flyttades år 1955 från ”Glasas” alltså Eklunds gård invid Kattpiskargränden. I vänstra kanten syns lite av den Felénska gården som muséet förvärvade år 1995. Fotot från våren 2021.