Kapten Starcks gårdar på Strandgatan 58 och Nygatan 1.

Sammanställt av Lasse Backlund i april 2021, med hjälp av Kicki, gamla mantalslängder, kyrkböcker och gamla tidningar. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp.

Den här gården på Strandgatan 58 byggdes år 1856 av bagaren Gustaf Adolf Rosengren. Han var född i Åbo 1828 och han var gift med Matilda (f.1831 i Åbo). Huset byggdes på den nya tomten 209 i det första kvarteret, där det inte hade funnits något bostadshus tidigare. Fotot taget från nordväst våren 2021.
På stadsplanen från 1825 så finns inte tomten 209, eftersom den då låg under vatten. På 1850-talet bildades det ett 10-tal nya tomter längst i söder och 2 nya tomter vid Strandgatan, norr om Badhusparken, bland annat denna med nummer 209.

Bagaren Rosengren flyttade från Åbo till staden år 1856 och byggde då gården på ett tidigare strandområde nere vid Stadsfjärden. Han var gift med Mathilda Wilhelmina Lundén, som var född år 1831 i Åbo. Under tiden i staden fick de tolv barn och av dem levde sju till vuxen ålder. Den mest kända sonen är John Mikael som blev känd på grund av sina fina fotografier från staden i början av 1900-talet.

Det kan verka underligt att Rosengren hade sitt bageri och butik så långt bort från torget och de stora kundströmmarna. Men de flesta av hans kunder kom från hamnen och från varvet i närheten och det var förstås inga små mängder med bröd som skulle provianteras före fartygens avfärd.

Bagaren Rosengren hade sitt bageri i en gårdsbyggnad på innergården medan själva brödbutiken fanns i det sydvästra hörnet av gården på Strandgatan 58, med utgång mot gatan. På skylten som nu finns på Lebellska köpmansgården finns också årtalet 1856, alltså det år som gården byggdes och han kunde öppna bageriet.

Enligt mantalslängderna år 1860 så ägde och bodde bagaren Rosengren på den nya tomten nr 209 i det första kvarteret. Han bodde med hustrun Matilda, två lärlingar och en piga.

År 1865 ägdes gården av bagaren Rosengren och med hans familj bodde lärlingen Emanuel, och pigorna Johanna och Sofia. I bageriet bakade Rosengren allt från rågbröd och surlimpor till jästbröd och rysskringlor. Ibland bakades det kaffebröd, till exempel örfilar och flätor. Rosengren bakade också till fester och begravningar, och till julen bakades speciella jultårtor. Lanthandlarna i närområdet köpte också bröd av Rosengren, som de sedan sålde i landsortsbutikerna. Skorpor bakades varje dag och var kanske den viktigaste produkten.

År 1870 ägdes gården av bagaren Rosengren och han hade nu sex barn med Matilda. Hos dem bodde också lärlingen Otto Luhtala och pigan Klara.

År 1880 ägdes gården av bagaren Rosengren, som bodde med hustrun Matilda och vuxna barnen Adolf (f.1858. Han utbildade sig till lärare och flyttade år 1882 till Kexholm), Paul (f.1863) och Hulda (f.1862). Hos dem bodde också lärlingen Philip Bergholm (f.1862) och pigan Amanda Lyly (f.1856). På 1880-talet minskade hamntrafiken märkbart i staden, på grund av att Vasa hade fått järnväg och detta ledde till av Rosengren sålde gården och flyttade till Jalasjärvi där han grundade ett nytt bageri

År 1891 har gården på tomt nr 209 övertagits av justitierådmannen G. A. Wallenius (f.1851) med hustrun Elina (f.1864) och en son. Med dem bodde pigan Helena Brommels (f.1870). Bagaren Rosengren bodde ännu kvar i gården med hustrun Mathilda en kort tid men de flyttade snart till Jalasjärvi där de sedan bodde så länge de levde. Bagare Rosengren dog där år 1897 i Jalasjärvi.

År 1896, i december köpte sjökapten Wilhelm Starck gården av rådman Wallenius och rådmannen flyttade då till glasmästare Eklunds gård på Strandgatan 16, där han sedan bodde på hyra. Rådmannen fick totalt 4 barn. Wilhelm Starck hade före det med sin familj bott i bagare Kleinbergs gård på Strandgatan 14. Wilhelm Starck var född år 1857 i Sastmola och han gick tidigt till sjöss. Han blev först styrman år 1879 och sjökapten 1885. Han var kapten på flera kända fartyg från staden, bland annat Ida och Alma. Sedan var han styrman på ångbåtarna Heros och Navigator ända till år 1911, då han gick i land och blev hamnmästare i staden.

Kapten Starck hade år 1882 gift sig med Alfhild Blomberg, som var dotter till kyrkoherden Karl Blomberg. Denne Karl ägde gården på Strandgatan 12 i staden men själv var han kyrkoherde i Siikais och bodde där.

Bagare Rosengrens gård fotograferad år 1896 eller 1897 och man ser att gården från början var försedd med mansardtak. Sjökapten Wilhelm Starck hade köpt gården år 1896, så högst troligt är det kapten själv som står på gården med hustrun Alfhild. Gården var byggd år 1856 men farstukvistarna ser ut att ha blivit tillbyggda i ett senare skede. Fotot utlånat av Catarina Forsström.

År 1900 ägdes gården vid Strandgatan 58 av sjökapten Starck med hustrun Alfhild. På hyra bodde magister Lars Knutsson (f.1865), jungfrun Lisa Sarviluoma (f.1848) med pigan Hilma Ådjers (f.1877). På hyra bodde också sjömannen Evert Skans (f.1875) med hustrun Edla (f.1875) och en son.

År 1902 ägdes gården på tomt nr 209 av kapten Starck. Med hans familj bodde pigorna Maria Lähdeniemi (f.1870) och Hulda Törmä (f.1882). På hyra bodde Lars Knutsson, som nu kallas filosofie kandidat. Filosofie magistern Väinö Hannelius (f.1871) bodde också på hyra, liksom målaren Karl Fredrik Forsell (f.1862) med hustrun Vilhelmina (f.1853) och en dotter. Skräddareänkan Fredrika Saxberg (f.1824) bodde också i gården.

År 1903 byggde kapten Starcks dotter Sigrid och hennes man en ny gård på samma tomt med fasaden mot Badhusparken. Sigrid var född år 1883 och år 1901 gifte hon sig med prokuristen Waldemar Stenberg, som var född år 1865 i Björneborg. Ritningarna uppgjordes av byggmästare Holmström i staden, som också var den som uppförde gården. Gården försågs med flera fina kakelugnar från Helsingfors Kakelfabrik och innertaken gjordes av fina, utländska träslag. Fönster och dörrar tillverkades i Tjöck av snickare Lindén och målare Wiklöf från norrstan skötte om tapetsering och målning.

Knappt hade den nya gården blivit färdig då prokuristen Stenberg dog år 1904. Änkan Sigrid gifte om sig år 1906 med Einar Hedström och hon arbetade från år 1908  som lärare i Nykarleby. Pappa Wilhelm Starck tog då över också den nya gården och med honom bodde hustrun Alfhild och pigorna Ida Matilainen (f.1881) och Ida Hietaoja (f.1887). De båda filosoferna bodde fortfarande kvar.

Den nyare gården på Strandgatan 58, som numera använder adressen Nygatan 1 byggdes år 1903 av prokuristen Waldemar Stenberg. Om du vill läsa mera om denna Waldemar Stenberg, så skall du klicka HÄR!

År 1906 bodde sjökapten Starck i den gamla gården vid Strandgatan och med honom bodde också pigorna Amanda Mäenpää (f.1889) och Stella Peltomäki (f.1879). I gården vid stranden bodde hans dotter, handlandeänkan Sigrid Stenberg (f.1883) och hon gifte om sig under detta år. Filosofie kandidaten Knutsson bodde i gården ännu. Kassören Einar Hedström (f.1880) bodde på hyra och det gjorde kronolänsmannen Georg Swahn (f.1868) också med hustrun Helmi (f.1873) och två barn och med pigan Maria Mäenpää (f.1886). Tjänarinnan Ida Hietaoja var fortfarande skriven i gården men hon var sjuk och vistades på sjukhuset.

År 1908 ägdes båda gårdarna på tomt nr 209 av kapten Wilhelm Starck, som bodde med hustrun Alfhild och barnen Alma och Albert. Med dem bodde nu pigorna Olga Boberg (f.1889) och Stella Peltomäki. Einar Hedström (f.1880) som nu var redaktör på tidningen Syd-Österbotten bodde i den nya gården med hustrun, Wilhelm Starcks dotter Sigrid (f.1883.). Einar och Sigrid flyttade till Nykarleby i september 1908. Borgmästaren Elis Granfelt (f.1863) bodde också på hyra, liksom tjänarinnan Ida Hietaoja.

År 1910 bodde kapten Starck med sin familj troligtvis vid Strandgatan medan borgmästaren Elis Granfelt bodde på hyra nere vid stranden. Wilhelm Starck var för övrigt en högt beskattad person i Kristinestad. Till exempel år 1911 skattade han för inkomster på 103 000 mark och det var dubbelt mer än följande person som var konsul Gustaf Hydén, som skattade för 42 000 mark. I normala fall var Alfred Carlström högst beskattad men han hade ju avlidit året innan.

År 1911 sammanslog staden tjänsterna som hamnfogde och hamnkassör till en tjänst och Wilhelm Starck valdes med hjälp av lottning till innehavare av tjänsten som hamnchef.

År 1912 ägdes gårdarna av kapten Starck. Med Alfhild och dottern Alma bodde också pigorna Anna Bergqvist (f.1871) och en Lindholm (f.1891) och drängen Paavo Häggroth (f.1894). På hyra bodde borgmästaren Elis Granfelt och tidningen Syd-Österbottens redaktör Julius Eriksson (f.1884).

År 1916 ägdes gårdarna på tomt nr 209 av kapten Starck. Med honom bodde familjen och två pigor. Enda hyresgästen ser ut att vara borgmästaren Elis Granfelt.

År 1918 bodde pigorna Hilma Hakala (f.1877) och Ida Vainionpää (f.1885) med familjen Starck. Borgmästare Granfelt bodde på hyra och det gjorde lärarinnan Helmi Wegelius (f.1893) också.

År 1920 ägdes gårdarna av sjökapten Starck som nu också har blivit brittisk vicekonsul. Han bodde med hustrun Alfhild och sonen Albert (f.1899), pigorna Elin Hytönen (f.1896) och Ester Norrback (f.1896). På hyra bodde borgmästare Granfelt, lärarinnan Helmi Wegelius, sjömannen Saladin Hult (f.1858) som tidigare bodde hos kapten Hagen på Varvsgatan, arbetaren Ida Vainionpää (f.1885), tjänarinnan Alina Hirsimäki (f.1890), tjänarinnan Olga Isomäki (f.1898) och postexpeditörerna Viljam Georg Steven (f.1894) och Bruno Rancken (f.1896).

I början av 1920-talet hade borgmästaren Granfelt flyttat bort men kronofogden Oskar hade flyttat in i stället. Anders Hästbacka bodde på hyra, liksom kontoristen Ivar Ehrström. Ivar var född i Branford i USA år 1895 men han växte upp i Övermark. Han deltog i frihetskriget i Melins kompani och befordrades till fältväbel. Han flyttade till staden runt 1918 och började arbeta åt trävarubolagen Slotte & Lerbacka och en tid åt Kemi Träindustri. Där skaffade han sig kunskap och erfarenheter, för att i sinom tid börja med egna affärer.

År 1925 bildade Wilhelm Starck ett stuveri- och mäklarföretag tillsammans med Ivar Ehrström, som fick namnet Starck & Ehrström. Nästan samtidigt bildade Ivar Ehrström ett agenturföretag, som fick namnet AB Ehrström & Björkman. Ivar Ehrström var direktör för båda dessa bolag och han utvecklade verksamheten, så att han blev den ledande trävaruhandlaren i staden. En stor del av allt virke från landsbygden som såldes via staden gick via Ehrström företag. År 1927 utsågs Ehrström till engelsk vicekonsul och det var ända till 1927 då  det engelska konsulatet drogs in.

År 1927 i juni ansökte konsul Wilhelm Starck om konkurs och en stor del av hans värdesaker såldes på auktion i augusti. Den gård på Östra Långgatan 72 som han hade förvärvat runt 1900 såldes på auktion åt Tyra Andersson. Han kunde dock behålla sina gårdar på Strandgatan.

År 1928 dog sjökapten och konsuln Wilhelm Starck. Änkan, konsulinnan Alfhild Starck blev då förvaltare av gårdarna på tomten nr 209. På hyra bodde affärsmannen Viljam Bränn (f.1903), sjömannen Saladin Hult, arbetaren Ida Vainionpää och postförvaltaren Axel Bark (f.1881) med hustrun Liisa (f.1886) och flera barn. Direktören Ivar Ehrström bodde också här, troligtvis i den nya gården vid stranden.

I början av 1930-talet ägdes tomten nr 209 och gårdarna av en doktor Axel Weckman-Valanti från Idensalmi. Han bodde inte själv där men det gjorde affärsmannen Viljam Bränn ännu en tid, likaså borgmästaren Erik Finnilä (f.1904) med hustrun Ann-Lis (f.1909). Sjömannen Hult var fortfarande skriven i gården, trots att han säkert befann sig på sjön för det mesta. Affärsmannen Axel Dahl bodde här en tid och vicekonsuln Ivar Ehrström bodde fortfarande här, nu med hustrun Gunhild (f.1899).

År 1935 sålde Weckman-Valanti från Idensalmi tomten och gårdarna åt affärsmannen och vicekonsuln Ivar Ehrström. Denne var född i Amerika men uppväxt i Övermark och han var gift med Gunhild Collin (född i Ekenäs 1899). De hade åtminstone tre barn.  På hyra bodde lektorerna Agnes Rosenlew (f. i Helsingfors 1908) och Hellen Ingeborg Boxström (f.1894). I oktober 1936 flyttade magistraten och rådstuvurätten sina kanslier till Ehrströms gård. År 1937 valdes Ivar Ehrström till ordförande i stadens fullmäktige och han var under flera års tid ersättare för stadsdirektören. Utöver detta satta han med i flera kommunala nämnder

År 1942, i maj dog Ivar Ehrström plötsligt i hjärtslag och gårdarna övertogs då av änkan Gunhild, som fick halva egendomen och den andra halvan ärvdes av barnen Marcus, Ulrika och Karin. De hade flera tjänarinnor, bland annat Anja Kortesmäki från Kauhajoki, Martha Lankinen från Sordavala och Anne Mannila från Bötom.

Efter kriget ägdes gårdarna av änkan Gunhild Ehrström och de tre barnen. De hade under åren stor mängd tjänarinnor, främst från de finska grannkommunerna.

År 1950 ägdes tomten nr 209 och gårdarna fortfarande av familjen Ehrström. I augusti 1950 flyttade sonen Marcus till Helsingfors och i oktober samma år flyttade änkan Gunhild och de andra barnen till Ekenäs. På hyra bodde bland annat Signe Uddfolk (f. 1926 i Lappfjärd), servitris Gunnel Sjöström (f.1925) och affärsbiträdet Astrid Rosenback (född i Dagsmark 1928, senare gift Löfgren).

År 1951 hade gården övertagits av Kaarlo Vilho Ristiluoma från Kaskö men det är osäkert om han bodde där. Det gjorde däremot hamnkapten Hilding Enqvist (f.1891 i Helsingfors) som var gift med Anna-Liisa Niskala från Storå. Med dem bodde också sonen Valter Enqvist (f.1954).

År 1960 övertogs tomten 209 och gårdarna av Martti och Sanni Wiklund och 1964 av Ralf och Margit Lindedahl.

År 1980 köpte bankdirektör Herbert Evars tomten nr 209 och de båda gårdarna. Herbert och hustrun Margaretha bodde i den nyare gården vid stranden och den andra gården vid Strandgatan var uthyrd.

År 2006 delades tomten och Herbert Evars sålde gården på Strandgatan 58 åt den nuvarande ägaren, läkaren Catarina Forsström (f.1964), som använder den som stadigvarande bostad. Paret Evars fortsatte själva att bo i gården nere vid stranden ända tills Herberts död, och den ståtliga gården ägs i dag av hans arvingar.

Foton.

Stenbergs gård från 1903, som han fick njuta av endast några månader före han dog. Änkan Sigrid bodde här i några år före hon flyttade bort 1908 och det är lite oklart om hennes far, sjökaptenen Wilhelm Starck någonsin bodde i den här gården eller bodde han livet ut i den gamla gården på Strandgatan 58. Fotot ur Nylunds samlingar i SLS:s arkiv.
Det pratas i dag om allt för korta byggtider men nog byggdes det snabbt förr också. Magistraten i staden godkände byggmästare Holmströms ritning 14.3.1903 och guvernören i Wasa fastställde den 29.5. Tidningen Syd-Österbotten skrev den 29.8 att prokurist Stenberg kommer att få en vacker gård men att ännu fattas lite inredning och vissa målningsarbeten. Den 1.9.1903 granskades bygget av magistraten i staden och de konstaterade att byggnaden är färdig och att den är uppförd enlig ritningarna.
Efter att bagare Rosengren avslutade verksamheten, så har det inte bedrivits någon egentlig handel i kapten Starcks gårdar. Däremot kunde gårdsägaren upplåta en del av gården för kringresande försäljare. Annonsen från år 1906 visar att en fru Swahn säljer varor från två olika butiker i Vasa. De här kringresande försäljarna, främst från Vasa och Björneborg var ett gissel för handelsmännen i staden och i något skede blev det också förbjudet att bedriva denna handel, som försiggick på Arbetets Vänner, gästgiveriet, stadshotellet och i flera privathem.

Prokuristen Waldemar Stenberg förstod sig redan 1903 på det här med havsnära boende, när han valde plats för sin ståtliga gård. Vackrare utsikt får man söka efter. Fotot från sommaren 2019.
Genom grenarna på det väldiga lärkträdet på kapten Starcks gårdsplan ser man både stadsbron och springbrunnen. Fotot från sommaren 2019.
Kapten Starcks hem under en lång tid fotograferat från sydost sommaren 2019. Brödbutiken fanns i gårdens södra ända och hade egen ingång från gatan. Bageriet fanns på gården i en skild byggnad.
Bagare Rosengrens gård på Strandgatan 58 fotograferad från sydväst våren 2021. Under fönstret längst till höger så syns det bra att där har funnits en dörr in till bageributiken i tiderna. Trappan har varit hög, troligtvis den gamla kristinestadsmodellen med trappsteg åt två  motsatta håll.
Bagaren Rosengren skulle känna sig nöjd om han skulle se hur välskött hans gård är ännu i dag och hur väl den passar in den gamla trähusstaden Kristinestad. Fotot taget från söder sommaren 2020.