Wihuris eller Jyllis gård på Västra Långgatan 15.

Sammanställt av Lasse Backlund i april 2021, med hjälp av kyrkböcker, mantalslängder och gamla tidningar. Mirva Wihuri-Uuro och Reija Backlund, född Jylli har bidragit med foton och information. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp.

Den här gården på Västra Långgatan 15 byggdes av fabrikör F. L. Wihuri åren 1911-1912. Den gamla gården som stod på samma tomt var enligt Per-Olof Jarle byggd 1805 och 1824 och den förstördes i en brand i februari 1911. I vänstra kanten syns den Savanderska gården, som kunde räddas vid branden trots att avståndet mellan byggnaderna var bara en meter. Gården i högra kanten byggdes troligen av Kalle Hektor Jylli  och han bodde där så länge han levde. Fotot taget från nordost våren 2021.
På Bergentins stadsplan från 1751 så fanns Västra Långgatan 15 på tomt nummer 20 i det tredje kvarteret. Ägare då var rådman Arofell. Bokstaven ”D” uppe i det vänstra hörnet är det västra tullhuset, som den tiden stod i ändan av Skolgatan.

Enligt de gamla mantalslängderna och kyrkböckerna skulle de tidiga ägarna ha varit:

Åren 1751 till 1760 så ägdes tomten nr 20 av rådman Arofell men sedan ägdes tomten av Elisabeth Arofell ända fram till år 1770. Hon kan ha varit antingen änka, dotter till mor till rådmannen.

År 1770 hade tomten nr 20 och gården övertagits av timmermannen Matts Ström. Han var född år 1732 och var gift med Catharina. De fick 9 barn, bland annat Maria, som var född år 1762 och Hans som var född år 1777.

Enligt Per-Olof Jarles utredningar så skulle den första delen av gården vara byggd år 1805 och i så fall är det fadern Matts eller sonen Hans Ström som uppförde den.

År 1820 ägdes tomten nr 20 av timmermannen Hans Ström och hans svåger, skeppsbyggmästaren Henric Lönnqvist.

År 1815 ägdes denna tomt som då var nummer 20 enligt stadsplanen från 1751 av timmermannen Hans Ström och hustrun Maria, och en son och en dotter.

År 1820 ägdes denna tomt som nu hade nummer 25 övertagits av guldsmeden Johan A. Zveiberg och hustrun Lisa.

År 1825 ägdes tomten av guldsmeden Johan A. Zveiberg och hustrun Lisa.

På stadsplanekartan från år 1825 så finns Västra Långgatan 15 på tomterna 155 och 164 i det tredje kvarteret. Då rådhuset byggdes så revs byggnaderna på tomterna 157 till 160 för att kunna göra tomterna till rådhuspark. Bokstaven ”D” uppe i vänstra hörnet är det västra tullhuset, ”E” är Kyrkotorget och ”B” är Ulrika Eleonorakyrkan.

År 1830 ägdes tomten nr 155 av guldsmeden Johan A. Zveiberg och hustrun Lisa. Tomten nr 164 längs Kyrkogatan ägdes av handelsmannen Josef Holmströms arvingar. Josef som var född år 1773 hade avlidit år 1819 och han hade varit gift med Helena Christina Lebell (1775-1826) och de hade sju barn.

År 1840 ägdes tomten nr 155 av handlanden J. A. Zveiberg och hustrun Elisabeth medan tomten nr 164 ägdes av handelsmannen Johan Ferdinand Josefsson Holmström (1805-1863). Johan Ferdinand var gift med Ulrika Kristina Hedman (1810-1870) från Kvevlax.

År 1845 ägdes tomten nr 155 av handlanden J. A. Zveiberg och hustrun Elisabeth. På hyra bodde bland annat tulluppsyningsmansänkan Anette Wetterhall och en apotekareänka. Tomten nr 164 ägdes av handlanden Johan Ferdinand Holmström.

År 1850 ägdes tomten nr 155 i hörnet av Västra Långgatan och Kyrkogatan av postförvaltaren H. T. Grönberg med hustrun Amalia tillsammans med piga och dräng. Arbetskarlen Johan Hellström bodde där med hustrun Beata. Tomten nr 164 ägdes av handlanden Johan Ferdinand Holmström.

År 1855 ägdes båda tomterna 155 och 164 av postförvaltaren H. T. Grönberg och hustrun Amalia, drängen Matts och pigan Maria. På hyra bodde arbetskarlsänkan Beata Hellström.

År 1859 ägdes båda tomterna av Lars Albert Hasselblatt. Han var född i staden år 1828 och var son till Lars Reinhold Hasselblatt (1800-1880) och Johanna (född Tallgren i Kaskö 1804-1888).  Albert var gift med Charlotta Gylander (1835-1875), som var född i Gamlakarleby. Där bodde också en mamsell Sofia Sacklén och en annan mamsell Amalia Mineur med pigan Anna.

År 1865 ägdes tomterna av fadern Lars Reinhold och Johanna Hasselblatt. I gården bodde handlanden Gustaf Adolf Cairenius på hyra. Han var född år 1836 i Kimito och år 1861 gifte han sig med Maria Gustafsdotter Starcke (1837-1908). Demoiselle Johanna Printz bodde där, liksom demoiselle Augusta Cederström. Handlanden Albert Hasselblatt och hustrun Charlotte bodde också här.

År 1870 ägdes båda tomterna av viktualiehandlanden Lars Hasselblatt med hustrun Johanna. På hyra bodde en skräddare Gustaf Nålman och hustrun Katharina. Före detta handlanden Albert Hasselblatt och hustrun Charlotte bodde också där, liksom demoiselle Johanna Printz.

År 1875 ägdes tomterna 155 och 164 av viktualiehandlanden Lars Reinhold Hasselblatt och hustrun Johanna, men de bodde inte själva där, det gjorde däremot sonen Albert Hasselblatt med hustrun Charlotta, som dog i september detta år och de ser inte ut att ha haft några barn. Också stadsnotarien Svante Blomqvist bodde där. Han var född år 1838 i Huittinen och var gift med Alvina Elisabeth Gustafsson Starcke (f.1836).

År 1880 ägdes tomten och gården av viktualiehandlanden Lars Reinhold Hasselblatt med hustrun Johanna men de bodde inte i gården. Änklingen Albert Hasselblatt (f.1828) bodde däremot där. Där bodde också fröken Gustafva Eskola (f.1857) fröken Olga Gumberg (f.1857) och arbetskarlen Matts Lolax (f.1820) med hustrun Gustafva (f.1844) och två söner. Lars Reinhold Hasselblatt dog i staden år 1880.

År 1885 ägdes båda tomterna av handlandeänkan Johanna Hasselblatt (f.1804). På hyra bodde handlande August Roos (f.1838) med hustrun Olga (f.1840) och två döttrar. Där bodde också brandvakten Johan Förnäs (f.1833) med hustrun Klara (f.1838) och 3 barn. Johanna Hasselblatt dog i staden år 1888 och gården övertogs av hennes arvingar, som var hennes systers barn Sofia Enberg, född 1837 i Kaskö.

År 1890 ägdes tomterna 155 och 164 av fröken Sofia Enberg, men hon bodde inte själv i gården. Där bodde handlanden August Roos (f.1838) med hustrun Olga (f.1840) med ett fosterbarn och dottern Hilma (f.1868). Där bodde också bokbindaren Theodor Andersson (f.1862) med hustrun Anna (f.1865) och två mindre barn. Änkan Emilia Lagerström (f.1855) bodde också på hyra med sina två barn.

År 1895 bodde snickaren Frans Fredriksson (f.1845) och hustrun Albertina (f.1835) tillsammans med gesällen Konstantin Koskinen (f.1864) i gården.  På hyra bodde den tidigare ägaren, fröken Sofia Enberg (f.1827), likaså snickareänkan Maria Ekblom (f.1825) med sonen Frans (f.1865). I gården bodde också arbetskarlen Otto Knuuttila (f.1859) med hustrun Sofia (f.1838) och tre barn.

År 1899 övertogs gården på tomterna 155 och 164 av bleckslagaren Jakob Sandberg, som kallades Jaakko Samperi. Han var född år 1839 och var gift med Maria (f.1840). På hyra bodde då handlanden August Roos (f.1838) med hustrun Olga (f.1840) och två barn. Skollärarinnan Fransiska Kåhlsten bodde där med sin syster Agnes och det gjorde också sadelmakareänkan Emilia Lagerström med två barn.

I november 1899 flyttade Kansallis Kirjapaino sitt tidningstryckeri från den så kallade Parmanska gården på Strandgatan 55 till Jakob ”Samperis” Sandbergs gård på Västra Långgatan 15. De gav bland ut tidningen Suupohjan Kaiku och de hade då sitt kontor i Haaronens gård, som fanns där Sparbankens hus finns i dag. I juni 1901 flyttade de också kontoret till Samperis gård och det fanns där ända till oktober 1902 då både kontoret och tryckeriet flyttade till W. Parmanens gård.

År 1900 ägdes tomterna 155 och 164 av bleckslagaren Jakob ”Samperi” Sandberg med hustrun Maria (f.1840) och sonen Karl (f.1874) och lärlingen Konstantin Männistö (f.1883). På hyra bodde boktryckaren J. H. Vartiainen (f.1858) med hustrun Gustafva (f.1858) och sonen Karl (f.1882) och lärlingen Viktor Heinonen (f.1883).  På hyra bodde också sjömannen Otto Erland Jakobsson Sandberg (f.1879) med hustrun Hilma (f.1871) och två döttrar. Också arbetaren Konstantin Sandberg (f.1869) bodde där med hustrun Katarina (f.1869) och två barn. Typografen Albin Mikkanen (f.1893) bodde här med hustrun Justina (f.1876) och två mindre barn. Därtill bodde arbetaren Nestor Kiviharju (f.1876) och han var ”i aktiv tjänst”.

År 1906 ägdes tomterna 155 och 164 av bleckslagaren Jaakko ”Samperi” Sandberg (f.1839) med hustrun Maria (f.1840) med sonen Karl (f.1874). På hyra bodde Jaakkos son sjömannen Otto Erland Sandberg (f.1879) och hustrun Hilma (f.1871) och deras tre döttrar. Typografen Albin Mikkonen (f.1873), hustrun Justina (f.1876) och två barn var skrivna i gården med en anmärkning ”alla utvde). Samma sak står det för arbetaren Nestor Kiviharju (f.1876), hustrun Anna (f.1873) och en son. Arbetaren Johan Ojala (f.1841) bodde i gården tillsammans med hustrun Greta, liksom arbetaren Konstantin Sandberg (f.1869) och hustrun Katarina (f.1869) med fyra barn.

År 1910 ägdes gården fortfarande av Jaakko ”Samperi” Sandberg med Maria och där bodde i stort sett samma personer.

År 1911, den första februari på kvällen förstördes plåtslagare Samperis gård i en eldsvåda. Elden uppstod i den västra delen av gården, alltså längs med Kyrkogatan. Flera inneboare hade redan gått till sängs och vissa räddades ”i blotta linnekläderna”, skrev Syd-Österbotten den 4 februari. När brandkåren kom till platsen slog elden redan ut genom både fönster och tak, och släckningsarbetet försvårarades på grund av vattenbrist. När sprutorna började fungera måste brandkåren koncentrera sig på att rädda den Savanderska gården på Västra Långgatan 17. Avståndet mellan gårdarna var endast en meter och med stor möda kunde den gården räddas. Värre gick det med Samperis gård där endast en vägg i den sydliga ändan blev kvar efter branden. ”Det som återstår av byggnaden utgöres dock mestadels blott av förkolnade ruiner”, skrev tidningen.

Enligt den finska tidningen Suupohjan Kaiku bodde förutom gårdsägaren Samperi också handlanden S. Arifullin, hästkarlen Takala och järnvägsarbetaren Nissinen. Gården och lösöret var lågt försäkrat, varför gårdsägaren och hyresgästerna led stora förluster.

Den 14 februari kunde Syd-Österbotten meddela att plåtslagaren Jaakko Samperi hade sålt tomterna 155 och 164 och brandresterna åt smedmästaren Frans Ludvig Wihuri. Samperi köpte i april 1911 Blombergs gård på Strandgatan 14 och flyttade dit. Smeden Wihuri var född år 1873 i Tammerfors och var gift med Marie, som var född år 1877 i Skellefteå i Sverige. Wihuri hade varit i smedbranschen sedan februari 1910, då han öppnade en verkstad i fru Jahnsons gård på Strandgatan 85/Varvsgatan 4. I början av april 1911 hade Wihuri fått ritningarna för ett nybygge godkända av magistraten i staden. Den nya gården började säkert uppföras direkt och blev färdig antingen 1911 eller 1912.

År 1912 ägdes den nya gården och tomterna 155 och 164 av plåtslagaren Frans Ludvig Wihuri, som hade köpt tomterna i februari 1911. Han bodde där med hustrun Marie, men som kallades Maria och tre barn och pigan Anna Pirttinen. På hyra bodde arbetaren Frans Takala (f.1877) med hustrun Maria. Också typografen Albin Mikkonen (f.1873) och hustrun Justina (f.1876) var mantalsskrivna här.

År 1913 byggde smedmästaren Wihuri en fabrik på sin tomt vid Kyrkogatan och rådhusparken. Ritningarna till den godkändes redan i augusti 1912. Den byggdes av sten och i den nedre våningen inreddes en smidesverkstad och i den övre en plåt- och bleckslageri. Där började han tillverka kopparkärl på mekanisk väg. Där hade han också en cykelverkstad, han sålde vattenpumpar, skodde hästar och tillverkade bastukaminer. De polerade kopparkärlen var av erkänt hög kvalitet, bland annat fick han ett fint pris på industriutställningen i Viborg i augusti 1914.

År 1915 övertog Wihuri tillsammans med redaktören Kaarlo Paasonen Kristinestads mekaniska verkstad, som låg vid hamnen på Östra sidan. Säljare var handelsmannen och sjökaptenen J. W. Olin (1846-1919). Tanken var att där inrätta ett sågverk och en kvarn. Eftersom världskriget pågick så var det stora problem att få tag på råmaterial och detta hämmade produktionen, åtminstone i plåtslageriet. I mars 1917 flyttade fabrikör Sundqvist sin verkstad från Kaskö till Wihuris fabrik på Östra sidan och Sundqvist blev på samma gång den tredje ägaren.

År 1916 ägdes gården fortfarande av F. L. Wihuri. Denne var också politiskt aktiv och invaldes bland annat i stadsfullmäktige och han hade också flera andra uppdrag. I hans gård bodde också handlanden Lydia Lindberg (f.1886), tjänarinnan Anna Bergqvist (f.1871) och plåtslagaren Konstantin Männistö (f.1883) och hustrun Helmi (f.1892). På hyra bodde också plåtslagaren Iisakki Hartikainen (f.1884) och hustrun Iida (f.1891), liksom arbetaren Nestor Enholm (f.1870). Också predikanten Kusti A. Sallinen (f.1885) bodde i gården med hustrun Eva (f.1891) och två mindre söner. De svenska medborgarna, arbetaren Karl Rydström (f.1873) och hustrun Anna (f.1859) bodde här.

År 1918, i augusti sålde Wihuri gården åt rektor U. U. Seppä  och ungefär samtidigt köpte Wihuri gården vid Strandgatan 22 av föreningen Kristiinan Suomalainen Kansallisseura. I det köpet ingick också den stora tegelbyggnaden nere vid Norrfjärden, som Kansallisseura hade låtit uppföra till festlokal år 1913. Han flyttade då sin fabrik som tillverkade allt från sparkstöttingar till polerade kopparkärl från tegelbyggnaden invid Kyrkogatan till den stora byggnaden nere vid Norrfjärden. Det är alltså den byggnad som i dag kallas Kulturhuset Dux.

År 1919 i juli sålde rektor U. U. Seppä  gården vid Västra Långgatan 15 åt affärsmannen Kaarlo Hektor Jylli (1887-1957). Denne, som kallades Kalle var född i Ikalis och han var gift med Anna (f. Korkki 1885 i Tyrvis, död i staden 1968. Tyrvis, på finska Tyrvää, var tidigare en kommun som 1973 uppgick i Vammala, som sedan år 2009 har uppgått i storkommunen Sastamala). Paret Jylli hade flyttat till staden i mitten av 1910-talet och hade år 1918 förvärvat handlande Lerbackas gård, som fanns på tomten Strandgatan 18.

År 1920 ägdes gården och tomterna 155 och 164 av korvmakaren Kaarlo Jylli och hustrun Anna med 3 barn och pigan Emma Koski (f.1885). På hyra bodde bokbindaren Saul Soininen (1889) med hustrun Ada (f.1893) och en yngre son. Här bodde också handlanden Emil Pohjavirta (f.1881) med hustrun Amanda (f.1882) med 4 barn. Arbetaren Axel Vigren (f.1894) bodde på hyra tillsammans med modern Matilda (f.1860).  Handlanden Samaleth Arifullin (f.1877) som var rysk undersåte bodde också här, liksom direktören Johannes Hästbacka (f.1877) och hustrun Selma (f.1881). Arbetaren Hilda Peltonen (f.1890) bodde också i gården med sina två barn.

Ännu 1930 ägdes gården och de båda tomterna av korvmakaren Kaarlo Jylli. Där bodde också mekanikern Eskil Sten (1895) med hustrun Ellen (1892) och under en tid bodde där också plåtslagaren Einar Glader (1894) med hustrun Ida (1895) och en yngre dotter. Under kortare perioder bodde det flera personer och familjer i gården. Till exempel chauffören Yrjö Ojanen (f.1903) med hustrun Sandra (f.1899) bodde, liksom telegrafisten Viljo Forsman, stationskarlen Uno Tuominen med hustrun Lempi.

En bit in på 1930-talet bodde arbetaren Viktor Paavonaho (f.1879) på hyra och med honom bodde hans son Veikko (f.1916). Toivo Toivonen bodde också där med hustrun Aino Sylvia, liksom arbetarhustrun Alma Mäkinen. Chauffören Väinö Korkki (f.1895 i Tyrvis) bodde på hyra med hustrun Anna (f. Päiviö i Raumo år 1902). Med dem bodde flera barn. Korvmakaren Arvo Korkki (f.1911), bodde också i gården. Skogsvakten Hugo Johan Hannus (f.i Närpes år 1888) bodde mot slutet av 30-talet i gården med hustrun Amanda (f. i Hattula år 1884) och fosterdottern Dagny Elvira (1916-2020). Dagny var född Degert i Helsingfors och som vuxen gifte hon sig med Alvar Utter (1911-2007).

År 1931 hände en tragisk olycka då chaufför Väinö Korkkis dotter som då var endast 2 år gammal brändes till döds. De bodde i den västra ändan av gården och två av barnen var inomhus och hade lekt med tändstickor. Kläderna hade fattat eld och den ena flickan som hette Mirja dog före hon hann föras till sjukhus. Tidningarna som skrev om olyckan nämner ingenting om att själva huset skulle ha blivit brandskadat. Invändigt har gården tydliga tecken på en brand men det är oklart när denna inträffade.

År 1939 ägdes gården av Kalle Hektor och Anna Jylli. Med dem bodde sönerna Osmo (f.1916) och Esko (f.1920). Kalle Hektors syster Selma Maria, som var född i Ikalis år 1877 bodde där, liksom tjänarinnan Helena Johanna Korkki (f.1913 i Tyrvis). Skogsvaktaren Hannus hade nu flyttat till före detta Krestjaninovs gård på Parmansgatan 11. I stället bodde chauffören Mauri Ritola (f.1906 i Ilmajoki) där med hustrun Anne (f. Salo i Ilmajoki år 1913) med två barn.

I början av 1940-talet är det fortfarande samma ägare och i stort sett samma inneboare. En handlande Palmu bodde en tid på hyra med hustrun och två barn. Arbetaren Maria Augusta Härkönen (f. Aho i Åbo år 1880) bodde på hyra, tillsammans med dottern, fabriksarbetaren Kerttu Maria Härkönen (f.1905 i Kauhajoki). Också Helena Johanna Korkki bodde kvar, nu med sin man Veikko Österholm (f.1913 i Ähtäri) och de hade också en son, som var född år 1940.

I mitten av 1940-talet är det fabrikör Kalle Hektor Jylli som äger gården, där de driver både matvaruaffär och matservering. Sonen Esko bor där och han är handelsbiträde.

I början av 1950-talet ägdes tomterna och gårdarna av Kalle Hektor och Anna Jylli. Med dem bodde Kaarle Hektors syster Selma Maria (f.1877). Sonen Esko som är handelsbiträde bodde också i gården och han hade år 1947 gift sig med Kerttu Lehtimäki (f.1921 i Storkyro). Med dem bodde barnen Anna-Liisa, Pasi och Kari. Kerttu Maria Härkönen bodde kvar i gården trots att hennes mor hade dött.

År 1953 i februari sålde Kaarlo Hektor och Anna Jylli gårdarna och tomterna 155 och 164 åt tidningsbolaget Kristiinan Sanomia Oy, som gav ut tidningen Suupohjan Sanomat. Familjen Jylli flyttade då över gatan till gården på Västra Långgatan 10. Tidningens redaktör Jorma Kiuasperä, som var född Mattson i Vasa år 1916, flyttade då till gården med hustrun Maire (1923-2005) och tre döttrar.

Tidningen flyttade år 1957 sitt kontor och sin redaktion från Parmans gård på Strandgatan 61, där de hade verkat sedan slutet av 1940-talet. Före det fanns kontoret i det så kallade KU-huset på Östra sidan mellan åren 1927-1947. Tidningen har tillsvidare kontoret på Västra Långgatan trots att tryckeriet i tegelhuset på gården lades ned för åtskilliga år sedan, efter att tidningen hade köpts upp av Ilkka Oy i Seinäjoki. Då Ilkka sålde gården åt Vinkel, så lämnade redaktionen och kontoret kvar på hyra men kommer under år 2021 att flytta till Strandgatan 38. Vinkel sålde sedan gården åt affärsmannen Tom Grankull, som är bosatt i Åbo.

I oktober 2020 sålde Tom Grankull Suupohjan Sanomats kontorshus i hörnet av Västra Långgatan och kyrkogatan åt systrarna Camilla Stenholm och Cecilia Yrttiaho. De tänker efter en renovering bedriva Bed & Breakfast verksamhet i gården. Huset är trots sina 100 år i gott skick.

Foton.

Familjen Wihuri hos fotografen år 1924, från vänster Matti, Mikko, mor Maria, Elisabeth som kallades Liisa, och minstingen Pekka i pappa Frans Ludvigs famn.
Kalle Hektor Jylli fyllde 50 år och han uppvaktades med en stor mängd blommor. Fotot taget år 1937 i hans hem invid Kyrkogatan.
Anna Jylli fyllde 50 år och blev uppvaktad med blommor och presenter.
Gården på Västra Långgatan 15 fotograferad från sydost våren 2021. Tidningen Suupohjan Sanomat hade då ännu sitt kontor och sin redaktion i gården.
De kopparpannor som Wihuri tillverkade, först i fabriken vid Kyrkogatan och sedan vid Strandgatan 22 är eftertraktade av samlare. De gjordes i flera olika storlekar och firmanamnet stämplades in i handtaget.
Wihuri är väl mest känd för sina kopparkaffepannor men han tillverkade också tekannor och andra bruksföremål.
Anna-Liisa Jylli med en ovanlig släde.
Kalle Hektor och Anna med barnen Anna-Liisa och Tapio på villaverandan i Alesundet.
Kalle Hektor Jylli byggde om Wihuris pannfabrik till korvfabrik på 1920-talet och här leker hans barn med en egenhändigt tillverkad kärra utanför fabriken.
Barnen firar 1:a maj i Rådhusparken där Jyllis korvfabrik syns i bakgrunden.
Kalle Hektor på gårdsplanen framför de gamla uthusen med en yngre kvinna som skulle kunna vara sonhustrun Kerttu.
Kaarlo Hektor Jylli på sin 60-årsdag i hemmet invid Kyrkogatan år 1947.
Kalle Hektor i kostym hälsar på  fiskarna Sjöqvist från Skaftung, kanske med avsikt att köpa nyfångad fisk, eftersom han har näverkonten med sig.
Kalle Hektor och Anna med dottern Anna-Liisa.
Anna Jylli leder cykeln utanför hemmet på Kyrkogatan.
Jyllis familj fotograferad framför lekstugan på villan i Alesundet. Från vänster, Tapio, Anna-Liisa, mor Anna, Osmo, pappa Kalle Hektor och till höger Esko.
Anna och Kalle Hektor med sonen Tapio framför deras villa i Alesundet.
Esko Jylli sitter på trappan och röker. Här ser vi också att gården från början inte hade någon riktig stenfot på innergården, trots att den har en hög och robust stenfot mot gatorna. På 1950-talet avlägsnades bräderna vid marken och då byggdes en ny stenfot av cementblock, som fortfarande finns kvar.
Kalle Hektor var ofta klädd i kostym, som det anstår en fabrikör.
Anna Jylli med tofflor på fötterna ute på Västra Långgatan med barnbarnet Reija i mitten av 50-talet.
Anna Jyllis son Keijo (1910-1986) visar hur en slipsten skall dras, då yxan skall vässas före vedklyvningen påbörjas.
Annas son Keijo ser glad ut då han får hjälpa till i vedlidret.
Kerttu Jylli med cykel på Kyrkogatan där hon stannat för att prata med svärmor Anna i fönstret.
Esko Jylli (f.1920) vid trappan på innergården.
Anna Jylli var aktivt med i Lotta Svärd-rörelsen.

Annonser ur tidningarna Syd-Österbotten och Suupohjan Kaiku.