Kattpiskargränden.

Sammanställt av Lasse Backlund i januari 2021:

Den mest kända gatan i Kristinestad är nog Kattpiskargränden. Den är smal, kort och obetydlig, knappt farbar med bil men ändå är det just den här gränden som turisterna söker upp när de besöker staden. Den är Finlands tredje smalaste gata och den mäter knappt 3 meter på det smalaste stället. Det som lockar besökarna är nog gatans speciella namn och just detta att det inte finns någon helt säker teori på varifrån Kattpiskargränden har fått sitt namn.

Det är svårt att tro att det är möjligt att köra bil på denna smala gränd och till på köpet i båda riktningarna! Ett möte är nästan omöjligt och någon omkörning har nog aldrig skett.
I nedre kanten på den nya kartan ser vi att Kattpiskargränden börjar vid Västra Långgatan och slutar nere vid Stadsfjärdens strand. Gränden ligger alltså söder om kyrkan, endast 300 meter från Salutorget och den är inte ens 200 meter lång.
På stadsplanen från 1751 så gick Kattpiskargränden mellan de båda långgatorna. Den tiden kallades den för ”Lillgränden” och gjorde verkligen rätt för namnet eftersom den bara var 60 meter lång och en av Finlands smalaste. Gränden var den sydligaste tvärgatan i staden och varken Staketgatan eller Strandgatan sträckte sig så långt söderut. I vänstra kanten syns en av de många väderkvarnar som fanns den tiden på Södra Kvarnberget.
År 1825 heter gränden fortfarande Lillgränden och nu sträcker den sig ända ned till Strandgatan, som har förlängts efter att landhöjningen har flyttat strandlinjen längre österut. År 1934 delades tomten på tvären, så att familjen Kaivo-oja övertog den västra delen och familjen Henttonen den östra.

Den som inte känner till historien kan lätt tro att gränden har fått sitt namn efter någon djurplågare som bodde nära gränden. Men så är det lyckligtvis inte. Det finns många bättre teorier om namnet men det mest troliga är nog att det kommer av skaftungborna, som brukar kallas kattor. Flera skaftungbor arbetade på varvet som låg i södra delen av staden och ibland blev det bråk bland dessa arbetare, som kom från olika delar av landet. Just i den här gränden kan det ha varit större slagsmål och bataljer, och möjligtvis var det något skaftungbo som skulle piskas lite extra vid någon uppgörelse. Om det faktiskt var så vet ingen med säkerhet men riktigt omöjligt är det inte. Men den historien är bra och namnet lever vidare tack vare detta.

Den här gränden hette ju Lillgränden ända till sommaren 1939, då de styrande i staden döpte om flera gator. Sedan dess heter gränden Kattpiskargränden och blev tack vare namnbytet en av stadens främsta turistattraktioner.

Om du vill läsa en artikel som Gösta Lindqvist skrev för Syd-Österbotten i tiderna, och som handlar om Kattpiskargränden, så skall du klicka HÄR!

Foton.

Två kattor sitter lugnt mitt på Kattpiskargränden, helt ovetande om vilket namn gränden har. Teuvo Kanervas foto från 1981, ur SLS:s samlingar.
Som vi vet var det ”alltid mycket snö om vintrarna förr i världen”, vilket bevisas av Teuvo Kanervas bild från 1981. Fotot ur SLS:s samlingar.
Fotot är taget av Teuvo Kanerva för 40 år sedan men här inte skett några större förändringar sedan dess. Ur SLS:s samlingar.
Kattpiskargränden börjar uppe vid Västra Långgatan och slutar nere vid stranden 200 meter bort. Till höger står kapten Lagerstams gård från 1820 på tomt nr  ½48, som tidigare var Västra Långgatan 26 men numera används adressen Kattpiskargränden 8.
Gammal miljö vid gränden. Foto Teuvo Kanerva år 1972, ur SLS:s samlingar.
Här kan man känna historiens vingslag och fantisera om de bråk och slagsmål som har utkämpats mellan varvsarbetarna i tiderna. Fotot från sommaren 2020.
I en stad skulle det bara bo borgare, präster, adelsmän och olika hantverkare, medan bönderna skulle bo på landsbygden. Trots detta så fanns det ett stort antal kreatur i staden och det här var en sanitär olägenhet som ofta påtalades av de finare familjerna. Staden ägde stora ängsmarker, som arrenderades ut som betesmark åt de stadsbor som kunde hålla sig med djur. De här korna tillhörde Lilja Kaivo-oja, som bodde vid Kattpiskargränden och Västra Långgatan. Lars Axéns foto ur SLS:s samlingar där Kopistohuset syns på andra sidan fjärden.
Kattpiskargränden från Strandgatan västerut mot de båda långgatorna. I en gammal gård som stod på grändens vänstra sida, bodde gamla gubben Filpus. Fotot från sommaren 2020.
Gamla uthus från mitten av 1800-talet och fortfarande fullt användbara. Fotot från sommaren 2020.
Fönsterglas var dyra i tiderna och därför sattes det inte in några större rutor i onödan i kapten Johan Edvard Hjulmans uthus vid Kattpiskargränden. I den gula gården till höger innehade byggmästareänkan Holmström ett resandehem i flera år.
En uttjänad cykel kan användas som dekoration i gränden.
Stadens mest fotograferade gatlampa i knuten till arbetaren Richard Eklunds gård från början av 1800-talet. Den här lampan tillverkades på 1960-talet av gårdsägaren Aaro Henttonen och det är en kopia av de gamla oljelamporna, som användes i staden före ellamporna tog över år 1900. Till vänster syns en del av matros Johan Blomqvists, Nybergs eller Keys gård som den sedan kallades. Fotot taget sommaren 2020 från Östra Långgatan och 60 meter längre bort kommer Västra Långgatan emot.
Kattpiskargränden fotograferad från Östra Långgatan ner mot havet där Strandgatan kommet emot efter 60 meter. Inga långa avstånd här inte!
Till vänster arbetare Richard Eklunds långa uthuslänga från mitten av 1800-talet.
Idyllisk vy vid Kattpiskargränden med den nya kyrkan från 1897 i bakgrunden. Fotot från sommaren 2020.
I de gamla sjömansgårdarna i staden var det så att när mannen i huset var ute på sjön, så sattes det ut en katt i fönstret som tittade ut mot havet. Den kunde få sitta i långa tider och vänta på husses återkomst och när sjömannen äntligen återvände så svängdes katten, så att den tittade inåt rummet. I detta exempel så ser vi tydligt att husfar är ute på någon längre seglats.
Helt säkert får turisten se en eller flera kattor i Kattpiskargränden, om inte vanliga levande så finns det flera av den här sorten.
Det finns flera intressanta detaljer längs Kattpiskargränden.
Det är inte många städer i Finland som kan ståta med en dylik miljö några hundra meter från centrum. Magasinet och den gröna gården är Lindqvists gård och gården till höger med den vackra verandan är det gamla Holmströmska resandehemmet. Den röda gården mitt i bild ser gammal ut men är av betydligt nyare datum än det båda andra.
I ändan av Kattpiskargränden finns en stabil stenbrygga som i tiderna var förlängd med en lång brygga och i ändan av den låg stadens sköljhus. Stadsborna som tvättade sina kläder i hemmen kunde skölja kläderna i det rena havsvattnet inne i sköljhuset, där det fanns plats för 6 personer i gången. Kolla också vilken stor mängd fartyg som ligger i hamnen på Östra sidan. Fotot ur SLS:s samlingar är taget i mitten av 1960-talet från slangtorkartornet på brandstationen.
Vid stranden slutar Kattpiskargränden med en brygga av sten. Där fanns tidigare en sluttande ramp där stadsborna kunde sätta ut sina båtar men det flyttades sedan över fjärden till den östra sidan.