Myntgömman i Sundmans gård.

4.6.1946 skrev Syd-Österbotten så här om den myntgömma som hittades:

Myntgömma påträffad i före detta Sundmanska gården.

Ett tiotal kg koppar-, silver- och guldmynt.

Vid rivningen av uthusbyggnaderna och drängstugan i före detta Sundmanska gården i hörnet av Strand- och Skolhusgatorna har man gjort ett anmärkningsvärt fynd av gamla mynt. Fyndet gjordes av tre arbetare, som dock inte anmälde om fyndet till gårdsägaren Rainer Högback, utan de sålde en del av mynten i Vasa och behöll resten för egen del. De tre arbetarna av vilka en är från Strandkroken och två är från Tjöck har anhållits.

Vid undersökningarna har det framkommit att mynten har varit nedpackade i en mindre tunna och den torde ha innehållit över 10 kg silvermynt. Största delen av silvermynten har påträffats hos de tre arbetarna. En mindre del guld och silver har sålts till guldsmeder i Vasa och man uppskattar den summa som har erhållits från försäljningen till cirka 80 000 mark.

Det kan nämnas att kommerserådet Simon Anders Wendelin i januari år 1844 sålde gården till handlanden Erik Johan Sundman. Köpesumman var 646 rubel 87 kopek silver. Gården övergick sedan genom arv till sonen, handlanden Konrad Sundman och efter dennes död till sonen, tandläkaren Frej Sundman. Denne sålde i sin tur gården till konsul Ivar Ehrström och den ägs numera av herr Rainer Högback.

Eftersom mynten är av rysk valör och daterade åren 1835 till 1845, så har de sannolikt gömts av handlanden Erik Sundman på 1850-talet. Det är möjligt att han av rädsla för plundring under Krimkriget 1853 – 1856 gömde pengarna. Som bekant så landsteg ju engelsmännen också i Kristinestad sommaren 1854 men de företog inga plundringar.

Beräknat enligt nuvarande värde på ädelmetaller, så representerar fyndet ett värde på flera hundratusen mark. Vem som har den juridiska rätten till fyndet är ännu oklart men sannolikt tillfaller mynten den nuvarande gårdsägaren, eftersom fyndet närmast är att betrakta som så kallat övergivet gods.

Den 14.1.1947 skrev tidningen Syd-Österbotten:

Högback fick silvret.

Rådhusrätten har avkunnat utslag i ”silvermålet”.

Vid rådhusrättens sammanträde i går behandlas bland annat det så kallade silvermålet. Parter i målet var tandläkare Frej Sundman och gårdsägarna Einar och Rainer Högback. Tvisten gällde äganderätten till det myntfynd som senaste sommar gjordes i före detta Sundmanska gården i Kristinestad. I skattgömman fanns 6 guldmynt, 21 kg silvermynt och 14 ½ kg kopparmynt.

Rätten fann det utrett att Sundman inte kunde styrka att han hade bättre rätt till pengarna, varför de tilldömdes gårdsägarna Einar och Rainer Högback. Rättegångskostnaderna kvittades mellan parterna och båda parter anmälde missnöje med utslaget.

Fallet gick till hovrätten i Vasa, som i mars 1949 dömde på ett helt annat vis efterden den ansåg att gårdsägarna inte kunde ha större rätt till fyndet än Frej Sundman, vars farfar Erik Johan hade grävt ner pengarna. Ärendet fördes ända till högsta domstolen, eftersom något motsvarande fall inte tidigare hade behandlats i Finland.

Den 22 juni 1950 skrev Syd-Österbotten så här om utslaget från Högsta domstolen:

Frej Sundman fick silvret.

Högsta domstolen har avkunnat utslag.

Tvisten angående äganderätten till den myntsamling på 21 kg silver och 14 kg koppar, som påträffades vid rivningsarbeten i den före detta Sundmanska gården i Kristinestad har nu avgjorts av Högsta domstolen. Den bekräftade hovrättens dom att tandläkare Frej Sundman, för närvarande bosatt i Sverige är den rätta ägaren till silverskatten.

Mynten är präglade på 1840- och 1850-talen och har under Krimkriget gömts av Frej Sundmans farfar Erik Johan Sundman. Myntens värde torde uppgå till ett par hundratusen mark.

Som bekant tillerkände rådhusrätten i Kristinestad markägaren, handlanden Einar Högback och hans son Rainer äganderätten till mynten.

Under hela rättegångsprocessen hade myntskatten förvarats i Tullhuset och efter utslaget från Högsta domstolen fick Frej Sundman tillgång till pengarna. Enligt Christer Norrvik så skulle Frej ha köpt en båt för dessa pengar, och han lät döpa båten till ”Skatten”.