Västra Långgatan 11, Westerbacks gård på tomt nr 153.

Enligt Lars Axéns utredningar så skulle den här gården på Västra Långgatan 11 vara byggd redan år 1751. Byggare skulle ha varit handelsmannen Cristopher Molin, som då var ägare till tomten nr 26 i det tredje kvarteret.
Gården torde dessvärre vara av nyare datum, eftersom den inte finns med på den stadsplan som lantmätare Bergentin gjorde upp år 1751. På kartan här under så syns det var de olika byggnaderna var placerade.
På Bergentins stadsplan från 1751 så låg tomten 26 vid både Västra Långgatan och Kyrkogatan i det tredje kvarteret. Någon byggnad längs Västra Långgatan finns inte med, vilket nog betyder att den nuvarande gården är nyare än från 1751. Bokstaven ”D” uppe i vänstra hörnet visar var den västra tullstugan stod i tiderna, alltså i hörnet av Kyrkotorget i ändan av Skolgatan.
På stadsplanen från år 1825 har Västra Långgatan 15 nummer 153 i det tredje kvarteret och tomten har en yta på cirka 1 400 kvm. ”A” är Ulrika Eleonorakyrkan och ”B” är dess klockstapel. ”C” är stadens spruthus, där brandsprutorna uppbevarades och bokstaven ”D” är det västra tullhuset. De båda tullhusen i staden togs ju ur bruk efter 1808-09 års krig, så det är oklart vad tullhuset användes till år 1825.

Enligt de gamla mantalslängderna ägdes tomten nr 153 av följande personer:

Huvudbyggnaden längs Västra Långgatan skall enligt gamla försäkringsbrev var byggd år 1824 och det skulle i så vara snickaren Fredrik Boström som byggde den.

År 1825 ägdes gården och tomten nr 153 av snickaren Fredrik Boström och hustrun Cajsa och där bodde också lärlingen Anders och pigan Anna.

År 1830 ägdes gården och tomten av handelsmansänkan Berta Sundman. Där bodde också handelsbetjänten Erik Sundman och Bertas döttrar Lisa och Rebecka. Drängen Samuel bodde också i gården, liksom pigan Sophia. Det är nog under dessa närmaste år som den första delen av denna gård byggdes och den skarvades i vid något tillfälle.

År 1840 ägdes gården av skeppareänkan Anna Lind, som bodde med sin dotter Maria. I gården bodde också stadsfiskalen Jonas Sohlberg med hustrun Catharina. Också arbetskarlen Matts Bergman bodde i gården med hustrun Alma.

År 1842 ägdes gården fortfarande av skeppareänkan Anna Lind, med dottern Maria. På hyra bodde handelsmannen G. W. Lindqvist med modern Eva och pigan Margaretha. Enligt de gamla försäkringsbreven så byggdes vinkeln på gården år 1842 och möjligtvis så var det nya ägaren Josef Lind som gjorde det.

År 1844 ägdes gården av handlanden Josef Lind. I gården bodde också handelsmannen G. W. Lindqvist med hustrun Maria, med två drängar och två pigor.

År 1845 ägdes gården av viktualiehandlanden Josef Lind. Där bodde handelsmannen G. W. Lindqvist med både hustru, mor och barn. Där bodde också guldsmedsänkan Fredrika Sofia Hällgren och stadsbetjänten Strandman. Tulluppsyningsmannen Barkström bodde också i gården. År 1847 sålde handlande Lind gården åt handlanden G. W. Lindqvist.

År 1850 ägs gården och tomten nr 153 av handelsmannen G. W. Lindqvist, som bodde där med hustrun Maria, modern Eva, betjänten Johan Backman och därtill två drängar och två pigor. Lindqvist hade övertagit gården år 1847. På hyra bodde garvaregesällen Nestor Lindqvist med hustrun Sofia. Runt 10 garveridrängar bodde också i den stora gården. Lindqvist sålde gården redan 1852 åt repslagaren Åkerberg.

Åren 1855 och 1860 ägdes gården av repslagaren Anders Reinhold Åkerberg (f.1814 i Jakobstad, flyttade till staden 1832). Han var gift med Lovisa (f.Ekberg 1808) och de hade flera barn, bland annat sonen, färgaremästaren Reinhold Emil, som var född 1842. Denne gifte sig 1867 med Selma Augusta Fontell (f.1837 i Helsingfors, till staden via Sideby år 1854). Hos dem bodde också lärlingen Karl, drängen Johan och pigan Johanna. På hyra bodde råd- och handelsmannen Johan Felén med hustrun Anna.

År 1865 var det fortfarande repslagaren A. R. Åkerberg och hustrun Lovisa som ägde gården och tomten och de bodde där med dottern Ida (f.1844). På hyra bodde Krono- och stadskassören Johan Felén, hustrun Anna och döttrarna Johanna och Helena. Också sjömannen Henrik Berlin bodde där med hustrun Anna, likaså bodde på hyra änkefrun Karolina Fontell med dottern Selma.

År 1870 var det repslagareänkan Lovisa Åkerberg som stod som ägare. På hyra bodde viktualiehandlaren G. A. Cairenius med hustrun Maria. Också sjömannen Johan Berlin bodde i gården med hustrun Katharina. Änkeprostinnan Charlotte Hällfors bodde också här på hyra. År 1874 sålde änkan Åkerberg gården åt Maria Alcenius.

Åren 1875 och 1880 ägdes gården av prostinnan Maria Lovisa Alcenius, som hade förvärvat den året innan. Hon bodde inte själv i gården utan där bodde familjens arvingar. På hyra bodde handlaren J. R. Fontell (1822) med hustrun Mathilda (1827). Kaptenskan Sofia Levón bodde här liksom Marias syster Olivia Alcenius (1832). Arbetskarlen Josef Öist (1844) bodde här med hustrun Lovisa (1838).

År 1885 ägdes gården av prostinnan Maria Alcenius´ arvingar. På hyra bodde handlanden Johan Reinhold Fontell (1822) med hustrun Mathilda (1827) och svägerskan Olivia Alcenius. Arbetaren Johan Öist (1844) bodde också där med hustrun Lovisa (1838).

År 1890 ägdes gården fortfarande av prostinnan Maria Alcenius´ arvingar. På hyra bodde handlaren J. R. Fontell med sin familj. Änkan Maria Skogberg (1835) bodde här, sjuk o fattig med dottern Hildur (1861). Arbetaren Josef Erik Öist bodde också kvar med familjen.

År 1895 var läget oförändrat men nu bodde också folkskolläraren Gustaf Stenberg i gården.

År 1900 ägdes gården av sjömansänkan Maria Westerback (1871) och hon bodde med en minderårig son. Maria hade förvärvat gården år 1899. Arbetaren Edvin Långvik (1869) bodde på hyra, liksom kaptenskan O. L. Holmström (1838) med dottern Aina (1868). På hyra bodde också lärarinnan Elin Backman (1973) och Herman Lind (1866) med hustrun Hilma (1878) och två barn. Snickareänkan Helena Neuman (1850) bodde också i gården med sin dotter Ida Josefina (1883).

År 1904 ägdes gården fortfarande av änkan Maria Westerback. På hyra bodde sjökaptensänkan Karolina Sjögren (1854) med en fosterson. Arbetaren Edvin Långvik (1869) var också skriven här men har utvandrat till Amerika. Snickaredottern Josefina Neuman (1883) hade också emigrerat. Musikidkaren Valter Holmgren (1876) var också skriven här med bodde i Helsingfors.

År 1906 bodde också poliskonstapeln Josef Långvik (1874) på hyra, liksom skräddaregesällen Anders Mattila (1881) med hustrun Maria (1882) och en son. Ännu bodde här tulluppsyningsmansänkan Josefina Holmberg (1830) här med dottern Augusta (1858). En stor mängd hyresgäster, med andra ord.

År 1910 ägs den fortfarande av sjömansänkan Maria Westerback (1871) och sin minderåriga son. På hyra bodde poliskonstapeln Josef Långvik (1874), sadelmakaren Emil Lagerström (1866), arbetarhustrun Karolina Eriksson (1860) med barnen Leonard (1884) och Edit (1886) och fyra yngre döttrar. Arbetaren Vilhelm Laurila (1854) bodde här med hustrun Johanna (1856) med dottern Olga (1889) och tre yngre barn. Snickaredottern Josefina Neuman (1883) var skriven här men hade emigrerat och musikidkaren Valter Holmberg var skriven här men bodde i Helsingfors. Men urmakaren Juho Alanko (1878) ser ut att ha bott här med hustrun Stiina (1880) och 3 mindre barn.

År 1914 är läget i stort sett oförändrat, men nu bor också sjömannen Anders Lager (1847) där med sin hustru Sofia (1851). De hade ju under en lång tid ägt gården på Östra Långgatan 47, som han hade köpt av Olga Krepelin i slutet av 1800-talet men som han nu sålde vidare åt Erik Axel Forsman (1864) och hans hustru Selma (1868).

År 1920 ägdes gården och tomten nr 153 av sjömansänkan Maria Westerback, som bodde tillsammans med sonen Valdemar (1898). Flera hyresgäster var skrivna i gården. Snickaredottern Josefina Neuman (1883), som hade emigrerat var en och urmakaren Juho Alanka (1878) med hustrun Stina (1880) med fyra barn hade bott här länge. Albertina Nordman (1850) som var fattig bodde här med sin sjukliga dotter Ingeborg (1897). Sofia Lager (1851) som blivit änka för några år sedan bodde fortfarande här. Det gjorde också tvätterskan Maria Honkaniemi (1853) och före detta poliskonstapeln Josef Långvik (1874) som nu var vaktmästare. Postexpeditören Kaarlo Mustonen (1888) bodde här. liksom banktjänstemannen Aune Järvinen (1900).

År 1952 köpte makarna Ulfves gården och de bodde här tills de år 1975 sålde den vidare åt J. Sairanen. År 1975 köpte Lars (f.1919) och Annel (född Bodman 1922 i Skaftung) Axén den gamla gården och efter deras död har den sålts vidare till den nuvarande ägaren, som använder den som stadigvarande bostad.

Lars Axéns foto av den egna gården, som han förvärvade år 1975. Fotot från SLS:s arkiv.
Westerbacks gård på Västra Långgatan med norra Kvarnberget längre fram. Fotot från sommaren 2020.
Genom den öppna porten kan man ta sig en titt på trädgården. Fotot från sommaren 2020.
Leonard Eriksson (f. 1888) bedrev handel med delikatesser i gården. Annonsen ur Syd-Österbotten 6.11.1909.
Man undrar just vad är som Leonard Eriksson bjuder ut i sin affär. Annons ur Syd-Österbotten 27.11.1909.

I ett senare nummer avslöjas att ”Drottning Viola” är en speciell växt som importeras från Palestina. Växten vissnar inte och kräver ingen skötsel och har i Sverige sålts i 100-tusental. Den tål både köld och värme och kostar bara 3 mk. En dagspeng för en järnvägsbyggare denna tid var 2,90.

Syd-Österbotten 18.12.1909 Leonard Eriksson bjuder ut julkort.
Syd-Österbotten 31.12.1909. Leonard Eriksson säljer intressanta böcker.