42 Strandgatan, Fremdelings gård på tomt nr 90.

Sammanställt av Lasse Backlund i december 2020:

Fremdelings gård som byggdes år 1770, där det har bott allt från borgmästare, till affärsmän och bagare. Fotot från 2019 är taget från nordväst, visande Strandgatan söderut.
På stadsplanen från 1751 så ser vi att det på Strandgatans östra sida inte finns några bostadsbyggnader, endast några enkla strandbodar och magasin. På torget finns två byggnader, det gamla rådhuset på övre torget och den östra tullstugan lite nedanför Strandgatan. Någon gång mellan åren 1808 och 1825 flyttades den östra tullstugan till Norrstan invid Skutskataviken, där den fortfarande står.

Enligt Per-Olofs Jarles utredningar så byggdes den här gården i gustaviansk stil år 1770 med stående brädfodring. Vid branden i januari 1859 skadades fasaden medan själva byggnaden klarade sig. Efter branden fick gården år 1860 en ny fasad med liggande panel och den fick då det utseende i empirestil, som den fortfarande har.

På stadsplanen från 1825 så har det bildats flera tomter på Strandgatans östra sida, bland annat nr 90 där Fremdelings gård står.

Enligt de gamla mantalslängderna så ägdes gården nr 90 av följande personer:

Från början av 1800-talet fram till år 1822 så ägdes gården, som enligt den gamla stadsplanen stod på  tomt nr 3 i det andra kvarteret av lagmannen och borgmästaren Daniel Mattens. Mattens var född i Borgå år 1746 och från och med 1774 verkade han som borgmästare i Kristinestad. Det är mycket möjligt att det var just denne Mattens som byggde gården på Strandgatan 42. Daniel Mattens var med på många lantdagar, bland annat på den mest kända, Borgå lantdag år 1809.

Från år 1823 står  borgmästaren Anders Jakob Roos som ägare och han bodde där ännu 1832. Han bodde med hustrun Christina, och flera drängar och pigor.

Från år 1833 ägdes gården på tomt nr 90 av kofferdiskepparen och handlanden Salomon Wilhelm Fremdeling med hustru Katarina, en fosterdotter Wilhelmina, som var född år 1823 i Sverige. I gården bodde också bokhållare, drängar och pigor. Fremdeling var född i Vasa år 1798 och han var gift med Katarina Stenmansson från Kristinestad. De fick 3 barn men samtliga dog i späd ålder.

År 1845 ägdes den fortfarande av rådman och handlanden S. W. Fremdeling med hustrun Katarina och fosterdottern Vilhelmina. Salomon Wilhelm dog i mars 1845 och gården övertogs då av änkan Katarina.

År 1850 ägdes gården av rådmansänkan Katarina Fremdeling. Där bodde också  fosterdottern Vilhelmina, som hade gift sig med handlanden Erik Johan Lundström. Denne Erik Johan var född i Tavastehus år 1822 och han gifte sig år 1846 med Fremdelings fosterdotter Vilhelmina. Det var ju i januari 1859 som den stora branden bröt ut som ödelade hela nuvarande kyrkokvarteret och vissa delar av de omkringliggande kvarteren. Det var mycket nära att Fremdelings gård också skulle ha brunnit ner men med stor möda kunde den räddas.

Ännu år 1860 ägdes gården av rådmansänkan Katarina Fremdeling, med en fosterdotter Kristina. Handlandeänkan Vilhelmina Lundström bodde också i gården, likaså handlanden Ludwig Wendelin som bodde i huset med sin bokhållare Forsman. Katarina Fremdeling dog i maj 1860.

Från och med 1861 till år 1868 ägdes gården av handlandeänkan Vilhelmina Sofia Lundström, som dog i staden i juli 1875. Med mannen Erik Johan hade hon barnen Johan Wilhelm (f.1848), Betty Vilhelmina (f. 1850 gift i Tavastehus) och Blondine Sofia (1856). Stadsläkaren Gustaf Adolf Gråberg bodde också  i gården på hyra. Gråberg var född år 1828 i Viborg och år 1861 blev han stadsläkare i staden. Samma år gifte han sig med Hilda Jung (1828-1879). Hilda var dotter till Karl Johan Jung (1794-1855), som var tullförvaltare i staden under åren 1834 till 1839.  År 1861 är också handlanden P. Barkman med 2 bokhållare skrivna i gården.

År 1870 ägdes den av handlanden Henrik Valentin Kjellberg och hustrun Hilda. Henrik Valentin var född i staden år 1837 och år 1869 gifte han sig med Hilda Åberg (född i staden 1848). Henrik Valentin dog redan 1872 och änkan Hilda gifte då om sig med Reinhold Soltin.  Efter Reinholds död gifte Hilda sig en tredje gång å r 1883 med Petter Gustav Rönnlund (1843-1887) från Vasa men båda dog inom några år. Hilda dog 1886 i staden. Stadsläkaren G. A. Gråberg med hustrun Hilda bodde fortfarande där.

År 1875 ägdes gården av Hildas andra man, handlanden Reinhold Soltin. Denne var född i Hvittisbofjärd år 1847 och var gift med änkan Hilda (f.Åberg i staden 1848-1886). Provincialläkaren L. Linzén med hustru Matilda också. i gården.

År 1880 ägdes den ännu av handlanden Reinhold Soltin (f.1847-1881) och hustrun Hilda (1848) och 2 mindre barn. I gården bodde flera biträden, bland annat Otto Holm (f.1854).

År 1885 ägdes gården av Hildas tredje man, handlanden Gustaf Rönnlund (f.1843) och hustrun Hilda (1848) och 2 barn. Gustafs svärmor Maria Åberg (1824) bodde också där. Försäljerska Hulda Martens (1862) bodde också där. Denne Hulda var för övrigt gift med handlanden Wilhelm Martens, som i början av 1900-talet köpte den stora Parmanska gården på Strandgatan 55, nuvarande finska församlingshemmet. Hilda dog i juli 1886 och Gustav Rönnlund dog i november 1887 och gården övertogs då av tidigare hyresgästen Otto Holm.

År 1890 ägdes gården av handlanden Otto Holm, som var född i Korsholm år 1854. I oktober år 1890 gifte han sig med Olga, som var född i staden år 1870 och var dotter till sjökaptenen Josef Ramström och Katrina. På hyra bodde bodbetjänten Emil Hartman och Henrik Ekman. Där bodde också tullförvaltaren Hugo Holmérus (1850) och hustrun Olivia (1853).

År 1900 ägdes gården ännu av handlanden Otto Holm (1854) och Olga (1870). År 1901 hamnade Otto Holm på obestånd och lämnade då in ansökan om konkurs men kunde tydligen behålla gården. Olga Holm drev ett bageri i gården och år 1909 sålde hon bageriet åt Otto Kyyny från Päntäne. Kyyny var född år 1884 och han flyttade till Kristinestad år 1903 då han blev bagarlärling i Wikbäcks bageri på Parmansgatan mittemot nya kyrkan. Kyyny var också lärling hos bagaren Olga Holm, vars bageri han sedan köpte. Stadsläkaren Ernst Wendelin bodde här med sin hushållerska.

År 1905 var Otto skriven som gårdsägare och han bodde där med hustrun Olga. Hos dem bodde verkmästaren Karl Lind (f. 1871), Otto Kyyny (f.1884), Hulda Syväluoma (f.1884) och Olga Korpi (f. 1884). På hyra bodde stadsläkaren Ernst Wendelin (f. 1858) med sim hushållerska. Ernst, som var ogift och barnlös var son till kommerserådet Otto Wendelin och hans hustru Ulrika, född Rosenlew. I gården bodde också skräddaren Frans Hahkala (f.1856) med hustrun Engla (f. 1854) och dottern Maria.

I juni 1907 öppnade affärsmannen Artur Nurmi en diversehandel i denna gård. Gårdsägaren Otto Holm dog i staden i juni 1909 och gården övertogs då av änkan Olga Holm. Till julen 1909 öppnade H. Rask en uraffär i Olgas gård.

I februari 1910 sålde Otto Holms änka Olga gården nr 90 för 39 000 mark åt bonden Matti Käyräkoski från Kauhajoki, men denne bodde inte där. Säljaren Olga Holm fick bo i gården ett par år tillsammans med sina barn, bland annat sonen Torsten (1892). Där bodde också handlanden Arthur Nurmi (1879) med handelsbiträdet Emma Aho (1883). Nurmi gjorde konkurs i oktober 1912 och verksamheten avyttrades. Också en urmakare Herman bodde här, liksom bagaren Otto Kyyny med sin gesäll. Ungefär år 1912 flyttade Olga Holm bort då hon köpte sitt barndomshem av fadern sjökapten Josef Wilhelm Ramström på Strandgatan 48. Kapten Ramström var född 1834 och dog i staden 1919 och han var gift med Johanna Nordström, född 1829 i Kristinestad. Olga fick lagfart i augusti 1914 och i februari 1924 sålde hon gården på Strandgatan 48 vidare åt bagaren Otto Kyyny för 70 000 mark.

Hösten 1910 öppnade Otto Kyyny från Päntäne ett nytt kafé med bageri i södra ändan av Käyräkoskis gård. Han hade ju redan i september 1909 tagit över Olgas bageri och affär. Det låg ju bra till, bara ett stenkast från torget och det blev snabbt ett populärt ställe. Den 7.6.1911 annonserade skräddare K. J. Laakso att han öppnar ett skrädderi i före detta Holms gård. I september 1911 öppnade garvaren Matts Saari en sko- och läderaffär i gården.

År 1912, i november öppnades en ovanlig affär i Käyräkoskis gård:

I november 1912 öppnar en E. Eloranta någonting så ovanligt som en ”Skrädderi- o. Perukmakeriaffär” i staden. Annons ur Syd-Österbotten 23.11.1912. I januari 1914 flyttade Eloranta i all tysthet till Riihimäki, och lämnade efter sig en massa obetalda skulder och oklarheter. Om man kan tro tidningens kåseri, så var denna Eloranta en riktig skojare som nog inte alls hade varit Nationalteaterns barberare, som det står i annonsen.

År 1913 är det någon som annonserar efter mjölk till salu i Käyräkoskis gård och det är undertecknat med ”Nya resandehemmet”. Den 3 december 1913 annonserade garvare J. M. Suominen att han flyttar sitt garveri och sin affär från Krepelins gård till före detta Holms gård och att han där fortsätter att köpa upp råa hudar och skinn.

Enligt Syd-Östernotten 29.11.1913 öppnade V. Aho affär i de utrymmen där Nurmi tidigare hade bedrivit handel.

År 1918 i september sålde Matti Käyräkoski gården på allmän auktion och högsta budet gavs av affärsmannen Frans Orrela från Teuva. Efter en kort tid sålde Orrela gården åt Axel Lillträsk från Lappfjärd som sedan sålde den åt Ab Svenska Gården. Där bodde bagaren Otto Kyyny med sin Emma, född Paavonaho. Där bodde en stor mängd hyresgäster, bland annat handlanden Mimmi Lahtonen (1872), boktryckaren Kaarlo Paasonen (1873), handlanden Artturi Mäkinen och bankdirektör Frans Teir.

I november 1935 öppnade handlanden Yngve Dahl en sko- och diversehandel i affärsutrymmet bredvid Kyynys kafé, alltså närmare torget. Yngve Dahl var från tidigare känd för Kristinestadsborna, eftersom han hade arbetat som föreståndare på AB Mattssons affär vid Salutorget. Yngve Dahl öppnade i början av 1940-talet en filial i det nybyggda Fenniahuset i Lappfjärd. Yngve Dahl dog år 1944 och hans syster Hjördis (1894-1975) fortsatte att driva affären ända till år 1967 då den lades ner.

I oktober år 1956 sålde Otto Kyyny sitt bageri och kafé åt Sulo Pulkkinen men i oktober 1959 stängde konditorimästaren Pulkkinen bageriet och då var det slut på en lång era med bagerier i Fremdelings gård.

I april 1961 öppnade Uljas Venho en möbelaffär i Kyynys gamla utrymmen. Flera butiker har längre och kortare perioder verkat i affärsutrymmena, bland annat Boutique Swing och Liisas Butik.

I början av 1960-talet förvärvade affärsmannen Risto Talas alla aktier i AB Svenska gården, som då ägde Fremdelings gård och dessutom ägde de tomten nr 91, som låg vid Salutorget. Talas rev de gamla byggnaderna på tomt nr 91 och byggde ett modernt varuhus intill Fremdelings gamla gård. I början av 1970-talet utvidgade Risto Talas sitt varuhus och järnavdelningen fick då sina nya utrymmen i den anrika Fremdelings gården, som då byggdes ihop med varuhuset.

I augusti 2020 sålde Talas´ fastighetsbolag Fremdelings gård på tomten 90 åt en fastighetsutvecklare från Sibbo. Denne planerar att renovera gården till bostäder och kontor.

När Fremdelings gård byggdes i slutet av 1700-talet så låg den nära stranden. Nedanför den fanns det bara mindre magasin och sjöbodar. Den gula byggnaden som skymtar till vänster är Wendelins gård, stadens nuvarande bibliotek.
Mycket möjligt är den vackra ytterdörren från 1860, då fasaden förnyades efter branden år 1859, som svedde brädfodringen men skonade själva byggnaden.
Längst till höger en del av Fremdelings gård och lite längre fram fanns Svenska gården. På andra sidan Salutorget syns Föreningsbankens hus, dagen bibliotek. Till vänster syns en del av den byggnad på Strandgatan 49 där A. Talas hade sin beklädnadsaffär före han förvärvade Svenska gården och byggde sitt varuhus där. Foto Lars Axén runt 1960, ur SLS:s arkiv.
Stora vedtravar nedanför Fremdelings gård. Fotot är taget från öster, alltså från dagens Sjögata och finns i SLS:s samlingar.
Fremdelings gård i slutet av 1960-talet. Fotot från SLS:s samlingar.
Längst till vänster syns lite av Fremdelings gård och längre fram på samma sida fanns Nelsons stora affärshus. 2-våningshuset mitt i bild är Lebellska köpmangården och längre fram Felenska huset där tidningen Syd-Österbotten hade sitt kontor, redaktion och tryckeri. Fotot från Strandgatan söderut är från SLS:s samlingar.

Johan Emil Stolt bodde på Strandgatan 42. Annonsen ur Syd-Österbotten 26.10.1912. Han flyttade sedan i januari 1913 till Staketgatan 4, snett emot rådhuset då han köpte gården av borgmästare Lind.