Glassbarshuset på Västra Långgatan 14.

Sammanställt av Lasse Backlund i oktober 2020. Uppgifter tagna från landsarkivet, mantalslängder och ur tidningen Syd-Österbotten:

Glassbarshuset har i dag 4 bostadslägenheter i två våningar och en affärslokal i gatuplan som är uthyrd åt en damfrisering.

Den här ståtliga gården är byggd år 1785 och har blivit tillbyggd flera gånger, bland annat 1836 – 1838 och senast år 1857 då gården fick sitt nuvarande utseende. Den står i hörnet av Rådhusgatan och Västra Långgatan och fanns enligt stadsplanen från 1751 på tomt nr 16 a och på stadsplanen från 1825 på tomt nr 109.

På den Bergentinska stadskartan från 1751 så ägdes tomten 16 a uppe i vänstra hörnet av Petter Uddman och det var säkert han eller någon släkting som uppförde den första delen av ”Glassbarshuset” år 1785. På Rådstugutorget står bokstaven B för Rådhuset och bokstaven C för den östra tullstugan, den stod alltså lite nedanför Strandgatan. Bönderna som förde in varor till staden skulle alltså angöra tullbryggan och sedan betala ”Lilla tullen” i tullhuset.
På stadsplanen från 1825 så fanns ”Glassbarshuset” på tomt nr 109, uppe i det vänstra hörnet. I dag är adressen Västra Långgatan 14, medan tomt nr 108 är Västra Långgatan 16. På torget står rådhuset fortfarande kvar, medan den östra tullstugan har flyttats till norrstan, där den fortfarande står.

År 1825 ägdes gården dock av handelsbokhållaren Erik Simon och Elisabeth Ekström men år 1840 hade gården övertagits av handelsmannen och redaren Erik Nils Sundman (1806 -1889) från Kristinestad. Han var född år 1806 och år 1840 gifte han sig med Maria Mennander från Ekenäs. Förutom makarna Sundman bodde då också bokhållaren Fredrik Starke och Abraham Demasör, betjänten Carl Sjögren och några till i gården.

Erik Nils och Maria fick 3 barn, bland annat Alma Eva Helena (1842-1881) som år 1866 gifte sig med handlanden, kommerserådet Erik Alfred Tötterman. Det är efter denna Alma som både fartyg, hotell och restauranger har fått sina namn.

År 1850 bodde alltså Erik Nils och Maria Sundman i gården tillsammans med några hyresgäster, plus två drängar och två pigor.

År 1855 bodde i gården förutom makarna Sundman också betjänterna A. Törnroth och E. Hedman, två drängar och två pigor.

Någon tid före 1860 övertog Erik Nils Sundmans också sin mors gård, som stod på granntomten på nummer 108. Adressen i dag är Västra Långgatan 16. Modern var änka efter handlanden Johan Erik Sundman, som hade drunknat år 1820. Modern, handlandeänkan Brita Sundman bodde där tillsammans med döttrarna Elisabeth och Maria (1811-1907). Under en tid bodde där också sjömannen Gustaf Fröberg.

I den här gården bodde Erik Nils Sundmans mor Brita till slutet av 1850-talet. Erik Nils tog då över den och sedan dess har den här gården på Västra Långgatan 16 nästan alltid haft samma ägare som Glassbarshuset på granntomten. Sedan början av 1990-talet har gårdarna dock olika ägare. Det var ju i fru Pundars gård på Parmansgatan som Bror Sundell startade sin glassfabrik men efter en tid flyttade den till källaren i denna byggnad.

År 1870 bodde förutom makarna Sundman också stadens borgmästare Karl Asplund och hans hustru Johanna här. Också skräddaren Anders Wiitanen och hustrun Johanna bodde i gården eller kanske i granngården på samma tomt.

År 1875 bodde också Erik Nils´ syster, handlandeänkan Maria i gården. Hon var född 1811 och gifte sig år 1851 med handlanden Johan Wilhelm Holstius. Han var född i Vasa men kom redan i slutet av 1820-talet till Kristinestad, där han sedan blev handlande och rådman. Johan Wilhelm Holstius hade tidigare varit gift med Kristina Sofia Holmström från Lappfjärd och fick med henne 8 barn. Kristina Sofia dog år 1848 och 3 år efteråt gifte änklingen om sig med Maria Sundman men de fick inga gemensamma barn.

Johan Wilhelm Holstius och Maria hann vara gifta endast ett år före Johan Wilhelm dog. Före Maria flyttade till den Sundmanska gården vid Rådhusgatan, så bodde hon i en gård på tomt nummer 35, som låg där kyrkan står i dag. Hos henne bodde åtminstone Johan Wilhelms döttrar Evelina och Sofia. Också handlandeänkan Emilia Ridderstad bodde hos henne, hon var också dotter till Johan Wilhelm Holstius. Emilia var född år 1835 och år 1860 gifte hon sig med änklingen Carl Magnus (1812-1863), som var av den adliga släkten Ridderstad. Ridderstads släkt kom från Björneborgshållet och Carl Magnus kom till Kristinestad på 1820-talet. Då Carl Magnus gifte sig med Emilia bodde han i gården på tomt nr 89, nuvarande Strandgatan 44. Efter Ridderstads död år 1863 övertogs gården på Strandgatan 44 av familjen Sundström.

År 1880 ägdes gården vid Rådhusgatan fortfarande av Erik Nils Sundman, som blivit änkling året innan. Han bodde också där, och i gården bodde också hans syster Maria Holstius och systrarna Emilia Ridderstad, Sofia Holstius och Evelina Holstius. Brodern Johan Emil Holstius (f.1848) var skriven i gården men eftersom han var sjökapten, så var han åtminstone sommartid mest på sjön.

Emilia Ridderstad hade med sig två barn, Evert född 1862 och Bertha född 1864. I gården hade Emilia en affär, där hon sålde tyger och garn. Emilias systrar Sofia Holstius (1837-1916) och Evelina Holstius (1843-1913) hade en modeaffär i samma gård.

År 1889 dog gårdsägaren Erik Nils Sundman i en ålder av 83 år och gården övertogs av arvingarna, bland annat systern Maria Holstius, som då var 78 år gammal.

År 1895 var Sofia Holstius (f.1837) skriven som ägare, tillsammans med systern Evelina (f.1843). Där bodde också deras styvmor, gamla rådmansänkan Maria Holstius. Sofias och Evelinas syster Emilia bodde också med dottern Berta. En sadelmakare Adrian Teir (f.1844) bodde också i gården med hustrun Ulla (f.1848).

Sofia Holstius annonserade i Kristinestads Tidning år 1897 och bjöd in folk till sin julutställning.

År 1904 är det samma ägare men nu bor också handelsbiträdet Anna Lindberg (f.1882) i gården.

År 1907 dog styvmodern Maria Holstius, som inte hade några egna barn. Gården hade ju för flera år sedan övertagits av styvdöttrarna Sofia och Evelina, hon som kallades Lina. Nu bodde också handelsbiträdet Lydia Lindberg (f.1886) i gården. Den tredje systern Lindberg, som hette Elsa (f. 1880) hade farit till Amerika.

År 1914 delades de två husen på den Sundmanska gården. Handlanden Sofia Holstius övertog gården vid Rådhusgatan medan systern Emilia Ridderstad tog över gården längs Västra Långgatan.

År 1916 dog gårdsägaren och handlanden Sofia Holstius och båda gårdarna övertogs då av hennes syster, handlandeänkan Emilia Ridderstad. Emilias dotter Berta bodde hela tiden hos modern och arbetade i hennes affär.

I oktober 1916 sålde Emilia båda fastigheterna på tomterna 108 och 109 åt restauratören Nikolai Noschi från Helsingfors. Tidigare ägaren Emilia Ridderstad bodde kvar i gården, likaså systrarna Lydia och Anna Lindberg, tillsammans med deras far Matts (f.1850). Anna, som nu hette Grönlund hade övertagit Sofia Holstius tygaffär och var därför handlande. Anna hade gift sig med Knut Grönlund men han for till Amerika i ett tidigt skede. Den nya ägare Nikolai Noschi var gift med Anna och Lydia Lindbergs syster Ida.

År 1929 hyrde Anna Lindberg den magnifika sommarvillan Carlsro vid Storträsket och hon drev ett pensionat där fram till september 1933, då verksamheten såldes på exekutiv auktion.

På Rosengrens foto från 1930-talet så ser vi att skyltningen var klar och tydlig. Anna Lindberg brukade annonsera att hennes butik fanns ”vid trappan närmast rådhuset”. I det lägre huset vid Rådhusgatan hade hennes syster Lydia en affär som sålde nästan samma varor. I huset fanns också en barberare, som borde ha varit Lydias man Elis Åkerfelt.

År 1931 öppnade Anna Lindberg baren och restaurangen Elite i västra hörnet mot Rådhuset. På våren 1946 hyrde hon ut den tidigare restauranglägenheten åt glassfabrikören Bror Sundell. Bror Sundell var född i Jeppo, där hans far var konditor. Brors broder Torsten hade en glassfabrik i Jeppo och en annan broder Oskar grundade i tiderna Jakobstads Glassfabrik, som blev känd över hela landet.

Före kriget arbetade Bror Sundell som vattenmästare på Bocks bryggeri i Vasa. Genast efter kriget flyttade han till Kristinestad och startade en glassfabrik i fru Pundars gård, som låg mittemot kyrkan på Parmansgatan. Samtidigt öppnade han en glassbar i Elites gamla utrymmen i den Sundmanska gården. Den här baren blev snabbt mycket populär och hela gården började i folkmun kallas ”Glassbarshuset”, ett namn som fortfarande används. Glassfabriken flyttades senare till källaren i det blåa huset på Västra Långgatan 16.

I april 1946 öppnade fabrikör Bror Sundell en glassfabrik i Kristinestad och på samma gång öppnade han en glassbar i före detta restaurang Elites utrymmen. Sommartid sålde de glass också från en kärra på torget och på vissa ställen ute i byarna.

Från 1920-talet till år 1956 bedrev systrarna Lindberg handel i gården vid Rådhusgatan. Det var det året som Lydia Lindberg, som hade gift sig med barberaren Elis Åkerfelt sålde gården åt fabrikören Bror och Helvi Sundell. De hade ju sedan 1946 varit verksamma i gården med sin glassbar. De tillverkade och sålde glass ända in på 1970-talet.

Familjen Sundell stängde glassbaren år 1976 och fabriken upphörde troligtvis samtidigt. De sålde glassbarshuset åt affärsmannen Antti Riihiluoma år 1980, som i affären i den låga delen på Rådhusgatan innehade firman Antin Sähkö, som gjorde elinstallationer och sålde elektriska maskiner.

I slutet av år 1982 öppnade affärsmännen Peter Grankull och Atle Guss en godis- och musikaffär i glassbarsutrymmet men den blev inte riktigt långvarig. Också under sommarmarknadsdagarna 1983 var det någon som höll öppet i glassbaren och sålde ”Kaffe-sötsaker-Jakobstads lösglass, Hartwalls uppfriskande svala drycker”.

Från september 1983 till april 1984 hyrde affärsmannen Jouko Talas det gamla glassbarsutrymmet och inrättade där en tillfällig K-affär. Under tiden rev han ned sin gamla affär på Västra Långgatan 39 och byggde upp en ny på samma ställe.

I maj 1984 öppnade Anita Ketola sin blombutik och begravningsbyrå i före detta glassbaren och där höll hon på tills nya utrymmen kunde tas i bruk. Hon hade redan då haft affärsrörelsen i 15 år.

I början av 1984 anhöll gårdsägaren Antti Riihiluoma om rivningslov av staden. Redan när han köpte Glassbarshuset hade han förstått att den redan hade ett gällande tillstånd för rivning. Han erbjöd sig att bygga ett nytt hus i samma stil. Någon renovering av huset ansåg han sig inte ha råd med, eftersom han räknade med att en sådan skulle kosta runt 2 miljoner mark.

Det här ärendet bollades i stadens alla instanser i flera år och beslut som fattades ledde till besvär som i de flesta fall godkändes. Ärendet stampade på stället ända tills myndigheterna erbjöd stora renoveringsbidrag om staden ägde gården och sålunda skötte om renoveringen.

Detta ledde till att staden år 1989 köpte Glassbarshuset av Antti Riihiluoma och det hade då stått tomt i flera år. En kort tid därefter sålde Antti sitt elföretag åt Roger Lundell och Rainer Storås, som flyttade verksamheten till Krimohuset på Östra sidan. Staden köpte endast Glassbarshuset eftersom byggmästaren Thure Nygren köpte gården på Västra Långgatan 16.

I april 1990 bestämde statsrådet att Glassbarshuset skall skyddas. Länsstyrelsen i Vasa hade skyddat det redan 1985 men ägaren Antti Riihiluoma besvärade sig till statsrådet över det beslutet. Då det slutliga skyddsbeslutet kom hade ju staden redan övertagit huset och staden återtog då besväret.

År 1991 inleddes en renovering, som sköttes av elever från Kauhajoen ammattioppilaitos, som drog en kurs i grundrenovering. 14 elever kunde delta i arbetet, som beräknades ta upp till 3 år. Efter renoveringen skulle huset ha fyra hyreslägenheter och ett affärsutrymme.

Byggnadsstyrelsen bidrog med förmånliga lån på 2,7 miljoner för renoveringen och museiverket gav direkta bidrag på 350 000 mark. Hannu Heikkinen ledde arbetet och bland annat Rune Wicklén var med då det gällde tapeter och färger.

25 år efter att renoveringen blev klar, kan vi konstatera att det blev ett lyckat projekt, som de flesta Kristinestadsbor är nöjda med. Efter att Glassbarshuset har stått på samma plats i 235 år finns det gott hopp om att det skall stå där ännu lika lång tid.

Foton.

Uddmans, Sundmans, Holstius, Ridderstads, Lindbergs, Glassbarshuset….kärt barn har många namn. Gårdens historia är mer än 230 år gammal, så det är naturligt att den har haft många ägare.
Gårdsplanen är lummig och inbjudande. Fotot från söder är taget år 2020.
Det syns tydligt på stenfoten att den södra ändan av Glassbarshuset är nyare än den norra. Kilade stenar blev allmänna i staden i mitten av 1800-talet, före det var det naturliga stenar som användes.