Ulrika Eleonorakyrkan i Kristinestad.

Kristinestads första kyrka från mitten av 1600-talet brann ned 1697, och efter det byggdes en ny kyrka på samma plats. Den kunde invigas år 1700, trots att den inte då ännu var färdigt inredd och saknade brädfodring på utsidan.

Enligt vissa källor fick kyrkan fick sitt namn efter drottningen Ulrika Eleonora den äldre (1656-1693), drottning under åren 1680-1693 och hon var gift med Karl XI. Andra källor anger att kyrkan fått sitt namn av Ulrika Eleonora den yngre (1688-1741) som var drottning i Sverige från 1719 till 1720, då hon abdikerade till förmån för sin man Fredrik I. Ulrika Eleonora d.y. var syster till krigarkungen Karl XII. År 1973 var stadens ledning av den åsikten att kyrkan har fått sitt namn efter den äldre, eftersom de då köpte ett porträtt av henne och det finns sedan dess i styrelserummet på rådhuset.

Den sista gudstjänsten i denna kyrka hölls den 7 november 1897, alltså 197 år efter att den blev färdig. Den togs då ur bruk men i maj 1965 återinvigdes den av biskop Karl-Erik Forssell som sommarkyrka, Efter det kan det hållas både vigslar och sommargudstjänster i den gamla kyrkan.

Kyrkan som byggdes år 1700 är fortfarande i gott skick och sommartid används den ofta vid vigslar och andra passliga tillställningar. Fotografiet är taget sommaren 2014 från norr och på fotot syns delar av den nyss anlagda Frans Henriksonparken.

Om du vill läsa en lång och välskriven historik om Ulrika Eleonora kyrkan, så finns det i boken ”Kristinestads historia” från år 1984 ett helt kapitel, skrivet av Lars Pettersson med början på sidan 348.

Vill du läsa vad Wikipedia skriver om Ulrika Eleonora kyrkan, så skall du klicka HÄR!

Vill du läsa en artikel som Walter Sjöblom skrev och som publicerades i Syd-Österbotten år 1911, så skall du klicka HÄR! Den handlar om stadens första kyrka, alltså den som byggdes på 1650-talet och som förstördes i en brand 1697.

Vill du läsa om branden i den gamla kyrkan år 1697, så skall du klicka HÄR!  Då kan du läsa Edvin Skogbergs (1856-1894) berättelse, som han skrev 1884.

Vill du läsa om hur kyrkan och skolan verkade på 1600-talet i Kristinestad, så skall du klicka HÄR!

Vill du läsa en artikel, som handlar om kyrkans byggande och skötsel de första åren, så skall du klicka HÄR!  I stort sett samma text publicerades i Syd-Österbotten 15 och 22 februari 1922, men då med okänd författare.

Det har rått olika åsikter om vem som byggde Ulrika Eleonorakyrkan. K. V. Åkerblom har rett ut saken och vill du läsa vad han kom fram till, så skall du klicka HÄR!

Vill du läsa vad Kristinestads Tidning skrev om den sista gudstjänsten som hölls i Ulrika Eleonorakyrkan den 7 november 1897, så skall du klicka HÄR!

Vill du läsa vad Hilma Stockhammar skrev om gamla kyrkan efter ett besök där år 1945. Klicka HÄR, så får du veta varför hon kallar den ”Fåglarnas kyrka”.

Klicka HÄR om du vill läsa vilka personer som har begravts under kyrkans golv.

Foton.

Ulrika Eleonorakyrkan och klockstapeln fotograferad i augusti 2006 från öster.
De kända släkterna Lebell, Ekström, Wendelin och Fremdeling har sina egna gravkamrar bredvid klockstapeln längs Staketgatan. Namnskyltarna har kommit till på initiativ av Kristinestadsnejdens Hembygdsförening i Helsingfors.
Då nya kyrkan byggdes 1897 så flyttades altartavlorna från Ulrika Eleonorakyrkan dit och i deras ställe har det sedan satts upp Jesus på korset.
De stora fönstren som vetter åt söder släpper in tillräckligt med ljus för att lysa upp hela kyrksalen.
Golvet i Ulrika Eleonorakyrkan sluttar rejält mot altaret. Huvudingången finns på den södra sidan, till vänster i bild.
Framme i kyrkan till höger om altaret finns denna kyrkbänk.
Ulrika Eleonorakyrkan med sitt lutande torn fotograferad i maj 2013.
Orgeln i Ulrika Eleonorakyrkan är placerad framme i kyrkan bredvid altaret och inte i den bakre delen, som är brukligt i våra trakter. Texten på korväggen säger att kyrkan är byggd år 1700, att den blev illa förstörd av ryssarna år 1714 och att den blev målad och försedd med altartavla år 1736.
Predikstolen och orgelläktaren som är placerad till vänster om altaret i Ulrika Eleonorakyrkan i Kristinestad.
Predikstolen, orgelläktaren och altaret fotograferat från läktaren i juli 2019.
Predikstolen i Ulrika Eleonorakyrkan i Kristinestad.
Med enkla redskap kunde låssmederna på 1700-talet tillverka lås som fortfarande fungerar.
Ett votivskepp är ett måste i en kyrka i en gammal sjöfartsstad. Det tyckte åtminstone Högåsens Patientförening som i maj 1965 donerade skeppet, som hade tillverkats av Sven Björkqvist på Högåsen. Skeppet föreställer ”Barken Carolina af Christinestad” och det överräcktes på  grund av att tuberkulosverksamheten helt plötsligt avslutades på Högåsen vårvintern 1965 och patienterna flyttades till Östanlid i Jakobstad.
Klockstapeln och Ulrika Eleonorakyrkan fotograferad från Kyrkogatan i juli 2019. Den västra tullstugan skymtar i den högra kanten.
Blommorna pryder Kyrkotorget med Ulrika Eleonoras klockstapel och stadens rådhus i bakgrunden. Fotot från juli 2019.
Utsikt från Kasberget mot Norrfjärden som för 100 år sedan var betydligt bredare än i dag. Mitt i bild syns Skutskataviken, som i tiderna sträckte sig långt in mot staden. Mitt i bild på stranden står den gamla tullstugan som i tiderna hade stått mitt på torget men som flyttades till den nuvarande platsen ungefär 1810 – 1820. Fotot från SLS:s arkiv.
Svenska folkskolan, rådhuset, kyrkan och den västra tullstugan på Teuvo Kanervas foto från 1972. SLS:s arkiv.
Teuvo Kanervas lyckade foto av Ulrika Eleonorakyrkan, där han också fick med den gamla brunnen vid Närpesvägen. Eller kanske han fotograferade brunnen och kyrkan kom med? Fotot från 1972 SLS:s arkiv.
Rådhuset, kyrkan med klockstapeln och det västra tullstugan ryms på samma foto från 1981. Bilden som är beskuren är tagen av Teuvo Kanerva, SLS:s arkiv.
Vintern 1981 var snörik med höga drivor runt kyrkan och den västra tullstugan. Bilden, som är beskuren är tagen av Teuvo Kanerva, SLS:s arkiv.
Meinanders ritning av bottenplanen från år 1900. Ur Museiverkets samlingar.
Snödrivorna är höga, liksom spirorna på den gamla Ulrika Eleonorakyrkan. Foto av Teuvo Kanerva år 1981, ur Museiverkets samlingar.
Från detta håll så syns det bra att kameran är rak och att det är kyrktornet som lutar. Ur museiverkets samlingar, ca 1900.
Rosorna och kyrkan fotograferad av Teuvo Kanerva år 1981. Ur Museiverkets samlingar.
Vid stadens tre infarter fanns det grindar och vid grindarna fanns det anställda grindvaktare. En grindvakt fanns på stadskogen nära Lålby, en annan på vägen till Tjöck och den tredje på landsvägen till Närpes, nära den gamla brunnen som syns bakom den ena grindstolpen. Vilken uppgift dessa vakter hade, är lite oklart. Fotot från SLS:s arkiv.
Ulrika Eleonorakyrkan. Foto Aalto, ur museiverkets samlingar.

Kyrkans situationsplan uppgjord i början av 1900-talet. Ur museiverkets arkiv.
Välgjord skiss av kyrkans södra fasad, uppgjord i början av 1900-talet. Ur museiverkets arkiv.
Kyrkans fasad mot Staketgatan. Ur museiverkets samlingar.
Välgjord skiss av Ulrika Eleonoras klockstapel med de fyra gravkamrarna till höger. Från museiverkets arkiv.
Kyrkans genomskärning gjord i början av 1900-talet. Ur museiverkets samlingar.