Kårt beskrifning öfver Christineastad.

Pedagogen Abr. Cajanus skrev år 1785 om Kristinestad och hans artiklar publicerades i Finlands första tidning ”Tidningar Utgifvne av et Sällskap i Åbo” i dess 9:de och 17:de nummer. Texten och typsnittet är svåra att förstå och lite otydliga i de gamla tidningarna men efter bästa förmåga har jag renskrivit texten, så att den bättre skall passa för dagens läsare.

Första sidan av "Tidningar Utgifne af et Sällskap i Åbo" från 1785, där det ingick artiklar som handlade om staden Kristinestad.
Första sidan av ”Tidningar Utgifne af et Sällskap i Åbo” från 1785, där det ingick artiklar som handlade om staden Kristinestad.

Christinaestad, en Sjöstad med stapelfrihet, belägen i Österbotten, Wasa Län och Åbo Stift, 9 och halv mil söder om Wasa och 27 dito norr om Åbo, på en till det mesta av öppna saltsjön omsluten hög och stenbunden landudd, uti Lappfjärds socken, vid pass 1650 alnar på längden och av olika bredd, smalare åt båda ändarna, har 4 långgator och 7 dito kortare eller tvärgator, alla stenlagda, ett invid sjön beläget rymligt torg och 186 med 1 á 2 vånings trähus bebyggda tomter eller gårdar, som hyser 262 matlag. Kyrkan av trä, belägen i nordvästra delen av Staden, mot ett torg, Kyrkotorget kallat och försedd med vanliga prydnader. Rådstugan vid stora torget, 2 Tullar, den västra där allmänna landsvägen löper fram vid Kyrkotorget och den östra nedanför Rådstuvutorget, vid stranden av den så kallade Stadsfjärden, samt Skolan näst invid västra tullen utgör staden publika byggnader.

Hamnen ligger längst ut med Staden, är mycket bekväm, säker och djup, dock med något lös botten. Den blir alltid isfri några dagar efter den genom Hamnen löpande Tjöckåns islossning, som merendels infaller mot slutet av april eller början av maj månad. Utom denna hamn har Staden flera andra Lastageplatser, nämligen:

-vid Hansnåset, 1 mil söder ut i Härkmeri by av Lappfjärds socken

-Fiskskärs Fjärden, ¾ dels mil söder ut vid Lappfjärds fjärden

-Skaftungs Skäregård, 2 mil söderut

-Sideby Hamn, 3 mil söderut

-Pjelax Hamn, 2 ½ mil norrut i Nerpes Socken och Pjelax by.

Transporten över Stadsfjärden sommartid sker med färjor, av vilka den ena ligger i Staden och den andra vid östra sidan av fjärden. Över denna fjärd är en brobyggnad tilltänkt, ifrån den så kallade Christinae-Skatan på östra sidan och så tvärs över till norra ändan av Staden.

Stadens vapen är en leopard. Med Lappfjärds socken har Staden gemensam kyrkoherde men lönar dessutom sin egen kapellan, efter överenskommelse med 4 á 8 r. för varje person som kommuniserar, förutom en liten av Stadens ägor honom tillslagen ängsmark. Skolan förestås av en Pedagog, vars hela lön består i 6 R:d specie av Kronan och de så kallade djäknepengarna av Christinaestads och Lappfjärds Församlingar, bestigande sig till litet över 14 R:d.

Magistraten består av en Borgmästare och 5 Rådmän, som lönas efter 1696 års Stat. Borgmästarens lön är dock i senare år något förbättrad. Tullintäkten vårdas av en Tullnär, med 60 R:d årlig lön, två Tullskrivare och 4 Besökare. Utom handsprutor, stegar och brandhakar, har Staden inga andra brandanstalter. Den har likväl ej undergått någon betydlig brand i mannaminne.

Klimatet är sunt, varför också smittsamma sjukdomar här sällan infinner sig och folket i allmänhet hinner till hög ålder. Staden lönar en Fältskär, som hämtar sina Medicamenter ifrån Provincial Apotheket i Wasa. Flera brunnar ger Staden tillräckligt och gott vatten, som dock sommartiden brukar ha någon smak av havssältan.

Sin Utrikeshandel driver Staden mestadels med Skeppsparter, utredde från Stockholm. Stundom går dock fartyg även ifrån egen hamn på åtskilliga utländska, dels Medelländska, dels Östersid-platser. Inrikeshandeln och sjöfarten idkas huvudsakligen på Stockholm och därnäst på Göteborg. Exporterna för år 1784 bestod i 629 läst. 7 tunn. tjära, 3 läst. 5 tunn beck, 3659 lispund smör, 12 lispund talg, 16 tolfter ribbor, 40 fot sparrar, 626 famnar björkved, 162 kor, m.m. vilka persedlar förpassades på Stockholm, Göteborg och Lübeck. Samma år hade Staden följande fartyg:

-Skepp om 141 ½ läst

-2 Snauer, den ena om 140 ¼ , den andra om 105 ¼

-7 Brigantiner av diverse dräkt, den största om 125 ¼ och den minsta om 43 ½ av vilka 2 såldes i Stockholm och en i Göteborg

-5 Skutor byggda på Klinck, mellan 30 och 40 läster dräktiga

-2 Jakter, den ena av 40 och den andra av 26 läster dräkt.

Sjöfolkets antal steg sistlidna år till 76 personer. Vid den inrikes seglation nyttjas såväl egna lagstadda drängar som Borgare-söner och timmermän. Handlandens antal stiger till 45 och Hantverkare av diverse slag till 30. Manufakturer och Fabriker är här inga anlagda, även som man icke heller vant sig vid några Plantagers idkande.

På sin Fundationsjord, inom Koppös råar, har Staden åter, dels av lerblandad sandjord, dels av fin sandgrund till något över 34 tunnland, lindor 54 tunnland, skog bestående till mesta delen av stenig mark 815 tunnland, samt skär och holmar 395 tunnland. Dessutom lyder under Staden en Donationsjord i Tjöckby, som vid 1770 års Skattläggning förmedlades till 1 5/6 mantal.

Fiskeri idkas med förmån av de flesta av Stadens invånare och är i synnerhet för de mindre förmögna ett betydligt näringsfång.

Det torde förtjäna att anmärkas, att utom Rådstuvu-Källaren, som arrenderas för Stadens räkning, finnes här blott en enda krog. Hela folknummern steg 1780 till 1061 personer och ifjol till 1153 dito av vilka sistnämnda 656 var mantalsskrivna, 355 barn under 15 år, samt gamla och i från mantalslängden befriade 142 personer. Lant-Tulls uppbörden steg 1782 till 1088 R:d och Kronouppbörden 1783 till 583 R:d.

Staden är anlagd av Riks-Drotsen och General-Gouverneuren över Finland Pehr Brahe, som i själva Fundationsbrevet, daterat Åbo slott den 5 december 1649, förunnade 12 års frihet för vissa och ovissa utlagor åt alla dem, som hade lust, vilja och förmögenhet, att sig nedsätta och varaktige göra sig på Koppön, som då var en by av Lappfjärds socken, bebodd av 2 bönder, som besatt 1 ½ mantals ägor. Enlig Pehr Brahes öppna brev till Stadens första borgmästare Hans Ståhlbohm, daterad Limingo Prästgård den 2 mars 1651, skulle Staden efter Grevens första Fru Christina Cath. Stenbock, få namn av Christinaestad. Redan år 1651 fanns här 41 borgare och 1652 den 9 mars blev dess Privilegier av drottning Christina konfirmerade.

Den första kyrkan, som förmodligen strax efter Stadens fundation uppbyggdes, nedbrann 1697 i maj genom åskeld, varefter den nu stående även av trä uppbyggdes 1698 och de följande åren. År 1714 blev den plundrad av ryssarna, då bland annat två av dess klockor borttogs. För övrigt förekommer i Stadens Historia inte några besynnerliga märkvärdigheter.

Som minnesvärda ställen näst utom Staden, anmärktes en 1768 uppfunnen och approberad Sur-brunn, ett nyligen anlagt litet Tegelbruk och Skeppsvarv. Längre bort eller 2 mil i nordväst i havsbandet, ligger en holme, Kaskön kallad, som har en förträfflig hamn, dit man de nästlidne åren haft i förslag att flytta hela det södra Österbottens utländska handel. Detta förslag har numera helt förkastats, sedan kungen genom Nådigt utslag fastställt allt på den gamla foten.

Avlidne Qvartersmästaren Joh. Bladh har härtilldags varit den enda i Kaskön, som redan med flera skepp och till verklig förmån härifrån idkat en vidsträckt utrikes handel, men efter hans för några år sedan timade död, har denna rörelse i det mesta redan alldeles upphört. Han uppbyggde emellertid här en Sjötullskammare och Packhus, varvid Kungliga Tull-Direktionen nu lönar en kontrollör och två besökare. För övrigt har endast några få invånare satt sig ner här, som föder sig med ett fördelaktigt strömmingsfiske.