Den 700 år gamla rian.

Den här berättelsen om den 700 år gamla rian i Dagsmark skrevs av lärardottern Aina Wadström och publicerades år 1910 i tidskriften ”Hembygden, tidskrift för svensk folkkunskap och hembygdsforskning i Finland”.

Uti Dagsmark by av Lappfjärd socken, finnes en riebyggnad, vilken säges vara närmare 700 år gammal. — Virket till densamma är hämtat ifrån den s. k. »kyrktimmer åsen» i Dagsmark, därifrån timmer även erhölls till Lappfjärd gamla kyrka.

Stockarna uti nämnda ria utgöras av 9 tums tjocka furustammar, men äro dessa endast toppändan utav själva trädet, emedan kvistar synas överallt på stocken och gå ända ned till grövsta delen utav densamma. — Den nedre stammen användes då man byggde tjärdalar och det som lämnades kvar begagnades vid uppförandet av riebyggnader och dyl. — Så berätta de gamla. — Toppvirket bär också sitt skilda namn här å orten och namnes i det dagliga talet »skata timmer». Man finner sålunda att furorna å »kyrktimmer åsen» måste ha varit av ofantlig storlek, då toppändarna kunna vara ända till 9 tum tjocka.

Nämnda riebyggnad äges numera av Bonden Ivar Lång eller Westerback och har den just dessa dagar till följd av pågående storskifte blivit flyttad. Cirka 104 år har den stått i s. k, »Kårk Eriks Hagen», dit den flyttades ifrån tomten invid det gamla »Dansk träsket». Huru länge den varit uppförd å detta ställe, vet man dock ej med säkerhet. — Träsket är numera torrlagt och byggdes där i tiden Dagsmark gamla folkskola.

På dörren till rian läses årtalet 1231 samt å »akkon» eller dörren till öppningen i väggen läses 12 —-P —. Vad det senare årtalet vidkommer, har man ej klart för sig vad därmed riktigt menas. Tolvan och fyran äro nog tydliga, med undantag att den sistnämnda är omsvängd —. Huruvida noll skulle ingå i årtalet eller ej, har man dock ej lyckats få reda på.

Nuvarande ägaren vet dock med säkerhet, att man uti fyra led påminner sig ha tröskat uti nämnda ria —. Sålunda hör bonden Ivar Lång eller Westerback till femte ledet, som betjänar sig utav densamma.

Dessutom påstås att Ivar Långs alla förfäder uppnått en hög ålder, så t. ex. var hans farfar vid sin död 87 år gammal. Till det yttre fäster man sig genast vid rians egendomliga utseende och det grova virket. Nu sedan dess ålder blivit bekant utgör den också enda samtalsämnet i byn, och i synnerhet ha alla unga börjat intressera sig för att uppteckna och taga vara på allt gammalt —. På detta sätt har kanske hembygdsforskningen liksom fått sin början å orten och hoppas man även här kunna finna något, som skulle vara värt att bliva ihågkommet.