Greve Per Brahe d.y.

Per Brahe föddes den 18 februari 1602 på faderns slott Rydboholm, alltså inte på Skokloster som ofta antyds. Rydboholm ligger i Uppland, 3 mil norr om Stockholm. Fadern Abraham Brahe (1569-1630) var svensk greve och riksråd, storgodsägare och god vän med kungen. Den unga Per Brahe umgicks med kungligheterna och deltog med föräldrarna i kungliga banketter och andra högtidligheter. Han deltog i flera kungliga kröningar, bland annat då Gustaf II Adolf kröntes i Uppsala år 1617.

Per Brahe gick flera år i skola i Tyskland och i unga år reste han runt i hela Europa i flera års tid. Under denna tid pågick det 30-åriga kriget och han var ofta i stor fara bland krigsfolk och rövare. År 1626 blev han kungens kammarherre och följande år följde han med på kungens krigståg till Preussen. I december detta år föddes kungens dotter Christina, som sedan skulle bli drottning i Sverige.

Kund Gustaf II Adolf dog i striderna i november 1632 och följande år utsågs hans dotter Christina till drottning, trots att hon var endast 6 år gammal. Ett kammarråd tillsattes för att driva landets angelägenheter fram till dess att Christina blev myndig.

Per Brahe den yngre (1602-1680).

Per Brahes familj.

Påsken 1628 gifte sig Per Brahe med Christina Catarina Stenbock, som var dotter till riksrådet, friherre Gustaf Erikson Stenbock. Paret var nära släkt, eftersom Christinas mor var kusin med Per Brahe. Bröllopet hölls i stora rikssalen på det kungliga slottet. Tillsammans med hustrun deltog Per Brahe i flera års tid i krigshandlingarna i Tyskland.

Per Brahe och Christina fick 2 söner och 2 döttrar. Sönerna Abraham Joachim och Fredrik som föddes på Visingsborg dog båda före de fyllde ett år. Den äldre dottern Elsa Beata föddes 1629 och gifte sig med kungens bror hertig Adolf Johan och de fick endast en son, som dog i unga år. Den yngre dottern Magdalena Hedvig ”blef född på Lindholmen i Upland 1631 och dödde på Myra i Nerike 1634”.

Den 14 juni 1650 dog Per Brahes hustru Christina Stenbock på Åbo slott. Hon hade varit sjuk en tid och det började med ett sjukt knä men efterhand tog sjukdomen ”hårdare till och delade mångenstädes i kroppen”. Den 6 juli förde han liket till deras slott Bogesund och hon begravdes i januari 1651 i Brahekyrkan på Visingsö. ”Gud fröjde hennes själ evinnerligen” skrev Per Brahe i sina anteckningar efteråt. I sin Tänkebok beskrev han henne som gudfruktig och givmild, och hennes död beklagades överallt i Finland. Efter begravningen åkte Per Brahe tillbaka till Finland. Det var efter återkomsten till Finland, som han i ett brev till den blivande borgmästaren Hans Stålbom skrev att den nya staden skulle få namnet Christinestad, efter sin nyligen avlidna hustru.

Under denna tid dog Per Brahes enda dotter och enda barnbarnet Gustaf Adolf och han var nu ensam utan föräldrar, hustru och barn. I denna veva lämnade han Finland för gott och vistades därefter i Sverige.

Per Brahe gifte sig andra gången år 1653 med änkan Beata de la Gardie, som hade varit gift med riksrådet och militären Lennart Torstensson (1603-1651). Bröllopet ”hölls slätt och rätt” på Per Brahes slott Bogesund i Vaxholm i Stockholms skärgård. Några fler barn fick han inte.

År 1680 dog både Per Brahe och hans andra hustru, alltså samma år som kung Karl XI genomförde den stora reduktionen. Det var det året som kronan återtog så gott som alla donationer och förläningar och familjen Brahe miste då alla sina gods och slott.

Per Brahes första period i Finland 1637-1640.

Efter flera år på krigsskådeplatserna nere i Europa, stannade så Per Brahe i Sverige från mitten av 1630-talet. Före hemkomsten deltog han i fredsförhandlingarna med Polen och kunde år 1635 sluta ett vapenstillestånd på 25 år. Detta mottogs med jubel både i Stockholm och i Polen. Efter hemkomsten deltog han aktivt i skötseln av landets angelägenheter och var närvarande vid flera riksdagar. På grund av maktkampen mellan riksrådsherrarna i Stockholm blev riksdrotsen Per Brahe skickad till storfurstendömet Finland för att bli generalguvernör. Den 21 november 1637 anlände han med örlogsskeppet Jungfrun till Åbo, där han tog in på Åbo slott tillsammans med hustrun.

I Åbo, som den tiden verkade som Finlands huvudstad, bodde den här tiden ungefär 5 000 personer. Förutom slottet fanns det endast ett par stenhus, vilket betydde att största delen av befolkningen bodde i enkla rökporten eller låga hus försedda med torvtak. Däremot fanns det närmare 100 väderkvarnar, på så gott som alla kullar och berg.

Hans område omfattade landskapen Åland, Karelen och Finland. Landskapet Finland sträckte sig i norr till Österbotten och gränsen gick mellan dagens Sideby och Skaftung, vid Rågården. Den första vintern reste han runt i landskapet Finland och han skrev efteråt att han blev väl emot tagen i alla socknar och städer han besökte. Han fann mycket oreda och efter bästa förmåga ”botade hvad jag kunde”. Han tog också ut flera tusen man i krigstjänst som han skickade ner till krigsskådeplatserna i Tyskland och Livland.

År 1639 företog Per Brahe en lång resa genom hela Finland. Tavastehus, Nyslott, Libelitz, Liexa och till Cajana, över Uleå-träsk ner till Kyro skog i Österbotten, därifrån han fortsatte med båt till Åbo igen. Hösten 1639 företog han en resa till Åland och mot vintern gjorde han ännu en resa genom landskapet Finland till Narva, Nyenskans, Kexholm, Nyslott, Kuopio och Idensalmi. Därifrån åkte han söderut och anlände till Åbo i april 1640.

Under sin första vistelse i Finland inrättade han en Academi i Åbo, ett gymnasium i Viborg, förnyade flera katedralskolor, inrättade barnskolor i Tavastehus, Nyslott och Kexholm. Han uppmanade flera socknar att bygga kyrkor, han flyttade den gamla staden Helsingfors närmare havet och ”han ställde lilla tullen i god ordning”. Han ”bragte krigsfolket uti riktighet” och införde att 6 gårdar tillsammans skulle utgöra en knekt, som skulle skickas ut i det 30-åriga kriget nere i Tyskland.

Han lät bygga två postvägar i landet. Den ena gick från Åbo längs sydkusten till Viborg och den andra gick från Åbo längs västkusten ända upp till Torneå och ner till Stockholm på andra sidan Bottenhavet. Den här vägen, som kallades Strandvägen gick genom Sideby, Skaftung, Härkmeri, längs Norrvägen via Lillsund till Lappfjärd, där den gick över ån vid nuvarande Centralbron. Därifrån gick postvägen vidare mot Tjöck och Närpes. På samma gång satte han själva postväsendet i skick.

Den 7 augusti 1640 reste Per Brahe tillbaka till Stockholm, där han på nytt intog sin plats i riksrådet. Han fortsatte också att sköta om alla sina slott och de stora gårdarna på Visingsö och runt om i Sverige. Det var efter denna period i Finland, som han skrev att ”Jag var med landet, och landet med mig, väl tillfreds”. Den tidigare guvernören i Finland, som hette Sten Bielke skrev år 1637 så här om Finland: ”Ond och barbarisk landsort, hvars egensinniga befolkning allt fortfarande vill hålla sig vid sina gamla oseder”.

Under Per Brahes många resor den första perioden i Finland, besökte han aldrig Lappfjärd eller Närpes.

Tiden mellan 1640 och 1648.

Efter att Per Brahe hade återvänt till Sverige blev han utnämnd till riksdrots. Det var en hög befattning som gjorde att han också blev medlem i riksrådet, som var den instans som styrde landet tills drottning Kristina blev myndig.

Under denna period bröt det igen ut krig mellan Danmark och Sverige, eftersom den danska kungen började uppbära tull för de fartyg som passerade Öresund. År 1645 vann svenskarna stora segrar och det blev fred 1645.

Per Brahes andra period i Finland 1648 – 1651.

Den 13 juni 1648 reste Per Brahe andra gången till Storfurstendömet Finland för att igen bli generalguvernör. Den 19 i samma månad anlände han tillsammans med sin sjukliga hustru till Åbo, där de togs emot av landshövdingen, biskopen, borgmästaren och många borgare.

Han hade kritiserat drottning Kristinas beslut om hur landet skall skötas och det var hennes förslag att han kunde fara utrikes på något uppdrag. Trots att man igen kan ana att Per Brahe blev landsförvisad till Finland, så uttryckte nog denne en glädje i att åter en gång få flytta dit. Till sin bror Nils Brahe skrev han i maj 1648 att han godvilligt flyttat till Finland. Hans ämbetsområde hade nu ändrats lite, efter Kexholms län hade blivit flyttat till Ingermanland. Den 13 april 1641 hade regeringen i Sverige beslutat att Österbotten i administrativt hänseende skulle sammanslås med det övriga Finland.

Den 9 maj 1648 hade han fått instruktioner av regeringen. Han ”som i botten känner den finska staten” skulle flitigt inspektera länen, se till att landet och städerna befolkas, vägar röjas, broar byggas, bevaka kronans rätt till skatt, hålla en skyddande hand över lagen och så vidare.

Redan före Per Brahe andra gången kom till Finland hade det i Stockholm föreslagits att flera nya städer borde grundas i Finland ”för att sätta folk där in, som kan draga finnarne till sig och införa pengar i landet”. Under denna andra period grundade han år 1649 städerna Villmanstrand, Kristinestad och Brahestad. Trots att han inte befann sig i Finland, så räknas han också som grundare till städerna Tavastehus 1639, Nyslott 1639 och Kajana 1651. I norra Karelen grundade han staden Brahea, som övergavs efter ryssarnas anfall 1656.

Övrigt.

Det blev alltså 5 – 6 år som Per Brahe bodde i Finland och det är nog efter honom som uttrycket ”I grevens tid” kom till. Under en stor del av sitt liv skrev Per Brahe dagbok, eller Tänkebok som han kallade den. Hans Tänkebok finns sparad på Skokloster. Alla hans brev finns också arkiverade på Skokloster, så det går att få en bra bild av hans liv. Det är märkligt att han i sin Tänkebok inte med ett ord nämner att han skulle ha grundat några städer i Finland. Det som känns så viktigt för oss i Finland, var kanske endast en bagatell för honom.

Trots att Per Brahe grundade en stad på Koppö i Lappfjärd i december 1649, så besökte han aldrig staden. För att hedra minnet av den nyligen avlidna hustrun Christina, beslöt han år 1651 att staden på Koppö skall heta Christinestad. Staden har aldrig hetat Koppö, den har bara legat på Koppö. Möjligtvis hade han också drottning Christina i tankarna när staden fick sitt namn.

Samma dag som han grundade en stad i Lappfjärd, så grundade han också en stad som till en början hette Salo men senare bytte han namnet till Brahestad.

Den 5 december 1649 grundade Per Brahe två städer, den ena i Lappfjärd som senare fick namnet Kristinestad och den andra i Bottenviken som fick namnet Brahestad, där denna staty finns.
Per Brahes porträtt.
Christina Catharina Stenbock, som var grevinna på Visingsborg, som ligger i sjön Vättern i Småland. Hon följde med sin man Per Brahe på nästan alla resor han gjorde i Finland och nere i Europa. Enligt Per Brahe så var det efter henne som han gav staden Kristinestad dess namn.
Drottning Christinas porträtt.
Per Brahes vapen.
Per Brahes första hustru Christina Stenbock som dog år 1650 är begravd i en tennkista i Brahekyrkan som ligger på Visingsö i Vättern.
Släkten Brahes slott Visingsborg, som i tiderna låg på Visingsön i Vättern. Vid den stora reduktionen år 1680 drogs det in till kronan och det förstördes i en brand år 1718.
Detta är det enda som finns kvar av Visingsborg slott idag.