Stenbron över Stadsfjärden.

Sammanställt av Lasse Backlund i september 2019. Om du vill läsa vad Wasa Tidning skrev om brobygget och invigningen, så skall du klicka HÄR!

Stenbron fotograferad runt 1900 från östra sidan. Fotot ur SLS:s samlingar.
Stadsbron fotograferad år 2008 från övre våningen på Café Alma, nuvarande Jungman.

Efter att Kristinestad hade grundats år 1649 så kunde man närma sig staden från två håll. Närpesborna och Tjöckborna som bodde på västra sidan av Tjöck å kunde ta sig in via den västra porten och tullstugan, som låg vid sidan av Ulrika Eleonorakyrkan. Lappfjärdsborna och folk från inlandet kunde vintertid ta sig över isen på Stadsfjärden för att komma till den östra porten och tullstugan som låg på Salutorget nära stranden.

Sommartid kunde Lappfjärdsborna komma till staden med båt eller med den färja som gick från östra sidan till tullstugan vid torget. Det här fungerade till belåtenhet sommartid men på hösten då isen höll på att lägga sig blev det problem att ta sig över Stadsfjärden. Samma sak var det på våren då islossningen skedde i fjärden och i Tjöck å, då det var helt omöjligt att ta sig över. Omvägen runt Norrfjärden var lång och den nästan obefintliga vägen var dålig. Svårt var det också på höstarna då stormarna försvårade överfarten.

På fotot från 1891 syns inte stenbron, som finns till vänster, däremot syns det gamla färjfästet bra. Detta användes fram till 1845 då stenbron togs i bruk för trafik. Notera de stora magasinen på Östra sidan.

När lappfjärdsborna och folk från inlandet skulle leverera varor till hamnen i staden, så lossades dessa vanligtvis i handelsmännens och redarnas lager på Östra sidan. Deras kontor fanns dock på stadssidan och flera gånger var det svårt att slippa över Stadsfjärden till kontoren för att få betalt för sina varor. Bönderna och andra leverantörer brukade ju också göra uppköp på samma resor. De hämtade så kallade borgarlass som kunde innehålla salt, socker och annat viktigt, och dessa hämtades från stadens centrum.

Det var helt klart att avsaknaden av en bro över Stadsfjärden begränsade handeln och kommunikationerna. Flera gånger uppvaktades kungen i Sverige men några pengar gick det inte att få därifrån. Bron skulle ju ändå bli över 300 meter lång och det fanns kanske inte ens kunskap att bygga en sådan.

Så staden fortsatte att vara isolerad på sin halvö hela den svenska tiden och en god bit in på den ryska. Det var först år 1840 som den ryska kejsaren Nikolaj I godkände byggandet av en bro och utlovade ett stort, räntefritt lån för detta.

En 12-manna kommitté tillsattes och dess ordförande blev redaren och konsuln Simon Anders Wendelin från Kristinestad och de anlitade en Rosenkampff för att uppgöra en ritning och denna kunde godkännas av kejserliga senaten.

Nu var det bara att sätta igång med byggandet och det inleddes i december 1841 med att hugga granstockar på Högholmen, som ligger ungefär 2 km västerut från byggplatsen. Den här holmen på närmare 30 ha, där bland annat Pavis finns i dag renrakades på virke. Hela 18 000 stammar fälldes och de drogs sedan iväg med hästar över isen till brobyggnadsplatsen. Först på platsen höggs kvistarna bort och stockarna som var 18-19 meter (10-11 famnar) långa radades i en hög och lång rad ovanpå isen. På våren 1842 när stockarna var på plats, så sågades isen sönder, så att stockarna sjönk till bottnen ovanpå bottengyttjan. Det här blev en bra och säker brogrund och eftersom stockarna hela tiden täcks av vatten så ruttnar de inte heller.

Nu började det stora arbetet med att hugga och köra dit stenblocken, som skulle ha kilats bort på ”det så kallade kyrkberget”. Mitt i broöppningen byggdes en stenkista av huggen sten, som var lite högre än själva bron, vilket gjorde att öppningen fick lite högre höjd. På båda sidorna av öppningen byggdes också stadiga stenkistor och alla dessa byggdes på stadig grund. Över broöppningarna sattes rejäla 10 meter långa sparrar av trä.

På det djupaste stället i Stadsfjärden var det 3,75 meter djupt och då bron skulle ligga lite över 2 meter ovanför vattenytan, så kan vi få en liten inblick i vilka mängder med stockar och stenar som skulle köras till byggplatsen. Lite oklart är det nog varifrån en sådan mängd stenar kördes.

Det måste vara Mikaelimarknad, eftersom det är så mycket folk på torget. Fotot från Stenbron är från 1895 och taget av J. M. Rosengren.

Stockarna och stenarna kördes till platsen på talko med hästar. Bönderna från de närliggande socknarna blev ålagda att delta i byggandet. Också stadsborna deltog i arbetet med hästar och folk, de skulle ju delta med hälften av arbetet och kostnaderna medan alla de andra tillsammans stod för den andra halvan.

Bron fick en total längd om 380 meter och en bredd på 9,30 meter och som sagt en höjd på 2,10 över vattenytan. På brolocket byggdes trottoarer på båda sidorna och ett grönmålat räcke på båda sidorna. Bänkar att vila sig på fanns på båda sidorna av bron. I båda ändarna av bron sattes oljelampor upp, som skulle vägleda de resande i mörker.

Perspektivet kanske lite narrar men det ser nästan ut som om Stadsbron vore en direkt förlängning av Järnvägsbron. Telefon- och elstolparna stod i fina rader på fotot som är taget före kriget.

Invigningen 1.7.1845.

Efter 4 års byggande var bron färdig och kunde invigas den 1 juli 1845. Den dagen blev det en folkfest utan like och stadens alla invånare var med i festligheterna. De inbjudna gästerna, med guvernören från Vasa i spetsen började festen med en måltid hos Casper Holmström, som bodde i den gård som sedan blev Stadshotell.

Efter måltiden gick gästerna ner till bron där ett tält hade rests ovanpå broöppningen och där fick de dricka kaffe. Efter att gästerna återvänt till Holmströms gård för att fortsätta festen, så blev stadens invånare bjudna på punsch i samma tält.

I dag när denna bro räknas som en självklarhet, så kanske vi har svårt att förstå den glädje som alla kände denna dag. Tullstaketen och tullstugorna hade ju bortflyttats 30 år innan och nu kunde lappfjärdsborna och de från inlandet resande ta sig in i staden obehindrat. Tack var bättre kommunikationer ökade handeln i staden och den gick just denna tid mot en lysande framtid.

Trots sina 174 år är bron fortfarande i gott skick. Runt 1900 fick broöppningen balkar av järn och locket har förnyats ett par gånger efter det. Träräcket har bytts ut mot ett av metall men i övrigt är den i originalskick. Körbanan som från börjar var gjord av grus försågs runt 1900 med kullerstenar och från början av 1950-talet med asfalt.

På grund av utfyllning i båda broändarna och delvis på grund av landhöjningen så har bron blivit betydligt kortare och mäter i dag cirka 230 meter. På dessa 174 år har vattennivån sjunkit med närmare 2 meter och brolocket ligger i dag 4 meter ovanför havsytan. Förr eller senare kommer grunden som gjordes av 18 000 granstockar att ligga ovanför vattenytan, vilket leder till att de börjar ruttna. Vad som händer då, återstår att se. Sedan slutet av 1980-talet är det staten som är ägare till bron, som från början kallades Stenbron men som i dag heter Stadsbron. Museiverket har bestämt att bron skall skyddas och därför byggdes det en ny väg från riksväg 8 i Tjöck som kopplades ihop med Sjögatan i Kristinestad.

Om du vill läsa vad  Wasa Tidning skrev om brobygget och invigningen år 1845, så skall du klicka HÄR!

Tidningen Syd-Österbotten publicerade den 30.6.1945 en artikel med ungefär samma innehåll, som Wasa Tidning publicerade 100 år tidigare.

Foton:

Åtminstone före kriget kastades propsar eller ”koipelan” från lastbilar som stod på Stadsbron över räcket ner i Norrfjärden. I lämpligt stora knippor drogs de sedan genom broöppningen till de väntande lastbåtarna i Stadsfjärden. För att inte söndra räcket byggdes en typ av ränna eller brygga, längs vilken propsarna rullade ner i vattnet. Man kan undrar hur stadsborna skulle reagera i dag om någon virkeshandlare fick för sig att återuppta denna hantering.
En båt kommer lastad för att sälja sina varor på Gammaldags torgdag i september 2003. Notera hur stranden såg ut före ombyggnaden.
På stenen på stadsbrons södra sida finns denna plakett som Kristinestadsnejdens Hembygdsförening i Helsingfors satte upp. ”1840-1845 byggdes denna bro av Kristinestad. Med ökedagsverken deltogo även Lappfjärd, Närpes, Karvia, Östermark, Honkajoki, Ilmola och Sastmola. Kristinestadsnejdens hembygdsförening i Helsingfors r.f. 1970.” (ett ”ökedagsverke” är ett dagsverke med en man och en häst)
Landhöjningen har gjort att bron i dag är närmare 2 meter högre än när den byggdes på 1800-talet.
Sol, hav och sommarmarknad i Kristinestad.
Buskar och sly förfular den norra sidan av Stadsbron. I bakgrunden syns Nestes servicestation och taket på KU:s föreningshus.
För några år sedan breddades bron i västra ändan för att få en fil till och stenbyggaren Jukka Myllyniemi radade upp en hög kant av kilades stenar. Till höger på stenen syns den finskspråkiga plaketten som Kristinestadsnejden Hembygdsförening i Helsingfors satte upp år 1970.
Stadsbron fotograferad från Nygatan år 2019.