Kristinestads gamla lutherska kyrka.

Kristinestads Tidning 10.11.1897:

En anslående högtidlighet försiggick senaste söndag, den 7 november 1897 i stadens gamla, numera som en minnenas helgedom kvarstående tempel. Det var nämligen sista gången där hölls offentlig gudstjänst. Efter av pastor Georg Laurén förrättad altartjänst, varvid en blandad kör under kantor S. Eskelins ledning biträdde med de vid sådana tillfällen passande sångerna, utförde kören Faltins ”Hilarionska lovsången”. Därefter utlade församlingens kyrkoherde dagens text. En kort historik över kyrkans öden ifrån dess uppbyggande intill våra dagar jämte en förteckning på de prästmän, som har innehaft ordinarie tjänst i Kristinestads församling upplästes slutligen av pastorn. Denna sistnämnda historik lyder i korthet, som följer:

Den första kyrka som byggts i Kristinestad, uppfördes år 1659 på samma plats där den nuvarande gamla kyrkan står. Detta tempel blev den 17 juni 1667 förstörd av åskeld. Omedelbart härpå (år 1696) uppfördes en ny kyrka och stod denna, Ulrika Eleonora, uppkallad efter Karl XII:s syster, färdig år 1700. För att erhålla medel till uppförandet av sistnämnda, vårt numera övergivna gamla tempel, anhöll kristinestadsborna hos biskop Gezelius om att genom hans bemedling få tillåtelse av regeringen att i landets samtliga församlingar uppbära kollekt, samt bifogade till denna anhållan en ”enfaldig ritning” .

Något svar från regeringen hördes dock inte av, utan församlingsmedlemmarna var således hänvisade uteslutande till egna hjälpmedel. Med stora ansträngningar lyckades man få sin önskan uppfylld, och resultatet av dessa ansträngningar är denna åldriga, men ännu kärnfriska byggnad (materialet är furu) med sitt åt väster lutande torn. Under stora ofredens dagar (1714), då kosackhorder överallt härjade på Finlands jord, blev Kristinestads kyrka ”af fienden illa spolierad”, detta enligt vad en inskription på väggen emellan predikstolen och orgelläktaren upplyser. Kosackerna gick så långt profanerandet, alltså vanhelgandet av helgedomen att denna av de fientliga ryttarna blev använd till häststall. År 1736 företog man sig att återställa kyrkan i brukbart skick och anskaffade då också de tre vackra altartavlor, föreställande nattvarden, korsfästelsen och himmelsfärden, samtliga målade av okänd hand. Tavlorna har i dessa dagar överförts till nya kyrkan.

I slutet av förra århundradet (1788) förenades i ecclesiastiskt hänseende Tjöck by i Lappfjärds socken med Kristinestad och har sedan dess gått under benämningen ”Kristinestads landsförsamling”. Under de 197 år, som kyrkan använts för hållandet av offentliga gudstjänster, har följande kyrkoherdar och kapellaner varit anställda i församlingens tjänst. (Härvid vilja vi påminna att Kristinestads båda församlingar i sin tur lyder under Lappfjärds pastorat).

Kyrkoherdar:

Johannes Beckman från 1688, dog i tjänsten 1701
Jacobus Carolus Verander (magister) 1702 — d. 1711
Johannes Vendelinus 1712 dog i Mariefred i Sverige 1719, i K:stads församlings tjänst
Ericus Sand 1721 — d.1736
Pehr Hallberg (magister) 1736— d.1745
Isac Henric Peldan (mag.) 1746 — 1748
Jacobus Estlander (mag) 1752 — d.1785
Rudolf Josef Estlander (mag.) 1786 — d.1807, son till Jacobus Estlander
Isak Erik Estlander (mag.) 1808— d.1 820, son till Jacobus Estlander
Jacob Jonas Estlander (mag.) 1824 — d. 1854, son till Rudolf Josef Estlander
Elias Robert Alcenius 1856 — d. 1875
Carl Johan Roos 1876— d.1886
Josef Salem Laurell 1890—.

 

Kapellaner:

Johannes Baxter dog i tjänsten 1719
Andreas Aspegren 1725, avflyttad 1730
Olaus Tunaeus 1730 avflyttad 1740
Carl Aspegren 1740 — d. 1766
Erik Munselius 1768 avflyttad 1781
Michael Choraeus 1781—  d. 1790, far till skalden med samma namn
Fredric Fontell 1791 avflyttad 1811
Johan Henrik Roos 1812, avflyttad 1859
Karl Abraham Rikberg 1861— d. 1885
Olof Petter August Sjögren 1889— avflyttad 1891
Georg Albert Immanuel Laurén 1892—.

 

Utom dessa här uppräknade har en mängd adjunkter under längre och kortare tider biträtt församlingens kapellaner. Det blir dock för vidlyftigt att i tidningens spalter relatera namnen på alla dessa, varför vi endast hållit oss till församlingens ordinarie prästmän.

I ett tilltalande och sympatiskt hållet föredrag uppmanade pastor Laurén såväl gamla som unga att alltid med pietet och vördnad skydda detta ärevördiga hus med sina många minnen från förstörelse, därvid förliknande detsamma vid en ålderstigen mor, som med kärlek och hängivenhet bör omhuldas av sina barn. Du gamla, vördnadsvärda tempel, som står där, ett seklens minnesmärke från svunna storhetstider, numera endast ett hem för skuggorna och minnet, må du i din sena ålderdom vara den nya tidens samvete!  Må de släkten, som i dag, och de, som ännu i sen framtid trampar din vigda kulle, av dig påminnas om forna tiders kraft och mannatro och heder!  Må de därvid städse veta, vad de är skyldiga minnet av förfäderna från karolinertidens dagar minnet av de hänsovna under gamla kyrkovallen!